Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backdvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Stigmella sakhalinella
Backdvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svår att skilja från gulbrun björkdvärgmal, annat än genom undersökning av genitalierna. Larven minerar blad av björk men biologin är i övrigt mycket dåligt känd.

Vingspann 4–4,5 mm. Huvudet är ockragult, kragen och ögonlocken gulvita. Antennen är kort, knappt hälften så lång som framvingen. Bakkroppen är brunsvart. Hanen har en liten analtofs. Framvingen är glattfjällig, bronsbrun i inre halvan och utanför tvärbandet mörkt purpurbrun. Vingfransarna är gråbruna. Tvärbandet – som är beläget utanför mitten – är brett, gulvitt, svagt metallglänsande, smalnar av framåt och når oftast vingens framkant. Bakvingen och dess fransar är gråbruna. 

Arten är svår att skilja från gulbrun björkdvärgmal Stigmella luteella men vanligen når tvärbandet vingens framkant, vilket det vanligtvis inte gör hos S. luteella.

Larven är gul med tydlig, mörk tarm och på larvens första mellankroppssegment finns en fyrkantig fläck. Kokongen är ljust rödbrun.

Genitalier: Hos hanen är genitalierna mycket lika dem hos S.?luteella men har bl.a. en grundare inbuktning på vinculum. Hongenitalierna kan vara svåra att skilja från dem hos småbjörksdvärgmal S.?betulicola, gulbrun björkdvärgmal S.?luteella, vitkragad aldvärgmal S.?glutinosae, svartkragad aldvärgmal S.?alnetella och jungfrudvärgmal S.?microtheriella, men det finns t.ex. små skillnader i mikrostrukturen (­pektineringen) på corpus bursae.
Utbredning
Länsvis förekomst för backdvärgmal Observationer i  Sverige för backdvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige har backdvärgmal hittills bara hittats som fullbildad fjäril på två platser, norr om Stockholm (Djursholm, 1990) och på norra Öland (Skäftekärr, 1995), men den är säkerligen mer spridd. I Norge har den rapporterats från tre områden längst i söder. Världsutbredningen sträcker sig i övrigt från Centraleuropa och vidare med stora luckor österut till östra Ryssland och Kina.

Fyndet av fjärilen i Djursholm bestod av ett exemplar som togs på ljus på en torrbacke med stora björkar och tallar (troligen invid Östbergavägen). På norra Öland togs arten i väldränerad skogsmark med diverse trädslag, även där på ljus (ca 300 m NNV Skäftekärr i Böda). Försök har gjorts att hitta minor i Sverige på de kända lokalerna, men hittills har inga minor hittats. Sannolikt är arten vanligare i naturen än vad hittills gjorda fynd visar, men i ett sådant välundersökt land som Sverige finns alltså bara två fynd hittills, vilket ändå tyder på speciella krav hos denna dvärgmal.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Backdvärgmal hittades för första gången i Sverige i Djursholm, Stockholm 1990. Därefter har den även påträffats i buskmarker på Öland 1995. De spridda fynden kan bero på att arten inte eftersökts på rätt sätt, eller på en expansion på senare år. Larven minerar bladen på björk och det bör finnas många lämpliga lokaler för den lilla oansenliga fjärilen, som lätt förbises. Mörkertalet kan vara mycket stort. På grund av bristande kunskap behålles arten som DD. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Backdvärgmal uppträder i hagmark med björkar Betula spp., gärna i något kuperad terräng och fullbildade fjärilar har i Sverige hittats i juni. I centrala Europa har den två generationer per år. Ägget fästs invid en nerv på undersidan av blad av Betula spp., i Sverige troligtvis vårtbjörk B.?pendula och möjligen också glasbjörk B.?pubescens. Larven gör i bladet en mina som är ungefär fem cm lång, och dess första halva är ganska slingrande. Den svarta exkrementlinjen är grov och upptar minst två tredjedelar av minan, medan exkrementerna hos S.?luteella är ­lagda i en tunnare mittlinje. Man bör söka efter larven och minan under augusti–september.

 
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Buskmark
Buskmark
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· björkar
· björkar
· vårtbjörk
· vårtbjörk
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Stigmella, Art Stigmella sakhalinella Puplesis, 1984 - backdvärgmal Synonymer mörkfransad björkdvärgmal, Stigmella discidia Schoorl & Wilkinson, 1986

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Backdvärgmal hittades för första gången i Sverige i Djursholm, Stockholm 1990. Därefter har den även påträffats i buskmarker på Öland 1995. De spridda fynden kan bero på att arten inte eftersökts på rätt sätt, eller på en expansion på senare år. Larven minerar bladen på björk och det bör finnas många lämpliga lokaler för den lilla oansenliga fjärilen, som lätt förbises. Mörkertalet kan vara mycket stort. På grund av bristande kunskap behålles arten som DD. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Svår att skilja från gulbrun björkdvärgmal, annat än genom undersökning av genitalierna. Larven minerar blad av björk men biologin är i övrigt mycket dåligt känd.

Vingspann 4–4,5 mm. Huvudet är ockragult, kragen och ögonlocken gulvita. Antennen är kort, knappt hälften så lång som framvingen. Bakkroppen är brunsvart. Hanen har en liten analtofs. Framvingen är glattfjällig, bronsbrun i inre halvan och utanför tvärbandet mörkt purpurbrun. Vingfransarna är gråbruna. Tvärbandet – som är beläget utanför mitten – är brett, gulvitt, svagt metallglänsande, smalnar av framåt och når oftast vingens framkant. Bakvingen och dess fransar är gråbruna. 

Arten är svår att skilja från gulbrun björkdvärgmal Stigmella luteella men vanligen når tvärbandet vingens framkant, vilket det vanligtvis inte gör hos S. luteella.

Larven är gul med tydlig, mörk tarm och på larvens första mellankroppssegment finns en fyrkantig fläck. Kokongen är ljust rödbrun.

Genitalier: Hos hanen är genitalierna mycket lika dem hos S.?luteella men har bl.a. en grundare inbuktning på vinculum. Hongenitalierna kan vara svåra att skilja från dem hos småbjörksdvärgmal S.?betulicola, gulbrun björkdvärgmal S.?luteella, vitkragad aldvärgmal S.?glutinosae, svartkragad aldvärgmal S.?alnetella och jungfrudvärgmal S.?microtheriella, men det finns t.ex. små skillnader i mikrostrukturen (­pektineringen) på corpus bursae.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backdvärgmal

Länsvis förekomst och status för backdvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backdvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige har backdvärgmal hittills bara hittats som fullbildad fjäril på två platser, norr om Stockholm (Djursholm, 1990) och på norra Öland (Skäftekärr, 1995), men den är säkerligen mer spridd. I Norge har den rapporterats från tre områden längst i söder. Världsutbredningen sträcker sig i övrigt från Centraleuropa och vidare med stora luckor österut till östra Ryssland och Kina.

Fyndet av fjärilen i Djursholm bestod av ett exemplar som togs på ljus på en torrbacke med stora björkar och tallar (troligen invid Östbergavägen). På norra Öland togs arten i väldränerad skogsmark med diverse trädslag, även där på ljus (ca 300 m NNV Skäftekärr i Böda). Försök har gjorts att hitta minor i Sverige på de kända lokalerna, men hittills har inga minor hittats. Sannolikt är arten vanligare i naturen än vad hittills gjorda fynd visar, men i ett sådant välundersökt land som Sverige finns alltså bara två fynd hittills, vilket ändå tyder på speciella krav hos denna dvärgmal.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella sakhalinellaPuplesis, 1984 - backdvärgmal
    Synonymer
    mörkfransad björkdvärgmal
    Stigmella discidia Schoorl & Wilkinson, 1986

Backdvärgmal uppträder i hagmark med björkar Betula spp., gärna i något kuperad terräng och fullbildade fjärilar har i Sverige hittats i juni. I centrala Europa har den två generationer per år. Ägget fästs invid en nerv på undersidan av blad av Betula spp., i Sverige troligtvis vårtbjörk B.?pendula och möjligen också glasbjörk B.?pubescens. Larven gör i bladet en mina som är ungefär fem cm lång, och dess första halva är ganska slingrande. Den svarta exkrementlinjen är grov och upptar minst två tredjedelar av minan, medan exkrementerna hos S.?luteella är ­lagda i en tunnare mittlinje. Man bör söka efter larven och minan under augusti–september.

 

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· björkar - Betula (Viktig)
· vårtbjörk - Betula pendula (Viktig)
På grund av kunskapsbrist är inga hot kända.
Inga åtgärder föreslås utom att björkar som finns på de två kända lokalerna bör vara kvar.
Namngivning: Stigmella sakhalinella Puplesis, 1984. Stigmella sakhalinella. Ent. Obozr. 63: 111–125. Synonymer: Stigmella distinguenda auct; Stigmella discidia Schoorl & Wilkinson, 1986. Svensk synonym: mörkfransad björkdvärgmal.

Etymologi: sakhalinella = ung. den lilla från Sakhalin; Sakhalin = typlokalen för arten är ön Sakhalin norr om Japan; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Stigmélla sakalinélla]

Aarvik, L. et al. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk Museum, Universitetet i Oslo. 192 s.

Bengtsson, B. Å. 2008. Karsholtia marianii, månlavmal s. 422. – I: Nationalnyckeln till Sverige flora och fauna. Fjärilar: Käkmalar-säckspinnare. Lepidoptera: Micropterigidae-Psychidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fauna Europaea (mars 2012). (Utbredningskarta - Europa)

Johansson, R. et al.. 1990. The Nepticulidae and Opostegidae (Lepidoptera) of North West Europe. – Fauna Entomologica Scandinavica. Vol. 23. Part 1. Brill/SSP Ltd. 413 s.

Svensson, I. 1992. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1991. – Entomologisk Tidskrift 113: 36–41.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2012 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Utbredning).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella sakhalinella, Puplesis, 1984 - backdvärgmal
    Synonymer
    mörkfransad björkdvärgmal
    Stigmella discidia Schoorl & Wilkinson, 1986
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2012 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Utbredning).