Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vassgeting

Organismgrupp Steklar, Getingar m.fl. Symmorphus fuscipes
Vassgeting Steklar, Getingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 6–9 mm, hane 6–8 mm. Kroppen är svart med ett elfenbensvitt till gult tvärband på bakkroppens ryggplåt 1–2, ibland även på ryggplåt 4. Den enklaste skiljekaraktären gentemot alla andra Symmorphus-arter är att mellanbröstets övre sidoplåt är delad av en vertikal list. Dessutom finns på efterryggens baksida en väl avsatt kantlist, som löper runt hela baksidan. Hanens första framfotssegment är elfenbensvitt till gult.
Utbredning
Länsvis förekomst för vassgeting Observationer i  Sverige för vassgeting
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
De senaste fynden av vassgeting i Sverige gjordes vid Upplandskusten 1964 (Cumming 1989) och i södra Gästrikland 1948. Äldre fynd finns även från Skåne, Öland, Småland, Östergötland och Närke. I Finland finns moderna förekomster endast inom ett begränsat område i landets sydvästra del, där det senaste fyndet gjordes 1950 (Pekkarinen & Huldén 1991). Äldre fynd i Finland finns spridda genom landet norrut till 64º N. Arten är inte funnen i Norge och inte heller i Danmark, men den bör eftersökas på Jylland med anledning av ett fynd från 1990 i den angränsande tyska delstaten Schleswig-Holstein (van der Smissen 2001a, b). Utbredningsområdet i stort sträcker sig från Central- och Nordeuropa österut genom Ryssland till Ochotska havet.

Antalet fynd är så begränsat att det inte går att dra några säkra slutsatser om artens bestånd eller populationsutveckling, men alla tillgängliga uppgifter tyder på en tillbakagång i Norden under 1900-talet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,v)+2ab(ii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Äldre belägg av vassgeting finns från Skåne, Småland, Öland, Östergötland, Närke, Uppland (Uppsala Häverö ca 1900, Grisslehamn 1935, Ljusterö 1964) och Gästrikland (Hille 1949). Arten kan vara förbisedd pga sitt udda habitatval, eller är genuint sällsynt. Boet anläggs i cigarrgallbildningar på bladvass (Lipara-galler), men även i död ved. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (0-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (0-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,v)+2ab(ii,v)).
Ekologi
De fåtaliga uppgifter som finns om vassgetingens livsmiljö tyder på att den främst förekommer vid stränder och i kulturmiljöer med bestånd av bladvass. Boet anläggs i gallbildningar från föregående år orsakade av vassfritfluga Lipara lucens (Chloropidae) på bladvass Phragmites australis (Valkeila enligt Blüthgen 1961). Som byte tas enligt samma källa vivellarver (Curculionidae). Artens bo har i Tyskland även påträffats i död ved (Haeseler 1978a). I Norden flyger arten i en enda generation från slutet av juni till och med augusti. Möjliga boparasiter hos arten är guldsteklar (Chrysididae) av släktet Chrysis (Haeseler 1978b).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Vespidae (getingar), Släkte Symmorphus (vedgetingar), Art Symmorphus fuscipes (Herrich-Schäffer, 1838) - vassgeting Synonymer Odynerus fuscipes Herrich-Schäffer, 1838

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,v)+2ab(ii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Äldre belägg av vassgeting finns från Skåne, Småland, Öland, Östergötland, Närke, Uppland (Uppsala Häverö ca 1900, Grisslehamn 1935, Ljusterö 1964) och Gästrikland (Hille 1949). Arten kan vara förbisedd pga sitt udda habitatval, eller är genuint sällsynt. Boet anläggs i cigarrgallbildningar på bladvass (Lipara-galler), men även i död ved. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (0-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (0-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,v)+2ab(ii,v)).
Längd hona 6–9 mm, hane 6–8 mm. Kroppen är svart med ett elfenbensvitt till gult tvärband på bakkroppens ryggplåt 1–2, ibland även på ryggplåt 4. Den enklaste skiljekaraktären gentemot alla andra Symmorphus-arter är att mellanbröstets övre sidoplåt är delad av en vertikal list. Dessutom finns på efterryggens baksida en väl avsatt kantlist, som löper runt hela baksidan. Hanens första framfotssegment är elfenbensvitt till gult.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för vassgeting

Länsvis förekomst och status för vassgeting baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vassgeting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



De senaste fynden av vassgeting i Sverige gjordes vid Upplandskusten 1964 (Cumming 1989) och i södra Gästrikland 1948. Äldre fynd finns även från Skåne, Öland, Småland, Östergötland och Närke. I Finland finns moderna förekomster endast inom ett begränsat område i landets sydvästra del, där det senaste fyndet gjordes 1950 (Pekkarinen & Huldén 1991). Äldre fynd i Finland finns spridda genom landet norrut till 64º N. Arten är inte funnen i Norge och inte heller i Danmark, men den bör eftersökas på Jylland med anledning av ett fynd från 1990 i den angränsande tyska delstaten Schleswig-Holstein (van der Smissen 2001a, b). Utbredningsområdet i stort sträcker sig från Central- och Nordeuropa österut genom Ryssland till Ochotska havet.

Antalet fynd är så begränsat att det inte går att dra några säkra slutsatser om artens bestånd eller populationsutveckling, men alla tillgängliga uppgifter tyder på en tillbakagång i Norden under 1900-talet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Eumeninae - solitära getingar 
  • Släkte
    Symmorphus - vedgetingar 
  • Undersläkte
    Symmorphus (Symmorphus)  
  • Art
    Symmorphus fuscipes(Herrich-Schäffer, 1838) - vassgeting
    Synonymer
    Odynerus fuscipes Herrich-Schäffer, 1838

De fåtaliga uppgifter som finns om vassgetingens livsmiljö tyder på att den främst förekommer vid stränder och i kulturmiljöer med bestånd av bladvass. Boet anläggs i gallbildningar från föregående år orsakade av vassfritfluga Lipara lucens (Chloropidae) på bladvass Phragmites australis (Valkeila enligt Blüthgen 1961). Som byte tas enligt samma källa vivellarver (Curculionidae). Artens bo har i Tyskland även påträffats i död ved (Haeseler 1978a). I Norden flyger arten i en enda generation från slutet av juni till och med augusti. Möjliga boparasiter hos arten är guldsteklar (Chrysididae) av släktet Chrysis (Haeseler 1978b).

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Etymologi: fuscipes = mörkfotad (här trol. ”med mörka ben”); fuscus (lat.) = mörk, förmörkad; pes (lat.) = fot.

Uttal: [Symmórfus fússipes].

Abenius, J. 2012. Symmorphus fuscipes vassgeting, s. 265–266. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Blüthgen, P. 1961. Die Faltenwespen Mitteleuropas (Hymenoptera, Diploptera). – Abhandlungen der Deutschen Akademie der Wissenschaften zu Berlin, Klasse für Chemie, Geologie und Biologie 2: 1–252.

Cumming, J.M. 1989. Classification and evolution of the eumenine wasp genus Symmorphus Wesmael (Hymenoptera: Vespidae). – Memoirs of the Entomological Society of Canada 148: 1–168.

Haeseler, V. 1978. Zur Fauna der Aculeaten Hymenopteren der Nordseeinsel Mellum. Ein beitrag zur Besiedlung kustennaher Inseln. – Zoologische Jahrbücher Systematik 105: 368–385.

Pekkarinen, A. & Huldén, L. 1991. Distribution and phenology of the Ancistrocerus and Symmorphus species in eastern Fennoscandia (Hymenoptera, Eumenidae). – Entomologica Fennica 2: 179–189.

Smissen van der, J. 2001a. Die Wildbienen und Wespen Schleswig-Holsteins. (Rote Liste 2: 45–83.) Landesamt für Natur und Umwelt Schleswig-Holstein, Flintbek.

Smissen van der, J. 2001b. Die Wildbienen und Wespen Schleswig-Holsteins. (Rote Liste 3: 85–138.) Landesamt für Natur und Umwelt Schleswig-Holstein, Flintbek.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Eumeninae - solitära getingar 
  • Släkte
    Symmorphus - vedgetingar 
  • Undersläkte
    Symmorphus (Symmorphus)  
  • Art
    Symmorphus fuscipes, (Herrich-Schäffer, 1838) - vassgeting
    Synonymer
    Odynerus fuscipes Herrich-Schäffer, 1838
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2012.