Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större vedgeting

Organismgrupp Steklar, Getingar m.fl. Symmorphus murarius
Större vedgeting Steklar, Getingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna solitära geting skiljer sig inte i habitus från de flesta andra arter inom gruppen. Den hör till våra största solitära getingarter med kroppslängd hos honan på 14–17 mm. Hanarna är tydligt mindre (9–13 mm). Den slanka kroppen är svart med gula teckningar i form av smala gula band på bakkroppssegmentens bakkant. Arten kan skiljas från andra Symmorphus-arter på en ljus, ullig behåring på frambröstet, samt att det är den i särklass största arten i släktet. Honan kännetecknas av ett par stora gropar på hjässan och hanen har längre sista antennled än övriga Symmorphus-arter, samt orangegula åsar (tyloidea) på undersidan av de yttre antennlederna.
Utbredning
Länsvis förekomst för större vedgeting Observationer i  Sverige för större vedgeting
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har i Sverige påträffats i åtta landskap från Skåne till Gästrikland. Den tycks dock ha gått tillbaka på senare år. Aktuella fynd föreligger från västra Mälardalen (Kärrbo SO om Västerås, Västmanland). Arten har visat en kraftig tillbakagång även i Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Historisk utbredning från Skåne till Gästrikland, men återfynd saknas från de sydligaste landskapen. Aktuella förekomster är kända från Gotland, Småland, Östergötland, Västmanland, Södermanland, Dalsland och Gästrikland. Arten är beroende av överståndare, torrakor och högstubbar på hyggen, men kan också anlägga bona i timmerväggar. Bona provianteras med larver av aspglansbagge. Brist på död ved i skogen i kombination med hårt viltbete som missgynnar bytesdjuren kan ha bidragit till tillbakagång av arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat (en prognostiserad minskning av grova lövbestånd lämpliga för arten). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii)).
Ekologi
Arten bygger bon i insektsgångar i död ved efter larver av större vedskalbaggsarter eller i övergivna bogångar efter andra gaddsteklar. Enligt de fåtaliga observationerna av artens habitatval i Sverige förekommer den bl.a. i ekhagar med asp. De exemplar som påträffats i Kärrbo byggde sina bon i torra, solexponerade ekstockar (Nilsson 1991). Honan provianterar bocellerna med larver av aspglansbaggen Melasoma populi. Flygtid i Sverige: Juni till början av juli.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
Levande djur
Levande djur
· aspglansbagge
· aspglansbagge
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Vespidae (getingar), Släkte Symmorphus (vedgetingar), Art Symmorphus murarius (Linnaeus, 1758) - större vedgeting Synonymer Vespa muraria Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Historisk utbredning från Skåne till Gästrikland, men återfynd saknas från de sydligaste landskapen. Aktuella förekomster är kända från Gotland, Småland, Östergötland, Västmanland, Södermanland, Dalsland och Gästrikland. Arten är beroende av överståndare, torrakor och högstubbar på hyggen, men kan också anlägga bona i timmerväggar. Bona provianteras med larver av aspglansbagge. Brist på död ved i skogen i kombination med hårt viltbete som missgynnar bytesdjuren kan ha bidragit till tillbakagång av arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat (en prognostiserad minskning av grova lövbestånd lämpliga för arten). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii)).
Denna solitära geting skiljer sig inte i habitus från de flesta andra arter inom gruppen. Den hör till våra största solitära getingarter med kroppslängd hos honan på 14–17 mm. Hanarna är tydligt mindre (9–13 mm). Den slanka kroppen är svart med gula teckningar i form av smala gula band på bakkroppssegmentens bakkant. Arten kan skiljas från andra Symmorphus-arter på en ljus, ullig behåring på frambröstet, samt att det är den i särklass största arten i släktet. Honan kännetecknas av ett par stora gropar på hjässan och hanen har längre sista antennled än övriga Symmorphus-arter, samt orangegula åsar (tyloidea) på undersidan av de yttre antennlederna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större vedgeting

Länsvis förekomst och status för större vedgeting baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större vedgeting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har i Sverige påträffats i åtta landskap från Skåne till Gästrikland. Den tycks dock ha gått tillbaka på senare år. Aktuella fynd föreligger från västra Mälardalen (Kärrbo SO om Västerås, Västmanland). Arten har visat en kraftig tillbakagång även i Tyskland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Eumeninae - solitära getingar 
  • Släkte
    Symmorphus - vedgetingar 
  • Undersläkte
    Symmorphus (Symmorphus)  
  • Art
    Symmorphus murarius(Linnaeus, 1758) - större vedgeting
    Synonymer
    Vespa muraria Linnaeus, 1758

Arten bygger bon i insektsgångar i död ved efter larver av större vedskalbaggsarter eller i övergivna bogångar efter andra gaddsteklar. Enligt de fåtaliga observationerna av artens habitatval i Sverige förekommer den bl.a. i ekhagar med asp. De exemplar som påträffats i Kärrbo byggde sina bon i torra, solexponerade ekstockar (Nilsson 1991). Honan provianterar bocellerna med larver av aspglansbaggen Melasoma populi. Flygtid i Sverige: Juni till början av juli.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· aspglansbagge - Chrysomela populi (Viktig)
Kombinationen yngre aspbestånd med aspglansbaggelarver och död ved med larvgångar av vedskalbaggar borde inte utgöra en särskilt unik miljö i det svenska skogslandskapet. Trots detta anses arten ha minskat i flera av de västeuropeiska länderna inklusive Sverige. De senare decenniernas kraftiga klövviltstammar har starkt decimerat tillgången på asp och andra attraktiva lövträd, men det är tveksamt om detta kan förklara artens ökade sällsynthet. Minskande tillgång på lämpliga boplatser (rätt kvalitet av död ved) i för arten rätt biotoper skulle kunna utgöra ett hot.
Artens habitatkrav borde närmare undersökas på aktuella förekomstlokaler, liksom dess utbredning i landet. Generella hänsynsregler i skogsbruket som sparande av död ved vid slutavverkning, kvarställande av aspbestånd, samt bevarande av äldre skog med asp rik på död ved gynnar ett stort antal insektsarter och även denna. Större tolerans mot förekomst av ”triviallövträd” i ädellövskogsbiotoper skulle möjligen kunna gynna arten.

Blüthgen, P. 1961. Die Faltenwespen Mitteleuropas (Hymenoptera, Diploptera). Abh. Dtsch. Akad. Wiss. Berlin, Kl. f. Chem., Geol., Biol., 1961, Nr. 2: 1–251.

Cumming, J.M. 1989. Classification and evolution of the eumenine wasp genus Symmorphus Wesmael (Hymenoptera: Vespidae). Mem. Ent. Soc. Can. 148: 1–168.

Nilsson, G.E. 1991. Survey of the wasp and bee fauna of the Ridö archipelago in Lake Mälaren, Sweden (Hymenoptera: Aculeata). Ent. Tidskr. 112: 79–92.

Schmied-Egger, C. 1994. Bestimmungsschlüssel für die deutsche Arten der solitären Faltenwespen (Hymenoptera: Eumeninae). Deutscher Jugendbund für Naturbeobachtung. Hamburg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Nilsson 1991, Rev. Björn Cederberg 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Eumeninae - solitära getingar 
  • Släkte
    Symmorphus - vedgetingar 
  • Undersläkte
    Symmorphus (Symmorphus)  
  • Art
    Symmorphus murarius, (Linnaeus, 1758) - större vedgeting
    Synonymer
    Vespa muraria Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Nilsson 1991, Rev. Björn Cederberg 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.