Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ginstpalpmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Syncopacma suecicella
Ginstpalpmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten mörk stävmal med ett vingspann på 8-9 mm som är typbeskriven från Sverige. Framvingarna är svarta med lätt purpuranstrykning, som dock efterhand försvinner på döda djur. Kännetecknande för arten (och flertalet andra Syncopacma-arter) är att det två tredjedelar ut på framvingen förekommer en ljus mer eller mindre sammanhängande tvärlinje. Vanligen har framvingen hos hanen avgränsade uppstående gulvita fläckar på både övre och nedre kanten, medan hos honan sammanfaller fläckarna oftast till en tydligt sammanhängande tvärgående linje. En karaktär som skiljer denna art från närstående i samma släkte är den lilla gulvita fläcken, bestående av fyra till sex vingfjäll som oftast förekommer strax innanför vingmitten i det så kallade vingvecket. Bakvingarna är mörkt bruna, något ljusare in mot vingroten. Ett antal små stävmalsarter är intill förväxling lika Syncopacma sueciella. De närbesläktade arterna allmän palpmal S. cinctella och omvändbandad käringtandpalpmal S. taeniolella som framför allt lever på käringtand Lotus corniculatus är dock större (vingspann 11-14 mm.) och ser betydligt kraftigare ut. Vidare är det vita bandet aldrig uppdelat i fläckar, men kan ibland vara mer eller mindre reducerat. Dessutom kan otypiska eller slitna exemplar av S. sueciella förväxlas med ett antal andra palpmalar, exempelvis getväpplingpalpmalen Aproaerema anthyllidella, men även med arter inom andra släkten, exempelvis Bryotropha, Eulamprotes, Monochroa etc. Därför måste man vid inventeringsarbeten där de olika värdväxterna förekommer tillsammans i regel samla in beläggexemplar för genitaliepreparering, för att kunna göra en säker artbestämning. Flertalet av arterna finns avbildade i Emmet (2002) och Elsner et al (1999).
Utbredning
Länsvis förekomst för ginstpalpmal Observationer i  Sverige för ginstpalpmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ginstpalpmalen är en sällsynt och mycket lokal fjärilsart som gått tillbaka genom hårginstens fortgående minskning. Första gången den omnämns från Sverige är från 1924, då Per Benander fångade tre individer vid Veinge. Därefter insamlades arten på Bonarps hed vid Ljungbyhed1953, är Naturreservat tillika artens typlokal. Den synes nu vara försvunnen från Skåne. Möjligen förekommer arten ännu i södra Halland där den senast påträffats vid Skogaby, Veinge 2000 och Mästockaheden 1999. Trots omfattande inventeringar i Halland under 2004-2005 har dock inga nyfynd av arten kunnat göras. Detta är alarmerande eftersom nio av elva av de svenska fjärilsarter som är knutna till nålginst har påträffats på flera lokaler, ibland även i stort antal. Möjligen har arten speciella biologiska och ekologiska krav som vi ännu inte känner till som gör att den inte kunnat återfinnas. I Norden i övrigt förekommer ginstpalpmalen endast lokalt på Jylland i Danmark. Den förekommer därutöver lokalt från Kaukasus via Mellan- och Sydeuropa till Spanien. I England är arten endast funnen på en lokal i Cornwall.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten som i Sverige endast lever på hårginst (Genista pilosa) är mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Under 1990-talet var arten endast känd från två krympande lokaler i Halland, men under 2000-talet har den trots upprepade inventeringsinsatser inte kunnat påträffats. Den bedöms som försvunnen från Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 7 (5-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 98 (88-496) km² och förekomstarean (AOO) till 28 (20-40) km². (2005) 8. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Ginstpalpmalen förekommer på stäppartade sandmarker med hårginst, men även på mycket torra ljunghedar där värdväxten förekommer. Kunskapen om artens habitatkrav är begränsad men det tycks som om arten i Sverige främst har hittats i låg vegetation där solen kommer åt att värma upp markskiktet kraftigt. Eftersom arten i Sverige befinner sig på sin absoluta nordgräns är det rimligt att anta att den här är extremt värmekrävande. Larven är monofag på hårginst Genista pilosa där den lever i hopspunna skott-spetsar till någon gång i juni, då den förpuppar sig i skottet där den sökt sin föda. Fjärilen flyger från slutet av juli till mitten av augusti och kan någon gång uppträda talrikt. Den flyger i anslutning till värdväxten och kan skraphåvas från denna under sen eftermiddag och natt. I håven uppför den sig livligt och hoppar runt med vingarna i utfällt läge.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hårginst
· hårginst
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Syncopacma, Art Syncopacma suecicella (Wolff, 1958) - ginstpalpmal Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten som i Sverige endast lever på hårginst (Genista pilosa) är mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Under 1990-talet var arten endast känd från två krympande lokaler i Halland, men under 2000-talet har den trots upprepade inventeringsinsatser inte kunnat påträffats. Den bedöms som försvunnen från Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 7 (5-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 98 (88-496) km² och förekomstarean (AOO) till 28 (20-40) km². (2005) 8. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En liten mörk stävmal med ett vingspann på 8-9 mm som är typbeskriven från Sverige. Framvingarna är svarta med lätt purpuranstrykning, som dock efterhand försvinner på döda djur. Kännetecknande för arten (och flertalet andra Syncopacma-arter) är att det två tredjedelar ut på framvingen förekommer en ljus mer eller mindre sammanhängande tvärlinje. Vanligen har framvingen hos hanen avgränsade uppstående gulvita fläckar på både övre och nedre kanten, medan hos honan sammanfaller fläckarna oftast till en tydligt sammanhängande tvärgående linje. En karaktär som skiljer denna art från närstående i samma släkte är den lilla gulvita fläcken, bestående av fyra till sex vingfjäll som oftast förekommer strax innanför vingmitten i det så kallade vingvecket. Bakvingarna är mörkt bruna, något ljusare in mot vingroten. Ett antal små stävmalsarter är intill förväxling lika Syncopacma sueciella. De närbesläktade arterna allmän palpmal S. cinctella och omvändbandad käringtandpalpmal S. taeniolella som framför allt lever på käringtand Lotus corniculatus är dock större (vingspann 11-14 mm.) och ser betydligt kraftigare ut. Vidare är det vita bandet aldrig uppdelat i fläckar, men kan ibland vara mer eller mindre reducerat. Dessutom kan otypiska eller slitna exemplar av S. sueciella förväxlas med ett antal andra palpmalar, exempelvis getväpplingpalpmalen Aproaerema anthyllidella, men även med arter inom andra släkten, exempelvis Bryotropha, Eulamprotes, Monochroa etc. Därför måste man vid inventeringsarbeten där de olika värdväxterna förekommer tillsammans i regel samla in beläggexemplar för genitaliepreparering, för att kunna göra en säker artbestämning. Flertalet av arterna finns avbildade i Emmet (2002) och Elsner et al (1999).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ginstpalpmal

Länsvis förekomst och status för ginstpalpmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ginstpalpmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ginstpalpmalen är en sällsynt och mycket lokal fjärilsart som gått tillbaka genom hårginstens fortgående minskning. Första gången den omnämns från Sverige är från 1924, då Per Benander fångade tre individer vid Veinge. Därefter insamlades arten på Bonarps hed vid Ljungbyhed1953, är Naturreservat tillika artens typlokal. Den synes nu vara försvunnen från Skåne. Möjligen förekommer arten ännu i södra Halland där den senast påträffats vid Skogaby, Veinge 2000 och Mästockaheden 1999. Trots omfattande inventeringar i Halland under 2004-2005 har dock inga nyfynd av arten kunnat göras. Detta är alarmerande eftersom nio av elva av de svenska fjärilsarter som är knutna till nålginst har påträffats på flera lokaler, ibland även i stort antal. Möjligen har arten speciella biologiska och ekologiska krav som vi ännu inte känner till som gör att den inte kunnat återfinnas. I Norden i övrigt förekommer ginstpalpmalen endast lokalt på Jylland i Danmark. Den förekommer därutöver lokalt från Kaukasus via Mellan- och Sydeuropa till Spanien. I England är arten endast funnen på en lokal i Cornwall.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Anacampsinae  
  • Släkte
    Syncopacma  
  • Art
    Syncopacma suecicella(Wolff, 1958) - ginstpalpmal

Ginstpalpmalen förekommer på stäppartade sandmarker med hårginst, men även på mycket torra ljunghedar där värdväxten förekommer. Kunskapen om artens habitatkrav är begränsad men det tycks som om arten i Sverige främst har hittats i låg vegetation där solen kommer åt att värma upp markskiktet kraftigt. Eftersom arten i Sverige befinner sig på sin absoluta nordgräns är det rimligt att anta att den här är extremt värmekrävande. Larven är monofag på hårginst Genista pilosa där den lever i hopspunna skott-spetsar till någon gång i juni, då den förpuppar sig i skottet där den sökt sin föda. Fjärilen flyger från slutet av juli till mitten av augusti och kan någon gång uppträda talrikt. Den flyger i anslutning till värdväxten och kan skraphåvas från denna under sen eftermiddag och natt. I håven uppför den sig livligt och hoppar runt med vingarna i utfällt läge.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
Värdväxtens avtagande och försvinnande från många lokaler genom att nyskapande av hedmarker har upphört, vilket lett till minskad ljungbränning, minskat kreatursbete etc. Skogsplantering, kvävenedfall, igenväxning, återställningsåtgärder efter grustäkt, gräsinsåning på vägslänter, besprutning av banvallar och spårområden, byte från sand och fint grus till bergkross på banvallar, konstgödsling,och tätbebyggelse är exempel på skadliga förhållanden. Alla dessa faktorer gör att den kontinuerliga störning av markskiktet som behövs för att hårginsten och de inseker som lever på denna växt skall kunna överleva helt har upphört..

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Ginstbestånden på redan befintliga lokaler bör gynnas genom successiv ljungbränning. Troligen krävs på lång sikt även partiell skrapning av markens ytskikt någon gång så att ny sand kommer i dagen för att kompensera för gödningseffekter pga atmosfäriskt kvävenedfall.. Konstgödsling i ginstområden bör alltid undvikas. Nya ginstlokaler bör skapas på lämpliga marker i samband med kalhuggning av skog genom att man avstår från föryngringsåtgärder och i stället vidtar enklare tillfälliga odlingsåtgärder som plöjning, harvning och löpbränning följt av fröinsådd med ginst och betning. Ett nationellt åtgärdsprogram för ”Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar” är framtaget och kommer att gälla under åren 2006-2010. Där föreslås bland annat att ginsten bör gynnas genom successiv ljungbränning inom Mästockareservatet, vid Veinge station och i övrigt genom att ginstlokaler skyddas mot igenväxning och skogsplantering. Det är också viktigt att de centrala delarna av Mästocka skjutfält kan behålla sin nuvarande struktur. Nya ginstlokaler bör om möjligt skapas genom exempelvis bränning av hyggen och genom att avstå från slentrianmässig slutbehandling av grustäkter där i regel utplaning, påläggning av matjord och tallplantering ingår.

Åtgärdsprogram Fastställt
Första gången arten omnämns från Sverige är från 1924, då Per Benander fångade tre individer vid Veinge av en art som han då kallade Anacampsis albipalpella. De insamlade djuren gick under detta namn ända till 1958, då Niels L. Wolff beskrev S. suecicella som ny för vetenskapen, bland annat från djur insamlade på Bonarps hed vid Ljungbyhed1953. De tre beläggexemplaren från 1924 sitter fortfarande kvar i Benanders´samling i Zool inst Lund.

Benander, P. 1924. Svenska Genista-småfjärilar (under Smärre meddelanden och notiser.) Ent. Tidskr. 45: 195-196.

Elsner, G. Huemer, P. & Tokar, Z. 1999. Die Palpenmotten (Lepidoptera, Gelechidae) Mitteleuropas. Bratislava, Slovakien.

Heckford, R.J. 2002. - In Emmet A.M. & Langmaid, J.R. The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland. Vol. 4 (Part 2). Colchester, England.

Larsson, K. (Opubl.). Åtgärdsprogram för Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar. Naturvårdsverket

Wolff, N. L. 1958. Further Notes on the Stomopterix Group (Lepid. Gelechiidae). Ent. Medd. 28: 224-281.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Anacampsinae  
  • Släkte
    Syncopacma  
  • Art
    Syncopacma suecicella, (Wolff, 1958) - ginstpalpmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.