Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hällkarsräka

Organismgrupp Kräftdjur, Limniska bladfotingar och storkräftor Tanymastix stagnalis
Hällkarsräka Kräftdjur, Limniska bladfotingar och storkräftor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten tillhör gruppen Anostraca, som utgör en tidig utvecklingslinje inom Branchiopoda. Anostrakernas yttre morfologi har inte ändrats nämnvärt sedan juraperioden, för ca 200 miljoner år sedan. De saknar den stora ryggskölden som täcker större delen av kroppen hos arterna i övriga grupper inom Branchiopoda. Anostrakerna simmar med buksidan vänd uppåt, mot solljuset. Benen är plattade och flikiga och försedda med borst. De är i konstant rörelse och används för simning, andning och för filtrering av näringspartiklar ur vattnet. Födan - mikroplankton, mikroorganismer och detritus - transporteras fram till munnen i en fåra mitt på buksidan. Hällkarsräkan har som vuxen en långsträckt kropp som är halvgenomskinlig, med en ljusgrön till brungrön färgton. Maximilängden är ca 16 mm. På huvudet sitter två fasettögon på korta skaft, samt ett naupliusöga längst fram. Som övriga anostraker har hällkarsräkan en markant sexualdimorfism, där hannen är försedd med kraftiga, nedåtriktade antennbihang som används för att hålla fast honan under parningen. Vuxna honor bär en rundad äggsäck som är lysande röd och lätt synlig på avstånd.
Utbredning
Länsvis förekomst för hällkarsräka Observationer i  Sverige för hällkarsräka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hällkarsräkan har sin totala utbredning i Syd-, Väst- och Centraleuropa samt norra Afrika. I Sverige förekommer arten troligen mest frekvent på Ölands alvar, men har påträffats i Skåne, Blekinge och Uppsala län, samt på Gotland. Den har även hittats en gång i Västra Götaland (Ålleberg, nära Falköping). Aktuella fastlandslokaler finns endast i Västergötland och Uppland. Arten uppträder oregelbundet, även i kända lokaler. Den kan finnas på ett ställe i flera år, och sedan försvinna för att några år senare dyka upp igen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Har en stabil och naturligt fluktuerande förekomst på Öland med stark koncentration till Stora Alvaret där den är allmänt förekommande i vätar och t o m i vattenfyllda hjulspår. Förekommer även i andra alvarvätar på ön, från Byrum i norr till Ottenby i söder. Några hot mot bestånden på Öland finns för närvarande inte. Förekomsterna på de 5 fastlandslokalerna (Upl, Vg, Bl) är avsevärt mera utsatt och fordrar fortsatt uppmärksamhet. Några uppgifter om beståndsutvecklingen på dessa lokaler är inte kända. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Utifrån fynddata 20140327. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-400) km². Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2c(iv)).
Ekologi
Hällkarsräkan lever i fiskfria, solexponerade småvatten som ofta torkar ut under sommaren; typiska lokaler är regnvattensamlingar på alvarmark (Öland) eller i sprickor och hällkar i granitberg (Uppsala län). Arten är väl anpassad till att leva i temporära småvatten. Den har två generationer i Sverige; en på våren (april- maj) och en på hösten (september – november), då de små pölarna håller vatten. Temperaturen stiger snabbt i vattensamlingarna på våren och utvecklingen går fort vid gynnsamma förhållanden. Från kläckningen kan djuren nå könsmognad på bara 1-2 veckor. Under sommarens torka överlever arten i form av ägg i bottenslammet. Då höstregnen tillför nytt vatten, kläcks en ny generation. Sent på hösten lägger honorna vilägg (cystor) som överlever både infrysning och torka under vintern. I de befruktade viläggen utvecklas embryot till en sen gastrula, som stannar i utvecklingen och vilar tills våren kommer. Äggen kan spridas till nya vattensamlingar med vinden eller med fåglar, då äggen lätt fastnar på fåglars ben.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Småvatten
Småvatten
Vattenmassa
Vattenmassa
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Branchiopoda (bladfotingar), Ordning Anostraca (gälbladfotingar), Familj Branchiopodidae, Släkte Tanymastix, Art Tanymastix stagnalis Linnaeus - hällkarsräka Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Har en stabil och naturligt fluktuerande förekomst på Öland med stark koncentration till Stora Alvaret där den är allmänt förekommande i vätar och t o m i vattenfyllda hjulspår. Förekommer även i andra alvarvätar på ön, från Byrum i norr till Ottenby i söder. Några hot mot bestånden på Öland finns för närvarande inte. Förekomsterna på de 5 fastlandslokalerna (Upl, Vg, Bl) är avsevärt mera utsatt och fordrar fortsatt uppmärksamhet. Några uppgifter om beståndsutvecklingen på dessa lokaler är inte kända. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Utifrån fynddata 20140327. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-400) km². Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2c(iv)).
Arten tillhör gruppen Anostraca, som utgör en tidig utvecklingslinje inom Branchiopoda. Anostrakernas yttre morfologi har inte ändrats nämnvärt sedan juraperioden, för ca 200 miljoner år sedan. De saknar den stora ryggskölden som täcker större delen av kroppen hos arterna i övriga grupper inom Branchiopoda. Anostrakerna simmar med buksidan vänd uppåt, mot solljuset. Benen är plattade och flikiga och försedda med borst. De är i konstant rörelse och används för simning, andning och för filtrering av näringspartiklar ur vattnet. Födan - mikroplankton, mikroorganismer och detritus - transporteras fram till munnen i en fåra mitt på buksidan. Hällkarsräkan har som vuxen en långsträckt kropp som är halvgenomskinlig, med en ljusgrön till brungrön färgton. Maximilängden är ca 16 mm. På huvudet sitter två fasettögon på korta skaft, samt ett naupliusöga längst fram. Som övriga anostraker har hällkarsräkan en markant sexualdimorfism, där hannen är försedd med kraftiga, nedåtriktade antennbihang som används för att hålla fast honan under parningen. Vuxna honor bär en rundad äggsäck som är lysande röd och lätt synlig på avstånd.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hällkarsräka

Länsvis förekomst och status för hällkarsräka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hällkarsräka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hällkarsräkan har sin totala utbredning i Syd-, Väst- och Centraleuropa samt norra Afrika. I Sverige förekommer arten troligen mest frekvent på Ölands alvar, men har påträffats i Skåne, Blekinge och Uppsala län, samt på Gotland. Den har även hittats en gång i Västra Götaland (Ålleberg, nära Falköping). Aktuella fastlandslokaler finns endast i Västergötland och Uppland. Arten uppträder oregelbundet, även i kända lokaler. Den kan finnas på ett ställe i flera år, och sedan försvinna för att några år senare dyka upp igen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Branchiopoda - bladfotingar 
  • Ordning
    Anostraca - gälbladfotingar 
  • Familj
    Branchiopodidae  
  • Släkte
    Tanymastix  
  • Art
    Tanymastix stagnalisLinnaeus - hällkarsräka

Hällkarsräkan lever i fiskfria, solexponerade småvatten som ofta torkar ut under sommaren; typiska lokaler är regnvattensamlingar på alvarmark (Öland) eller i sprickor och hällkar i granitberg (Uppsala län). Arten är väl anpassad till att leva i temporära småvatten. Den har två generationer i Sverige; en på våren (april- maj) och en på hösten (september – november), då de små pölarna håller vatten. Temperaturen stiger snabbt i vattensamlingarna på våren och utvecklingen går fort vid gynnsamma förhållanden. Från kläckningen kan djuren nå könsmognad på bara 1-2 veckor. Under sommarens torka överlever arten i form av ägg i bottenslammet. Då höstregnen tillför nytt vatten, kläcks en ny generation. Sent på hösten lägger honorna vilägg (cystor) som överlever både infrysning och torka under vintern. I de befruktade viläggen utvecklas embryot till en sen gastrula, som stannar i utvecklingen och vilar tills våren kommer. Äggen kan spridas till nya vattensamlingar med vinden eller med fåglar, då äggen lätt fastnar på fåglars ben.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Småvatten, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Arten är känslig då populationerna är små och utbredningen fragmenterad. Utdikning, igenfyllning och annan markexploatering har förstört tidigare lokaler, fr.a. på fastlandet. De små vattensamlingarna är mycket påverkbara för miljögifter (t.ex. från sopdumpning) och övergödning, med igenväxning som följd. Ett annat hot är kolonisation av andra djur som konkurrerar om födan eller är predatorer på kräftdjuren. Arten är mycket känslig mot fisk.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Viktigaste åtgärderna är fredande av kända lokaler och återställande av gamla dammar.
Förutom hällkarsräkan finns två andra arter av anostraker i Sverige, Polyartemia forcipata och Branchinecta paludosa, men de lever i småvatten och sjöar i högfjällsområdet i norr. Etymologi. – tany, Gr. ”långt”; mastix, Gr. ”gissel”, namnet syftar på hannens två långa antennbihang; stagnalis, Lat. ”i stillastående pöl”, vilket syftar på livsmiljön.

Franzén, Å. 1996. Brachiopod Crustaceans in the Temporary Waters of Fennoscandia. Memoranda Soc. Fauna Flora Fennica 72: 37–46. BILD (Fig. 3).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2003. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Branchiopoda - bladfotingar 
  • Ordning
    Anostraca - gälbladfotingar 
  • Familj
    Branchiopodidae  
  • Släkte
    Tanymastix  
  • Art
    Tanymastix stagnalis, Linnaeus - hällkarsräka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2003. © ArtDatabanken, SLU 2006.