Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  raggbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Tragosoma depsarium
Raggbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
18-32 mm. Kroppen är mörkbrun och svagt glänsande, med breda och parallellsidiga täckvingar. Arten har stora ögon och tydlig behåring på främst huvudet och den smala halsskölden, som är försedd med en tagg på vardera sidan. Antennerna är kraftiga och längre än halva kroppen. De stora, ovala kläckhålen avslöjar angripna lågor, men hackas ofta bort av hackspettar, främst spillkråka.
Utbredning
Länsvis förekomst för raggbock Observationer i  Sverige för raggbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd från Småland till Pite lappmark. Utbredningen är fragmenterad och många av de kända populationerna är individsvaga. Närmast i Norge, Finland och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropas bergstrakter österut genom Sibirien till östra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Utvecklas i äldre, ofta helt barkfallna, liggande barrträdsstammar med hård, silvergrå ytved. Så gott som uteslutande påträffad i gamla tallågor, endast sällan i gran. Angreppen kan fortgå under många decennier. Utbredd från Småland till Pite lappmark. Många av de kända populationerna är mycket individsvaga. Antalet lokalområden i landet skattas till 450 (400-800). Förekomstarean (AOO) skattas till 1800 (1600-3200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i äldre, liggande stammar av tall, mer sällan gran. Ofta i helt barkfallna lågor med hård, silvergrå ytved. Ibland i bearbetat virke, t.ex. spänger över myrar och virke i gamla flottrännor, eller i avverkningsstubbar. Lågan bör ha en viss markkontakt, men får ej vara för fuktig eller starkt rötad vid äggläggningstillfället, och bör ha en kärna av friskt doftande, rödaktig ved. Grov ved föredras, sällan i ved under 15-20 cm. Äggläggning sker i sprickor i veden, och kan inledas i 5-10 år gammalt virke. Angrepp kan fortgå under många år - pågående gnag har konstaterats i hundraårigt tallvirke. I frodvuxet virke (och i gran) utvecklas bara en generation, eftersom veden rötar snabbare. Larverna gnager gångar in i kärnveden, fyllda av upp till 12–13 mm långa, grova gnagspånor. Larvutvecklingen varar minst fyra år. Förpuppningen sker under sommaren i en puppkammare som ofta går in i kärnveden och är omgiven av exkrementer blandade med vedspånor. Skalbaggarna kläcks från början av juli till början av augusti (något tidigare i södra Sverige). De är nattaktiva och goda flygare. Skogsbränder gynnar arten på flera sätt; dels blir skogen glesare och befintlig död ved solexponeras, dels utgör branddödade tallar lämplig ved.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· större märgborre
· större märgborre
· större timmerman
· större timmerman
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
· större märgborre
· större märgborre
· större timmerman
· större timmerman
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Tragosoma, Art Tragosoma depsarium (Linnaeus, 1767) - raggbock Synonymer hårig taggbock, Tragosoma depsarius (Linnaeus, 1767)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Utvecklas i äldre, ofta helt barkfallna, liggande barrträdsstammar med hård, silvergrå ytved. Så gott som uteslutande påträffad i gamla tallågor, endast sällan i gran. Angreppen kan fortgå under många decennier. Utbredd från Småland till Pite lappmark. Många av de kända populationerna är mycket individsvaga. Antalet lokalområden i landet skattas till 450 (400-800). Förekomstarean (AOO) skattas till 1800 (1600-3200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv)).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Boreal region (BOR)), Typisk art i 9060 Åsbarrskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Åtgärdsprogram Fastställt
18-32 mm. Kroppen är mörkbrun och svagt glänsande, med breda och parallellsidiga täckvingar. Arten har stora ögon och tydlig behåring på främst huvudet och den smala halsskölden, som är försedd med en tagg på vardera sidan. Antennerna är kraftiga och längre än halva kroppen. De stora, ovala kläckhålen avslöjar angripna lågor, men hackas ofta bort av hackspettar, främst spillkråka.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för raggbock

Länsvis förekomst och status för raggbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för raggbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd från Småland till Pite lappmark. Utbredningen är fragmenterad och många av de kända populationerna är individsvaga. Närmast i Norge, Finland och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropas bergstrakter österut genom Sibirien till östra Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Prioninae  
  • Tribus
    Meroscelisini  
  • Släkte
    Tragosoma  
  • Art
    Tragosoma depsarium(Linnaeus, 1767) - raggbock
    Synonymer
    hårig taggbock
    Tragosoma depsarius (Linnaeus, 1767)

Larvutvecklingen sker i äldre, liggande stammar av tall, mer sällan gran. Ofta i helt barkfallna lågor med hård, silvergrå ytved. Ibland i bearbetat virke, t.ex. spänger över myrar och virke i gamla flottrännor, eller i avverkningsstubbar. Lågan bör ha en viss markkontakt, men får ej vara för fuktig eller starkt rötad vid äggläggningstillfället, och bör ha en kärna av friskt doftande, rödaktig ved. Grov ved föredras, sällan i ved under 15-20 cm. Äggläggning sker i sprickor i veden, och kan inledas i 5-10 år gammalt virke. Angrepp kan fortgå under många år - pågående gnag har konstaterats i hundraårigt tallvirke. I frodvuxet virke (och i gran) utvecklas bara en generation, eftersom veden rötar snabbare. Larverna gnager gångar in i kärnveden, fyllda av upp till 12–13 mm långa, grova gnagspånor. Larvutvecklingen varar minst fyra år. Förpuppningen sker under sommaren i en puppkammare som ofta går in i kärnveden och är omgiven av exkrementer blandade med vedspånor. Skalbaggarna kläcks från början av juli till början av augusti (något tidigare i södra Sverige). De är nattaktiva och goda flygare. Skogsbränder gynnar arten på flera sätt; dels blir skogen glesare och befintlig död ved solexponeras, dels utgör branddödade tallar lämplig ved.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· större märgborre - Tomicus piniperda (Har betydelse)
· större timmerman - Acanthocinus aedilis (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· större märgborre - Tomicus piniperda (Har betydelse)
· större timmerman - Acanthocinus aedilis (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Raggbocken har framförallt missgynnats av att skogen blivit yngre och tätare. Äldre grova och senvuxna träd blir allt ovanligare. Pga. aktiv skogskötsel och effektiv brandbekämpning är den skötta skogen för skuggig för att hysa arten. Även i skyddad skog missgynnas arten kraftigt av en ofta minst sekellång frånvaro av brand, och en därmed fortsatt naturlig succession mot allt tätare skog. Endast i naturligt mer öppen skog kan arten finnas mer konstant idag, främst i hällmarker och mer sällan i sandtallskog eller myr-skogsmosaiker. Den långsamma trädtillväxten i dessa miljöer, samt ett tidigare och fortsatt uttag av grovt tallvirke, gör att dessa miljöer endast kan hysa individfattiga populationer. Arten gynnas ofta tillfälligt av slutavverkning genom att solexponerad tallved då skapas medvetet eller omedvetet. Tyvärr är dock viljan att spara grov tallved låg pga. det stora ekonomiska värdet. Gamla tallar som lämnats i samband med slutavverkningar tas ibland bort efter att de blåst omkull, trots att de ursprungligen sparats som naturvårdsträd. Markberedning efter slutavverkning kan skada äldre tallved som annars kunnat utnyttjas som utvecklingsved.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
I skyddad tallskog bör restaurering till en glesare skog eftersträvas. Naturvårdsbränning är i detta sammanhang mycket gynnsamt, men även selektiv avverkning kan användas. För att raggbocken skall överleva i kulturskogen behövs generellt att mer tallvirke sparas i samband med slutavverkningar, och även efter att tallar blåst ned. Detta är särskilt viktigt i kantzoner mot mer öppen mark tex. invid hällmarksimpediment. I samband med avverkning och markberedning bör man undvika att köra sönder äldre tallvindfällen. Naturligt brunnen tallskog nära lokaler med raggbock bör skyddas. Naturvårdsbränning i skogsbruket bör om möjligt förläggas nära lokaler med raggbock. På lokaler där arten i dagsläget är missgynnad pga. beskuggning eller vedbrist kan röjning och tillförsel av tallvirke gynna arten.

Åtgärdsprogram Fastställt

Baranowski, R. 1975. Några bidrag till kännedomen om coleopterfaunan vid nedre Dalälven 1. Ent. Tidskr. 96: 114.

Bíly, S. & Mehl, O. 1989. Longhorn Beetles (Coleoptera, Cerambycidae) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 22: 32.

Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, Uppsala.

Leiler, T.-E. 1961. Anteckningar on svenska coleopterers utbredning och levnadssätt. Opusc. Ent. 26: 205.

Lundblad, O. 1949. Några faunistiska coleopternotiser av C. J. Schönherr. Ent. Tidskr. 70: 152.

Palm, T. 1951. Biologiska studier över Tragosoma depsarium L. i sydöstra Jämtland (Col. Cerambycidae). Opusc. Ent. 16: 55–64.

Wikars, L.-O. 2003. Raggbocken (Tragosoma depsarium) gynnas tillfälligt av hyggen men behöver gammelskogen. Entomol. Tidskr. 124: 1-12.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1996. Rev. Bengt Ehnström 1999, Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Prioninae  
  • Tribus
    Meroscelisini  
  • Släkte
    Tragosoma  
  • Art
    Tragosoma depsarium, (Linnaeus, 1767) - raggbock
    Synonymer
    hårig taggbock
    Tragosoma depsarius (Linnaeus, 1767)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1996. Rev. Bengt Ehnström 1999, Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.