Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kärrgrässnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Vallonia enniensis
Kärrgrässnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kärrgrässnäckan är en upp till 2,5 mm bred, halvgenomskinligt vitaktig snäcka med kanelbullelik form. Den har en vid och öppen navel. Mynningen är utåtböjd och har en vit läppvalk på insidan. Skalet har mycket fina, tätt sittande radiära ribbor eller åsar, ca 50-60 på sista vindlingen. Härigenom skiljs den från de vanligare släktingarna ängsgrässnäcka V. pulchella och hedgrässnäcka V. excentrica där skalet helt saknar ribbor (men har en fin striering) samt ribbgrässnäcka V. costata där skalet har kraftigare hinnlika ribbor som också är glesare placerade, upp till 30 på sista vindlingen. De hinnlika ribborna kan dock skavas av, speciellt på sedan länge döda snäckor.
Utbredning
Länsvis förekomst för kärrgrässnäcka Observationer i  Sverige för kärrgrässnäcka
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Arten upptäcktes av Arvid Nilsson i Stora Harrie mosse utanför Kävlinge i Skåne i juni 1964. Den återfanns här sedan under ett par års tid. Under slutet av 1970-talet förändrades lokalen kraftigt, delvis p.g.a. överbetning av får och delvis genom torrläggning. Arten har därefter inte kunnat återfinnas trots relativt mycket eftersök och något förbättrade förhållande i kärret. Kärrgrässnäcka bedöms därför som försvunnen från landet. Arten är med stor sannolikhet inhemsk i Sverige och man kan anta att den tidigare haft en större utbredning, men minskat i takt med att extremrikkärren dikats ut. Dock finns inga subfossila fynd av arten i landet vilket troligen hänger samman med att de diagnostiska skalribborna skavs av på tomma skal och att skalen då i praktiken är omöjliga att skilja från ängsgrässnäcka. Kärrgrässnäcka är endemisk för Europa men är inte känd i övriga Norden. Den har spridda förekomster i södra och östra Tyskland, västra Schweiz, Österrike, Ungern, Tjeckien m.fl. centraleuropeiska länder samt i södra Europa. Den är på många håll hårt tillbakaträngd p.g.a. rikkärrens länge pågående tillbakagång. I Tyskland är arten klassificerad som Akut hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Endast känd från en lokal i Skåne (St Harrie mosse) där den upptäcktes och senast sågs på 1960-talet. Lokalen utsattes senare för dränering och kraftigt överbete vilket helt förändrade hydrologi och vegetation. Arten har eftersökts vid ett flertal tillfällen under 1990- och 2000-talet utan resultat. Motsvarande miljöer i Skåne får anses vara väl undersökta med avseende på landmollusker, varför sannolikheten att den skulle finnas på andra, ännu icke upptäckta lokaler bedöms som mycket låg. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Arten är helt knuten till blöta extremrikkärr, främst kalkkärr. I Stora Harrie mosse fanns den bland axag Schoenus ferrugineus, näbbstarr Carex lepidocarpa m.fl. Carex-arter, gräsull Eriophorum latifolium, småvänderot Valeriana dioica, majviva Primula farinosa, slåttergubbe Parnassia palustris, m.fl. rikkärrsväxter.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Valloniidae (grässnäckor), Släkte Vallonia, Art Vallonia enniensis (Gredler, 1856) - kärrgrässnäcka Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Endast känd från en lokal i Skåne (St Harrie mosse) där den upptäcktes och senast sågs på 1960-talet. Lokalen utsattes senare för dränering och kraftigt överbete vilket helt förändrade hydrologi och vegetation. Arten har eftersökts vid ett flertal tillfällen under 1990- och 2000-talet utan resultat. Motsvarande miljöer i Skåne får anses vara väl undersökta med avseende på landmollusker, varför sannolikheten att den skulle finnas på andra, ännu icke upptäckta lokaler bedöms som mycket låg. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Global rödlistning DD (2006)
Kärrgrässnäckan är en upp till 2,5 mm bred, halvgenomskinligt vitaktig snäcka med kanelbullelik form. Den har en vid och öppen navel. Mynningen är utåtböjd och har en vit läppvalk på insidan. Skalet har mycket fina, tätt sittande radiära ribbor eller åsar, ca 50-60 på sista vindlingen. Härigenom skiljs den från de vanligare släktingarna ängsgrässnäcka V. pulchella och hedgrässnäcka V. excentrica där skalet helt saknar ribbor (men har en fin striering) samt ribbgrässnäcka V. costata där skalet har kraftigare hinnlika ribbor som också är glesare placerade, upp till 30 på sista vindlingen. De hinnlika ribborna kan dock skavas av, speciellt på sedan länge döda snäckor.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för kärrgrässnäcka

Länsvis förekomst och status för kärrgrässnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kärrgrässnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten upptäcktes av Arvid Nilsson i Stora Harrie mosse utanför Kävlinge i Skåne i juni 1964. Den återfanns här sedan under ett par års tid. Under slutet av 1970-talet förändrades lokalen kraftigt, delvis p.g.a. överbetning av får och delvis genom torrläggning. Arten har därefter inte kunnat återfinnas trots relativt mycket eftersök och något förbättrade förhållande i kärret. Kärrgrässnäcka bedöms därför som försvunnen från landet. Arten är med stor sannolikhet inhemsk i Sverige och man kan anta att den tidigare haft en större utbredning, men minskat i takt med att extremrikkärren dikats ut. Dock finns inga subfossila fynd av arten i landet vilket troligen hänger samman med att de diagnostiska skalribborna skavs av på tomma skal och att skalen då i praktiken är omöjliga att skilja från ängsgrässnäcka. Kärrgrässnäcka är endemisk för Europa men är inte känd i övriga Norden. Den har spridda förekomster i södra och östra Tyskland, västra Schweiz, Österrike, Ungern, Tjeckien m.fl. centraleuropeiska länder samt i södra Europa. Den är på många håll hårt tillbakaträngd p.g.a. rikkärrens länge pågående tillbakagång. I Tyskland är arten klassificerad som Akut hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Orthurethra  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Valloniidae - grässnäckor 
  • Släkte
    Vallonia  
  • Art
    Vallonia enniensis(Gredler, 1856) - kärrgrässnäcka

Arten är helt knuten till blöta extremrikkärr, främst kalkkärr. I Stora Harrie mosse fanns den bland axag Schoenus ferrugineus, näbbstarr Carex lepidocarpa m.fl. Carex-arter, gräsull Eriophorum latifolium, småvänderot Valeriana dioica, majviva Primula farinosa, slåttergubbe Parnassia palustris, m.fl. rikkärrsväxter.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Det största generella hotet mot arten är degenerering eller total utplåning av extremrikkärren. Degenerering kan bestå i dränering eller andra typer av förändring av hydrologin så att kärren blir torrare, liksom i överbete eller igenväxning. Den senare kan vara en följd såväl av total avsaknad av hävd som av gödande kvävenedfall. I västra Skåne finns en knapp handfull extremrikkärr kvar idag och nästan alla är mycket små, vilket ger begränsade möjligheter att upprätthålla livskraftiga populationer av denna och andra arter knutna till denna miljö.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
En återintroduktion av arten kan övervägas. Dock är det osäkert om det går att finna tillräckligt med material i Centraleuropa för en direkt utsättning och det vore knappast biologiskt försvarbart att hämta individer från Sydeuropa. Sannolikt skulle en odling ex situ först vara nödvändig, vilket kräver att erfarenhet skaffas genom odling av exempelvis ängsgrässnäcka. En framgångsrik återetablering förutsätter dock extremrikkärr i god kondition.

Gärdenfors, U. 1989. Förändringar i landsnäckornas världs de senaste 50 åren. Skånes Natur Årsbok 76: 26–34.

Gärdenfors, U. 1994. Snäckor i kärr. Skånes Natur Årsbok 81: 104–105.

Kerney, M.P. & Cameron, R.A.D. 1979. A field guide to the land snails of Britain and North-west Europe. Collins, London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Gärdenfors 2003. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Orthurethra  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Valloniidae - grässnäckor 
  • Släkte
    Vallonia  
  • Art
    Vallonia enniensis, (Gredler, 1856) - kärrgrässnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Gärdenfors 2003. © ArtDatabanken, SLU 2006.