Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalkkärrsgrynsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Vertigo geyeri
Kalkkärrsgrynsnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet är högervridet och smalt ägg- till cylinderformigt, i formen mycket likt V. genesii. Det når en höjd av 1,6-2,0, mm och en bredd av 1,0-1,2 mm. Toppen är mer flackt koniskt än hos V. genesii. Antalet vindlingar är 4,5-5. Dessa är starkt välvda och åtskiljs av en djup, markerad fog. Skalet har mörkbrun till svagt rödbrun färg och är närmast genomskinligt. Skalytan är glänsande. På de mellersta vindlingarna finns en fin, tämligen regelbunden striering. Nackvalk saknas, eller kan i sällsynta fall vara antydd. Mynningsläppen är smal, mycket svagt förtjockad och inte utböjd. Mynningen är tämligen fyrkantig med jämnt böjd palatalkant. Mynningen har 3-4 tänder: en columellartand, en parietaltand och 1-2 palataltänder. Tandreduktioner i alla positioner förekommer dock tämligen ofta, och exemplar med en, två eller tre tänder är inte ovanliga, tänder kan även saknas helt. Alla tänder är pigglika och direkt förbundna med skalväggen, myningsvalk (callus) saknas. Vertigo geyeri förväxlas ibland med avvikande exemplar av V. pygmaea, vilka kan sakna tydlig nackvalk och ha svagt utvecklade tänder. Vertigo geyeri har dock en mer glänsande skalyta, bukigare vindlingar och en djupare fog. Det sker också ganska ofta förväxling med V. lilljeborgi, vilken dock har ett bredare skal med utvidgad sista vindling. Vertigo genesii kan förväxlas med exemplar av V. geyeri som har svagt utvecklade tänder (blandpopulationer med båda arterna är inte ovanliga), men V. geyeri glänser inte lika starkt som V. genesii och har ett mer koniskt avsatt topp.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalkkärrsgrynsnäcka Observationer i  Sverige för kalkkärrsgrynsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kalkkärrsgrynsnäcka förekommer, med stora utbredningsluckor, i hela Sverige från Skåne till Torne Lappmark. Den är funnen i alla landskap utom Värmland. Huvuddelen av lokalerna ligger i kalkområden, speciellt i Skåne, på Öland och Gotland, i Östergötland, Västergötland och Närke, längs norra Upplandskusten samt i Dalarna och Jämtland. I Blekinge är arten förmodligen utdöd. Utbredningen i fjällkedjan sträcker sig också in på den norska sidan och till Hedmark, Oppland and Akershus fylken i sydöstra Norge. I Danmark har arten lokala förekomster på Själland och Jylland. I Finland finns den på enstaka lokaler från Åland till Lappland. Arten har även isolerade och lokala förekomster på Brittiska öarna, i Alperna, Karpaterna och Tatrabergen. Utbredningen fortsätter genom Polen och Baltikum in i västra Ryssland. Rapporter från södra Sibirien har visat sig vara andra arter. Arten har ofta angetts ha en boreo-alpin utbredning, vilket kan ifrågasättas eftersom det verkar troligt att artens frånvaro i Central- och Västeuropas slättbygder snarare beror på habitatförstöring än på klimatologiska faktorer. Uppgifter i äldre litteratur måste för övrigt läsas med försiktighet eftersom det ibland har skett sammanblandning med den närstående Vertigo genesii. Länge ansågs också V. geyeri utgöra en underart av V. genesii, och uppgifter i äldre litteratur rör i själva verket ofta V. geyeri.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten och dess miljö, extremrikkärr, har uppmärksammats under senare år bland annat p.g.a. att den är listad i art- och habitatdirektivet. Inom vissa områden har negativ förändring av kärren därmed bromsats även om igenväxning av kalkkärr fortfarande pågår generellt i landet. Särskilt i södra halvan av Sverige är situationen fortsatt allvarlig medan. Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (350-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (1400-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningen understiger dock 15% över 10 år. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)). Global rödlistningskategori: LC/cd (1994).
Ekologi
Kalkkärrsgrynsnäcka lever huvudsakligen i rikkärr (kalkkärr) och på kalkfuktängar. Någon gång påträffas den även i kärr som inte har utpräglad rikkaraktär (då företrädesvis i rikare stråk, vid bäckdrag etc.), i mosselaggar, glesare kärrskogar och strandkärr. Det är främst i norra och mellersta Sverige som den förekommer i sådana biotoper. Arten är dock bunden till öppna kärrmiljöer och förekommer inte i slutna kärrskogar. En genomgång av lokaler i Syd- och Mellansverige gav ett pH-intervall av 5,25-7,5, vilket visar att arten kan leva i kärr där pH är relativt lågt. Kärrmiljöerna är dock ofta mosaikartade, och rikare stråk, vilka torde vara artens huvudsakliga hemvist, kan förekomma också i fattigkärr. I skandinaviska fjällkedjan finns de flesta förekomsterna under trädgränsen. I nordligaste Sverige (Pältsaområdet) finns ett fåtal förekomster ovan trädgränsen, ca 800 m ö.h. I Norge är arten känd från upp till 880 m ö.h. (Dovrefjällsområdet).
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Vertiginidae (grynsnäckor), Släkte Vertigo, Art Vertigo geyeri Lindholm, 1925 - kalkkärrsgrynsnäcka Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten och dess miljö, extremrikkärr, har uppmärksammats under senare år bland annat p.g.a. att den är listad i art- och habitatdirektivet. Inom vissa områden har negativ förändring av kärren därmed bromsats även om igenväxning av kalkkärr fortfarande pågår generellt i landet. Särskilt i södra halvan av Sverige är situationen fortsatt allvarlig medan. Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (350-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (1400-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningen understiger dock 15% över 10 år. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)). Global rödlistningskategori: LC/cd (1994).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2
Åtgärdsprogram Fastställt
Global rödlistning LC (2011)
Skalet är högervridet och smalt ägg- till cylinderformigt, i formen mycket likt V. genesii. Det når en höjd av 1,6-2,0, mm och en bredd av 1,0-1,2 mm. Toppen är mer flackt koniskt än hos V. genesii. Antalet vindlingar är 4,5-5. Dessa är starkt välvda och åtskiljs av en djup, markerad fog. Skalet har mörkbrun till svagt rödbrun färg och är närmast genomskinligt. Skalytan är glänsande. På de mellersta vindlingarna finns en fin, tämligen regelbunden striering. Nackvalk saknas, eller kan i sällsynta fall vara antydd. Mynningsläppen är smal, mycket svagt förtjockad och inte utböjd. Mynningen är tämligen fyrkantig med jämnt böjd palatalkant. Mynningen har 3-4 tänder: en columellartand, en parietaltand och 1-2 palataltänder. Tandreduktioner i alla positioner förekommer dock tämligen ofta, och exemplar med en, två eller tre tänder är inte ovanliga, tänder kan även saknas helt. Alla tänder är pigglika och direkt förbundna med skalväggen, myningsvalk (callus) saknas. Vertigo geyeri förväxlas ibland med avvikande exemplar av V. pygmaea, vilka kan sakna tydlig nackvalk och ha svagt utvecklade tänder. Vertigo geyeri har dock en mer glänsande skalyta, bukigare vindlingar och en djupare fog. Det sker också ganska ofta förväxling med V. lilljeborgi, vilken dock har ett bredare skal med utvidgad sista vindling. Vertigo genesii kan förväxlas med exemplar av V. geyeri som har svagt utvecklade tänder (blandpopulationer med båda arterna är inte ovanliga), men V. geyeri glänser inte lika starkt som V. genesii och har ett mer koniskt avsatt topp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalkkärrsgrynsnäcka

Länsvis förekomst och status för kalkkärrsgrynsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalkkärrsgrynsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kalkkärrsgrynsnäcka förekommer, med stora utbredningsluckor, i hela Sverige från Skåne till Torne Lappmark. Den är funnen i alla landskap utom Värmland. Huvuddelen av lokalerna ligger i kalkområden, speciellt i Skåne, på Öland och Gotland, i Östergötland, Västergötland och Närke, längs norra Upplandskusten samt i Dalarna och Jämtland. I Blekinge är arten förmodligen utdöd. Utbredningen i fjällkedjan sträcker sig också in på den norska sidan och till Hedmark, Oppland and Akershus fylken i sydöstra Norge. I Danmark har arten lokala förekomster på Själland och Jylland. I Finland finns den på enstaka lokaler från Åland till Lappland. Arten har även isolerade och lokala förekomster på Brittiska öarna, i Alperna, Karpaterna och Tatrabergen. Utbredningen fortsätter genom Polen och Baltikum in i västra Ryssland. Rapporter från södra Sibirien har visat sig vara andra arter. Arten har ofta angetts ha en boreo-alpin utbredning, vilket kan ifrågasättas eftersom det verkar troligt att artens frånvaro i Central- och Västeuropas slättbygder snarare beror på habitatförstöring än på klimatologiska faktorer. Uppgifter i äldre litteratur måste för övrigt läsas med försiktighet eftersom det ibland har skett sammanblandning med den närstående Vertigo genesii. Länge ansågs också V. geyeri utgöra en underart av V. genesii, och uppgifter i äldre litteratur rör i själva verket ofta V. geyeri.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Orthurethra  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Vertiginidae - grynsnäckor 
  • Släkte
    Vertigo  
  • Art
    Vertigo geyeriLindholm, 1925 - kalkkärrsgrynsnäcka

Kalkkärrsgrynsnäcka lever huvudsakligen i rikkärr (kalkkärr) och på kalkfuktängar. Någon gång påträffas den även i kärr som inte har utpräglad rikkaraktär (då företrädesvis i rikare stråk, vid bäckdrag etc.), i mosselaggar, glesare kärrskogar och strandkärr. Det är främst i norra och mellersta Sverige som den förekommer i sådana biotoper. Arten är dock bunden till öppna kärrmiljöer och förekommer inte i slutna kärrskogar. En genomgång av lokaler i Syd- och Mellansverige gav ett pH-intervall av 5,25-7,5, vilket visar att arten kan leva i kärr där pH är relativt lågt. Kärrmiljöerna är dock ofta mosaikartade, och rikare stråk, vilka torde vara artens huvudsakliga hemvist, kan förekomma också i fattigkärr. I skandinaviska fjällkedjan finns de flesta förekomsterna under trädgränsen. I nordligaste Sverige (Pältsaområdet) finns ett fåtal förekomster ovan trädgränsen, ca 800 m ö.h. I Norge är arten känd från upp till 880 m ö.h. (Dovrefjällsområdet).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Utdikning, dränering och skyddsdikning, liksom alla andra åtgärder som ändrar hydrologin i och i anslutning till artens biotoper är mycket allvarliga hot. I historisk tid har säkerligen ett stort antal av artens lokaler - framför allt i kalkrika slättbygder (Skåne, Gotland, centrala Östergötland, centrala Västergötland) - förstörts på detta sätt. I dag torde detta hot vara störst i Norrland, där myr- och skogsmark fortfarande dikas (öppning av gamla diken) i samband med avverkning. Vidare kan exploatering i form av t.ex. vägbyggen och annan byggnation vara ett hot mot vissa lokaler. Eutrofiering genom läckage av näringsämnen från jordbruket kan, framför allt i slättbygder (Skåne, Östergötland, Västergötland, Uppland), utgöra ett problem. Liknade effekter, orsakade av kornas avföring och urin, kan ses i kärr som överbetas. Igenväxning med vass, buskage och träd på grund av att hävden av öppna kärr upphört liksom igenväxning av öppnare kärrskogar är påtagliga hot, eftersom arten kräver öppna kärrmiljöer. Speciellt igenväxning med vass är på många håll ett stort hot. Ett sekundärt hot, som uppkommer genom ensidiga och felaktiga hävdåtgärder, är mekaniskt slitage genom för hårt betestryck och/eller felaktigt utförd röjning. Effekterna av detta syns i en del rikkärr som är skyddade som naturreservat. På lokaler i den nedre delen av pH-intervallet, med dålig buffringsförmåga, kan även den pågående försurningsprocessen komma att slå ut populationer.

Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Alla rikkärr och kalkfuktängar bör skyddas eller åtminstone undantas från exploatering. Inga förändringar av hydrologin får göras i områden med rikkärr. Det är också viktigt att kärren inte utsätts för alltför hårt betestryck och därmed trampskador, samtidigt som de ej får tillåtas växa igen. En kombination av bete och slåtter är många gånger att föredra. I mycket blöta kärr bör bete helst undvikas. Särskilda skötselföreskrifter måste utarbetas för varje enskilt objekt, där hänsyn tas även till de sällsynta landsnäckorna. Kontinuerlig övervakning av biotoperna är viktig.

Åtgärdsprogram Fastställt
Arten omfattas av EUs habitatdirektiv bilaga 2, vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000.

Kerney, M. P. & Cameron, R. A. D. 1979. A Field Guide to the Land Snails of Britain and North-west Europe. Collins, London.

Pokryszko, B. 1990. The Vertiginidae of Poland (Gastropoda: Pulmonata: Pupilloidea) – a systematic monograph. Annales Zoologici 43(8): 133–257.

Pokryszko, B. 1993. Fen malacocoenoses in Dovrefjell (S. Norway) Fauna Norv. Ser. A 14: 27–38.

von Proschwitz, T. 1998a. Miljöövervakningsstudier av landlevande snäckor på Gotland. Länsstyrelsen i Gotlands län. Livsmiljöenheten. Rapport Nr 6 1998. 43 pp. von Proschwitz, T. 1998b. Landlevande mollusker i rikkärr i Stockholms län med särskild hänsyn till före-komsten av och ekologi hos kalkkärrsgrynsnäcka (Vertigo geyeri Lindholm), jämte skötselrekom-mendationer för rikkärr. Länsstyrelsen i Stockholms län, miljöenheten. Underlagsmaterial Nr 30. (U30). 56 pp.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2017. © ArtDatabanken, SLU 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Orthurethra  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Vertiginidae - grynsnäckor 
  • Släkte
    Vertigo  
  • Art
    Vertigo geyeri, Lindholm, 1925 - kalkkärrsgrynsnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2017. © ArtDatabanken, SLU 2017.