Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större grynsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Vertigo moulinsiana
Större grynsnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet är högervridet och tjockt tunn- till äggformigt. Det är påfallande stort - den största europeiska arten i släktet Vertigo. Skalet når en höjd av 2,2-2,9 mm och en bredd av 1,3-1,7 mm. Toppen är flackt koniskt avsatt. Antalet vindlingar är 4-5. Dessa är svagt välvda och åtskiljs av en grund fog. Den sista vindlingen är utvidgad och dess höjd upptar nästan två tredjedelar av den totala skalhöjden. Skalet har gulbrun-rödbrun färg, ibland skiftande i violettbrunt. Mjukdelarna är ljusa (jämför Vertigo antivertigo). Skalytan är genomskinlig och starkt glänsande med mycket svag och oregelbunden striering. Nackvalken är tämligen bred, men oftast föga utskjutande, i området på båda sidor om denna kan tvärstrieringen, liksom hos V. antivertigo, vara förstärkt till smala oregelbundna åsar. Nackvalken åtskiljs från mynningsläppen av en flack, föga markerad ränna. Mynningsläppen är påfallande bred men ganska svagt, kraglikt utböjd. Dess ytterkant är tunn och skör. Mynningen är påfallande stor och kantig, den har en svagt hjärtlik-trekantig form och är något hoptryckt basalt. Mynningen har 4-10 tänder - ofta är antalet stora tänder 4-5: en columellartand, en parietaltand och två palataltänder, vartill ofta kommer flera småtänder. Palatal- och columellartänderna är ofta förbundna med en ganska kraftig, bred mynningsvalk (callus). De stora palataltänderna har formen av tämligen korta lameller.
Utbredning
Länsvis förekomst för större grynsnäcka Observationer i  Sverige för större grynsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige var större grynsnäcka under flera decennier endast känd från sjön Yddingens sydvästra hörn (sydvästra Skåne). Under de senaste decennierna har den spritt sig i ett begränsat område omkring Börringesjön och Yddingen. Som subfossil finns arten, ofta tämligen talrikt, i postglaciala avlagringar i Skåne, Östergötland och på Gotland. I Danmark finns ett fåtal förekomster på Själland, Fyn, Langeland och Lolland samt på västra Jylland. Totalutbredningen omfattar även Brittiska öarna och större delen av Mellan- och Östeuropa, inklusive Litauen, samt Sydeuropa. Utbredningen fortsätter genom södra Ryssland och Ukraina till Kaukasus. Det finns även ett fåtal förekomster i Nordafrika. Arten är på de flesta håll sällsynt och populationerna är spridda och isolerade.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Är i modern tid begränsad till ett fåtal skogskärr och stränder i SV Skåne, medan det finns fynd från efteristiden från Skåne till Östergötland. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 70 (60-120) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (24-50) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Från att ha varit känd på enbart en begränsad lokal har den under de allra senaste åren upptäckts på ett antal nya, relativt närliggande lokaler. Det kan möjligen vara fråga om en expansion under senare tid till följd av högre genomsnitttemperatur. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. Var och en av de kända lokalerna kan slås ut om de skulle drabbas av t.ex. kraftiga hydrologiska förändringar, totalavverkning eller kraftig igenväxning. (D2). Global rödlistningskategori: LC/cd (1994).
Ekologi
Större grynsnäcka är en utpräglad fuktmarksart som i Sverige förekommer dels i alkärrskomplex med öppna-halvöppna partier, dels i högörts- och högstarrvegetation med gul svärdslilja, kaveldun, bladvass, etc. i strandnära kärr vid sjöar samt vid diken. Ett fynd har även gjorts i ett kalkpåverkat rikkärr - i ett ohävdat parti med högvuxen starrvegetation. Om man ser på man artens förekomster i Europa är stabil hydrologi med högt vattenstånd viktigt. Lokalerna är ofta kalkrika, och arten måste anses ha stora krav på klimatet. Den kryper under sommar och höst upp i vegetationen där den livnär sig på epifytiska mikrosvampar (Haplophragmium chlorocephalum, Puccinia urticae-caricis och Helminthosporium sp. är angivna från Mellaneuropa). Under senhösten drar den sig neråt och övervintrar i död vegetation ovan vattenytan eller i förna. Generationslängden är maximalt två år. Arten har under de senaste decennierna ökat påtagligt och ökat sin utbredning på många håll i Europa - så också i Skåne, vilket troligen beror på att klimatförändringarna är gynnsamma för arten. Möjligen sker också en ökad passiv spridning, under vilken de alltmer talrika vildsvinen utnyttjas som vektor (snäckorna fäster med sitt slem när djuren rör sig genom vegetationen).
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Svampar och lavar
Svampar och lavar
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· glycerior
· glycerior
· kaveldun
· kaveldun
· starrar
· starrar
· svärdslilja
· svärdslilja
· vass
· vass
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Vertiginidae (grynsnäckor), Släkte Vertigo, Art Vertigo moulinsiana (Dupuy, 1849) - större grynsnäcka Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Är i modern tid begränsad till ett fåtal skogskärr och stränder i SV Skåne, medan det finns fynd från efteristiden från Skåne till Östergötland. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 70 (60-120) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (24-50) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Från att ha varit känd på enbart en begränsad lokal har den under de allra senaste åren upptäckts på ett antal nya, relativt närliggande lokaler. Det kan möjligen vara fråga om en expansion under senare tid till följd av högre genomsnitttemperatur. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. Var och en av de kända lokalerna kan slås ut om de skulle drabbas av t.ex. kraftiga hydrologiska förändringar, totalavverkning eller kraftig igenväxning. (D2). Global rödlistningskategori: LC/cd (1994).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2
Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet
Global rödlistning VU A2ac (2012)
Skalet är högervridet och tjockt tunn- till äggformigt. Det är påfallande stort - den största europeiska arten i släktet Vertigo. Skalet når en höjd av 2,2-2,9 mm och en bredd av 1,3-1,7 mm. Toppen är flackt koniskt avsatt. Antalet vindlingar är 4-5. Dessa är svagt välvda och åtskiljs av en grund fog. Den sista vindlingen är utvidgad och dess höjd upptar nästan två tredjedelar av den totala skalhöjden. Skalet har gulbrun-rödbrun färg, ibland skiftande i violettbrunt. Mjukdelarna är ljusa (jämför Vertigo antivertigo). Skalytan är genomskinlig och starkt glänsande med mycket svag och oregelbunden striering. Nackvalken är tämligen bred, men oftast föga utskjutande, i området på båda sidor om denna kan tvärstrieringen, liksom hos V. antivertigo, vara förstärkt till smala oregelbundna åsar. Nackvalken åtskiljs från mynningsläppen av en flack, föga markerad ränna. Mynningsläppen är påfallande bred men ganska svagt, kraglikt utböjd. Dess ytterkant är tunn och skör. Mynningen är påfallande stor och kantig, den har en svagt hjärtlik-trekantig form och är något hoptryckt basalt. Mynningen har 4-10 tänder - ofta är antalet stora tänder 4-5: en columellartand, en parietaltand och två palataltänder, vartill ofta kommer flera småtänder. Palatal- och columellartänderna är ofta förbundna med en ganska kraftig, bred mynningsvalk (callus). De stora palataltänderna har formen av tämligen korta lameller.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större grynsnäcka

Länsvis förekomst och status för större grynsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större grynsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige var större grynsnäcka under flera decennier endast känd från sjön Yddingens sydvästra hörn (sydvästra Skåne). Under de senaste decennierna har den spritt sig i ett begränsat område omkring Börringesjön och Yddingen. Som subfossil finns arten, ofta tämligen talrikt, i postglaciala avlagringar i Skåne, Östergötland och på Gotland. I Danmark finns ett fåtal förekomster på Själland, Fyn, Langeland och Lolland samt på västra Jylland. Totalutbredningen omfattar även Brittiska öarna och större delen av Mellan- och Östeuropa, inklusive Litauen, samt Sydeuropa. Utbredningen fortsätter genom södra Ryssland och Ukraina till Kaukasus. Det finns även ett fåtal förekomster i Nordafrika. Arten är på de flesta håll sällsynt och populationerna är spridda och isolerade.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Orthurethra  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Vertiginidae - grynsnäckor 
  • Släkte
    Vertigo  
  • Art
    Vertigo moulinsiana(Dupuy, 1849) - större grynsnäcka

Större grynsnäcka är en utpräglad fuktmarksart som i Sverige förekommer dels i alkärrskomplex med öppna-halvöppna partier, dels i högörts- och högstarrvegetation med gul svärdslilja, kaveldun, bladvass, etc. i strandnära kärr vid sjöar samt vid diken. Ett fynd har även gjorts i ett kalkpåverkat rikkärr - i ett ohävdat parti med högvuxen starrvegetation. Om man ser på man artens förekomster i Europa är stabil hydrologi med högt vattenstånd viktigt. Lokalerna är ofta kalkrika, och arten måste anses ha stora krav på klimatet. Den kryper under sommar och höst upp i vegetationen där den livnär sig på epifytiska mikrosvampar (Haplophragmium chlorocephalum, Puccinia urticae-caricis och Helminthosporium sp. är angivna från Mellaneuropa). Under senhösten drar den sig neråt och övervintrar i död vegetation ovan vattenytan eller i förna. Generationslängden är maximalt två år. Arten har under de senaste decennierna ökat påtagligt och ökat sin utbredning på många håll i Europa - så också i Skåne, vilket troligen beror på att klimatförändringarna är gynnsamma för arten. Möjligen sker också en ökad passiv spridning, under vilken de alltmer talrika vildsvinen utnyttjas som vektor (snäckorna fäster med sitt slem när djuren rör sig genom vegetationen).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Svampar och lavar (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· glycerior - Glyceria (Har betydelse)
· kaveldun - Typha (Har betydelse)
· starrar - Carex (Har betydelse)
· svärdslilja - Iris pseudacorus (Har betydelse)
· vass - Phragmites australis (Har betydelse)
Alla åtgärder, såsom ny dikningsföretag i områden där arten förekommer, vilka förändrar lokalernas hydrologi är negativa för arten. Eutrofiering genom läckage av näringsämnen från jordbruket i angränsande områden och därav följande förändring av växtsamhället på lokalerna är negativa för den större grynsnäckan. Igenväxning och förbuskning av biotoperna är negativt för arten. Slåtter eller intensivt bete på lokalerna har en klart negativ inverkan högstarrbårderna och därmed på populationerna av den större grynsnäckan - speciellt på våren när snäckorna efter vinterdvalan klättrar upp i vegetationen.

Påverkan
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Stabil hydrologi bör eftersträvas på samtliga lokaler. Det fortsatta artbevarandearbetet bör inrikta sig på att dels bibehålla, och dels genom biotopsanpassad röjning och slåtter vidareutveckla, en mosaik av halvslutna, halvöppna och öppna ytor på sumpskogslokalerna Det är viktigt att högstarrbårder vid sjöstränder och högstarrområden i kärr inte minskar i omfattning. Betestryck och eventuellt slåtter på lokalerna bör kontrolleras, anpassas och övervakas. För att säkra artens överlevnad i Sverige på längre sikt bör fler populationer i området, och eventuellt också på andra håll i Skåne, skapas genom transplantation av snäckor.

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet
Arten omfattas av EUs habitatdirektiv bilaga 2, vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000.

Bondesen, P. 1966. Population studies of Vertigo moulinsiana Dupuy in Denmark. Natura Jutlandica 12: 240–251.

Gärdenfors, U., Hall, R., Neymark, M., Nilsson, J., Olsson, O., Pansar, J. och Wiktander, U. 1989. Större grynsnäckan Vertigo moulinsiana återfunnen. FaZett 1988 1(1): 8–9.

Kerney, M. P. & Cameron, R. A. D. 1979. A Field Guide to the Land Snails of Britain and North-west Europe. Collins, London.

Pokryszko, B. 1990. The Vertiginidae of Poland (Gastropoda: Pulmonata: Pupilloidea) – a systematic monograph. Annales Zoologici 43(8): 133–257.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz, 2017

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Orthurethra  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Vertiginidae - grynsnäckor 
  • Släkte
    Vertigo  
  • Art
    Vertigo moulinsiana, (Dupuy, 1849) - större grynsnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz, 2017