Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  urskogsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Xestia sincera
Urskogsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En grå nattflyart som tillhör en grupp delvis förväxlingsbara arter i släktet Xestia vilka kännetecknas av gråvattrade framvingar med stora, ofta helt ljusgrå njur- och ringfläckar. Vingarna är i förhållande till kroppen stora. Barrskogsfjällfly har ljusare bakvingar än de övriga arterna och detaljer i de sirligt svarta teckningarna på de ljust grå framvingarna skiljer den från närstående arter. Larven finns avbildad i Hydén och Sjökvist (1993). Vingbredd på 36–39 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för urskogsfly Observationer i  Sverige för urskogsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har påträffats mer eller mindre sparsamt inom ett område som sträcker sig från Fennoskandien genom Ryssland och Sibirien till Primoryeområdet vid Japanska sjön. Arten är helt knuten till det boreala barrskogsbältet. Fynd finns dock även från mer isolerade barrskogsområden i de franska och österrikiska Alperna. Vidare finns enstaka gamla fynd från bergstrakterna i södra Tyskland. I Sverige förekommer arten mycket sällsynt i äldre, lavrik, ofta senvuxen gran- eller barrblandskog från Småland till Norrbotten. Totalt föreligger fynd från 72 svenska lokaler mellan Småland och Norrbotten. Barrskogsfjällflyet är till skillnad från de närbesläktade Xestia-arterna en utpräglad låglandsart i Nordeuropa. Endast tre lokaler finns i kanten av skogsodlingsgränsen i de sydligaste fjällnära barrskogarna, däremot föreligger inga fynd från fjällnära skog i Lappland. Fjärilens huvudutbredningsområde ligger således nedanför skogsodlingsgränsen, i de produktiva skogsområdena. Flertalet fynd härrör från Mellansverige med en markant koncentration till Dalarna. I södra Sverige saknas fynd väster om en linje Hunneberg och Kinnekulle i Västergötland ochÄlmhult i Småland. Söder om Mälaren och norra Vänerstranden är idag endast ett förekomstområde känt, i gränstrakten mellan sydligaste Östergötland och Småland. Från Uppland och Västmanland föreligger i modern tid endast enstaka fynd från en handfull platser. Barrskogsfjällflyet har bedömts vara den svenska storfjärilsart som bäst indikerar orörd barrskog. Sannolikt har arten tidigare varit vitt utbredd i det mellansvenska barrskogslandskapet, men förekommer i dagens produktionsskogsområden endast isolerat i, äldre skogsbestånd med lång kontinuitet. Ytterst få fynd har gjorts utanför barrskogsbestånd och inga fynd tyder på att arten migrerar, vilket försvårar återkolonisering vid lokala utdöenden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Utbredningen hos barrskogsfjällfly har minskat kraftigt under de senaste 30-40 åren i takt med gammelskogens försvinnande och den är numera troligen försvunnen från Götaland, möjligen med undantag för Jönköpings län. I Svealand finns endast nyare fynd från några enstaka lokaler i Dalarnas-, Värmlands- och Uppsala län. I Norrland är den numer endast känd från en handfull lokaler, varav flertalet ligger mycket långt ifrån varandra. Dagens fragmenterade utbredning är ett resultat av det stora virkesuttaget som skett under efterkrigstiden och som under de senare decennierna även tagit i anspråk sådana skogsbestånd som tidigare var olönsamma att bruka rationellt. Fjärilen tycks inte kunna överleva i rationellt brukade skogar vilket avsevärt minskar förutsättningarna för dess långsiktiga överlevnad i områden med storskaligt skogsbruk. Glesa äldre lavgranskogar som är artens huvudsakliga habitat avsätts i otillräcklig omfattning som nyckelbiotoper eller naturreservat. Larven som första året lever på blåbär (Vaccinium myrtillus) och andra året på gran (Picea abies) är beroende av grangrenar som hänger ända ned till marken och som står mikroklimatiskt tillräckligt gynnsamt. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (25-125). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (100-500) km². Populationen minskar med mer än 25% inom 3 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat (luftföroreningar och trakthuggningar), antalet lokalområden (fragmentering) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C1).
Ekologi
Fjärilarna flyger under natten, honorna huvudsakligen vid mörkrets inbrott och hanarna fram tills gryningen börjar. Efter parningen är näringsintag viktigt för honornas äggläggningskapacitet och honungsdagg från bl.a. barrträdslevande bladlöss är sannolikt en viktig näringskälla. Äggen läggs i oordnade grupper om cirka 50 eller ibland ett och ett på undersidan av grangrenar och på tofsar av hänglav på 1,5–2 meters höjd, varifrån de nykläckta larverna tar sig ned till fältskiktet hängande i spinntrådar. Fram till den första övervintringen, som äger rum i markskiktet, lever larverna av allt att döma uteslutande av blåbär Vaccinium myrtillus, främst av bladen men även av bär. Tidigt under påföljande vår, troligen omedelbart efter snösmältningen, kvicknar de 15–20 mm långa larverna till och kryper tills de hittar en lämplig gran att ta sig upp i. Detta andra år i livscykeln äter de enbart granbarr och håller sig i samma höjdskikt (1–3 m ovan marken) där honorna lägger sina ägg. Larverna är under sitt andra år endast aktiva under natten. Dagtiden tillbringar de sittande gömda längre in på undersidan av lavrika grenar, och är här mycket välkamouflerade. De övervintrar ännu en gång, nu gärna i murken ved, före förpuppningen. Puppstadiet är kortvarigt, ca 2–3 veckor, och fjärilen kläcker normala år vid midsommartid. Flygtiden varar som regel 14–20 dygn. Till skillnad från många nordliga Xestia-arter med tvåårig livscykel flyger barrskogsfjällfly i Sverige varje år, av allt att döma som två parallella populationer utan större genetiskt utbyte. De kraftiga skillnaderna i frekvens mellan olika år, som bl.a. observerats under ett flerårigt forskningsprojekt, har troligen främst slumpmässiga väderbetingade orsaker (Hydén, opubl.).
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blåbär
· blåbär
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Xestia, Art Xestia sincera (Herrich-Schäffer, 1851) - urskogsfly Synonymer barrskogsfjällfly

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Utbredningen hos barrskogsfjällfly har minskat kraftigt under de senaste 30-40 åren i takt med gammelskogens försvinnande och den är numera troligen försvunnen från Götaland, möjligen med undantag för Jönköpings län. I Svealand finns endast nyare fynd från några enstaka lokaler i Dalarnas-, Värmlands- och Uppsala län. I Norrland är den numer endast känd från en handfull lokaler, varav flertalet ligger mycket långt ifrån varandra. Dagens fragmenterade utbredning är ett resultat av det stora virkesuttaget som skett under efterkrigstiden och som under de senare decennierna även tagit i anspråk sådana skogsbestånd som tidigare var olönsamma att bruka rationellt. Fjärilen tycks inte kunna överleva i rationellt brukade skogar vilket avsevärt minskar förutsättningarna för dess långsiktiga överlevnad i områden med storskaligt skogsbruk. Glesa äldre lavgranskogar som är artens huvudsakliga habitat avsätts i otillräcklig omfattning som nyckelbiotoper eller naturreservat. Larven som första året lever på blåbär (Vaccinium myrtillus) och andra året på gran (Picea abies) är beroende av grangrenar som hänger ända ned till marken och som står mikroklimatiskt tillräckligt gynnsamt. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (25-125). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (100-500) km². Populationen minskar med mer än 25% inom 3 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat (luftföroreningar och trakthuggningar), antalet lokalområden (fragmentering) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C1).
En grå nattflyart som tillhör en grupp delvis förväxlingsbara arter i släktet Xestia vilka kännetecknas av gråvattrade framvingar med stora, ofta helt ljusgrå njur- och ringfläckar. Vingarna är i förhållande till kroppen stora. Barrskogsfjällfly har ljusare bakvingar än de övriga arterna och detaljer i de sirligt svarta teckningarna på de ljust grå framvingarna skiljer den från närstående arter. Larven finns avbildad i Hydén och Sjökvist (1993). Vingbredd på 36–39 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för urskogsfly

Länsvis förekomst och status för urskogsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för urskogsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har påträffats mer eller mindre sparsamt inom ett område som sträcker sig från Fennoskandien genom Ryssland och Sibirien till Primoryeområdet vid Japanska sjön. Arten är helt knuten till det boreala barrskogsbältet. Fynd finns dock även från mer isolerade barrskogsområden i de franska och österrikiska Alperna. Vidare finns enstaka gamla fynd från bergstrakterna i södra Tyskland. I Sverige förekommer arten mycket sällsynt i äldre, lavrik, ofta senvuxen gran- eller barrblandskog från Småland till Norrbotten. Totalt föreligger fynd från 72 svenska lokaler mellan Småland och Norrbotten. Barrskogsfjällflyet är till skillnad från de närbesläktade Xestia-arterna en utpräglad låglandsart i Nordeuropa. Endast tre lokaler finns i kanten av skogsodlingsgränsen i de sydligaste fjällnära barrskogarna, däremot föreligger inga fynd från fjällnära skog i Lappland. Fjärilens huvudutbredningsområde ligger således nedanför skogsodlingsgränsen, i de produktiva skogsområdena. Flertalet fynd härrör från Mellansverige med en markant koncentration till Dalarna. I södra Sverige saknas fynd väster om en linje Hunneberg och Kinnekulle i Västergötland ochÄlmhult i Småland. Söder om Mälaren och norra Vänerstranden är idag endast ett förekomstområde känt, i gränstrakten mellan sydligaste Östergötland och Småland. Från Uppland och Västmanland föreligger i modern tid endast enstaka fynd från en handfull platser. Barrskogsfjällflyet har bedömts vara den svenska storfjärilsart som bäst indikerar orörd barrskog. Sannolikt har arten tidigare varit vitt utbredd i det mellansvenska barrskogslandskapet, men förekommer i dagens produktionsskogsområden endast isolerat i, äldre skogsbestånd med lång kontinuitet. Ytterst få fynd har gjorts utanför barrskogsbestånd och inga fynd tyder på att arten migrerar, vilket försvårar återkolonisering vid lokala utdöenden.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Noctuina  
  • Släkte
    Xestia  
  • Art
    Xestia sincera(Herrich-Schäffer, 1851) - urskogsfly
    Synonymer
    barrskogsfjällfly

Fjärilarna flyger under natten, honorna huvudsakligen vid mörkrets inbrott och hanarna fram tills gryningen börjar. Efter parningen är näringsintag viktigt för honornas äggläggningskapacitet och honungsdagg från bl.a. barrträdslevande bladlöss är sannolikt en viktig näringskälla. Äggen läggs i oordnade grupper om cirka 50 eller ibland ett och ett på undersidan av grangrenar och på tofsar av hänglav på 1,5–2 meters höjd, varifrån de nykläckta larverna tar sig ned till fältskiktet hängande i spinntrådar. Fram till den första övervintringen, som äger rum i markskiktet, lever larverna av allt att döma uteslutande av blåbär Vaccinium myrtillus, främst av bladen men även av bär. Tidigt under påföljande vår, troligen omedelbart efter snösmältningen, kvicknar de 15–20 mm långa larverna till och kryper tills de hittar en lämplig gran att ta sig upp i. Detta andra år i livscykeln äter de enbart granbarr och håller sig i samma höjdskikt (1–3 m ovan marken) där honorna lägger sina ägg. Larverna är under sitt andra år endast aktiva under natten. Dagtiden tillbringar de sittande gömda längre in på undersidan av lavrika grenar, och är här mycket välkamouflerade. De övervintrar ännu en gång, nu gärna i murken ved, före förpuppningen. Puppstadiet är kortvarigt, ca 2–3 veckor, och fjärilen kläcker normala år vid midsommartid. Flygtiden varar som regel 14–20 dygn. Till skillnad från många nordliga Xestia-arter med tvåårig livscykel flyger barrskogsfjällfly i Sverige varje år, av allt att döma som två parallella populationer utan större genetiskt utbyte. De kraftiga skillnaderna i frekvens mellan olika år, som bl.a. observerats under ett flerårigt forskningsprojekt, har troligen främst slumpmässiga väderbetingade orsaker (Hydén, opubl.).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blåbär - Vaccinium myrtillus (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Barrskogsfjällfly påträffas främst i äldre, lavrika, gärna torra barrskogar. Larverna är sannolikt beroende av rika förekomster av grenlavar för en fullgod kamouflage som motverkar fågelpredation. Luckiga och ojämna skogsbestånd gynnar arten, vilket innebär att dess habitatkrav går stick i stäv mot skogsvårdsplaneringens strävan mot likåldriga och täta bestånd. Fleråriga studier av artens ekologi tyder på att den, trots sin utmärkta flygförmåga, tycks vara obenägen att sprida sig genom olämpliga habitat (Hyden, opubl.). Ogynnsamma vädersituationer, exempelvis stark frost under försommaren, har vid ett tillfälle visat sig medföra en omedelbar 95%-ig populationsminskning, och effekten av denna katastrof var bestående ännu fem år senare. Dagens isolerade förekomster är därför sannolikt utsatta för slumpartade utdöenderisker, som kanske inte påverkade arten lika starkt i det gamla mer sammanhängande barrskogslandskapet. De mest påtagliga hoten mot arten är avverkning av kvarvarande äldre, ojämna och luckiga barrskogsbestånd samt tilltagande fragmentering av mer vidsträckta barrskogsarealer. Även modern skogsvård i tidigare mindre rationellt skötta plock- eller luckhuggna bestånd missgynnar arten. I södra Sverige hotas arten sannolikt även av luftföroreningar som omöjliggör en rikare lavpåväxt.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Skogsbestånd där barrskogsfjällfly förekommer bör undantas från rationellt skogsbruk. Områdenas skötsel bör inriktas på att de ska bibehålla sin variation i sammansättningen av trädens ålder, utvecklade skiktning samt innehålla gamla träd och död ved. I förekommande fall bör skötseln även inriktas på att tidigare luckhuggna bestånds ojämna eller luckiga struktur bibehålls. Äldre olikåldriga lavgranbestånd eller lavrikare barrblandskogsbestånd, gärna torrare skogar (t.ex. åsgranskogar) bör sparas, främst i mellersta Sverige från norr om Dalälven och norrut till och med Västerbotten. I södra delarna av landet bör kvarvarande bestånd med kända förekomster av barrskogsfjällfly, men också andra lavrikare bestånd sparas helt eller delvis. Arten missgynnas sannolikt starkt av mer genomgripande gallringar som syftar till att göra bestånden öppna och jämnskiktade. Viss huggning av äldre tallöverståndare m.m. för uttag av kvalitetsvirke torde däremot kunna bedrivas utan negativ inverkan på arten. På längre sikt torde barrskogsfjällflyets överlevnad komma att kräva en skogsbruksplanering på landskapsnivå för att tillförsäkra arten tillgång till spridningskorridorer för återkolonisering vid slumpmässiga lokala utdöenden.

Ehnström, B., Gärdenfors, U & Lindelöw, Å. 1993. Rödlistade evertebrater i Sverige 1993. Uppsala.

Ehnström, B. & Waldén, H. 1986. Faunavård i skogsbruket, del 2 – Den lägre faunan. Jönköping, (Skogsstyrelsen).

Ferguson, D. C. 1965. A new North American Noctuid of the genus Anomogyna (Insecta, Lepidoptera). Postilla 89: 1–11.

Hydén, N. & Sjökvist, P. 1993. Barrskogsfjällflyet (Xestia sincera) och det moderna storskaliga skogsbruket. Ent. Tidskr. 114(1–2): 1–10.

Imby, L. & Palmqvist, G. 1978. De svenska Anomogyna-arternas utseende, biologi och utbredning. Ent. Tidskr. 99(3–4): 97–107.

Kononenko, V.S., Lafontaine, J.D. & Mikkola, K. 1990. An annotadet checklist of Noctuid moths (Lepidoptera, Noctuidae) of Beringia. Entomol. Rev. 69(1): 117–138.

Mikkola, K. & Jalas, I. 1977. Suomen Perhoset, Yökköset 1 (Noctuidae 1). Helsingfors (Otava).

Mikkola, K., Lafontaine, J. D. & Kononenko, V. S. 1991. Zoogeography of the Holarctic species of the Noctuidae (Lepidoptera): Importance of the Beringian refuge. Ent. Fenn. 2(3): 157–173.

Nordström, F. Kaaber, S. Opheim, M. & Sotavalta, O. – In : Douwes, P. (Ed.). 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning, Noctuidae. Lund, CWK Gleerup.

Palmqvist, G. 1983. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1982. Ent. Tidskr. 104(2): 55–58.

Palmqvist, G. 1988. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1987. Ent. Tidskr. 109(2): 59–64.

Skou, P. 1991. Nordens Ugler. Danmarks Dyreliv, Bd. 5. Stenstrup (Apollo Books).

Skvortskov, V. & Thomson, E. 1973. Über Vorkommen und Ökologie von Amathes sincera (Lep. Noctuidae) in Estland. Ent. Zeitschr. 83(10): 117–120.

Spitzer, K. 1977. Mura Anomogyna sincera H. S. (Noctuidae, Lepidoptera) - nová pro faunu Ceskoslovenska. Act. Sci. nat. Mus. Bohem. merd. Ceské Budejovice. 15: 210.

Valkeila, E. 1963. Zum Kenntnis der Raupe von Anomogyna sincera H. S. (Lepidoptera, Noctuidae) und ihrer Lebensweise. Ann. Ent. Fenn. 29: 249–252.

Zolotarenko, G.S. 1970. Cutworms of West Siberia (Lepidoptera, Agrotinae). Novosibirsk. (På ryska).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 1995. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Noctuina  
  • Släkte
    Xestia  
  • Art
    Xestia sincera, (Herrich-Schäffer, 1851) - urskogsfly
    Synonymer
    barrskogsfjällfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 1995. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.