Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smalsprötad bastardsvärmare

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Zygaena osterodensis
Smalsprötad bastardsvärmare Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna fjäril har den för bastardsvärmare typiska färgsättningen med röda teckningar mot framvingens svagt genomskinligt metalliska mörkgrå grundfärg och röd bakvinge med smal mörkgrå kant. På framvingen hos denna art flyter de röda fläckarna ihop i vingens längdriktning på samma sätt som hos klubbsprötad bastardsvärmare Zygaena minos. I de områden där båda arterna förekommer (Kalmar län) fordras förhållandevis god kunskap om särskiljande artkännetecken för att undvika sammanblandning. Den smalsprötade arten är den mindre av de båda och har jämförelsevis slank kropp. Den har även tydligt smalare antennklubbor. De sammanflytande yttre framvingefläckarna hos klubbsprötad bastardsvärmare bildar i ytterkanten en fläck som liknar en benknota eller är y-formad, medan motsvarande fläck hos smalsprötad bastardsvämare är jämnt avrundad och timglasformad. Även en tillfälligt uppträdande färgvariant av liten bastardsvärmare Z. viciae med sammanflytande fläckar kan innebära en förväxlingsrisk, denna känns dock igen på sina mer trubbiga framvingar och tydligare antennklubba. Vingspann 26–34 mm. Larven har ljusgul grundfärg med rygg och buk tydligt gråskuggade och har en jämförelsevis lång behåring. Ryggen är försedd med två rader av svarta stora fläckar på var sida om den grå ryggskuggan. Buksidans gråaktiga färg återfinns inte hos någon annan europeisk bastardsvärmarart. Kokongen är båtformig, silkesvit eller smutsvit och glänsande.
Utbredning
Länsvis förekomst för smalsprötad bastardsvärmare Observationer i  Sverige för smalsprötad bastardsvärmare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har i Sverige tre förekomstområden som är isolerade från varandra, ett i östra Götaland, ett i Svealand och ett i södra Norrland. Det sydligaste omfattar södra Östergötland västerut till Vätterns östra kant och nordöstra Småland. Tidigare sträckte sig detta område västerut till Ålleberg sydöst om Falköping. Inom detta södra område är arten på sina håll fortfarande talrik, men bara på isolerade lokaler. Ett andra större förekomstområde finns i Svealand och sträckte sig tidigare från östligaste Södermanland genom östra Uppland till Gästrikland och härifrån västerut till norra Västmanland och Dalarna, nordligast i östra Siljansringen. I den norra halvan av detta utbredningsområde uppträder arten ofta talrikt på sina spridda förekomster. Moderna fynd saknas från Södermanland och Västmanland, och i Uppland har arten minskat påtagligt liksom i södra Dalarna. Slutligen fanns arten tidigare i Medelpad där den påträffats både längs Ljungan och Indalsälven i några fynd. Det är troligt att dessa tre förekomstområden varit isolerade från varandra under lång tid. Arten var redan 1885 med säkerhet känd från Uppland och 1943 var arten förtecknad även från Småland, Östergötland, Västmanland, Dalarna och Medelpad. Intressant är att även bredbrämad och liten bastardsvärmare har motsvarande disjunkta nordliga förekomstområden i Sverige. (Två äldre fynduppgifter från Göteborgstrakten och södra Bohuslän beror troligen på sammanblandning med den sällsynta formen av liten bastardsvärmare med sammanflytande framvingeteckning). I Danmark förekom arten fram till 1911 på sydvästra Fyn och har i litteraturen felaktigt uppgivits ha förekommit även på Lolland. Från Norge finns enbart två fynd från Nordlige Opland vid Vågå 1961 och i Indre Telemark vid Tokke 1991. I Finland förekom arten tidigare glest utbredd i de södra delarna av inlandet, som nordligast vid Kuopio, men den har minskat dramatiskt. Flertalet av fynden är från 1800-talet och senast påträffades den 1940 frånsett ett par fynd vid ryska gränsen i Pohjois-Karjala vid Tomajärvi 1980 och i Etelä-Savo vid Punkaharju 1983. I Estland förekommer arten överallt påtagligt lokalt men är utbredd över stora delar av landet. I Lettland är den bara känd på en lokal vid kusten nordväst om Riga och den har aldrig påträffats i Litauen. Utbredningen i Europa sträcker sig från de nordligaste delarna av Iberiska halvön, nordligaste Italien och Grekland genom Kontinentaleuropa och Balkan, men arten saknas i Holland, Belgien, England liksom i stora delar av Frankrike och i hela nordvästra Tyskland. Från Polen och Baltikum förekommer den österut till Bajkal och norra Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,v)c(iv); C1+2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Smalsprötad bastardsvärmare har minskat kraftigt inom sitt förekomstområde som tidigare sträckte sig från Skåne till Västernorrlands kustland. Numera endast känd från en handfull regioner, varav de två största är södra Östergötland och angränsande områden i norra Småland samt Nedre dalälvsområdet. En mycket begränsad förekomst har nyligen återupptäckts i Västernorrlands län. Flertalet förekomster ligger långt ifrån och isolerade från varandra. Artens biotop, blomrika ängsmarker, försvinner mer och mer ur det rationellt brukade jordbrukslandskapet och idag utgörs på många ställen de enda kvarvarande lokalerna av de omedelbara vägkanterna. Larven lever främst på kråkvicker i de båda nordliga länen och i söder gärna på gulvial. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-30000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1900-2200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (B2b(ii,v)c(iv); C1+2b).
Ekologi
Arten är till skillnad mot flertalet andra bastardsvärmare primärt knuten till rikare skogsmark och förekommer på mindre skogsängar, i bryn och gläntor, små hyggen, kraftledningsgator och vägkanter, oftast på kalkpåverkad mark. I södra Sverige förekommer arten även i mer kulturpräglade miljöer i mellanbygderna. Fjärilen är den tidigaste bastardsvärmararten i norra Europa och flyger från mitten av juni eller midsommar till mitten av juli, kallare somrar kan de sista fjärilarna påträffas fram till slutet av juli. Högflygningen inträder normala år i slutet av juni. Fjärilarna flyger ofta ganska långsamt i en rak svirrande flykt och är normalt oskygga. Skräms de kan de dock flyga iväg betydligt snabbare, inte sällan på flera meters höjd över marken. De påträffas ofta sugande nektar från blommande ärtväxter, i Mellansverige främst kråkvicker Vicia cracca, men även på andra vickerarter och gulvial Lathyrus pratensis. På andra platser lockas de starkt till vänderot Valeriana spp. och åkervädd Knautia arvensis. På nektarväxterna samlas ofta flera individer på några få plantor och här sker vanligen parningen. Av vad som i nuläget är känt om de svenska populationernas nektarsök förefaller arten kunna tillgodose stora delar av sitt nektarbehov på blommorna av larvens värdväxt och är därigenom mindre beroende av andra blommande växtarter än övriga bastardsvärmare. Arten är påfallande lokal och utmed en och samma vägsträcka med till synes likartade förutsättningar påträffas den ofta år efter år bara utmed en viss sträcka av vägen. På flera lokaler, exempelvis i Dalarna, har arten över en följd av år visat sig uppträda i jämförelsevis stabila numerär mellan olika år och tycks inte uppvisa lika kraftiga mellanårsfluktuationer som andra bastardsvärmararter (N. Hydén opubl.). Riktigt varma dagar söker fjärilen skydd i skugga under de hetaste timmarna. De kan då vara mycket obenägna att flyga iväg och väljer istället att krypa undan om de störs. Larvernas värdväxter är i Mellansverige och Finland främst kråkvicker, längre söderut i Sverige även gulvial och skogsvicker Vicia sylvatica. Den danska populationen levde på rödklöver Trifolium pratense. Larven övervintrar och förpuppar sig i maj eller möjligen början av juni. Det är troligt att larvutvecklingen kan ta flera år, särskilt i de nordligare delarna. Kokongen fästs ofta väl synligt i sydvända lägen på grässtrån, örtstänglar och tallbarr 1–2 dm över markytan, men också på trädstammar eller tunna kvistar på 1–2 meters höjd.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gulvial
· gulvial
· kråkvicker
· kråkvicker
· skogsvicker
· skogsvicker
· ärtväxter
· ärtväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Zygaenidae (bastardsvärmare), Släkte Zygaena, Art Zygaena osterodensis Reiss, 1921 - smalsprötad bastardsvärmare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,v)c(iv); C1+2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Smalsprötad bastardsvärmare har minskat kraftigt inom sitt förekomstområde som tidigare sträckte sig från Skåne till Västernorrlands kustland. Numera endast känd från en handfull regioner, varav de två största är södra Östergötland och angränsande områden i norra Småland samt Nedre dalälvsområdet. En mycket begränsad förekomst har nyligen återupptäckts i Västernorrlands län. Flertalet förekomster ligger långt ifrån och isolerade från varandra. Artens biotop, blomrika ängsmarker, försvinner mer och mer ur det rationellt brukade jordbrukslandskapet och idag utgörs på många ställen de enda kvarvarande lokalerna av de omedelbara vägkanterna. Larven lever främst på kråkvicker i de båda nordliga länen och i söder gärna på gulvial. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-30000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1900-2200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (B2b(ii,v)c(iv); C1+2b).
Konventioner Typisk art i 6230 Stagg-gräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Denna fjäril har den för bastardsvärmare typiska färgsättningen med röda teckningar mot framvingens svagt genomskinligt metalliska mörkgrå grundfärg och röd bakvinge med smal mörkgrå kant. På framvingen hos denna art flyter de röda fläckarna ihop i vingens längdriktning på samma sätt som hos klubbsprötad bastardsvärmare Zygaena minos. I de områden där båda arterna förekommer (Kalmar län) fordras förhållandevis god kunskap om särskiljande artkännetecken för att undvika sammanblandning. Den smalsprötade arten är den mindre av de båda och har jämförelsevis slank kropp. Den har även tydligt smalare antennklubbor. De sammanflytande yttre framvingefläckarna hos klubbsprötad bastardsvärmare bildar i ytterkanten en fläck som liknar en benknota eller är y-formad, medan motsvarande fläck hos smalsprötad bastardsvämare är jämnt avrundad och timglasformad. Även en tillfälligt uppträdande färgvariant av liten bastardsvärmare Z. viciae med sammanflytande fläckar kan innebära en förväxlingsrisk, denna känns dock igen på sina mer trubbiga framvingar och tydligare antennklubba. Vingspann 26–34 mm. Larven har ljusgul grundfärg med rygg och buk tydligt gråskuggade och har en jämförelsevis lång behåring. Ryggen är försedd med två rader av svarta stora fläckar på var sida om den grå ryggskuggan. Buksidans gråaktiga färg återfinns inte hos någon annan europeisk bastardsvärmarart. Kokongen är båtformig, silkesvit eller smutsvit och glänsande.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för smalsprötad bastardsvärmare

Länsvis förekomst och status för smalsprötad bastardsvärmare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smalsprötad bastardsvärmare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har i Sverige tre förekomstområden som är isolerade från varandra, ett i östra Götaland, ett i Svealand och ett i södra Norrland. Det sydligaste omfattar södra Östergötland västerut till Vätterns östra kant och nordöstra Småland. Tidigare sträckte sig detta område västerut till Ålleberg sydöst om Falköping. Inom detta södra område är arten på sina håll fortfarande talrik, men bara på isolerade lokaler. Ett andra större förekomstområde finns i Svealand och sträckte sig tidigare från östligaste Södermanland genom östra Uppland till Gästrikland och härifrån västerut till norra Västmanland och Dalarna, nordligast i östra Siljansringen. I den norra halvan av detta utbredningsområde uppträder arten ofta talrikt på sina spridda förekomster. Moderna fynd saknas från Södermanland och Västmanland, och i Uppland har arten minskat påtagligt liksom i södra Dalarna. Slutligen fanns arten tidigare i Medelpad där den påträffats både längs Ljungan och Indalsälven i några fynd. Det är troligt att dessa tre förekomstområden varit isolerade från varandra under lång tid. Arten var redan 1885 med säkerhet känd från Uppland och 1943 var arten förtecknad även från Småland, Östergötland, Västmanland, Dalarna och Medelpad. Intressant är att även bredbrämad och liten bastardsvärmare har motsvarande disjunkta nordliga förekomstområden i Sverige. (Två äldre fynduppgifter från Göteborgstrakten och södra Bohuslän beror troligen på sammanblandning med den sällsynta formen av liten bastardsvärmare med sammanflytande framvingeteckning). I Danmark förekom arten fram till 1911 på sydvästra Fyn och har i litteraturen felaktigt uppgivits ha förekommit även på Lolland. Från Norge finns enbart två fynd från Nordlige Opland vid Vågå 1961 och i Indre Telemark vid Tokke 1991. I Finland förekom arten tidigare glest utbredd i de södra delarna av inlandet, som nordligast vid Kuopio, men den har minskat dramatiskt. Flertalet av fynden är från 1800-talet och senast påträffades den 1940 frånsett ett par fynd vid ryska gränsen i Pohjois-Karjala vid Tomajärvi 1980 och i Etelä-Savo vid Punkaharju 1983. I Estland förekommer arten överallt påtagligt lokalt men är utbredd över stora delar av landet. I Lettland är den bara känd på en lokal vid kusten nordväst om Riga och den har aldrig påträffats i Litauen. Utbredningen i Europa sträcker sig från de nordligaste delarna av Iberiska halvön, nordligaste Italien och Grekland genom Kontinentaleuropa och Balkan, men arten saknas i Holland, Belgien, England liksom i stora delar av Frankrike och i hela nordvästra Tyskland. Från Polen och Baltikum förekommer den österut till Bajkal och norra Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Zygaenoidea  
  • Familj
    Zygaenidae - bastardsvärmare 
  • Underfamilj
    Zygaeninae  
  • Släkte
    Zygaena  
  • Art
    Zygaena osterodensisReiss, 1921 - smalsprötad bastardsvärmare

Arten är till skillnad mot flertalet andra bastardsvärmare primärt knuten till rikare skogsmark och förekommer på mindre skogsängar, i bryn och gläntor, små hyggen, kraftledningsgator och vägkanter, oftast på kalkpåverkad mark. I södra Sverige förekommer arten även i mer kulturpräglade miljöer i mellanbygderna. Fjärilen är den tidigaste bastardsvärmararten i norra Europa och flyger från mitten av juni eller midsommar till mitten av juli, kallare somrar kan de sista fjärilarna påträffas fram till slutet av juli. Högflygningen inträder normala år i slutet av juni. Fjärilarna flyger ofta ganska långsamt i en rak svirrande flykt och är normalt oskygga. Skräms de kan de dock flyga iväg betydligt snabbare, inte sällan på flera meters höjd över marken. De påträffas ofta sugande nektar från blommande ärtväxter, i Mellansverige främst kråkvicker Vicia cracca, men även på andra vickerarter och gulvial Lathyrus pratensis. På andra platser lockas de starkt till vänderot Valeriana spp. och åkervädd Knautia arvensis. På nektarväxterna samlas ofta flera individer på några få plantor och här sker vanligen parningen. Av vad som i nuläget är känt om de svenska populationernas nektarsök förefaller arten kunna tillgodose stora delar av sitt nektarbehov på blommorna av larvens värdväxt och är därigenom mindre beroende av andra blommande växtarter än övriga bastardsvärmare. Arten är påfallande lokal och utmed en och samma vägsträcka med till synes likartade förutsättningar påträffas den ofta år efter år bara utmed en viss sträcka av vägen. På flera lokaler, exempelvis i Dalarna, har arten över en följd av år visat sig uppträda i jämförelsevis stabila numerär mellan olika år och tycks inte uppvisa lika kraftiga mellanårsfluktuationer som andra bastardsvärmararter (N. Hydén opubl.). Riktigt varma dagar söker fjärilen skydd i skugga under de hetaste timmarna. De kan då vara mycket obenägna att flyga iväg och väljer istället att krypa undan om de störs. Larvernas värdväxter är i Mellansverige och Finland främst kråkvicker, längre söderut i Sverige även gulvial och skogsvicker Vicia sylvatica. Den danska populationen levde på rödklöver Trifolium pratense. Larven övervintrar och förpuppar sig i maj eller möjligen början av juni. Det är troligt att larvutvecklingen kan ta flera år, särskilt i de nordligare delarna. Kokongen fästs ofta väl synligt i sydvända lägen på grässtrån, örtstänglar och tallbarr 1–2 dm över markytan, men också på trädstammar eller tunna kvistar på 1–2 meters höjd.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gulvial - Lathyrus pratensis (Viktig)
· kråkvicker - Vicia cracca (Har betydelse)
· skogsvicker - Vicia sylvatica (Har betydelse)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Igenväxning och skogsplantering i skogs- och mellanbygderna av örtrika gläntor och små, tidigare slåtterhävdade ängsmarker och kantzoner har lett till att arten minskat kraftigt och även försvunnit från flera tidigare rika lokaler. Förekomsterna i Bergslagen, Dalarna och norra Uppland är idag i stor utsträckning inskränkta till kraftledningsgator, vissa smärre vägavsnitt eller till tidigare successionsstadier av frodigare hyggen med rikligare värdväxtförekomster. Arten återfinns i ovannämnda områden knappast alls längre på kvarvarande igenväxande skogsängar eller bryn mot marker som hävdas, medan detta fortfarande är den huvudsakliga livsmiljön i artens södra förekomstområde. Fragmenteringen och isoleringen av gynnsamma miljöer leder till att små lokala populationer successivt dör ut då utbytet av individer mellan lokalerna upphör och chansen att lokalerna återkoloniseras minskar. Det har under en följd av år observerats att en betydande andel av fjärilarna i populationer utmed mer trafikerade vägar kan trafikdödas. Om trafikdöd även drabbar fullvuxna larver på väg till förpuppningsplats är inte klarlagt. Tidig vägkantsslåtter kan förmodas missgynna arten. I Danmark ledde uppodling och nyplantering av artens lokaler på ängsmarker samt slåtter av dikeskanterna, till att arten dog ut. Detta utdöende från Fyn skedde samtidigt som även klöverbastardsvärmare Z. purpuralis dog ut. I Finland anses arten ha minskat och försvunnit beroende på igenväxning eller uppodling av artens habitat. Det är känt att lokala populationer av flera arter bastardsvärmare kan fluktuera kraftigt mellan olika år, särskilt beroende på att larverna under tillväxtfasen missgynnas kraftigt under perioder av ihållande otjänligt väder. Detta har påvisats kunna leda till inavelseffekter på isolerade populationer eller till ett omedelbart utdöende.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten förekommer från Mellansverige och norrut idag endast i små lokala förekomster som ofta är isolerade från varandra. Det är av vikt att artens förutsättningar att upprätthålla livskraftiga populationer inom sina förekomstområden förstärks. Därför är det av stor vikt att öppna och återskapa mer sammanhängande habitat med lämplig vegetation i bryn, längs skogskanter och i dikesrenar (även som spridningskorridorer). Alla små ängslyckor med värdväxt och nektarkällor inom förekomstområdena måste hållas öppna, särskilt inom artens kärnområden. Ärtväxter i det omedelbara grannskapet av förekomster måste tillåtas få växa upp och sätta frön utan slåtter eller bete under sommarhalvåret. Slåtter av vägkanter på kända lokaler bör inte ske förrän i början av hösten när larverna hunnit växa sig så pass stora att de klarar av att söka sig tillbaka till värdväxterna. Undersökningar av artens närmare ekologi och populationsdynamik samt effekten av olika skötselåtgärder är angelägna för att ge bättre kunskap om naturvårdsbehoven. Frodiga hyggesmarkers betydelse för populationsdynamiken bör också undersökas. Lämpliga områden för sådana undersökningar bedöms vara dels i Dalarna och dels i Småland genom den kraftiga ökningen av hyggesmark efter orkanen Gudrun 2005.
Nikolaj Savenkov och Ivars Sulcs har bidragit med upplysningar om artens förekomster i Lettland.

Anonym. 1916. Två fjärilfynd. Entomologisk Tidskrift 37(1): 63.

Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of Poland. A Distributional Checklist. Polish Entomological Monographs 1. Poznan & Torun (Polskie Towarzystwo Entomologiczne).

Cederberg, B. 1986. Bastardsvärmare. Blomängens dagdrivare. Dala-Natur. Febr. 1986(1): 29–32.

Ebert, G. (Ed.), Ebert, G., Esche, T., Herrmann, R., Hofmann, A., Lussi, H. G., Nikusch, I., Speidel, W., Steiner, A. & Thiele, J. 1994. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 3: Nachtfalter I. [Hepialidae, Cossidae, Zygaenidae, Limacodidae, Psychidae, Thyrididae]. Stuttgart (Eugen Ulmer GmbH & Co).

Gullander, B. 1963. Nordens svärmare och spinnare. Stockholm (Norstedts).

Hoffmeyer, S. 1960. De danske sværmere og spindere. Ed. 2 [reprint 1974]. Aarhus (Aarhus Stiftsbogstrykkerie A/S).

Ivinskis, P. 1993. Check-List of Lithuanian Lepidoptera (Lietuvos Drugiu Sarasas). Vilnius (Ekologijos Institutas).

Keil, T. 1993. Beiträge zur Insektenfauna Ostdeutschlands: Lepidoptera Zygaenidae. Ent. Nachr. Ber. 37: 145–198.

Kaaber, S. 1982. De danske sværmere og spindere, geografisk udbredelse og fluktuationer 1850–1980. Danmarks Dyreliv, bd. 3. Klampenborg (Scandinavian Science Press Ltd.).

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Entomologisk Tidskrift 6: 1–137.

Larsen, C. S. 1950. Zygaena scabiosae i Danmark. Meddr. Lepid. Selsk. Fyn 17.

Naumann, C.M., Feist, R., Richter, G. & Weber, U. 1984. Verbreitungsatlas der Gattung Zygaena Fabricius, 1775 (Lepidoptera, Zygaenidae). Theses Zooologicæ 5: 1–97.

Naumann, C.M., Tarmann, G.M. & Tremewan, W.G. 1999. The Western Palaearctic Zygaenidae (Lepidoptera). Stenstrup (Apollo Books), 304 pp.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. III. Macrolepidoptera. Opusc. ent. 1943: 5–120.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning (Sphinges, Bombycimorpha, etc). Lund (CWK Gleerup).

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1941. Svenska Fjärilar, Systematisk Bearbetning av Sveriges Storfjärilar. Stockholm (Nordisk Familjeboks Förlags A.-B.).

Pro Natura – Schweizerischer Bund für Naturschutz (Hrsg.). 1997. Schmetterlinge und ihre Lebensräume. Arten, Gefährdung, Schutz. Schweiz und angrenzende Gebiete. Band 2. [Hesperiidae, Psychidae, Heterogynidae, Zygaenidae, Syntomidae, Limacodidae, Drepanidae, Thyatiridae, Sphingidae]. Egg (Pro Natura –Schweizerischer Bund für Naturschutz).

Somerma, P. 1997. Suomen uhanalaiset perhoset. Ympärisöopas 22, Luonto ja Luonnonvarat. Soumen Perhostutkijain Seura ry. Tampere.

Väisänen, R. & Somerma, P. 1993. Suomen punatäpläperhoset. [Zygaenidae of Finland]. Baptria 18(2b): 1–48. Weidemann, H.J. & Köhler, J. 1996. Nachtfalter, Spinner und Schwärmer. Augsburg (Naturbuch-Verlag GmbH).

Zub, P. 1996. Die Widderchen Hessens, Ökologie, Faunistik und Bestandentwicklung (Insecta: Lepidoptera: Zygaenidae). Mitt. Int. ent. Ver. Frankf.a.M. Suppl. 4: 1–120.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Claes Eliasson 2006, Nils Hydén 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Zygaenoidea  
  • Familj
    Zygaenidae - bastardsvärmare 
  • Underfamilj
    Zygaeninae  
  • Släkte
    Zygaena  
  • Art
    Zygaena osterodensis, Reiss, 1921 - smalsprötad bastardsvärmare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Claes Eliasson 2006, Nils Hydén 2008.