Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Tipula kaisilai

Organismgrupp Tvåvingar, Myggor Tipula kaisilai
  Tvåvingar, Myggor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Nordlig taigaharkrank är lik flera närstående arter inom det stora undersläktet Pterelachisus. Antennernas två inre leder är gulaktiga och resten av antennen huvudsakligen svart. Huvudet är brungult och mellankroppen är brungul med knappt mörkare längsstrimmor. Hanarna har otydliga fläckar på vingarna till skillnad från många närstående arter. Honorna har något blåskimrande vingar med tydligare fläckar. Bakkroppen hos båda könen är rostbrun med svarta längsstrimmor. Kroppslängd och vinglängd är 12-18 mm och honorna är ofta något större än hanarna. För att göra säkra artbestämningar behövs studier av hanens och honans könsdelar.
Utbredning
Länsvis förekomst för Tipula kaisilai Observationer i  Sverige för Tipula kaisilai
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten betecknas som mycket sällsynt och har endast hittats på omkring tio lokaler i världen; i nordliga delar av Norge, Sverige och Finland, i Ryssland och norra Mongoliet. I Sverige har arten hittats i Lycksele lappmarker, Lule lappmarker och senast i Torne lappmark nära Abisko 1957. Arten är inte funnen i Norden efter 1950-talet vilket kan tyda på minskande förekomst. Avsaknaden av fynd kan dock delvis bero på att arten är svår att bestämma och att det i varje fall från Sverige finns få prover från det kända utbredningsområdet under de senaste 30-40 åren.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Påträffad i Lycksele och Lule lappmarker samt senast i Torne lappmark (Abisko 1957). Varmare klimat är ett potentiellt hot mot artens miljö. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (0-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Alla fynd i världen är från skogsområden på taigan inte långt från tundran. Flera fynd är nära sjöstränder, men det finns ingen annan kännedom om artens levnadssätt.
Landskapstyper
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Okänt
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Tipulidae (storharkrankar), Släkte Tipula, Art Tipula kaisilai Mannheims, 1954 Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Påträffad i Lycksele och Lule lappmarker samt senast i Torne lappmark (Abisko 1957). Varmare klimat är ett potentiellt hot mot artens miljö. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (0-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Nordlig taigaharkrank är lik flera närstående arter inom det stora undersläktet Pterelachisus. Antennernas två inre leder är gulaktiga och resten av antennen huvudsakligen svart. Huvudet är brungult och mellankroppen är brungul med knappt mörkare längsstrimmor. Hanarna har otydliga fläckar på vingarna till skillnad från många närstående arter. Honorna har något blåskimrande vingar med tydligare fläckar. Bakkroppen hos båda könen är rostbrun med svarta längsstrimmor. Kroppslängd och vinglängd är 12-18 mm och honorna är ofta något större än hanarna. För att göra säkra artbestämningar behövs studier av hanens och honans könsdelar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Tipula kaisilai

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Tipula kaisilai

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten betecknas som mycket sällsynt och har endast hittats på omkring tio lokaler i världen; i nordliga delar av Norge, Sverige och Finland, i Ryssland och norra Mongoliet. I Sverige har arten hittats i Lycksele lappmarker, Lule lappmarker och senast i Torne lappmark nära Abisko 1957. Arten är inte funnen i Norden efter 1950-talet vilket kan tyda på minskande förekomst. Avsaknaden av fynd kan dock delvis bero på att arten är svår att bestämma och att det i varje fall från Sverige finns få prover från det kända utbredningsområdet under de senaste 30-40 åren.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Tipuloidea - harkrankar 
  • Familj
    Tipulidae - storharkrankar 
  • Släkte
    Tipula  
  • Undersläkte
    Tipula (Pterelachisus)  
  • Art
    Tipula kaisilaiMannheims, 1954

Alla fynd i världen är från skogsområden på taigan inte långt från tundran. Flera fynd är nära sjöstränder, men det finns ingen annan kännedom om artens levnadssätt.

Ekologisk grupp: Okänt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Sötvattensstrand, Fjällbiotoper

Utvecklingen mot ett varmare klimat kan vara ett hot för den nordliga taigaharkranken inte minst med tanke på att den lever i en gränszon nära tundran. Sådana zoner i nordliga trakter anses vara mer utsatta och få större ekologiska effekter av klimatförändringar. Fragmentering av barrskogar kan också utgöra ett hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
Motverka klimatförändringarna internationellt och ökat skydd för skogsområden i närheten av tundran. Riktade eftersökningar i artens utbredningsområde för att få bättre kunskap om nuvarande status och biologi.

Gelhaus, J.K. & Podenas, S. 2006. The diversity and distribution of crane flies (Insecta: Diptera: Tipuloidea) in the Hovsgol lake watershed, northern Mongolia. Hos: Goulden, C., Sitnikova, T., Gelhaus, J.K. & Boldgiv, B. (red.) The geology, biodiversity and ecology of Lake Hovsgol, Mongolia. Backhuys, Leiden, pp. 279-303.

Mannheims, B. 1954. Die Tipuliden Ostfennoskandiens (Dipt.). Notulae Entomologicae 34: 29-50.

Oosterbroek, P. 2011. Catalogue of the Craneflies of the World (Diptera, Tipuloidea: Pediciidae, Limoniidae, Cylindrotomidae, Tipulidae) http://nlbif.eti.uva.nl/ccw/index.php

Salmela, J. 2009. The subgenus Tipula (Pterelachisus) in Finland (Diptera: Tipulidae) - species and biogeographic analysis. Zoosymposia 3: 245-261.

Tjeder, B. 1955. Catalogus Insectorum Sueciae. XIV. Diptera: Fam. Tipulidae. Opuscula Entomologica 20: 229-247.

Theowald, B. 1980. 15. Tipulidae. In: Lindner, E. (ed.), Die Fliegen der palaearktischen Region, 3(5)1, Lief. 324: 437-538.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Yngve Brodin 2011

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Tipuloidea - harkrankar 
  • Familj
    Tipulidae - storharkrankar 
  • Släkte
    Tipula  
  • Undersläkte
    Tipula (Pterelachisus)  
  • Art
    Tipula kaisilai, Mannheims, 1954
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Yngve Brodin 2011