Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ljusstrimmig långhornsharkrank

Organismgrupp Tvåvingar, Myggor Tipula flavolineata
Ljusstrimmig långhornsharkrank Tvåvingar, Myggor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ljusstrimmig långhornsharkrank är en relativt färgrann art av släktet Tipula. Huvudet är grått, likaså mellankroppen som dessutom har fyra, blanka, mörka längslinjer. Bakkroppen är rödbrun med gulaktiga rygglinjer och mörkare bakända. Benen är ljusbruna med mörkare tarser. Vingarna är gulgrå med ljusbrunt vingmärke i framkanten, vinglängd 19–23 mm. Antennerna är långa och är hos hanen nästan lika långa som bakkroppen. Antennernas tre första leder är gula, de övriga svarta. För att säkert skilja arten från närstående arter bör bakkroppsspetsens (hypopygium) studeras. Kroppslängd 13–26 mm, hanarna är betydligt mindre än honorna.
Utbredning
Länsvis förekomst för ljusstrimmig långhornsharkrank Observationer i  Sverige för ljusstrimmig långhornsharkrank
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige har ljusstrimmig långhornsharkrank tidigare varit utbredd från Skåne till Jämtland (Åre), men dock sällsynt. Antalet aktuella fynd är mycket begränsat och de flesta är från södra Sverige. De senaste fynden är från Götaland. Arten är utbredd över större delen av Europa, inklusive Danmark och Norge.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten påträffades på flera mellan- och sydsvenska lokaler under perioden 1935-1962, därefter nyfynd under perioden 2006-2013 i Götaland. Larven lever i multnande björk och bokved i fuktiga skogsmiljöer med god tlilgång på död ved. Även andra lövträd kan utgöra larvsubstrat. Utbredningen har omfattat flera landskap från Skåne till Jämtland. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii)).
Ekologi
Vissa fynduppgifter tyder på att arten utvecklas i gamla träd med stamhåligheter i södra Sverige företrädesvis alm och bok. Andra källor anger att arten även är funnen i nedfallna grenar eller liggande stammar av ek och bok. I Tyskland är den funnen i fuktiga, 4–6 år gamla, stammar av bok angripna av vitröta (Hövemeyer & Schauermann, 2003). Fynden av vuxna individer sträcker sig från början av maj till slutet av juli med en topp i mitten av juni. Larvens utveckling är sannolikt ettårig, men kan ta längre tid (Swift et al, 1984; Alexander, 2002).
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· bok
· bok
· skogsalm
· skogsalm
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Tipulidae (storharkrankar), Släkte Tipula, Art Tipula flavolineata Meigen, 1804 - ljusstrimmig långhornsharkrank Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten påträffades på flera mellan- och sydsvenska lokaler under perioden 1935-1962, därefter nyfynd under perioden 2006-2013 i Götaland. Larven lever i multnande björk och bokved i fuktiga skogsmiljöer med god tlilgång på död ved. Även andra lövträd kan utgöra larvsubstrat. Utbredningen har omfattat flera landskap från Skåne till Jämtland. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii)).
Ljusstrimmig långhornsharkrank är en relativt färgrann art av släktet Tipula. Huvudet är grått, likaså mellankroppen som dessutom har fyra, blanka, mörka längslinjer. Bakkroppen är rödbrun med gulaktiga rygglinjer och mörkare bakända. Benen är ljusbruna med mörkare tarser. Vingarna är gulgrå med ljusbrunt vingmärke i framkanten, vinglängd 19–23 mm. Antennerna är långa och är hos hanen nästan lika långa som bakkroppen. Antennernas tre första leder är gula, de övriga svarta. För att säkert skilja arten från närstående arter bör bakkroppsspetsens (hypopygium) studeras. Kroppslängd 13–26 mm, hanarna är betydligt mindre än honorna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ljusstrimmig långhornsharkrank

Länsvis förekomst och status för ljusstrimmig långhornsharkrank baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ljusstrimmig långhornsharkrank

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige har ljusstrimmig långhornsharkrank tidigare varit utbredd från Skåne till Jämtland (Åre), men dock sällsynt. Antalet aktuella fynd är mycket begränsat och de flesta är från södra Sverige. De senaste fynden är från Götaland. Arten är utbredd över större delen av Europa, inklusive Danmark och Norge.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Tipuloidea - harkrankar 
  • Familj
    Tipulidae - storharkrankar 
  • Släkte
    Tipula  
  • Undersläkte
    Tipula (Dendrotipula)  
  • Art
    Tipula flavolineataMeigen, 1804 - ljusstrimmig långhornsharkrank

Vissa fynduppgifter tyder på att arten utvecklas i gamla träd med stamhåligheter i södra Sverige företrädesvis alm och bok. Andra källor anger att arten även är funnen i nedfallna grenar eller liggande stammar av ek och bok. I Tyskland är den funnen i fuktiga, 4–6 år gamla, stammar av bok angripna av vitröta (Hövemeyer & Schauermann, 2003). Fynden av vuxna individer sträcker sig från början av maj till slutet av juli med en topp i mitten av juni. Larvens utveckling är sannolikt ettårig, men kan ta längre tid (Swift et al, 1984; Alexander, 2002).

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Jordbrukslandskap, Urban miljö, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Myrbiotoper, Buskmark, Exploaterad miljö, Småvatten

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Avverkning av gammal lövskog och borttagande av död ved eller gamla och sjuka lövträd är sannolikt det största hotet. Brist på lokaler med kontinuerlig tillgång på lämplig död ved.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Gamla ihåliga träd, liksom högstubbar, lågor och större nedfallna grenar, bör lämnas kvar orörda. Det är viktigt att tillgodose att en kontinuitet i produktionen av död ved upprätthålls. Skydda lokaler där arten påträffas. Bättre kunskap behövs om artens utbredning och biologi.

Alexander, K.N.A. 2002. The invertebrates of living and decaying timber in Britain and Ireland: a provisional annotated checklist. English Nature Research Reports 467: 1–142.

Catalogue of Craneflies of the World, Oct 2005 http://ip30.eti.uva.nl/ccw/

Hövemeyer, K & Schauermann, J. 2003. Succession of Diptera on dead beech wood: A 10-year study. Pedobiologia 47: 61–75.

Lindner, E. 1980. Die Fliegen der paläarktischen Region Band III:5. 15 Tipulidae. E. Schweizerbartsche Verlagsbuchhandlung. Stuttgart.

Nielsen, P. 1925. Stankelben. Danmarks Fauna 28. Dansk Naturhistorisk Forening. Köpenhamn.

Swift, M.J., Boddy, L. & Healey, I.N. 1984. Wood decomposition in an abandoned beech and oak coppiced woodland in SE England. II. The standing crop of wood on the forest floor with particular reference to its invasion by Tipula flavolineata and other animals. Holarctic Ecology 7: 218–228.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2008.

© ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Tipuloidea - harkrankar 
  • Familj
    Tipulidae - storharkrankar 
  • Släkte
    Tipula  
  • Undersläkte
    Tipula (Dendrotipula)  
  • Art
    Tipula flavolineata, Meigen, 1804 - ljusstrimmig långhornsharkrank
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2008.

© ArtDatabanken, SLU 2008.