Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  reliktmygga

Organismgrupp Tvåvingar, Myggor Hyperoscelis eximia
Reliktmygga Tvåvingar, Myggor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Familjen Canthyloscelidae har i Sverige bara en art, reliktmyggan. Canthyloscelidae är mellanstora myggor med en relativt slank kropp men kraftiga ben. Reliktmyggan är en mörk mygga, med ett relativt litet huvud. Ögonen är förhållandevis stora. Antennerna är relativt kraftiga. Vingarna är brunaktiga, håriga, långsträckta, och med tydliga vingribbor. Benen är brungula med förtjockade bakben.
Utbredning
Länsvis förekomst för reliktmygga Observationer i  Sverige för reliktmygga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten ursprungligen funnen i Lycksele lappmark (Laxfjället 1856). Därefter finns sentida fynd på ett fåtal mer kustnära lokaler i Ångermanland och Västerbotten. Arten har påträffats i Norge under senare tid (1982) och i Finland (några få ex). Arten är även känd från sentida fynd i Polen. Världsutbredningen omfattar även Tjeckien, Slovakien, Ryssland och Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Reliktmygga är bara känd från Lycksele lpm. (Laxfjället 1856) och ett fåtal nyfynd i Västernorrland-Västerbotten (2011-2013). Den har påträffats i Norge under senare tid (Västra Buskerud 1982). Larverna utvecklas troligen i murken ved men biologin är dåligt känd. Arten är sannolikt beroende av gamla barrskogsbestånd. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (8-100000) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (8-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Äggläggning har observerats i trädstammar som är starkt nedbrutna. Larverna utvecklas troligen i den fuktiga murkna veden men biologin i övrigt är dåligt känd. Adulter har vid Baggböle (2014) observerats i älvnära lövskog med asp. Arten anses vara en indikatorart för äldre naturskog.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Canthyloscelidae (reliktmyggor), Släkte Hyperoscelis, Art Hyperoscelis eximia (Boheman, 1858) - reliktmygga Synonymer Spiloptera arctica Zetterstedt, 1860

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Reliktmygga är bara känd från Lycksele lpm. (Laxfjället 1856) och ett fåtal nyfynd i Västernorrland-Västerbotten (2011-2013). Den har påträffats i Norge under senare tid (Västra Buskerud 1982). Larverna utvecklas troligen i murken ved men biologin är dåligt känd. Arten är sannolikt beroende av gamla barrskogsbestånd. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (8-100000) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (8-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Familjen Canthyloscelidae har i Sverige bara en art, reliktmyggan. Canthyloscelidae är mellanstora myggor med en relativt slank kropp men kraftiga ben. Reliktmyggan är en mörk mygga, med ett relativt litet huvud. Ögonen är förhållandevis stora. Antennerna är relativt kraftiga. Vingarna är brunaktiga, håriga, långsträckta, och med tydliga vingribbor. Benen är brungula med förtjockade bakben.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för reliktmygga

Länsvis förekomst och status för reliktmygga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för reliktmygga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten ursprungligen funnen i Lycksele lappmark (Laxfjället 1856). Därefter finns sentida fynd på ett fåtal mer kustnära lokaler i Ångermanland och Västerbotten. Arten har påträffats i Norge under senare tid (1982) och i Finland (några få ex). Arten är även känd från sentida fynd i Polen. Världsutbredningen omfattar även Tjeckien, Slovakien, Ryssland och Japan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Scatopsoidea  
  • Familj
    Canthyloscelidae - reliktmyggor 
  • Underfamilj
    Canthyloscelinae  
  • Släkte
    Hyperoscelis  
  • Art
    Hyperoscelis eximia(Boheman, 1858) - reliktmygga
    Synonymer
    Spiloptera arctica Zetterstedt, 1860

Äggläggning har observerats i trädstammar som är starkt nedbrutna. Larverna utvecklas troligen i den fuktiga murkna veden men biologin i övrigt är dåligt känd. Adulter har vid Baggböle (2014) observerats i älvnära lövskog med asp. Arten anses vara en indikatorart för äldre naturskog.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Största hotet mot arten är den minskande mängden död ved i skogen.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Arten är alltför dåligt känd för att motivera någon specifik rekommendation. Förhoppningsvis beror sällsyntheten på brist på insamling. Arten gynnas sannolikt av att naturskog med riklig förekomst av död ved bevaras.

Andersson, H. 1982. De svenska arterna av myggfamiljerna Synneuridae, Canthyloscelidae och Scatopsidae.

Ent. tidskr. 103: 5–11.

Greve, L. 1993. Hyperoscelis eximia (Boheman, 1858) (Diptera, Canthyloscelidae); new family and species to the Norwegian fauna. Fauna norvegica Serie B 40: 46.

Haenni, J.-P. & Dufour, C. 1983. Premiere capture en Suisse dun représentant de la famille relique des Canthyloscelidae (Diptera, Nematocera). Bull. Soc. ent. Suisse 56: 187–189.

Hutson, A.M. 1977. A revision of the families Synneuridae and Canthyloscelidae (Diptera). Bulletin of the British Museum (Natural History) Entomology 35: –100.

Klasa, A. 1991. Hyperoscelis eximia (Boheman) (Diptera, Canthyloscelidae) a representantive of the new to the Polish fauna family of Nematocerous flies. Ann. Upper Silesian Mus. Entomol. 2: 217–220.

Schacht, W. 1993. Fundort Schöngeising Erstnachweis einer Fliegenfamilie für Deutschland (Diptera, Canthyloscelidae). Entomofauna 14: 81–84.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Scatopsoidea  
  • Familj
    Canthyloscelidae - reliktmyggor 
  • Underfamilj
    Canthyloscelinae  
  • Släkte
    Hyperoscelis  
  • Art
    Hyperoscelis eximia, (Boheman, 1858) - reliktmygga
    Synonymer
    Spiloptera arctica Zetterstedt, 1860
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.