Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Bigots regnbroms

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Haematopota bigoti
Bigots regnbroms Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Släktet Haematopota, regnbromsar, utmärks av de fläckiga vingarna som hålls taklagda och parallella över kroppen i vila. Bigots regnbroms är ljust gråaktig med svagt gråmarmorerade vingar. Den liknar närbesläktade arter men kan i fält urskiljas på de betydligt mer gulfärgade lederna på första benparet. Även form och färg på antennernas första led är till hjälp i artbestämningen. Arten är något ljusare och något mindre, kroppslängd 8–10 mm, än den allmänna regnbromsen H. pluvialis.
Utbredning
Länsvis förekomst för Bigots regnbroms Observationer i  Sverige för Bigots regnbroms
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är den känd från två fynd, Blekinge (Torhamns udde 1958), och Öland (Halltorp, 1976). Det är osäkert om den fortfarande finns kvar på Öland. Även i Danmark finns bara ett fåtal fynd. Arten är funnen i större delen av Europa utom delar av Balkan och Baltikum. Huvudutbredningen ligger i Sydeuropa och Nordafrika och arten blir allt sällsyntare norrut. Förekommer i England norrut till södra Skottland. Arten har sin nordligaste utbredning i Sydskandinavien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Känd från Blekinge (Torhamns udde 1958) och Öland (Halltorp ca 1976). I Nordeuropa en exklusiv kustart. Troligen beroende av betade marina strandängar där djurens tramp ger en bra miljö för larverna och djurens blod är föda för de vuxna flugorna. Förhoppningsvis finns den kvar på något strandbete i Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (0-107000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (0-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Bigots regnbroms är i Nordeuropa en exklusiv kustart och är framförallt funnen på betade strandängar. De vuxna honorna suger blod från djur, i synnerhet från kor som betar strandängarna. Vuxna hanar av Tabanidae ofta blombesökare och livnär sig på nektar. Larvens biologi är dåligt känd, men larver av bromsar lever generellt som rovdjur i blöt jord och slam. Troligtvis bidrar de betande djurens tramp till en bra miljö för larverna. Vuxna flugor är observerade från maj till september, med en topp i juli.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Tabanidae (bromsar), Släkte Haematopota, Art Haematopota bigoti Gobert, 1880 - Bigots regnbroms Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Känd från Blekinge (Torhamns udde 1958) och Öland (Halltorp ca 1976). I Nordeuropa en exklusiv kustart. Troligen beroende av betade marina strandängar där djurens tramp ger en bra miljö för larverna och djurens blod är föda för de vuxna flugorna. Förhoppningsvis finns den kvar på något strandbete i Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (0-107000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (0-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Släktet Haematopota, regnbromsar, utmärks av de fläckiga vingarna som hålls taklagda och parallella över kroppen i vila. Bigots regnbroms är ljust gråaktig med svagt gråmarmorerade vingar. Den liknar närbesläktade arter men kan i fält urskiljas på de betydligt mer gulfärgade lederna på första benparet. Även form och färg på antennernas första led är till hjälp i artbestämningen. Arten är något ljusare och något mindre, kroppslängd 8–10 mm, än den allmänna regnbromsen H. pluvialis.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Bigots regnbroms

Länsvis förekomst och status för Bigots regnbroms baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Bigots regnbroms

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är den känd från två fynd, Blekinge (Torhamns udde 1958), och Öland (Halltorp, 1976). Det är osäkert om den fortfarande finns kvar på Öland. Även i Danmark finns bara ett fåtal fynd. Arten är funnen i större delen av Europa utom delar av Balkan och Baltikum. Huvudutbredningen ligger i Sydeuropa och Nordafrika och arten blir allt sällsyntare norrut. Förekommer i England norrut till södra Skottland. Arten har sin nordligaste utbredning i Sydskandinavien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Tabanoidea  
  • Familj
    Tabanidae - bromsar 
  • Släkte
    Haematopota  
  • Art
    Haematopota bigotiGobert, 1880 - Bigots regnbroms

Bigots regnbroms är i Nordeuropa en exklusiv kustart och är framförallt funnen på betade strandängar. De vuxna honorna suger blod från djur, i synnerhet från kor som betar strandängarna. Vuxna hanar av Tabanidae ofta blombesökare och livnär sig på nektar. Larvens biologi är dåligt känd, men larver av bromsar lever generellt som rovdjur i blöt jord och slam. Troligtvis bidrar de betande djurens tramp till en bra miljö för larverna. Vuxna flugor är observerade från maj till september, med en topp i juli.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Minskat bete på marina strandängar som förser arten med blodmål och dessutom söndertrampad mark för äggläggning och larvernas livsrum.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Många andra arter är beroende av bete på strandängar. Återupptaget strandbete gynnar dessa arter såväl som Bigots regnbroms.

Chvála, M., Lyneborg, L. & Moucha, J. 1972. The horse flies of Europe. The Entomological Society of Copenhagen. E.W. Classey Ltd.

Lyneborg, L. 1960. Tovinger 2. Danmarks Fauna 66. Dansk Naturhistorisk Forening., Köpenhamn.

Stubbs, A.E. & Drake, M. 2001. British Soldierflies and their Allies. British Entomological and Natural History Society.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Tabanoidea  
  • Familj
    Tabanidae - bromsar 
  • Släkte
    Haematopota  
  • Art
    Haematopota bigoti, Gobert, 1880 - Bigots regnbroms
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.