Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  silvertecknad vedstilettfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Pandivirilia melaleuca
Silvertecknad vedstilettfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Silvertecknad vedstilettfluga är en 10–14 mm lång, relativt smal fluga med i övrigt för familjen typiskt ”stilettformad” bakkropp. Honans bakkropp är glänsande svartaktig och har karakteristiska stora silvervita triangulära teckningar baktill på främre segmenten, därefter två helt silvervita och sist två svartglänsande segment. Hanens ögon är inte helt hopstötande och den har helt silvervit bakkropp. Släktet Pandivirilia (vedstilletflugor) har till skillnad mot liknade arter inom släktet Thereva inga långa hår i ansiktet och förekommer som namnet säger i helt andra miljöer, dock med undantag av smalpannad stilettfluga Thereva microcephala. Även blekbent vedstilettfluga Cliorisima ardea har likartat utseende, men har som namnet antyder också övervägande ljusgula lår. För säker bestämning rekommenderas Lyneborg (1986) eller van Veen (www).
Utbredning
Länsvis förekomst för silvertecknad vedstilettfluga Observationer i  Sverige för silvertecknad vedstilettfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Inga gamla fynd är kända från Sverige. Det första fyndet gjordes Halltorps hage på Öland 1990. Därefter har ytterligare fynd noterats från Västmanlands län (Kungsör före 2000), Uppsala län (Biskops-Arnö och Fånö 1999, Kalmar 2000) samt från Stockholms län (Upplands-Bro 2000, 2002; Kalhäll 2009). Troligen är arten ursprunglig i Sverige och har genom sitt försynta uppträdande och undanskymda levnadssätt helt enkelt förbisetts genom åren. Förhoppningsvis kommer den att lokaliseras på fler lokaler framöver. I övriga Europa har arten påträffats i södra England, Frankrike, Tyskland, Tjeckien, Ungern och Italien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Arten är känd från ett fåtal lokaler på Öland (Halltorp 1990) och Uppland (2002. 2009). Sannolikt finns arten på många andra håll i landet, kanske främst i eklandskap, men har varit förbisedd. Larv i ihåliga ädla lövträd (bok, ek, alm). Minskning av hålträd av ädellöv, särskilt almens kraftiga tillbakagång innebär sannolikt habitatförlust. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (20000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Vid en inventering av främst skalbaggar i ihåliga ekar i Upplands-Bro 2000 och 2002 (H. Häll), med hjälp av fallfällor erhölls då sex honor. Fällorna var placerade inuti hålträden under juni till åtminstone slutet av juli. De aktuella ”sparbanksekarna” är fristående på betesmark nära Mälaren. På samma sätt finns fynd av arten från fallfällor i hålekarstrand ett par hundra meter från strand på Biskops Arnö 1999, Fånö 1999 (Enköpings k:n) och Vattunöden 2000 vid Kalmar (M. Jonsell) Alla kända lokaler utom Halltorps hage ligger alltså i Mälarnära läge. I bästa fall är arten ännu inte så sällsynt som antagits utan tillhör de arter som i viss grad har förbisetts. Det finns därför anledning att följa upp detta närmare. Lyneborg (1986) sammanfattar artens ekologi fritt återgiven som följer: Den silverstreckade vedstilettflugan har strikta miljökrav och har anknytning till gamla lövträd. Dess långsmala ormlika larv har åtskilliga gånger påträffats i mulm i alm, ask, bok och ek. Så är t ex Loews typexemplar från Frankfurt am Main, en hona med puparium försedd med tillägget “Die Larve im Winter in Eichenmulm”. Fullbildade flugor har insamlats mycket sällsynt från maj till början på juli. Även av Stubbs & Drake (2001) framgår att arten bäst påvisas genom att leta efter larver – möjligen visar den sig inte vara så ovanlig. De anger vidare att ett flertal av båda könen vid varm, torr väderlek har setts flyga snabbt intill vatten, möjligen i syfte att dricka (eller för parning, förf. anm). I en ek i England påträffades i samma stubbe ett flertal skalbaggslarver av Gnorimus variabilis (Falk 1991).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· bok
· bok
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
Levande djur
Levande djur
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Therevidae (stilettflugor), Släkte Pandivirilia, Art Pandivirilia melaleuca (Loew, 1847) - silvertecknad vedstilettfluga Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Arten är känd från ett fåtal lokaler på Öland (Halltorp 1990) och Uppland (2002. 2009). Sannolikt finns arten på många andra håll i landet, kanske främst i eklandskap, men har varit förbisedd. Larv i ihåliga ädla lövträd (bok, ek, alm). Minskning av hålträd av ädellöv, särskilt almens kraftiga tillbakagång innebär sannolikt habitatförlust. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (20000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Silvertecknad vedstilettfluga är en 10–14 mm lång, relativt smal fluga med i övrigt för familjen typiskt ”stilettformad” bakkropp. Honans bakkropp är glänsande svartaktig och har karakteristiska stora silvervita triangulära teckningar baktill på främre segmenten, därefter två helt silvervita och sist två svartglänsande segment. Hanens ögon är inte helt hopstötande och den har helt silvervit bakkropp. Släktet Pandivirilia (vedstilletflugor) har till skillnad mot liknade arter inom släktet Thereva inga långa hår i ansiktet och förekommer som namnet säger i helt andra miljöer, dock med undantag av smalpannad stilettfluga Thereva microcephala. Även blekbent vedstilettfluga Cliorisima ardea har likartat utseende, men har som namnet antyder också övervägande ljusgula lår. För säker bestämning rekommenderas Lyneborg (1986) eller van Veen (www).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för silvertecknad vedstilettfluga

Länsvis förekomst och status för silvertecknad vedstilettfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för silvertecknad vedstilettfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Inga gamla fynd är kända från Sverige. Det första fyndet gjordes Halltorps hage på Öland 1990. Därefter har ytterligare fynd noterats från Västmanlands län (Kungsör före 2000), Uppsala län (Biskops-Arnö och Fånö 1999, Kalmar 2000) samt från Stockholms län (Upplands-Bro 2000, 2002; Kalhäll 2009). Troligen är arten ursprunglig i Sverige och har genom sitt försynta uppträdande och undanskymda levnadssätt helt enkelt förbisetts genom åren. Förhoppningsvis kommer den att lokaliseras på fler lokaler framöver. I övriga Europa har arten påträffats i södra England, Frankrike, Tyskland, Tjeckien, Ungern och Italien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Asiloidea  
  • Familj
    Therevidae - stilettflugor 
  • Släkte
    Pandivirilia  
  • Art
    Pandivirilia melaleuca(Loew, 1847) - silvertecknad vedstilettfluga

Vid en inventering av främst skalbaggar i ihåliga ekar i Upplands-Bro 2000 och 2002 (H. Häll), med hjälp av fallfällor erhölls då sex honor. Fällorna var placerade inuti hålträden under juni till åtminstone slutet av juli. De aktuella ”sparbanksekarna” är fristående på betesmark nära Mälaren. På samma sätt finns fynd av arten från fallfällor i hålekarstrand ett par hundra meter från strand på Biskops Arnö 1999, Fånö 1999 (Enköpings k:n) och Vattunöden 2000 vid Kalmar (M. Jonsell) Alla kända lokaler utom Halltorps hage ligger alltså i Mälarnära läge. I bästa fall är arten ännu inte så sällsynt som antagits utan tillhör de arter som i viss grad har förbisetts. Det finns därför anledning att följa upp detta närmare. Lyneborg (1986) sammanfattar artens ekologi fritt återgiven som följer: Den silverstreckade vedstilettflugan har strikta miljökrav och har anknytning till gamla lövträd. Dess långsmala ormlika larv har åtskilliga gånger påträffats i mulm i alm, ask, bok och ek. Så är t ex Loews typexemplar från Frankfurt am Main, en hona med puparium försedd med tillägget “Die Larve im Winter in Eichenmulm”. Fullbildade flugor har insamlats mycket sällsynt från maj till början på juli. Även av Stubbs & Drake (2001) framgår att arten bäst påvisas genom att leta efter larver – möjligen visar den sig inte vara så ovanlig. De anger vidare att ett flertal av båda könen vid varm, torr väderlek har setts flyga snabbt intill vatten, möjligen i syfte att dricka (eller för parning, förf. anm). I en ek i England påträffades i samma stubbe ett flertal skalbaggslarver av Gnorimus variabilis (Falk 1991).

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Trädbärande gräsmark, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Avverkning av gamla, ihåliga lövträd som innehåller mulm i hagmarker, alléer och parkmiljöer är negativt för arten och bör på alla sätt undvikas oavsett anledning. De hyser oftast en mycket skyddsvärd fauna av vedinsekter till vilka silvertecknad vedstilettfluga hör. Ett annat hot är igenväxning av ekhagar med mulmekar vilket medför att gammelekarna beskuggas och så småningom dör. På sikt är också bristen på föryngring av solitära ekar i solexponerade lägen och i parkliknande ekbestånd ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
I likhet med andra insekter som endast utvecklas i mulm är även silvertecknad vedstilettfluga beroende av att gamla lövträd och högstubbar får stå kvar och brytas ner på naturlig väg. Kortsiktigt bör igenväxning av hagmarker med gamla lövträd förhindras och långsiktigt måste det sörjas för återväxt av lämpliga träd. Noggrannare studier och kartläggande av artens utbredning och krav på värdträd erfordras för att precisera ytterligare åtgärder. Arten bör eftersökas bl.a. i Östergötlands ekbestånd och Kungsörs ekhagar, genom insamling av larver och puppor med åtföljande kläckning eller med fallfällor i hålträd.

Falk, S. 1991. A review of the scarce and threatened flies of Great Britain (part 1). Research and survey in nature conservation No 39. Peterborough. Lyneborg, L. 1986. The Palaearctic species of Pandivirila Irwin & Lyneborg, 1981 (Insecta, Diptera, Therevidae). Steenstrupia 12: 85–98.

Lyneborg, L.1989. In: Soos, A. & Papp, L. Catalogue of Palaearctic Diptera, Volume 6: 11–35. Budapest.

Owen, J.A. 1993. Rearing Psilocephala melaleuca (Loew) (Diptera: Therevidae) from larvae. Entomologist’s Rec. J. Var. 105: 257–259.

Stubbs, A. & Drake, M. 2001. British Soldierflies and their allies. British Entomological and Natural History Society. Dorchester.

Veen, M. van 2005. Therevidae of Northwest Europe. http://home.hccnet.nl/mp.van.veen/therevidae/therevidae.

Last updated 29.12.2005. Download Oct. 2007.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2003. Rev. Hans Bartsch 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Asiloidea  
  • Familj
    Therevidae - stilettflugor 
  • Släkte
    Pandivirilia  
  • Art
    Pandivirilia melaleuca, (Loew, 1847) - silvertecknad vedstilettfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2003. Rev. Hans Bartsch 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.