Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  flodsångare

Organismgrupp Fåglar Locustella fluviatilis
Flodsångare Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Flodsångaren uppmärksammas bäst på dess sång – ett märkligt, genomträngande, maskinaktigt skyttlande som hörs nästan oavbrutet från skymning till morgontimmarna. Arten är mycket svår att få syn på. Kroppslängden är ca 15 cm. Fågeln upplevs som överlag mörkt gråbrun med ljusare buk och diffust gråfläckigt övre bröst. Har en bred rundad stjärt.
Utbredning
Länsvis förekomst för flodsångare Observationer i  Sverige för flodsångare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Flodsångaren invandrade till Sverige från öster och sydost under senare delen av 1900-talet. Det första fyndet gjordes 1937 vid Lindesberg i Västmanland och två år senare rapporterades den från Östen och Hornborgasjön i Västergötland. Därefter dröjde det till 1950 innan nästa observation gjordes, varefter arten har varit årlig besökare i landet. Fram till 1975 observerades flodsångaren vid totalt 230 tillfällen och under perioden 1976–88 rapporterades 1350 exemplar. Under perioden 1989–1999 rapporterades i genomsnitt drygt 210 sjungande flodsångare årligen från landet, med en tyngdpunkt i landskapen runt Mälaren och Hjälmaren. Noterbart är att man inte längre kan se någon fortsatt ökad populationstrend utan beståndet verkar ha stabiliserat sig på en låg nivå. Andra landskap med många flodsångare är Västergötland, Skåne, Småland och Gotland. Med viss säkerhet påträffas endast en mindre andel av det sanna antalet sjungande hannar årligen. I Sverige beräknas beståndet för närvarande uppgå till cirka 200 par. Trots svårigheterna att konstatera häckning för denna extremt tillbakadragna art, som dessutom tystnar så fort den påbörjar häckningen, har t.o.m. 1999 ett femtontal säkra eller mycket troliga häckningar rapporterats, varav de första på Gotland 1987 respektive i Sörmland 1988. Flodsångaren har ett begränsat utbredningsområde i östra Europa och de västra delarna av Centralasien. Arten förekommer från Rumänien, forna Jugoslavien, Ungern, Österrike och Tyskland upp till Baltikum och sydöstra Finland, i det senare landet 500-1000 par. Mot öster är arten utbredd i ett bälte genom blandskogsregionen och stäppområdena i Ryssland bort till Altai. Den europeiska populationen är uppskattad till minst 1,9 miljoner par, varav minst 1,5 miljoner i Ryssland. I de baltiska länderna är flodsångaren en relativt vanlig art, t.ex. i Estland (>4000 par), Lettland (>50 000 par) och Litauen (>30 000 par).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT°)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)
Flodsångare häckar i täta buskmarker, oftast i närheten av vatten. Den förekommer sällsynt i Götaland, sydöstra Svealand inkl. södra Dalarna samt längs Norrlandskusten upp till södra Västerbotten. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (180-440). Bedömningen är gjord utifrån antal revirhållande hanar. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (360-1000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. Populationerna öster om Östersjön är starka och i Finland har arten ökat med 6-38 % 2000-2012. (D1).
Ekologi
Flodsångaren uppehåller sig i täta busk- eller trädbevuxna områden, gärna i närheten av vatten även om detta inte tycks vara ett absolut krav. Den föredrar stränder intill vattendrag, strandängar, dikeskanter och liknande fuktiga områden med högt och tätt busk- eller trädskikt i form av 2–7 m höga björk-, al- eller videbestånd. Flodsångaren uppträder även på torrare marker med uppväxande sly eller täta busksnår, t.ex. på hyggen, i buskrika betesmarker, i energiskogar eller i igenväxande, ovårdade trädgårdar. Fältskiktet skall vara högvuxet och tätt och ofta domineras det av växter som t.ex. älgört, nässlor och hallon. De om våren tidigaste flodsångarna brukar uppträda redan i mitten av maj, men huvudparten anländer först vid månadsskiftet maj/juni eller senare. Hanarna sjunger intensivt under nätterna för att locka till sig en hona. När parbildning skett tystnar sången eller så sker den endast sporadiskt. Boet byggs på eller nära marken i tät vegetation eller vid basen av en buske. Värper 3–7 ägg som kläcks efter 11–12 dygns ruvning. Ungarna blir flygfärdiga efter 13–16 dygn varefter de uppehåller sig i boets närområde och matas av föräldrarna i ytterligare cirka två veckor. Flyttningen mot söder startar så fort ungarna blivit självständiga, vilket i Sverige torde innebära under senare hälften av juli. Övervintrar i de östra delarna av tropiska Afrika.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Buskmark
Buskmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Locustellidae (gräsfåglar), Släkte Locustella (locustellasångare), Art Locustella fluviatilis (Wolf, 1810) - flodsångare Synonymer Sylvia fluviatilis Wolf, 1810

Kategori Nära hotad (NT°)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)

Dokumentation Flodsångare häckar i täta buskmarker, oftast i närheten av vatten. Den förekommer sällsynt i Götaland, sydöstra Svealand inkl. södra Dalarna samt längs Norrlandskusten upp till södra Västerbotten. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (180-440). Bedömningen är gjord utifrån antal revirhållande hanar. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (360-1000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. Populationerna öster om Östersjön är starka och i Finland har arten ökat med 6-38 % 2000-2012. (D1).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Flodsångaren uppmärksammas bäst på dess sång – ett märkligt, genomträngande, maskinaktigt skyttlande som hörs nästan oavbrutet från skymning till morgontimmarna. Arten är mycket svår att få syn på. Kroppslängden är ca 15 cm. Fågeln upplevs som överlag mörkt gråbrun med ljusare buk och diffust gråfläckigt övre bröst. Har en bred rundad stjärt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för flodsångare

Länsvis förekomst och status för flodsångare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för flodsångare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Flodsångaren invandrade till Sverige från öster och sydost under senare delen av 1900-talet. Det första fyndet gjordes 1937 vid Lindesberg i Västmanland och två år senare rapporterades den från Östen och Hornborgasjön i Västergötland. Därefter dröjde det till 1950 innan nästa observation gjordes, varefter arten har varit årlig besökare i landet. Fram till 1975 observerades flodsångaren vid totalt 230 tillfällen och under perioden 1976–88 rapporterades 1350 exemplar. Under perioden 1989–1999 rapporterades i genomsnitt drygt 210 sjungande flodsångare årligen från landet, med en tyngdpunkt i landskapen runt Mälaren och Hjälmaren. Noterbart är att man inte längre kan se någon fortsatt ökad populationstrend utan beståndet verkar ha stabiliserat sig på en låg nivå. Andra landskap med många flodsångare är Västergötland, Skåne, Småland och Gotland. Med viss säkerhet påträffas endast en mindre andel av det sanna antalet sjungande hannar årligen. I Sverige beräknas beståndet för närvarande uppgå till cirka 200 par. Trots svårigheterna att konstatera häckning för denna extremt tillbakadragna art, som dessutom tystnar så fort den påbörjar häckningen, har t.o.m. 1999 ett femtontal säkra eller mycket troliga häckningar rapporterats, varav de första på Gotland 1987 respektive i Sörmland 1988. Flodsångaren har ett begränsat utbredningsområde i östra Europa och de västra delarna av Centralasien. Arten förekommer från Rumänien, forna Jugoslavien, Ungern, Österrike och Tyskland upp till Baltikum och sydöstra Finland, i det senare landet 500-1000 par. Mot öster är arten utbredd i ett bälte genom blandskogsregionen och stäppområdena i Ryssland bort till Altai. Den europeiska populationen är uppskattad till minst 1,9 miljoner par, varav minst 1,5 miljoner i Ryssland. I de baltiska länderna är flodsångaren en relativt vanlig art, t.ex. i Estland (>4000 par), Lettland (>50 000 par) och Litauen (>30 000 par).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Locustellidae - gräsfåglar 
  • Släkte
    Locustella - locustellasångare 
  • Art
    Locustella fluviatilis(Wolf, 1810) - flodsångare
    Synonymer
    Sylvia fluviatilis Wolf, 1810

Flodsångaren uppehåller sig i täta busk- eller trädbevuxna områden, gärna i närheten av vatten även om detta inte tycks vara ett absolut krav. Den föredrar stränder intill vattendrag, strandängar, dikeskanter och liknande fuktiga områden med högt och tätt busk- eller trädskikt i form av 2–7 m höga björk-, al- eller videbestånd. Flodsångaren uppträder även på torrare marker med uppväxande sly eller täta busksnår, t.ex. på hyggen, i buskrika betesmarker, i energiskogar eller i igenväxande, ovårdade trädgårdar. Fältskiktet skall vara högvuxet och tätt och ofta domineras det av växter som t.ex. älgört, nässlor och hallon. De om våren tidigaste flodsångarna brukar uppträda redan i mitten av maj, men huvudparten anländer först vid månadsskiftet maj/juni eller senare. Hanarna sjunger intensivt under nätterna för att locka till sig en hona. När parbildning skett tystnar sången eller så sker den endast sporadiskt. Boet byggs på eller nära marken i tät vegetation eller vid basen av en buske. Värper 3–7 ägg som kläcks efter 11–12 dygns ruvning. Ungarna blir flygfärdiga efter 13–16 dygn varefter de uppehåller sig i boets närområde och matas av föräldrarna i ytterligare cirka två veckor. Flyttningen mot söder startar så fort ungarna blivit självständiga, vilket i Sverige torde innebära under senare hälften av juli. Övervintrar i de östra delarna av tropiska Afrika.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Sötvattensstrand, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Flodsångarens invandring har gynnats av nedläggningen av jordbruksmark, den starkt minskade betesdriften, den allmänna eutrofieringen av sjöar och vattendrag samt det ökade kvävenedfallet, faktorer som samtliga bidragit till ett starkt utökat utbud av lämpliga häckningsbiotoper. Det finns sålunda inga uppenbara hot mot arten i Sverige. Emellertid finns alltid en risk att en invandrande art på gränsen till sitt utbredningsområde, som flodsångaren, åter försvinner från landet på grund av händelser i sitt centrala häckningsområde eller i övervintringsområdet.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Förekomst av flodsångare på igenväxande betesmarker bör inte anses vara ett motiv för att förhindra restaureringsåtgärder vid t.ex. fågelsjöar. Vid fågellokaler med etablerad förekomst av flodsångare och där restaurering av betesmark planeras kan dock ofta hänsyn tas genom att i någon del av objektet spara något buskrikt parti.
Utländska namn; NO: Elvesanger, DK: Flodsanger, FI: Viitasirkkalintu, GB: River Warbler. Försvinnanderisken nedgraderas från Sårbar (VU) till Nära hotad (NT) eftersom invandringsmöjligheterna från Baltikum bedöms vara goda. Arten är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade arter) och Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter). Flodsångaren är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Cramp, S. & Brooks, D. (red.) 1992. Handbook of the Birds of Europé, the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Band 6. Oxford.

Armini, O. 1998. Häckning av flodsångare på Gotland 1987. Bläcku 14: 19–23.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Martin Tjernberg 2000. Rev. Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Locustellidae - gräsfåglar 
  • Släkte
    Locustella - locustellasångare 
  • Art
    Locustella fluviatilis, (Wolf, 1810) - flodsångare
    Synonymer
    Sylvia fluviatilis Wolf, 1810
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Martin Tjernberg 2000. Rev. Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.