Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  slätrocka

Organismgrupp Fiskar Dipturus batis
Slätrocka Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Känns igen på den långa, spetsiga nosen, den relativt släta kroppen och de svartmarkerade slemporerna på den i övrigt ljusa undersidan. Består egentligen av två arter, se släktesbeskrivningen.

Totallängd 145 cm (den mindre arten), 250 cm (den större), hanarna är mindre än honorna. Kroppsskivan är brett rombisk med tillspetsade ytterhörn, tydligt konkava framkanter och närmast raka bakkanter. Nosen är mycket lång och spetsig, vanligen något längre hos den större arten. De två ryggfenorna sitter tydligt åtskilda, men avståndet dem emellan är markant större hos den större arten jämfört med den mindre. Tänderna är spetsiga; hos hanarna aningen större samt med längre spets och bredare bas än hos honorna. Både över- och undersidan är slät hos unga individer, vilka dock kan ha enstaka förstorade taggar längs ögonens underkant. Hos vuxna individer finns ett begränsat antal småtaggar vilkas utbredning varierar mellan olika individer. Taggarna är begränsade till en mittrad bestående av 12-18 taggar längs svansens översida, och ytterligare 1-2 taggar sitter som regel mellan ryggfenorna - vanligen en tagg hos den mindre och två taggar hos den större arten. Ofta finns också sidorader med taggar på svansen. Hos den mindre arten är dessa relativt små, riktade åt sidan eller något framåt, medan den större arten har kraftigare och mer framåtriktade taggar.
Färgen varierar kraftigt med storleken och mellan olika individer. Översidan är gråbrunaktig med gulvita fläckar som varierar i antal, täthet och kontrast. Unga individer är något mörkare och har ett flertal mindre ögonfläckar samt ofta en särskilt stor, oval ljusmarmorerad fläck vid basen av vardera bröstfenan. Den mindre arten saknar marmorering på de mörka ögonfläckarna. Den har också ljusgul i stället för mörkt olivgrön iris. Undersidan är ljus, från vitaktig till gråaktig, med slemporerna kraftigt markerade som talrika svarta prickar och korta böjda linjer.
Äggkapseln är avlång med ett styvt och påfallande kort utskott i varje hörn. Den är 50-150 mm bred och 100-250 mm lång.
Utbredning
Länsvis förekomst för slätrocka Observationer i  Sverige för slätrocka
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Slätrocka var tidigare vanlig i Skagerrak och Kattegatt, och arten påträffades även enstaka gånger i Öresund och angränsande delar av södra Östersjön. Nu är den i det närmaste försvunnen från svenska vatten. Utbredningen omfattar norra och östra Atlantkusten från norra Norge söderut till Madeira och norra Marocko, Shetlandsöarnas, Färöarnas och Islands kuster samt Nordsjön. I Medelhavet finns arten längs sydkusten till Tunisien och längs nordkusten till Grekland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Slätrocka förekommer i Nordostatlanten. År 2009 publicerades en studie som visar att slätrockan egentligen är två arter, Dipturus cf. flossada respektive Dipturus cf. intermedia. Det är inte klarlagt vilken av de båda arterna som uppträder i Sverige. Det samlade utbredningsområdet omfattar nordöstra Atlanten från norra Norge, Färöarna och Island söderut till Madeira och Nordafrika. Arten finns även i Medelhavet där den är vanligast i de västra delarna. Slätrocka var under 1800-talet och fram till början av 1900-talet en vanlig art i Skagerrak och Kattegatt, och under denna period påträffades den vid något tillfälle i Öresund samt vid några få tillfällen i sydvästra Östersjön. Arten har minskat mycket kraftigt och uppträder numera inte regelbundet i svenska vatten. Analys av provtrålningar utförda av Havsfiskelaboratoriet under perioden 1915-1977 visar att arten minskade kraftigt under 1920- och 1930-talen, eventuellt med en återhämtning under 1940-talet.Från och med 1960-talet har beståndet av slätrocka successivt reducerats ytterligare. Framtidsutsikterna bedöms som dystra grundat på den omfattande bottentrålning som bedrivs i Västerhavet och i Nordsjön. Slätrockan är mycket känslig för fiske, den är fångstbar i trålfisket redan som nykläckt och har mycket låg produktivitet (ca 40 ägg/år). Slätrockan har försvunnit helt från många av Europas kustområden och från stora delar av Nordsjön. Könsmogna individer uppträder av allt att döma inte längre i svenska vatten. Arten är klassad som Akut hotad CR på den internationella rödlistan (2006). Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Slätrocka finns i marina miljöer. Arten är bottenlevande och förekommer från kustnära vatten ned till 600 meters djup (vanligen 200 m eller grundare; inga skillnader är kända mellan den mindre och den större arten). Den förekommer på alla sorters bottnar. Märkningsstudier antyder att slätrocka hela livet håller sig inom en begränsad area på ungefär 20 km2. Födan utgörs av alla slags bottenlevande djur, och större individer föredrar fiskar som kan fångas högre upp i vattnet.
Hanarna blir könsmogna när de är 110-130 cm långa (den mindre arten) respektive 180-190 cm (den större), honorna när de är något större. Leken sker på våren, och äggkapslar läggs mellan februari och augusti. Äggen kläcks påföljande sommar, efter 9-10 månaders utveckling.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· bläckfiskar
· bläckfiskar
· broskfiskar
· broskfiskar
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning Rajiformes (äggrockeartade rockor), Familj Rajidae (äggrockor), Släkte Dipturus, Art Dipturus batis (Linnaeus, 1758) - slätrocka Synonymer Raja batis Linnaeus, 1758, Skade, storskate, Glattrochen, Common Skate

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Slätrocka förekommer i Nordostatlanten. År 2009 publicerades en studie som visar att slätrockan egentligen är två arter, Dipturus cf. flossada respektive Dipturus cf. intermedia. Det är inte klarlagt vilken av de båda arterna som uppträder i Sverige. Det samlade utbredningsområdet omfattar nordöstra Atlanten från norra Norge, Färöarna och Island söderut till Madeira och Nordafrika. Arten finns även i Medelhavet där den är vanligast i de västra delarna. Slätrocka var under 1800-talet och fram till början av 1900-talet en vanlig art i Skagerrak och Kattegatt, och under denna period påträffades den vid något tillfälle i Öresund samt vid några få tillfällen i sydvästra Östersjön. Arten har minskat mycket kraftigt och uppträder numera inte regelbundet i svenska vatten. Analys av provtrålningar utförda av Havsfiskelaboratoriet under perioden 1915-1977 visar att arten minskade kraftigt under 1920- och 1930-talen, eventuellt med en återhämtning under 1940-talet.Från och med 1960-talet har beståndet av slätrocka successivt reducerats ytterligare. Framtidsutsikterna bedöms som dystra grundat på den omfattande bottentrålning som bedrivs i Västerhavet och i Nordsjön. Slätrockan är mycket känslig för fiske, den är fångstbar i trålfisket redan som nykläckt och har mycket låg produktivitet (ca 40 ägg/år). Slätrockan har försvunnit helt från många av Europas kustområden och från stora delar av Nordsjön. Könsmogna individer uppträder av allt att döma inte längre i svenska vatten. Arten är klassad som Akut hotad CR på den internationella rödlistan (2006). Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Global rödlistning CR A2bcde+4bcd (2001)
Känns igen på den långa, spetsiga nosen, den relativt släta kroppen och de svartmarkerade slemporerna på den i övrigt ljusa undersidan. Består egentligen av två arter, se släktesbeskrivningen.

Totallängd 145 cm (den mindre arten), 250 cm (den större), hanarna är mindre än honorna. Kroppsskivan är brett rombisk med tillspetsade ytterhörn, tydligt konkava framkanter och närmast raka bakkanter. Nosen är mycket lång och spetsig, vanligen något längre hos den större arten. De två ryggfenorna sitter tydligt åtskilda, men avståndet dem emellan är markant större hos den större arten jämfört med den mindre. Tänderna är spetsiga; hos hanarna aningen större samt med längre spets och bredare bas än hos honorna. Både över- och undersidan är slät hos unga individer, vilka dock kan ha enstaka förstorade taggar längs ögonens underkant. Hos vuxna individer finns ett begränsat antal småtaggar vilkas utbredning varierar mellan olika individer. Taggarna är begränsade till en mittrad bestående av 12-18 taggar längs svansens översida, och ytterligare 1-2 taggar sitter som regel mellan ryggfenorna - vanligen en tagg hos den mindre och två taggar hos den större arten. Ofta finns också sidorader med taggar på svansen. Hos den mindre arten är dessa relativt små, riktade åt sidan eller något framåt, medan den större arten har kraftigare och mer framåtriktade taggar.
Färgen varierar kraftigt med storleken och mellan olika individer. Översidan är gråbrunaktig med gulvita fläckar som varierar i antal, täthet och kontrast. Unga individer är något mörkare och har ett flertal mindre ögonfläckar samt ofta en särskilt stor, oval ljusmarmorerad fläck vid basen av vardera bröstfenan. Den mindre arten saknar marmorering på de mörka ögonfläckarna. Den har också ljusgul i stället för mörkt olivgrön iris. Undersidan är ljus, från vitaktig till gråaktig, med slemporerna kraftigt markerade som talrika svarta prickar och korta böjda linjer.
Äggkapseln är avlång med ett styvt och påfallande kort utskott i varje hörn. Den är 50-150 mm bred och 100-250 mm lång.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för slätrocka

Länsvis förekomst och status för slätrocka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för slätrocka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Slätrocka var tidigare vanlig i Skagerrak och Kattegatt, och arten påträffades även enstaka gånger i Öresund och angränsande delar av södra Östersjön. Nu är den i det närmaste försvunnen från svenska vatten. Utbredningen omfattar norra och östra Atlantkusten från norra Norge söderut till Madeira och norra Marocko, Shetlandsöarnas, Färöarnas och Islands kuster samt Nordsjön. I Medelhavet finns arten längs sydkusten till Tunisien och längs nordkusten till Grekland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Batoidea - rockor 
  • Ordning
    Rajiformes - äggrockeartade rockor 
  • Familj
    Rajidae - äggrockor 
  • Släkte
    Dipturus  
  • Art
    Dipturus batis(Linnaeus, 1758) - slätrocka
    Synonymer
    Raja batis Linnaeus, 1758
    Skade
    storskate
    Glattrochen
    Common Skate

Slätrocka finns i marina miljöer. Arten är bottenlevande och förekommer från kustnära vatten ned till 600 meters djup (vanligen 200 m eller grundare; inga skillnader är kända mellan den mindre och den större arten). Den förekommer på alla sorters bottnar. Märkningsstudier antyder att slätrocka hela livet håller sig inom en begränsad area på ungefär 20 km2. Födan utgörs av alla slags bottenlevande djur, och större individer föredrar fiskar som kan fångas högre upp i vattnet.
Hanarna blir könsmogna när de är 110-130 cm långa (den mindre arten) respektive 180-190 cm (den större), honorna när de är något större. Leken sker på våren, och äggkapslar läggs mellan februari och augusti. Äggen kläcks påföljande sommar, efter 9-10 månaders utveckling.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· bläckfiskar - Cephalopoda (Har betydelse)
· broskfiskar - Chondrichthyes (Har betydelse)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Slätrockans storlek, långsamma tillväxt, sena könsmognad och låga reproduktionstakt gör den extremt känslig för ett högt fisketryck. Redan som nykläckt är den så stor att den fångas i trålfisket. Beräkningar av det nuvarande fisketrycket på slätrocka i Nordsjön, främst som bifångst i andra fisken, visar att en så lågreproducerande art som slätrockan minskar p.g.a. fisket med 35 % per år och förklarar artens mycket kraftiga tillbakagång. Det är tveksamt om andra tänkbara orsaker som biotopförändringar eller brist på föda har någon som helst betydelse för den mycket kraftiga populationsminskningen.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Fiskeriverket har i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön förbjudit fiske efter slätrocka. Det är alltså helt förbjudet att fånga och landa slätrockor fångade i svenska vatten.
Namngivning: Dipturus batis (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Raja batis. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 231.
Etymologi: batis (gr.) = namnet på äggläggande rockor i antikens Grekland.
Uttal: [Diptúrus bátis]
Namn på andra språk Norska: Glattrocke, Danska: Skade, Engelska: Common Skate, Blue Skate. Tyska: Glattrocke, Franska: Pocheteau gris, Spanska: Noriega.

Carlstrand, H. 1997. Hotbild, trender och status hos marina fiskarter. Projektrapport WWF, Sportfiskarna.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm.

Lindgren, B. (red.) 1984. Värna Västerhavet. Sportfiskarna.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Naturvårdsverket, 1995. Miljötillståndet i Sverige. Stockholm.

UK Biodiversity Group, Tranche 2 Action plans, Volume V – maritime species and habitats. Common skate Raja batis.

Walker, P. A. & Hislop, J. 1998, Senitive skates or resilent rays? Spatial and temporal shift in ray species composition in the central and nortwestern North sea between 1930 and the present day. ICES Journal Marine of Marine Science 55: 392–402. Walker, P. 1999. Fisheries Effects and Management of North Sea Rays. Shark News 5 and 12, Newsletter of the IUCN hark specialist group.

Whitehead, P. J. P., Bauchot, M.-L., Hureau, J.-C., Nielsen, J., Tortonese, E. (red.) 1989. Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean Volume 1. Unesco.

www.fiskeriverket.se www.flmnh.ufl.edu/fish/organizations/ssg/ssg.htm www.ospar.org .

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Håkan Carlstrand 2002. Rev. Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Batoidea - rockor 
  • Ordning
    Rajiformes - äggrockeartade rockor 
  • Familj
    Rajidae - äggrockor 
  • Släkte
    Dipturus  
  • Art
    Dipturus batis, (Linnaeus, 1758) - slätrocka
    Synonymer
    Raja batis Linnaeus, 1758
    Skade
    storskate
    Glattrochen
    Common Skate
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Håkan Carlstrand 2002. Rev. Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).