Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  köldyngbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Aphodius arenarius
Köldyngbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 2,5–4,5 mm lång bladhorning med rätt platt, långsträckt cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svartbrun eller rödbrun, ben och antenner ljusare bruna. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för köldyngbagge Observationer i  Sverige för köldyngbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Bohuslän. Arten har under 1900-talets senare hälft minskat mycket starkt. Flertalet sentida fynd är gjorda inom ett begränsat område på mellersta Öland. På fastlandet endast några få fynd efter 1960, i Skåne (Vomb 1979), östra Småland (Ålem 1980) och Västergötland (Dalum 2008). Arten är dock liten och förbises lätt. Närmast i Danmark och sydligaste Finland (i båda länderna anses arten vara försvunnen). Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropa till Kazakstan och Turkmenistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Lever i spillning på öppna, torra betesmarker. Enligt utländska källor påträffas den främst i torr spillning och i ruttnande växtdelar, gärna anslutning till bon av kaniner och smågnagare. Såväl på rena sandmarker som på välbetade torrängar, t.ex. på öländska alvarjordar. De öländska lokaler där arten ännu lever kvar kännetecknas av kortbetad vegetation, trampstörd mark och ett varmt mikroklimat. Känd från Skåne, Blekinge, Halland, södra och östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland och Bohuslän. Starkt minskande under efterkrigstiden och nu nästan helt försvunnen. Nyligen återfunnen på Öland, men endast på tre näraliggande lokaler och i mycket individsvaga populationer. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (6-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (24-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i spillning på öppna, torra betesmarker med kort vegetation, trampstörd mark och ett varmt mikroklimat. Såväl på rena sandmarker som på välbetade torrängar, t.ex. på öländska alvarjordar. Också i Mellaneuropa främst på torra, sandiga marker, i Storbritannien bl.a. på flygsand vid kusterna. Enligt utländska källor främst i torr spillning och i ruttnande växtdelar, gärna anslutning till bon av kaniner och smågnagare. Någon preferens för spillning från ett visst djurslag har inte observerats i Sverige, men materialet är mycket litet. I en tysk studie uppges arten från får- och nötspillning. Köldyngbaggen är en utpräglad försommarart, som övervintrar som fullvuxen. Fullbildade individer påträffas från maj till augusti med en markant topp i maj–juni.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
· vildkanin
· vildkanin
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Aphodius, Art Aphodius arenarius (Olivier, 1789) - köldyngbagge Synonymer Aphodius rhododactylus (Marsham, 1802), Aphodius putridus (Geoffroy, 1785)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Lever i spillning på öppna, torra betesmarker. Enligt utländska källor påträffas den främst i torr spillning och i ruttnande växtdelar, gärna anslutning till bon av kaniner och smågnagare. Såväl på rena sandmarker som på välbetade torrängar, t.ex. på öländska alvarjordar. De öländska lokaler där arten ännu lever kvar kännetecknas av kortbetad vegetation, trampstörd mark och ett varmt mikroklimat. Känd från Skåne, Blekinge, Halland, södra och östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland och Bohuslän. Starkt minskande under efterkrigstiden och nu nästan helt försvunnen. Nyligen återfunnen på Öland, men endast på tre näraliggande lokaler och i mycket individsvaga populationer. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (6-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (24-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En 2,5–4,5 mm lång bladhorning med rätt platt, långsträckt cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svartbrun eller rödbrun, ben och antenner ljusare bruna. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för köldyngbagge

Länsvis förekomst och status för köldyngbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för köldyngbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Bohuslän. Arten har under 1900-talets senare hälft minskat mycket starkt. Flertalet sentida fynd är gjorda inom ett begränsat område på mellersta Öland. På fastlandet endast några få fynd efter 1960, i Skåne (Vomb 1979), östra Småland (Ålem 1980) och Västergötland (Dalum 2008). Arten är dock liten och förbises lätt. Närmast i Danmark och sydligaste Finland (i båda länderna anses arten vara försvunnen). Världsutbredningen sträcker sig från Syd- och Mellaneuropa till Kazakstan och Turkmenistan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius arenarius(Olivier, 1789) - köldyngbagge
    Synonymer
    Aphodius rhododactylus (Marsham, 1802)
    Aphodius putridus (Geoffroy, 1785)

Lever i spillning på öppna, torra betesmarker med kort vegetation, trampstörd mark och ett varmt mikroklimat. Såväl på rena sandmarker som på välbetade torrängar, t.ex. på öländska alvarjordar. Också i Mellaneuropa främst på torra, sandiga marker, i Storbritannien bl.a. på flygsand vid kusterna. Enligt utländska källor främst i torr spillning och i ruttnande växtdelar, gärna anslutning till bon av kaniner och smågnagare. Någon preferens för spillning från ett visst djurslag har inte observerats i Sverige, men materialet är mycket litet. I en tysk studie uppges arten från får- och nötspillning. Köldyngbaggen är en utpräglad försommarart, som övervintrar som fullvuxen. Fullbildade individer påträffas från maj till augusti med en markant topp i maj–juni.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Viktig)
· häst - Equus caballus (Har betydelse)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
· vildkanin - Oryctolagus cuniculus (Viktig)
Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Minskningen av arealen betesmark har slagit särskilt hårt mot de magra, sandiga markerna. Det generellt sett lägre betestrycket i dagens betesmarker leder dessutom till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor och ett mindre gynnsamt mikroklimat. Då artens fortplantningsperiod är under våren och försommaren, kan ett alltför sent betespåsläpp vara negativt. Användandet av avmaskningsmedel (avermectiner) utgör en ytterligare belastning på populationer som redan är hårt trängda.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Upprätthåll en adekvat hävd av magra, ogödslade naturbetesmarker, och undvik användandet av avmaskningsmedel. Arten är tillsammans med sex andra dynglevande skalbaggar föremål för ett åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogram Fastställt

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Ljungberg, H. 2007. Åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar. Naturvårdsverket, Rapport 5689.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Håkan Ljungberg 2007, 2016. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius arenarius, (Olivier, 1789) - köldyngbagge
    Synonymer
    Aphodius rhododactylus (Marsham, 1802)
    Aphodius putridus (Geoffroy, 1785)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Håkan Ljungberg 2007, 2016. © ArtDatabanken, SLU 2007.