Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  heddyngbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Aphodius sordidus
Heddyngbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 5–8,5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är mörkbrun med benen brunaktiga, huvudet framtill, halsskölden längs kanterna samt täckvingarna gula. Ofta har täckvingarna vardera två små, oskarpt avgränsade mörka fläckar. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör granskas av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för heddyngbagge Observationer i  Sverige för heddyngbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tidigare utbredd i Syd- och Mellansverige norrut till Gästrikland, med isolerade fynd i Härjedalen och Ångermanland. Under efterkrigstiden starkt minskande, och nu till synes försvunnen från stora delar av utbredningsområdet. Arten är alltjämt någorlunda frekvent endast på de skånska sandfälten samt på Öland och Gotland. Längre norrut finns sentida fynd åtminstone från Östergötland, Västergötland (Göteborgs skärgård) och södra Uppland. Tidigare utbredd i Danmark, i Norge norrut till Tröndelag, samt i södra och mellersta Finland. Arten tycks ha minskat starkt i hela Norden, liksom i Storbritannien. I Danmark betraktades den tidigare som rätt allmän, men är efter 1960 endast funnen på Bornholm. Världsutbredningen sträcker sig från Europa till södra Sibirien, Mongoliet, norra Kina och Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark, på Öland och Gotland på alvarmark. Tidigare utbredd i Syd- och Mellansverige norrut till Gästrikland, med isolerade fynd i Ångermanland och Norrbotten. Sentida fynd finns från Skåne, Halland, östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Uppland. Rätt frekvent på Stora alvaret. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (200-400). Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (800-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark. Såväl på sandiga torrängar som på rena sandmarker med borsttåtel- eller sandstäppsvegetation. Kräver en kortbetad vegetation med talrika markblottor. På Öland och Gotland en av karaktärsarterna för karga alvarmarker med tunna vittringsjordar. I Mellaneuropa uppges arten främst förekomma på fuktigare, leriga jordar. Arten har god flygförmåga, och påträffas ofta flygande till ljus. Övervintrar som larv, och påträffas huvudsakligen under juni-september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Aphodius, Art Aphodius sordidus (Fabricius, 1775) - heddyngbagge Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark, på Öland och Gotland på alvarmark. Tidigare utbredd i Syd- och Mellansverige norrut till Gästrikland, med isolerade fynd i Ångermanland och Norrbotten. Sentida fynd finns från Skåne, Halland, östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Uppland. Rätt frekvent på Stora alvaret. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (200-400). Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (800-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Konventioner Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
En 5–8,5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är mörkbrun med benen brunaktiga, huvudet framtill, halsskölden längs kanterna samt täckvingarna gula. Ofta har täckvingarna vardera två små, oskarpt avgränsade mörka fläckar. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör granskas av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för heddyngbagge

Länsvis förekomst och status för heddyngbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för heddyngbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tidigare utbredd i Syd- och Mellansverige norrut till Gästrikland, med isolerade fynd i Härjedalen och Ångermanland. Under efterkrigstiden starkt minskande, och nu till synes försvunnen från stora delar av utbredningsområdet. Arten är alltjämt någorlunda frekvent endast på de skånska sandfälten samt på Öland och Gotland. Längre norrut finns sentida fynd åtminstone från Östergötland, Västergötland (Göteborgs skärgård) och södra Uppland. Tidigare utbredd i Danmark, i Norge norrut till Tröndelag, samt i södra och mellersta Finland. Arten tycks ha minskat starkt i hela Norden, liksom i Storbritannien. I Danmark betraktades den tidigare som rätt allmän, men är efter 1960 endast funnen på Bornholm. Världsutbredningen sträcker sig från Europa till södra Sibirien, Mongoliet, norra Kina och Japan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius sordidus(Fabricius, 1775) - heddyngbagge

Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark. Såväl på sandiga torrängar som på rena sandmarker med borsttåtel- eller sandstäppsvegetation. Kräver en kortbetad vegetation med talrika markblottor. På Öland och Gotland en av karaktärsarterna för karga alvarmarker med tunna vittringsjordar. I Mellaneuropa uppges arten främst förekomma på fuktigare, leriga jordar. Arten har god flygförmåga, och påträffas ofta flygande till ljus. Övervintrar som larv, och påträffas huvudsakligen under juni-september.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Viktig)
· häst - Equus caballus (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Har betydelse)
Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Minskningen av arealen betesmark har slagit särskilt hårt mot de magra, sandiga markerna. Det generellt sett lägre betestrycket i dagens betesmarker leder dessutom till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor och ett mindre gynnsamt mikroklimat. Användandet av avmaskningsmedel (avermectiner) utgör en ytterligare belastning på populationer som redan är hårt trängda.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Upprätthåll beteshävd av magra, ogödslade naturbetesmarker. Ett relativt hårt bete är nödvändigt för att skapa en lämplig mark- och vegetationsstruktur för denna och andra värmekrävande arter. Användandet av avmaskningsmedel måste undvikas.

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius sordidus, (Fabricius, 1775) - heddyngbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.