Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bombarderbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Jordlöpare m.fl. Brachinus crepitans
Bombarderbagge Skalbaggar, Jordlöpare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 6-10 mm lång jordlöpare med smal framkropp, breda täckvingar och långa ben och antenner. Framkroppen är rödgul, täckvingarna svarta med blå eller grön glans, ben och antenner till största delen rödgula. Arten är mest känd för sin förmåga att försvara sig mot predatorer med ett ”bombardemang” av het ånga. Ur två körtlar i bakkroppsspetsen avfyras kemikalier, vilka reagerar med varandra under kraftig värmeutveckling och en fullt hörbar puff.
Utbredning
Länsvis förekomst för bombarderbagge Observationer i  Sverige för bombarderbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Främst på Öland och Gotland samt på fastlandet från Östergötland till Mälardalen. Från Skåne, Halland och Småland föreligger några få gamla fynd. På fastlandet efter 1970 endast på enstaka lokaler i Uppland. Närmast i Danmark (en lokal på Bornholm) och i Baltikum, i Finland endast tillfällig i vinddrift. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa till Kazakstan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lever på torr, öppen ler- eller lergrusmark med kortvuxen vegetation av gräs och örter. Larven är parasitoid på andra skalbaggar, främst (eller uteslutande) i jordlöparsläktet Amara. Känd genom enstaka gamla fynd från Skåne, Halland och Småland, vidare utbredd på Öland och Gotland samt från Östergötland till Mälarlandskapen. Sentida fynd endast på Öland och Gotland samt på enstaka lokaler kring Mälaren. Hotas av igenväxning av naturbetesmarker, förändring av vegetation i åker- och dikeskanter pga. konstgödsling eller ogräsbekämpning samt täktrestaurering. Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (200-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Lever på torr, öppen ler- eller lergrusmark med kortvuxen vegetation av gräs och örter. Torra betesmarker, åker- eller dikeskanter, lerig ruderatmark, igenväxande grustag osv. På Öland och Gotland gärna på alvartorrängar med ett visst jordtäcke, men inte på de kargaste grus- och hällmarksalvaren. Larverna lever av puppor av andra skalbaggar, bl.a. (möjligen uteslutande) jordlöpare av släktet Amara. Arten övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas dels under fortplantningstiden på försommaren, dels på sensommaren-hösten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasitoid, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
· skalbaggar
· skalbaggar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Carabidae (jordlöpare), Släkte Brachinus, Art Brachinus crepitans (Linnaeus, 1758) - bombarderbagge Synonymer Brachynus crepitans (Linnaeus, 1758), Carabus crepitans Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lever på torr, öppen ler- eller lergrusmark med kortvuxen vegetation av gräs och örter. Larven är parasitoid på andra skalbaggar, främst (eller uteslutande) i jordlöparsläktet Amara. Känd genom enstaka gamla fynd från Skåne, Halland och Småland, vidare utbredd på Öland och Gotland samt från Östergötland till Mälarlandskapen. Sentida fynd endast på Öland och Gotland samt på enstaka lokaler kring Mälaren. Hotas av igenväxning av naturbetesmarker, förändring av vegetation i åker- och dikeskanter pga. konstgödsling eller ogräsbekämpning samt täktrestaurering. Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (200-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
En 6-10 mm lång jordlöpare med smal framkropp, breda täckvingar och långa ben och antenner. Framkroppen är rödgul, täckvingarna svarta med blå eller grön glans, ben och antenner till största delen rödgula. Arten är mest känd för sin förmåga att försvara sig mot predatorer med ett ”bombardemang” av het ånga. Ur två körtlar i bakkroppsspetsen avfyras kemikalier, vilka reagerar med varandra under kraftig värmeutveckling och en fullt hörbar puff.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bombarderbagge

Länsvis förekomst och status för bombarderbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bombarderbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Främst på Öland och Gotland samt på fastlandet från Östergötland till Mälardalen. Från Skåne, Halland och Småland föreligger några få gamla fynd. På fastlandet efter 1970 endast på enstaka lokaler i Uppland. Närmast i Danmark (en lokal på Bornholm) och i Baltikum, i Finland endast tillfällig i vinddrift. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa till Kazakstan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Brachininae  
  • Tribus
    Brachinini  
  • Släkte
    Brachinus  
  • Art
    Brachinus crepitans(Linnaeus, 1758) - bombarderbagge
    Synonymer
    Brachynus crepitans (Linnaeus, 1758)
    Carabus crepitans Linnaeus, 1758

Lever på torr, öppen ler- eller lergrusmark med kortvuxen vegetation av gräs och örter. Torra betesmarker, åker- eller dikeskanter, lerig ruderatmark, igenväxande grustag osv. På Öland och Gotland gärna på alvartorrängar med ett visst jordtäcke, men inte på de kargaste grus- och hällmarksalvaren. Larverna lever av puppor av andra skalbaggar, bl.a. (möjligen uteslutande) jordlöpare av släktet Amara. Arten övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas dels under fortplantningstiden på försommaren, dels på sensommaren-hösten.

Ekologisk grupp: Parasitoid, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· leddjur - Arthropoda (Viktig)
· skalbaggar - Coleoptera (Viktig)
Arten har missgynnats av igenväxning av naturbetesmarker p.g.a. upphörd eller otillräcklig hävd, förändring av vegetation i åker- och dikeskanter p.g.a. konstgödsling eller ogräsbekämpning samt täktrestaurering.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Artens nuvarande status bör undersökas, särskilt på fastlandet. Hävden av naturbetesmarker måste upprätthållas, och schablonmässiga täktrestaureringar undvikas.

Lindroth, C. 1986. The Carabidae, Coleoptera of Fennoscandia and Danmark. Fauna Ent. Scand. 15.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Saska, P. & Honek, A. 2004. Development of the beetle parasitoids, Brachinus explodens and B. crepitans (Coleoptera: Carabidae). J. Zool., Lond. 262: 29-36.

Schildknecht, H. & Holonbek, K. 1961. Die Bombardierkäfer und ihre Explosionschemie. Angew. Chem. 73: 1–7.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Brachininae  
  • Tribus
    Brachinini  
  • Släkte
    Brachinus  
  • Art
    Brachinus crepitans, (Linnaeus, 1758) - bombarderbagge
    Synonymer
    Brachynus crepitans (Linnaeus, 1758)
    Carabus crepitans Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2015.