Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Hydrochus elongatus

Organismgrupp Skalbaggar, Dykare, vattenbaggar m.fl. Hydrochus elongatus
  Skalbaggar, Dykare, vattenbaggar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
3,3-4,7 mm. Kropp långsträckt med smal framkropp och parallellsidiga täckvingar, ben och antenner korta. Översidan grovt punkterad, täckvingarna med rader av djupa gropar och däremellan med upphöjda längsribbor. Svart eller svartbrun, ben och antenner ljusare, halssköld och täckvingarnas ribbor ofta metalliskt regnbågsskimrande. Huvudet är tydligt avsmalnande bakom de kraftigt utstående ögonen. Även halsskölden är bakåt avsmalnande, har fem (sju) djupa gropar och är tydligt smalare än täckvingarna, som är dubbelt så långa som tillsammans breda och har kraftiga punktrader och delvis köl-kilformigt välvda mellanrum. 3:e mellanrummet har köl i bakre tredjedelen, 5:e, 7:e och 9:e köl i nästan hela mellanrummets längd och 4:e mellanrummet en kort köl framtill (med nästan samma vidd som de intilliggande åsarna) samt en från ca mitten och bakåt. Vid täckvingarnas spets skiljs punktstrimmorna från några ytterst liggande tvärgående punkter av en tydlig ås. Honans abdominalsegment är urnupet på vardera sidan. Antennerna är 7-ledade och har 3 klubbleder. Den främre av kölarna i 4:e mellanrummet saknas hos den betydligt vanligare H. ignicollis, som arten annars är lätt att förväxla med.
Utbredning
Länsvis förekomst för Hydrochus elongatus Observationer i  Sverige för Hydrochus elongatus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Främst i södra Sverige, med enstaka fynd norrut till Mälarlandskapen. Utbredningen är dåligt känd p.g.a. tidigare sammanblandning med H. ignicollis. Fram till 1980-talet omfattade artbegreppet Hydrochus elongatus även den närstående H. ignicollis. Vid genomgång av de äldre fynden visade det sig, att H. ignicollis var den allra vanligaste arten av artparet. Fynduppgifter utan beläggexemplar kan därför inte med bestämdhet hänföras till endera arten (Angus, 1977). Närmast i Danmark, Norge, södra Finland och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa till östra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Lever i grunda, vegetationsrika, eutrofa vattensamlingar. Dammar, vattenhål i betesmarker, öppna kärr. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (50-150). Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (200-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Lever i solexponerade grunda, vegetationsrika, näringsrika småvatten, gärna för öppet liggande kärr och grunda gölar på lerbotten, rika på detritus. Dammar, vattenhål och bäckar i betesmarker, öppna kärr. Även i kärr i lövskog, men undviker skuggiga platser. I England ofta i vasskärr (Foster m.fl. 2014). Dessutom i täkter, t.ex. tegelbruksdammar, samt någon gång i sura ängsdiken. Arten har även påträffats i bräckt vatten och stranddrift. Baggarna rör sig långsamt, och kan tack vare den täta vattenavstötande behåringen på undersidan (fungerar som en fysikalisk gäle, som upptar syre från det omgivande vattnet genom diffusion) stanna kvar under vattenytan länge. De livnär sig sannolikt på detritus och växtrester. De är ovilliga att ta till vingarna. Dock sker troligtvis kolonisering av nya vatten, framför allt då individerna är nykläckta. Larvutvecklingen sker under sommaren, och fullbildade individer påträffas främst vår och höst. Baggarna övervintrar i vattnet vid strandkanten, och honan lägger också ägg, som innesluts i en kapsel, under vattnet.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· grönalger
· grönalger
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Hydrochidae (gyttjebaggar), Släkte Hydrochus, Art Hydrochus elongatus (Schaller, 1783) Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Lever i grunda, vegetationsrika, eutrofa vattensamlingar. Dammar, vattenhål i betesmarker, öppna kärr. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (50-150). Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (200-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
3,3-4,7 mm. Kropp långsträckt med smal framkropp och parallellsidiga täckvingar, ben och antenner korta. Översidan grovt punkterad, täckvingarna med rader av djupa gropar och däremellan med upphöjda längsribbor. Svart eller svartbrun, ben och antenner ljusare, halssköld och täckvingarnas ribbor ofta metalliskt regnbågsskimrande. Huvudet är tydligt avsmalnande bakom de kraftigt utstående ögonen. Även halsskölden är bakåt avsmalnande, har fem (sju) djupa gropar och är tydligt smalare än täckvingarna, som är dubbelt så långa som tillsammans breda och har kraftiga punktrader och delvis köl-kilformigt välvda mellanrum. 3:e mellanrummet har köl i bakre tredjedelen, 5:e, 7:e och 9:e köl i nästan hela mellanrummets längd och 4:e mellanrummet en kort köl framtill (med nästan samma vidd som de intilliggande åsarna) samt en från ca mitten och bakåt. Vid täckvingarnas spets skiljs punktstrimmorna från några ytterst liggande tvärgående punkter av en tydlig ås. Honans abdominalsegment är urnupet på vardera sidan. Antennerna är 7-ledade och har 3 klubbleder. Den främre av kölarna i 4:e mellanrummet saknas hos den betydligt vanligare H. ignicollis, som arten annars är lätt att förväxla med.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Hydrochus elongatus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Hydrochus elongatus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Främst i södra Sverige, med enstaka fynd norrut till Mälarlandskapen. Utbredningen är dåligt känd p.g.a. tidigare sammanblandning med H. ignicollis. Fram till 1980-talet omfattade artbegreppet Hydrochus elongatus även den närstående H. ignicollis. Vid genomgång av de äldre fynden visade det sig, att H. ignicollis var den allra vanligaste arten av artparet. Fynduppgifter utan beläggexemplar kan därför inte med bestämdhet hänföras till endera arten (Angus, 1977). Närmast i Danmark, Norge, södra Finland och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa till östra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Hydrophiloidea  
  • Familj
    Hydrochidae - gyttjebaggar 
  • Släkte
    Hydrochus  
  • Art
    Hydrochus elongatus(Schaller, 1783)

Lever i solexponerade grunda, vegetationsrika, näringsrika småvatten, gärna för öppet liggande kärr och grunda gölar på lerbotten, rika på detritus. Dammar, vattenhål och bäckar i betesmarker, öppna kärr. Även i kärr i lövskog, men undviker skuggiga platser. I England ofta i vasskärr (Foster m.fl. 2014). Dessutom i täkter, t.ex. tegelbruksdammar, samt någon gång i sura ängsdiken. Arten har även påträffats i bräckt vatten och stranddrift. Baggarna rör sig långsamt, och kan tack vare den täta vattenavstötande behåringen på undersidan (fungerar som en fysikalisk gäle, som upptar syre från det omgivande vattnet genom diffusion) stanna kvar under vattenytan länge. De livnär sig sannolikt på detritus och växtrester. De är ovilliga att ta till vingarna. Dock sker troligtvis kolonisering av nya vatten, framför allt då individerna är nykläckta. Larvutvecklingen sker under sommaren, och fullbildade individer påträffas främst vår och höst. Baggarna övervintrar i vattnet vid strandkanten, och honan lägger också ägg, som innesluts i en kapsel, under vattnet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Småvatten

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· grönalger - Chlorophyta (Viktig)
Småvatten i jordbrukslandskapet hotas av dränering, igenfyllnad samt igenväxning p.g.a. eutrofiering och/eller upphörd hävd.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Sand- och lertagsdammar måste skyddas mot igenfyllning och trädplantering. Betesdrift för att hålla landskapet öppet gynnar arten.

Angus, R. B., 1977: A re-evaluation of the taxonomy and distribution of some European species of Hydrochus Leach. - Entomologist´s mon. Mag. 112: 177-201.

Bellstedt, R., 1982: Hydrochus ignicollis Motschulsky, 1860 in der DDR (Col., Hydraenidae), - Ent. Nachr. 26: 79-81.

Cuppen, H. P. J. J., 1982: Hydrochus ignicollis Motschulsky, nieuw voor Nederland (Coleoptera, Hydraenidae). Ent. Ber., Amst. 42: 54-55.

Foster, G.N., Bilton, D.T., Friday, L.E. 2014. Keys to adults of the water beetles of Britain and Ireland (Part 2). Handbooks for the Identification of British Insects, Vol. 4: 5b.

Foster G. N. & Eyre M. D., 1992: Classification and ranking of water beetle communities. UK Nature Conservation No. 1.

Hansen, M., 1978: De danske arter av slaegten Hydrochus Leach, 1817 (Coleoptera, Hydrophilidae) - herunder en ny dansk art. - Ent. Meddr 46: 103-107.

Hansen, M., 1987: The Hydrophiloidea (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. - Fauna Entomologica Scandinavica, Vol. 18.

Friday, L. E., 1988: A Key to the Adults of British Water Beetles. - Field Studies 7.

Hebauer, Franz und Klausnitzer, Bernhard, 1998: Süsswasserfauna von Mitteleuropa Bd. 20: Insecta Coleoptera 7/10,1. Hydrophiloidea: Hydrochidae, Spercheidae, Hydrochidae, Hydrophilidae (excl. Helophorus).

Koch, Klaus, 1989: Die Käfer Mitteleuropas, Ökologie, Band 1.

Schaller, J. G., 1783: Neue Insekten beschrieben. - Schrift. Naturf. Ges. Halle 1: 217-328.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bertil Andrén 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Hydrophiloidea  
  • Familj
    Hydrochidae - gyttjebaggar 
  • Släkte
    Hydrochus  
  • Art
    Hydrochus elongatus, (Schaller, 1783)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bertil Andrén 2016.