Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandlusern

Organismgrupp Kärlväxter Medicago minima
Sandlusern Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sandlusern är en ettårig, vanligen höstgroende, lågvuxen ört. De små, gula blommorna sitter i kortskaftade små samlingar. Bladen är trefingrade och utan fläckar. Baljan är snäckformigt vriden och försedd med långa krokborst. Sandlusern blommar under en stor del av sommaren, från maj till juli.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandlusern Observationer i  Sverige för sandlusern
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandlusern har sin kanske rikaste förekomst i södra Skåne med drygt 10 lokaler. Det andra viktiga området i Skåne är Degebergatrakten på Österlen. Här finns färre lokaler, men ett par är mycket individrika. I anslutning till de båda huvudområdena har växten varit känd från flera lokaler, men där har den eftersökts förgäves. Sandlusern förekommer också på Öland och Gotland. På Öland är den idag bara känd från 2 lokaler vid Borgholm och Smedby. På Gotland är den under de senaste åren rapporterad från Vamlingbo, Alskogs, Sundre och Burs socknar på totalt ca 15 lokaler. Ett par av dessa är mycket individrika. Växten har även funnits i södra Halland. Dessutom har den uppträtt tillfälligt på åtskilliga platser i Sydsverige, dock sällan under senare tid. Sandlusern är sällsynt i Danmark och tillfällig i Norge och Finland. Dess övriga utbredning omfattar mellersta och södra Europa, västra Asien och Nordafrika. Som tillfälligt inkommen är den känd från många andra områden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer i Skåne och på Öland och Gotland, tillfälliga förekomster har gjorts i andra landskap. Arten förekommer naturligt på kalktorrängar, hällar och branter, samt på olika typer av ruderatmark.Arten är konkurrenssvag, igenväxning av olika slag missgynnar den. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14192 km² och förekomstarean (AOO) till 68 (50-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Arten förekommer naturligt på kalktorrängar, hällar och branter samt som tillfällig vid hamnar, kvarnar, upplag och på annan starkt kulturpåverkad mark. Biotoperna är öppna och torra och ofta varma. Om vegetationen blir alltför sluten missgynnas arten. På några platser hålls vegetationen öppen genom bete, på andra genom sättningar eller erosion. Individantalet kan variera starkt beroende på årsmånen, vilket antyder att det finns en fröreserv.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Medicago (luserner), Art Medicago minima (L.) Bartal. - sandlusern Synonymer Sandlucern, Sandluzern

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer i Skåne och på Öland och Gotland, tillfälliga förekomster har gjorts i andra landskap. Arten förekommer naturligt på kalktorrängar, hällar och branter, samt på olika typer av ruderatmark.Arten är konkurrenssvag, igenväxning av olika slag missgynnar den. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14192 km² och förekomstarean (AOO) till 68 (50-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)c(iv)).
Konventioner Typisk art i 6120 Sandstäpp (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Sandlusern är en ettårig, vanligen höstgroende, lågvuxen ört. De små, gula blommorna sitter i kortskaftade små samlingar. Bladen är trefingrade och utan fläckar. Baljan är snäckformigt vriden och försedd med långa krokborst. Sandlusern blommar under en stor del av sommaren, från maj till juli.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandlusern

Länsvis förekomst och status för sandlusern baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandlusern

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandlusern har sin kanske rikaste förekomst i södra Skåne med drygt 10 lokaler. Det andra viktiga området i Skåne är Degebergatrakten på Österlen. Här finns färre lokaler, men ett par är mycket individrika. I anslutning till de båda huvudområdena har växten varit känd från flera lokaler, men där har den eftersökts förgäves. Sandlusern förekommer också på Öland och Gotland. På Öland är den idag bara känd från 2 lokaler vid Borgholm och Smedby. På Gotland är den under de senaste åren rapporterad från Vamlingbo, Alskogs, Sundre och Burs socknar på totalt ca 15 lokaler. Ett par av dessa är mycket individrika. Växten har även funnits i södra Halland. Dessutom har den uppträtt tillfälligt på åtskilliga platser i Sydsverige, dock sällan under senare tid. Sandlusern är sällsynt i Danmark och tillfällig i Norge och Finland. Dess övriga utbredning omfattar mellersta och södra Europa, västra Asien och Nordafrika. Som tillfälligt inkommen är den känd från många andra områden.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Medicago - luserner 
  • Art
    Medicago minima(L.) Bartal. - sandlusern
    Synonymer
    Sandlucern
    Sandluzern

Arten förekommer naturligt på kalktorrängar, hällar och branter samt som tillfällig vid hamnar, kvarnar, upplag och på annan starkt kulturpåverkad mark. Biotoperna är öppna och torra och ofta varma. Om vegetationen blir alltför sluten missgynnas arten. På några platser hålls vegetationen öppen genom bete, på andra genom sättningar eller erosion. Individantalet kan variera starkt beroende på årsmånen, vilket antyder att det finns en fröreserv.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Eftersom sandlusern är konkurrenssvag innebär igenväxning och stark slutenhet i vegetationen ett hot. Lokaler har också skadats genom exploatering för bebyggelse och sandtäkt.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Igenväxning, bebyggelse och sandtäkt bör förhindras på lokaler med sandlusern. Strandbranterna vid Kåseberga bör skyddas. Detta gäller även området vid Degeberga med sandstäpp och torräng. Dessa platser har en för vårt område unik flora med bl a många ettåriga växter, som gynnas av den naturligt instabila marken. En fortsatt betesgång krävs dock. Arten övervakas av flroaväktare.
Sandlusern är fridlyst. Den är mycket lättodlad. Utländska namn – NO: Småsnigleskolm, DK: Liden Sneglebælg, FI: Pikkumailanen, GB: Bur Medick.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarverksamheten 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Högström, S. & Fåhræus, G. 1983. Nyheter i Gotlands flora 1983. Rindi 3: 6–15.

Jessen, K. 1931. The Distribution within Denmark of the higher plants II. The distribution of the Papilionaceæ within Danmark. Kgl. Dan. Vid. Selsk. Skr. Nat. Math. afd. 9 raekke III.2.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr. 73: 71–85.

Petersson, J. 1996. Nyheter i Gotlands flora 1995. Rindi 16: 14–33.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Medicago - luserner 
  • Art
    Medicago minima, (L.) Bartal. - sandlusern
    Synonymer
    Sandlucern
    Sandluzern
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.