Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Sciaphobus ningnidus

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Sciaphobus ningnidus
  Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 3–4 mm lång vivel med klumpig kroppsform, kort snyte och korta ben. Kroppen är svartbrun, skenben, fötter och antenner rödbruna. Översidan har en gles gråaktig, silver- eller kopparglänsande fjällbeklädnad.
Utbredning
Länsvis förekomst för Sciaphobus ningnidus Observationer i  Sverige för Sciaphobus ningnidus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast känd från två lokaler i västra Skåne, båda inom en radie av 8 km. Först påträffad vid 1800-talets början nära Bälteberga. Denna uppgift betvivlades länge, men förnyade efterforskningar har visat att beläggexemplaret finns bevarat. Dessutom återfanns arten nära Ålabodarna 1994 (Dufberg 1995), och påträffades åter inom samma område 1998. Den svenska förekomsten är till synes helt isolerad. Närmast finns den i de södra delarna av Tyskland och Polen, men saknas i övriga nordiska länder liksom i Baltikum. Världsutbredningen omfattar Mellan-, Öst- och Sydosteuropa, Ukraina och den europeiska delen av Ryssland (Palm, 1996).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Lever på hallon, främst blåhallon, på torra, öppna marker. Beskrevs från Sverige 1813 baserat på exemplar från västra Skåne (Bälteberga). Återfanns först 1994 på lokal vid Öresund, och är senare funnen i samma område. Arten saknar flygförmåga. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (100-800) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Lever åtminstone som fullbildad på blåhallon (Rubus caesius) och hallon (R. idaeus) (Koch, 1992). På torra, öppna marker, t.ex. i solexponerade sydslänter. De sentida svenska fynden är gjorda i kustklintarna mot Öresund, de s.k. backafallen. Fullbildade skalbaggar påträffas i maj och juni. Arten saknar flygförmåga.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blåhallon
· blåhallon
· hallon
· hallon
· rubusar
· rubusar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Sciaphobus, Art Sciaphobus ningnidus (Germar, 1824) Synonymer Sciaphobus rubi (Gyllenhal, 1813)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Lever på hallon, främst blåhallon, på torra, öppna marker. Beskrevs från Sverige 1813 baserat på exemplar från västra Skåne (Bälteberga). Återfanns först 1994 på lokal vid Öresund, och är senare funnen i samma område. Arten saknar flygförmåga. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (100-800) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En 3–4 mm lång vivel med klumpig kroppsform, kort snyte och korta ben. Kroppen är svartbrun, skenben, fötter och antenner rödbruna. Översidan har en gles gråaktig, silver- eller kopparglänsande fjällbeklädnad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Sciaphobus ningnidus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Sciaphobus ningnidus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast känd från två lokaler i västra Skåne, båda inom en radie av 8 km. Först påträffad vid 1800-talets början nära Bälteberga. Denna uppgift betvivlades länge, men förnyade efterforskningar har visat att beläggexemplaret finns bevarat. Dessutom återfanns arten nära Ålabodarna 1994 (Dufberg 1995), och påträffades åter inom samma område 1998. Den svenska förekomsten är till synes helt isolerad. Närmast finns den i de södra delarna av Tyskland och Polen, men saknas i övriga nordiska länder liksom i Baltikum. Världsutbredningen omfattar Mellan-, Öst- och Sydosteuropa, Ukraina och den europeiska delen av Ryssland (Palm, 1996).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Entiminae  
  • Tribus
    Sciaphilini  
  • Släkte
    Sciaphobus  
  • Art
    Sciaphobus ningnidus(Germar, 1824)
    Synonymer
    Sciaphobus rubi (Gyllenhal, 1813)

Lever åtminstone som fullbildad på blåhallon (Rubus caesius) och hallon (R. idaeus) (Koch, 1992). På torra, öppna marker, t.ex. i solexponerade sydslänter. De sentida svenska fynden är gjorda i kustklintarna mot Öresund, de s.k. backafallen. Fullbildade skalbaggar påträffas i maj och juni. Arten saknar flygförmåga.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blåhallon - Rubus caesius (Viktig)
· hallon - Rubus idaeus (Har betydelse)
· rubusar - Rubus (Viktig)
Artens status och eventuell hotstatus är ofullständigt utredd.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Arten bör inventeras.

Dufberg, A. 1995. Viveln Sciaphobus rubi (Coleoptera, Curculionidae) – ett återfynd av en skånsk skalbaggsart efter mer än 180 år. Entomologisk Tidskrift 116: 119-122.

Koch, K. (1992) Die Käfer Mitteleuropas. Ökologie. Band 3. Krefeld

Palm, E. 1996. Nordeuropas snudebiller. 1. De kortsnudede arter. Danmarks Dyreliv, Bd 7. Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Christoffer Fägerström 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Entiminae  
  • Tribus
    Sciaphilini  
  • Släkte
    Sciaphobus  
  • Art
    Sciaphobus ningnidus, (Germar, 1824)
    Synonymer
    Sciaphobus rubi (Gyllenhal, 1813)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Christoffer Fägerström 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.