Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  strandveronikemal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Acompsia subpunctella
Strandveronikemal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 16–17 mm. Framvingarna är måttligt glänsande, gråaktigt bruna, i det närmaste triangelformade och med sned utkant. Även fransar, huvud och mellankropp har denna färg. I vingmitten finns tre distinkta, långsträckta, mörkbruna punkter, två snett över varandra en tredjedel från basen och en två tredjedelar därifrån. Bakvingarna är väl så breda som framvingarna, gråfärgade med ljusare fransar, med en ytterst svagt insvängd ytterkant, som därför bara antydningsvis indikerar släktskap med stävmalarna. Palperna är långa och kraftigt uppsvängda, vilket däremot är typiskt för stävmalar, i synnerhet för släktet Acompsia. Honan är i genomsnitt något mindre, har otydligare inre fläckar i framvingen och en kraftig bakkropp som hämmar flygförmågan. Honan är sällsynt och sitter oftast längre ner i vegetationen, medan hannen flyger aktivt eller sitter högt. Denna relativt stora stävmal kan förväxlas med några andra svenska malar. Grå bågpalpmal (Acompsia cinerella) saknar punkter i framvingen men ser i övrigt likadan ut. Arter inom släktet Helcystogramma (Brachmia), exempelvis kvickrotbågpalpmal H. lutatella och rödgul gräsbågpalpmal H. rufescens, kan också i hastigheten förväxlas med strandveronikemalen men har brunare färg, smalare framvingar och schatteringar i grundfärgen. En art som förekommer i bl.a. Centraleuropa, Acompsia tripunctella, kan mycket lätt förväxlas med strandveronikemalen, men har ett par millimeter större vingbredd och skiljer sig också i genitaliernas anatomi. Arten är avbildad i originalbeskrivningen (Svensson, 1966).
Utbredning
Länsvis förekomst för strandveronikemal Observationer i  Sverige för strandveronikemal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Strandveronikemalen beskrevs 1966 av Ingvar Svensson på grundval av tre exemplar från Övertorneå i Norrbotten, vari ingick ett svenskt primärfynd från 1956. Det visade sig så småningom att arten fanns utbredd på flera ställen där strandveronika Veronica longifolia fanns. För närvarande (2002) är arten känd från Sverige, Finland (varifrån den först rapporterades som tripunctella), Estland (också först rapporterad som tripunctella) och Lettland. Den lär också finnas i nordvästra Ryssland men detaljerade litteraturangivelser har ej gått att finna. I Sverige har arten rapporterats från Norrbotten och Torne lappmark, företrädesvis längs Torne och Muonio älvar, med tyngdpunkt kring Övertorneå. Sommaren 2004 kunde så arten rapporteras som ny för Uppland. Det var på Örskär, strax norr om Gräsö i norra Uppland som en ensam hane påträffades vid inventeringsarbete. Värdväxten finns på denna ö och på omgivande öar, så en fast förekomst är rimlig. Även de på strandveronika levande arterna strandveronikeblomvecklare (Aethes triangulana) samt strandveronikefjädermotte (Stenoptilia veronicae) har påträffats på Gräsö och flera småöar runt om. De har en liknande utbredning i landet som Acompsia subpunctella. På Örskär påträffades 1953 gråbinkefjädermottet, Oidaematophorus rogenhoferi vilken även den har en nordlig utbredning i landet. I Finland har strandveronikemalen noterats från Åland (bl.a. Utö), Åbo län, Nyland, Karelen, Vasa län, norra Österbotten och östra Kemi lappmark. De svenska förekomsternas utveckling kan f.n. inte säkert bedömas, då en utförligare inventering av arten saknas. På några lokaler som för några årtionden sedan hyste strandveronikemal saknas arten numera. Å andra sidan har den hittats på nya platser, där den dock torde ha funnits sedan lång tid. En försiktig bedömning är att antalet lokaler minskar p.g.a. förändring av habitatet. På senare tid har arten även fångats bl.a. vid Kengisfors och på Seskarö.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Strandveronikemal förekommer på olika biotoper med strandveronika (Veronica longifolia) i Norrbottens län med ett tiotal kända lokaler. Flera av dessa är slåttermarker som håller på att växa igen. Sommaren 2004 påträffades ett exemplar på Örskär i Norra Uppsala län, vilket tyder på att arten kan ha en betydligt vidare utbredning än man tidigare trott. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (6-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (24-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Strandveronikemalen finns på frodiga ängar, strandbrinkar längs älvar och Bottenviken samt längs mindre tillflöden med strandveronika Veronica longifolia. Från Finland finns rapporter om uppfödning av arten på strandveronika, men närmare beskrivning av förstadierna saknas ännu. Värdväxten finns på många platser i övre Norrland, men av någon anledning saknas fjärilen på lokaler som av allt att döma skulle kunna passa. Den synes därför ha speciella krav på sitt habitat.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· strandveronika
· strandveronika
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Acompsia, Art Acompsia subpunctella Svensson, 1966 - strandveronikemal Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Strandveronikemal förekommer på olika biotoper med strandveronika (Veronica longifolia) i Norrbottens län med ett tiotal kända lokaler. Flera av dessa är slåttermarker som håller på att växa igen. Sommaren 2004 påträffades ett exemplar på Örskär i Norra Uppsala län, vilket tyder på att arten kan ha en betydligt vidare utbredning än man tidigare trott. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (6-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (24-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Vingbredd 16–17 mm. Framvingarna är måttligt glänsande, gråaktigt bruna, i det närmaste triangelformade och med sned utkant. Även fransar, huvud och mellankropp har denna färg. I vingmitten finns tre distinkta, långsträckta, mörkbruna punkter, två snett över varandra en tredjedel från basen och en två tredjedelar därifrån. Bakvingarna är väl så breda som framvingarna, gråfärgade med ljusare fransar, med en ytterst svagt insvängd ytterkant, som därför bara antydningsvis indikerar släktskap med stävmalarna. Palperna är långa och kraftigt uppsvängda, vilket däremot är typiskt för stävmalar, i synnerhet för släktet Acompsia. Honan är i genomsnitt något mindre, har otydligare inre fläckar i framvingen och en kraftig bakkropp som hämmar flygförmågan. Honan är sällsynt och sitter oftast längre ner i vegetationen, medan hannen flyger aktivt eller sitter högt. Denna relativt stora stävmal kan förväxlas med några andra svenska malar. Grå bågpalpmal (Acompsia cinerella) saknar punkter i framvingen men ser i övrigt likadan ut. Arter inom släktet Helcystogramma (Brachmia), exempelvis kvickrotbågpalpmal H. lutatella och rödgul gräsbågpalpmal H. rufescens, kan också i hastigheten förväxlas med strandveronikemalen men har brunare färg, smalare framvingar och schatteringar i grundfärgen. En art som förekommer i bl.a. Centraleuropa, Acompsia tripunctella, kan mycket lätt förväxlas med strandveronikemalen, men har ett par millimeter större vingbredd och skiljer sig också i genitaliernas anatomi. Arten är avbildad i originalbeskrivningen (Svensson, 1966).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för strandveronikemal

Länsvis förekomst och status för strandveronikemal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för strandveronikemal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Strandveronikemalen beskrevs 1966 av Ingvar Svensson på grundval av tre exemplar från Övertorneå i Norrbotten, vari ingick ett svenskt primärfynd från 1956. Det visade sig så småningom att arten fanns utbredd på flera ställen där strandveronika Veronica longifolia fanns. För närvarande (2002) är arten känd från Sverige, Finland (varifrån den först rapporterades som tripunctella), Estland (också först rapporterad som tripunctella) och Lettland. Den lär också finnas i nordvästra Ryssland men detaljerade litteraturangivelser har ej gått att finna. I Sverige har arten rapporterats från Norrbotten och Torne lappmark, företrädesvis längs Torne och Muonio älvar, med tyngdpunkt kring Övertorneå. Sommaren 2004 kunde så arten rapporteras som ny för Uppland. Det var på Örskär, strax norr om Gräsö i norra Uppland som en ensam hane påträffades vid inventeringsarbete. Värdväxten finns på denna ö och på omgivande öar, så en fast förekomst är rimlig. Även de på strandveronika levande arterna strandveronikeblomvecklare (Aethes triangulana) samt strandveronikefjädermotte (Stenoptilia veronicae) har påträffats på Gräsö och flera småöar runt om. De har en liknande utbredning i landet som Acompsia subpunctella. På Örskär påträffades 1953 gråbinkefjädermottet, Oidaematophorus rogenhoferi vilken även den har en nordlig utbredning i landet. I Finland har strandveronikemalen noterats från Åland (bl.a. Utö), Åbo län, Nyland, Karelen, Vasa län, norra Österbotten och östra Kemi lappmark. De svenska förekomsternas utveckling kan f.n. inte säkert bedömas, då en utförligare inventering av arten saknas. På några lokaler som för några årtionden sedan hyste strandveronikemal saknas arten numera. Å andra sidan har den hittats på nya platser, där den dock torde ha funnits sedan lång tid. En försiktig bedömning är att antalet lokaler minskar p.g.a. förändring av habitatet. På senare tid har arten även fångats bl.a. vid Kengisfors och på Seskarö.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Dichomeridinae  
  • Släkte
    Acompsia  
  • Art
    Acompsia subpunctellaSvensson, 1966 - strandveronikemal

Strandveronikemalen finns på frodiga ängar, strandbrinkar längs älvar och Bottenviken samt längs mindre tillflöden med strandveronika Veronica longifolia. Från Finland finns rapporter om uppfödning av arten på strandveronika, men närmare beskrivning av förstadierna saknas ännu. Värdväxten finns på många platser i övre Norrland, men av någon anledning saknas fjärilen på lokaler som av allt att döma skulle kunna passa. Den synes därför ha speciella krav på sitt habitat.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· strandveronika - Veronica longifolia (Viktig)
Som exempel kan nämnas att vid Hedenäset ett par mil söder om Övertorneå fanns förr många slåtterängar med riklig förekomst av strandveronika. Numera finns knappast något av växten kvar och de tre arter (strandveronikemal, strandveronikeblomvecklare Aethes triangulana och strandveronikefjädermott Stenoptilia veronicae), som tidigare flög i mängder här, saknas numera. Orsaken är igenväxning på grund av upphörd slåtter.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Områden intill Torne älv brukades förr mer intensivt genom slåtter och bete. Strandveronikan gynnades av att markerna hölls öppna och att det skapades lämpliga kantzoner. Hävd, som gynnar förekomsten av strandveronika på örtrika fuktmarker, bör premieras på något sätt. Flera andra växt– och djurarter favoriseras därmed. Man bör också närmare studera artens autekologi för att kunna bedöma vilka faktorer som förutom värdväxten styr artens livsvillkor. Man bör snarast fastställa om strandveronikemal finns i redan avsatta reservat eller i andra lämpliga områden med god förekomst av strandveronika. Ett eller ett par lämpliga områden bör speciellt utses, som under en längre period bevakas med avseende på artens uppträdande år från år, samt för autekologiska studier.

Brinck, P. 1957. Från Entomologiska Sällskapets i Lund förhandlingar åren 1953–1956. Opusc. ent. XXII, Häfte 1: 79–86.

Kaitila, J.-P. 1996. Suomen jäytäjäkoiden (Gelechiidae) elintavat [The biology of the species of Gelechiidae occurring in Finland). Baptria 21(2): 81–105.

Šulcs, A. & Šulcs, I. 1978. Neue und wenig bekannte Arten der Lepidopteren–Fauna Lettalnds. 7. Mitteilung. Notulae Entomologicae 58: 141–150.

Svensson, I. 1966. New and confused species of Microlepidoptera. Opusc. ent. XXXI/3: 183–202.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson, 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Dichomeridinae  
  • Släkte
    Acompsia  
  • Art
    Acompsia subpunctella, Svensson, 1966 - strandveronikemal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson, 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.