Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ginstplattmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Agonopterix atomella
Ginstplattmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Detta är en plattmal av typiskt utseende med en vingpann på 16–20(–21) mm. De jämnbreda framvingarna läggs i vila ovanpå varandra och ger fjärilen ett påfallande platt utseende. Framvingarna är rödaktigt benfärgade med svarta inre diskpunkter, en vit punkt på tvärribban och ytterligare en strax innanför i cellområdet (mellanfältet). Samtliga dessa teckningar kan vara otydliga eller försvunna. Ginstplattmalen liknar till förväxling harrisblad-plattmalen, som dock är något större och oftast saknar rödaktig ton; vidare har den normalt fler mörkbruna små prickar över vingen än ginstplattmal. Förekomst av respektive värdväxt på fyndplatsen kan också ge vägledning om vilken art det är fråga om. Arten är avbildad i Palm (1989).
Utbredning
Länsvis förekomst för ginstplattmal Observationer i  Sverige för ginstplattmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ginstplattmal är utbredd över hela Central-, Väst- och Sydeuropa samt i norra Afrika och Mindre Asien. I de nordiska grannländerna är den känd från Danmark genom några fynd på Jylland, det första 1972. I Sverige har arten, som sammanlagt påträffats på åtta lokaler, en ytterst fragmenterad utbredning och följer helt förekomsten av dess värd-växt hårginst Genista pilosa. De första svenska fynden härrör från Veinge i Halland 1924 och 1936. Från Mästocka ljunghed har arten varit känd sedan 1970-talet. Så sent som 1998 fanns arten i en vägslänt med ginst i Oskarsström. Vid inventeringsarbete av ginstlokaler i Halland åren 2005–06 kunde arten upplevas i stort antal vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält. Vid Övragårds naturreservat, Skogaby och Mästocka ljunghed kunde mindre förekomster konstateras. Den troddes möjligen vara utgången från Skåne, där det vid Bonnarps hed fanns fynd fram till mitten av 1960-talet. Glädjande nog visade det sig vid inventeringsarbeten sommaren 2006 att arten fortfarande dröjer kvar, dock i en tynande population.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Numera är arten endast känd från tre lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (436-640) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (24-40) km². -2005. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Ginstplattmalen hör hemma på hedar och i öppna, helst sydvättande vägsluttningar där det växer ginst. I Sverige är hårginst den enda bekräftade värdväxten, men från kontinenten uppges även andra ginstarter. Larven är grön med tre mörkgröna längslinjer och med ljusbrunt huvud. Den påträffas i juni och lever mellan blad och i skottspetsar, varav den tillverkar ett bladrör. Fjärilen kläcks i slutet av juli och har efter övervintring iakttagits från mars ända till maj månad nästa år. Vid Tönnersjömålet kunde man i månadsskiftet juli–augusti 2005, under ljumna kvällar med hjälp av pannlampa, se flera hundratals individer av arten sitta i topparna av ljung och ginst.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hårginst
· hårginst
· nålginst
· nålginst
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Depressariidae (plattmalar), Släkte Agonopterix, Art Agonopterix atomella (Denis & Schiffermüller, 1775) - ginstplattmal Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Numera är arten endast känd från tre lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (436-640) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (24-40) km². -2005. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Detta är en plattmal av typiskt utseende med en vingpann på 16–20(–21) mm. De jämnbreda framvingarna läggs i vila ovanpå varandra och ger fjärilen ett påfallande platt utseende. Framvingarna är rödaktigt benfärgade med svarta inre diskpunkter, en vit punkt på tvärribban och ytterligare en strax innanför i cellområdet (mellanfältet). Samtliga dessa teckningar kan vara otydliga eller försvunna. Ginstplattmalen liknar till förväxling harrisblad-plattmalen, som dock är något större och oftast saknar rödaktig ton; vidare har den normalt fler mörkbruna små prickar över vingen än ginstplattmal. Förekomst av respektive värdväxt på fyndplatsen kan också ge vägledning om vilken art det är fråga om. Arten är avbildad i Palm (1989).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ginstplattmal

Länsvis förekomst och status för ginstplattmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ginstplattmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ginstplattmal är utbredd över hela Central-, Väst- och Sydeuropa samt i norra Afrika och Mindre Asien. I de nordiska grannländerna är den känd från Danmark genom några fynd på Jylland, det första 1972. I Sverige har arten, som sammanlagt påträffats på åtta lokaler, en ytterst fragmenterad utbredning och följer helt förekomsten av dess värd-växt hårginst Genista pilosa. De första svenska fynden härrör från Veinge i Halland 1924 och 1936. Från Mästocka ljunghed har arten varit känd sedan 1970-talet. Så sent som 1998 fanns arten i en vägslänt med ginst i Oskarsström. Vid inventeringsarbete av ginstlokaler i Halland åren 2005–06 kunde arten upplevas i stort antal vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält. Vid Övragårds naturreservat, Skogaby och Mästocka ljunghed kunde mindre förekomster konstateras. Den troddes möjligen vara utgången från Skåne, där det vid Bonnarps hed fanns fynd fram till mitten av 1960-talet. Glädjande nog visade det sig vid inventeringsarbeten sommaren 2006 att arten fortfarande dröjer kvar, dock i en tynande population.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Depressariidae - plattmalar 
  • Släkte
    Agonopterix  
  • Art
    Agonopterix atomella(Denis & Schiffermüller, 1775) - ginstplattmal

Ginstplattmalen hör hemma på hedar och i öppna, helst sydvättande vägsluttningar där det växer ginst. I Sverige är hårginst den enda bekräftade värdväxten, men från kontinenten uppges även andra ginstarter. Larven är grön med tre mörkgröna längslinjer och med ljusbrunt huvud. Den påträffas i juni och lever mellan blad och i skottspetsar, varav den tillverkar ett bladrör. Fjärilen kläcks i slutet av juli och har efter övervintring iakttagits från mars ända till maj månad nästa år. Vid Tönnersjömålet kunde man i månadsskiftet juli–augusti 2005, under ljumna kvällar med hjälp av pannlampa, se flera hundratals individer av arten sitta i topparna av ljung och ginst.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
· nålginst - Genista anglica (Viktig)
Mästockaheden och Övragård är de enda förekomsterna som är skyddade enligt lag. Skötselplanerna är utformade för att gynna ginst och därmed kan troligen populationen av ginstplattmal leva kvar inom dessa reservat. Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält är i dags-läget den för ginstfjärilarna mest optimala lokalen och så länge militärens verksamhet får fortlöpa kommer sannolikt arterna att där ha en fristad för lång tid framåt. De tidigare rikliga hår-ginstförekomsterna vid Ljungby-hed i Skåne har kraftigt försämrats i kvalitet under senare tid. Tall och björk har vandrat in på de tidigare förekomstlokalerna utanför flygfältet, där ljung och höga gräs har skapat en ogynnsam tät vegetation som helt hotar att slå ut hårginsten och dess fjärilar.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Man bör noggrannare inventera möjliga förekomster i Halland och med Vägverket eller markägare träffa överenskommelse om hur ginsten på aktuella lokaler för plattmalen ska kunna bevaras och dess kvalitet förbättras. Vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält gynnas ginsten och dess fjärilsarter av den militära verksamheten som genom olika störningar skapar grusblottor och öppna partier. Även den årliga extensiva skyddsbränningen för att undvika vådabränder i samband med bombfällningar och annan verksamhet håller tillbaka ljung och annan högre växtlighet. Nio av de i Sverige elva kända ginstlevande arterna har påträffats i det mosaikartade landskapet som genom den extensiva skötseln kontinuerligt befinner sig i olika tidiga successionsstadier. Ett nationellt åtgärdsprogram för ”Nålginst, tagginst och ginstlevande fjärilar” är framtaget och kommer att gälla under åren 2006-2010. Där föreslås bland annat att ginsten bör gynnas genom successiv ljungbränning inom Mästockareservatet, vid Veinge station och i övrigt genom att ginstlokaler skyddas mot igenväxning och skogs-plantering. Nya ginstlokaler bör skapas genom ökad bränning av hyggen och genom insådd av hårginst som restaureringsåtgärd vid slutbehandling av grustäkter i stället för slentrianmäs-sig utplaning och tallplantering.

Åtgärdsprogram Fastställt
I utländsk littertur uppges större vingspann, men sannolikt beror det på att man ibland har övertagit de uppgifter man gav då ginstplattmalen också inkluderade harrisblad-plattmalen A. scopariella, som är ett par millimeter större.

Benander, P. 1928. Svensk Insektsfauna 10. Fjärilar. Lepidoptera. II. Småfjärilar. Microlepidoptera. 1. Familjen Gelechiidae. Entomologiska Föreningen i Stockholm.

Larsson, K. (Opubl.). Åtgärdsprogram för Nålginst, tagginst och ginstlevande fjärilar. Naturvårdsverket.

Palm, E. 1989. Nordeuropas Prydvinger. Danmarks Dyreliv, Bind 4.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. Reviderad Jan-Olov Björklund 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Depressariidae - plattmalar 
  • Släkte
    Agonopterix  
  • Art
    Agonopterix atomella, (Denis & Schiffermüller, 1775) - ginstplattmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. Reviderad Jan-Olov Björklund 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.