Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  högnordiskt ängsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Apamea exulis
Högnordiskt ängsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Under den vattrade teckningen på detta nattflys framvinge kan den typiska nattflystrukturen urskiljas, bestående av tre fält åtskiljda av markerade tvärlinjer och med distinkt ring- och njurfläck i mittfältet närmare framkanten. Grundfärgen på framvingen går i olika mörka nyanser från grafitgrått till svartbrunt liksom behåringen på mellankropp och bakkropp. Helhetsintrycket är en relativt enfärgat mörk fjäril där framvingens tvärlinjer och njurfläckens yttre del är vitaktiga. Bakvingarna har en ensartad gråbeige färgton med något förmörkat ribbnät. Arten uppvisar en påtaglig variation i utseende inom sitt utbredningsområde i Europa, medan den skandinaviska populationen har mera stabilt utseende och har även utskiljts som en egen underart Apamaea zeta marmorata. Vingspannet är 41–50 mm. Arten är relativt svårbestämd och kan förväxlas med tåtelängsfly A. furva, men det är inte känt att arterna förekommer tillsammans någonstans i Sverige.
Utbredning
Länsvis förekomst för högnordiskt ängsfly Observationer i  Sverige för högnordiskt ängsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast sju fynd av högnordiskt ängsfly är kända från Sverige. Två exemplar från Tänndalen i Härjedalen 1931 (Zoologiska museet i Lund), ett exemplar från Snourittjåkka i Torne lappmark 1964, två exemplar från 1980 samt ett exemplar från Padjelanta nationalpark i Lule lappmark 2006. Ett exemplar med något oklart ursprung finns från 1832 från södra Lappland (Lapponia Umensis). Troligen är flera fynd härrörande från temporära populationer som etablerat sig från stabilare förekomster i Norge. Sannolikt finns reproducerande okända populationer i Sverige, men arten är mycket svår att påträffa då den flyger i otillgängliga områden som sällan besöks av entomologer. I Norge förekommer arten lokalt i gläntor i fjällbjörkskog och ovan trädgränsen främst i centrala delarna upp till Lofoten och Finnmark. Norr om Trondheim finns bara ett fåtal fynd. Arten förekommer vidare på Island, Svalbard, Färöarna, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, Skottland och i höglänta områden i Alperna, södra Europa, Ryssland och i norra delarna av Nordamerika (se även nedan under övrigt). Arten är inte påträffad i Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Högnordiskt ängsfly är endast känd i sex exemplar från Sverige - fyra av dessa från området norr om Torneträsk samt två från Tänndalen i Härjedalen. Troligen är flera av dessa fynd härrörande från temporära populationer som etablerat sig efter inflygningar från Norge. Möjligen kan det finnas en sparsam population vid Torneträsk. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Artens utvecklingsstadier är okända i Skandinavien. Fjärilen flyger på natten främst på kalfjället och lockas till lockbete eller UV-ljus under vädermässigt gynnsamma nätter i juli och början på augusti. I Alperna lever larven övervintrande från augusti–maj på olika gräs. Förpuppning äger rum under stenar etc.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Apamea, Art Apamea exulis (Lefèbvre, 1836) - högnordiskt ängsfly Synonymer Apamea groenlandica (Duponchel, 1838)

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Högnordiskt ängsfly är endast känd i sex exemplar från Sverige - fyra av dessa från området norr om Torneträsk samt två från Tänndalen i Härjedalen. Troligen är flera av dessa fynd härrörande från temporära populationer som etablerat sig efter inflygningar från Norge. Möjligen kan det finnas en sparsam population vid Torneträsk. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Under den vattrade teckningen på detta nattflys framvinge kan den typiska nattflystrukturen urskiljas, bestående av tre fält åtskiljda av markerade tvärlinjer och med distinkt ring- och njurfläck i mittfältet närmare framkanten. Grundfärgen på framvingen går i olika mörka nyanser från grafitgrått till svartbrunt liksom behåringen på mellankropp och bakkropp. Helhetsintrycket är en relativt enfärgat mörk fjäril där framvingens tvärlinjer och njurfläckens yttre del är vitaktiga. Bakvingarna har en ensartad gråbeige färgton med något förmörkat ribbnät. Arten uppvisar en påtaglig variation i utseende inom sitt utbredningsområde i Europa, medan den skandinaviska populationen har mera stabilt utseende och har även utskiljts som en egen underart Apamaea zeta marmorata. Vingspannet är 41–50 mm. Arten är relativt svårbestämd och kan förväxlas med tåtelängsfly A. furva, men det är inte känt att arterna förekommer tillsammans någonstans i Sverige.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för högnordiskt ängsfly

Länsvis förekomst och status för högnordiskt ängsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för högnordiskt ängsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast sju fynd av högnordiskt ängsfly är kända från Sverige. Två exemplar från Tänndalen i Härjedalen 1931 (Zoologiska museet i Lund), ett exemplar från Snourittjåkka i Torne lappmark 1964, två exemplar från 1980 samt ett exemplar från Padjelanta nationalpark i Lule lappmark 2006. Ett exemplar med något oklart ursprung finns från 1832 från södra Lappland (Lapponia Umensis). Troligen är flera fynd härrörande från temporära populationer som etablerat sig från stabilare förekomster i Norge. Sannolikt finns reproducerande okända populationer i Sverige, men arten är mycket svår att påträffa då den flyger i otillgängliga områden som sällan besöks av entomologer. I Norge förekommer arten lokalt i gläntor i fjällbjörkskog och ovan trädgränsen främst i centrala delarna upp till Lofoten och Finnmark. Norr om Trondheim finns bara ett fåtal fynd. Arten förekommer vidare på Island, Svalbard, Färöarna, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, Skottland och i höglänta områden i Alperna, södra Europa, Ryssland och i norra delarna av Nordamerika (se även nedan under övrigt). Arten är inte påträffad i Finland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Apamea  
  • Art
    Apamea exulis(Lefèbvre, 1836) - högnordiskt ängsfly
    Synonymer
    Apamea groenlandica (Duponchel, 1838)

Artens utvecklingsstadier är okända i Skandinavien. Fjärilen flyger på natten främst på kalfjället och lockas till lockbete eller UV-ljus under vädermässigt gynnsamma nätter i juli och början på augusti. I Alperna lever larven övervintrande från augusti–maj på olika gräs. Förpuppning äger rum under stenar etc.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Inga direkta hot är i dagsläget kända för arten annat än populationen kan vara liten, vilket de mycket få fynden antyder. Renbete och klimatförändringar kan utgöra möjliga hot. Den har upptagits på rödlistan i första hand eftersom kunskapen om artens status i landet är i det närmaste obefintlig. Arten bedöms inte vara hotad i Norge.
Artens biologi och ekologi är inte tillräckligt känd och därför kan inga närmare förslag till åtgärder i dagsläget identifieras för arten. Arten bör metodiskt eftersökas på de lokaler där det finns tidigare fynd samt i områden som är belägna i närheten av norska populationer.
Pågående DNA-studier visar att populationerna i den nordliga delen av utbrednings-området med stor sannolikhet är artskilda från de sydliga i t.ex. Alperna. Det skulle betyda att de senare får behålla namnet Apamea zeta och den skandinaviska förekomsten får namnet A. groenlandica, en art med cirkumpolär utbredning.

Bellavista, J., Garcia, A., Perez-De-Gregorio, J.J. & Romana, I. 1987. The Genus Apamea (Ochsenheimer 1816) in Catalonia Spain (Lepidoptera: Noctuidae: Amphypirinae) 2nd part. Miscellania Zoologica (Barcelona), 11: 195–200.

Hacker,H. 1985. Third contribution to the comprehension of noctuidae from Turkey – description of new taxa data on the systematics of species from Asia minor and noteworthy faunistic finds from the collections of Hacker and Wolf from the year 1984. Lepidoptera. Neue Entomologische Nachrichten, 1–67.

Hodkinson, I.D. 2004. Aptinothrips rufus Haliday (Thysanoptera) and Apamea zeta (Treitschke) (Lepidoptera) on Svalbard. Norwegian Journal of Entomology, 51: 127–128.

Imby, L. & Torstenius, S. 1994. The Exile, Apamea zeta marmorata (Lepidoptera, Noctuidae), in Sweden – historical background and morphology. Entomologisk Tidskrift, 115: 107–110.

Karsholt,O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe – a Distributional Checklist. Apollo books, Stenstrup.

Mikkola, K. & Goater, B. 1988. The taxonomic status of Apamea exulis Duponchel and Apamea assimilis Doubleday in relation to Apamea maillardi Geyer and Apamea zeta Treitschke. Entomologists Gazette, 39: 249–257.

Mikkola, K. & Lafontaine, J.D. 1986. A preliminary note on the taxonomy of the Apamea zeta complex with the first report of Apamea zeta new record from Fennoscandia (Lepidoptera Noctuidae). Notulae Entomologicae, 66: 91–95.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1986. Entomologisk Tidskrift, 108: 135–139.

Peregovits, L. & Varga, Z. 1984. A new subspecies of Apamea zeta (Lepidoptera Noctuidae) from the Eastern Carpathians Romania. Folia Entomologica Hungarica, 45: 187–190.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellbeg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska Föreningen, Stockholm.

Varga, Z. 1976. Geographical distribution and taxonomic division of Apamea maillardi and Apamea zeta (Lepidoptera Noctuidae) in the Balkan Peninsula. Acta Biologica Debrecina, 13: 283–292.

Zilli, A., Ronkay, L. & Fibiger, M. 2005. Noctuidae Europaea. Vol 8. Apollo books, Stenstrup, Denmark.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Markus Franzén 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Apamea  
  • Art
    Apamea exulis, (Lefèbvre, 1836) - högnordiskt ängsfly
    Synonymer
    Apamea groenlandica (Duponchel, 1838)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Markus Franzén 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.