Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  praktstävmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Athrips amoenellus
Praktstävmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Praktstävmalen har bara en vingbredd på ca 10 mm, men tillhör trots det våra mest magnifika stävmalar. Framvingarna karakteriseras av bjärt orangefärgade fält som kantas av tvärgående, oregelbundna, bakåt avsmalnande fält med svartbruna och vita fjäll. I de orangefärgade mittfälten finns ett par små, distinkta, svartaktiga punkter. Baspartiet innehåller likaledes en hel del orangefärgade fjäll i ett oregelbundet mönster. Fransarna är ljust gråaktiga med enstaka mörka fjäll. Bakvingarna är enfärgat gråbruna med ljusare fransar. Arten liknar den nära släktingen sumpvialstävmal A. tetrapunctella, som stundtals hittas på samma lokaler som praktstävmalen. Den sistnämnda är ännu mer lik en centraleuropeisk art A. trinotella, men skiljs från denna genom vissa skillnader i framvingens teckningar samt annorlunda genitalier. Arten är avbildad av Elsner (1999) och Mutanen et al. (1998).
Utbredning
Länsvis förekomst för praktstävmal Observationer i  Sverige för praktstävmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten var fram till 1992 bara känd genom ett fåtal fynd i södra Centraleuropa. För närvarande har den uppgivits från Italien, Österrike och Slovakien. Uppgifter att den finns i Spanien kan vara riktiga men kan också ev. härröra från en namnförväxling med Aristotelia amoenella Joannis, 1891, en yngre synonym till A. decurtella (Hbn.). Den 28.V.1992 hittade Peter Koch Schmidt ett exemplar vid Mjöshyltan, Nybro kommun, som senare kunde hänföras till Athrips amoenella. 1995 upptäcktes en ny lokal vid Linjelund (oftast kallad Vitesten), ca 4 km söder om Hornsö i Mönsterås kommun och även åren därefter hittades arten på denna lokal. Vid en granskning i Ingvar Svenssons äldre samling, som numera förvaras i museet i Lund, fann Ole Karsholt ett exemplar taget den 8.VI.1974 på Sandhammaren i Skåne, vilket därmed är det äldsta kända nordeuropeiska fyndet. Den exakta platsen för detta fynd är inte bekant. Senare har ytterligare ett djur insamlat på en liten ängsmark strax före fyren vid Sandhammaren 12.IV.1974 av Hans Hellberg uppdagats. Detta styrker misstankarna att en lokal population funnits i området. I Finland upptäcktes arten första gången invid en järnväg den 12.V.1994 vid Heinola i EH (Tavastia australis). En nylig invandring verkar osannolik. Troligen har arten funnits på de kända lokalerna under lång tid men undgått upptäckt. Arten är i sitt utbredningsområde ytterst lokal, men kan någon gång uppträda i större mängder då väder och andra omständigheter är gynnsamma. Praktstävmalen har hittats vid två eller tre tillfällen vid Mjöshyltan, men bara i enstaka eller ett fåtal exemplar. Lokalen är stadd i igenväxning och arten kommer på sikt att försvinna från platsen. Vid Linjelund utgörs lokalen av ett hygge i en västsluttning. Där fanns tidigare asp, gran, björk och andra träd i en blandning som kan karakteriseras som en ung, gles naturskog. Efter avverkning markbereddes sluttningen och planterades med gran och under åren som följde skedde ett kraftigt uppslag av backvicker Vicia cassubica. På denna växt anträffades praktstävmalen i mängd 1995 och åren därefter. På senare år har arten gått tillbaka och under 2001 hittades så vitt känt inget exemplar. Man skulle därför kunna tolka nedgången som att arten kan vara nära ett försvinnande från platsen i takt med att den planterade granen blir alltmer dominant. De perifera bestånd med backvicker som finns i området kan ändå fortfarande hysa arten under en viss tid framöver. Fyndplatsen vid Sandhammaren är som nämnts inte säkert lokaliserad och har därför inte kunnat undersökas, varför statusen hos denna eventuella skånska population är okänd. Det är inte troligt att arten här var ett tillfälligt fynd, utan möjligen kan en tynande population finnas kvar. Dessvärre råder insamlingsförbud inom stora delar av Sandhammarområdet, varför många arters status där knappast kan kontrolleras längre.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Praktstävmal är känd i två äldre fynd från Skåne (Sandhammaren 1974) där arten inte har kunnat återfinnas. Upptäcktes 1992 på två små närliggande lokaler i Kalmar län. Båda dessa består av öppenmark med en rikhaltig flora av ärtväxter, omgivna av skog. Uppgifter från Finland tyder på att arten lever på kråkvicker (Vicia cracca), samt kan troligen leva på andra vickerarter som t.ex backvicker. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (3-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (76-200) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (12-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Arten tycks föredra nyligen övergivna betesmarker eller hyggen med rikt örtuppslag. I tätare skogsmark har arten inte hittats, utan den gynnas av allt att döma av öppen mark i gles blandskog. Dessa iakttagelser stämmer också ganska väl med finska rapporter. Med största sannolikhet är praktstävmalen knuten till backvicker Vicia cassubica, men utomlands finns också rapporter om att kråkvicker V. cracca kan tjäna som värdväxt. Detta skulle kunna passa in på både de småländska och den skånska lokalen, även om också backvicker växer i Sandhammarområdet (enligt Atlas över Skånes flora av Henning & Weimarck). Inget är i övrigt känt om artens förstadier. Flygtiden i Sverige infaller från slutet av maj till en bit in i juli, allt beroende på vädret. Fjärilen har inte kunnat fångas på dagen utan alla fynd har gjorts efter solens nedgång genom slaghåvning på eller invid backvicker, eller genom lampfångst.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Buskmark
Buskmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backvicker
· backvicker
· kråkvicker
· kråkvicker
· ärtväxter
· ärtväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Athrips, Art Athrips amoenellus (Frey, 1882) - praktstävmal Synonymer Athrips amoenella (Frey, 1882)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Praktstävmal är känd i två äldre fynd från Skåne (Sandhammaren 1974) där arten inte har kunnat återfinnas. Upptäcktes 1992 på två små närliggande lokaler i Kalmar län. Båda dessa består av öppenmark med en rikhaltig flora av ärtväxter, omgivna av skog. Uppgifter från Finland tyder på att arten lever på kråkvicker (Vicia cracca), samt kan troligen leva på andra vickerarter som t.ex backvicker. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (3-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (76-200) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (12-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Praktstävmalen har bara en vingbredd på ca 10 mm, men tillhör trots det våra mest magnifika stävmalar. Framvingarna karakteriseras av bjärt orangefärgade fält som kantas av tvärgående, oregelbundna, bakåt avsmalnande fält med svartbruna och vita fjäll. I de orangefärgade mittfälten finns ett par små, distinkta, svartaktiga punkter. Baspartiet innehåller likaledes en hel del orangefärgade fjäll i ett oregelbundet mönster. Fransarna är ljust gråaktiga med enstaka mörka fjäll. Bakvingarna är enfärgat gråbruna med ljusare fransar. Arten liknar den nära släktingen sumpvialstävmal A. tetrapunctella, som stundtals hittas på samma lokaler som praktstävmalen. Den sistnämnda är ännu mer lik en centraleuropeisk art A. trinotella, men skiljs från denna genom vissa skillnader i framvingens teckningar samt annorlunda genitalier. Arten är avbildad av Elsner (1999) och Mutanen et al. (1998).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för praktstävmal

Länsvis förekomst och status för praktstävmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för praktstävmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten var fram till 1992 bara känd genom ett fåtal fynd i södra Centraleuropa. För närvarande har den uppgivits från Italien, Österrike och Slovakien. Uppgifter att den finns i Spanien kan vara riktiga men kan också ev. härröra från en namnförväxling med Aristotelia amoenella Joannis, 1891, en yngre synonym till A. decurtella (Hbn.). Den 28.V.1992 hittade Peter Koch Schmidt ett exemplar vid Mjöshyltan, Nybro kommun, som senare kunde hänföras till Athrips amoenella. 1995 upptäcktes en ny lokal vid Linjelund (oftast kallad Vitesten), ca 4 km söder om Hornsö i Mönsterås kommun och även åren därefter hittades arten på denna lokal. Vid en granskning i Ingvar Svenssons äldre samling, som numera förvaras i museet i Lund, fann Ole Karsholt ett exemplar taget den 8.VI.1974 på Sandhammaren i Skåne, vilket därmed är det äldsta kända nordeuropeiska fyndet. Den exakta platsen för detta fynd är inte bekant. Senare har ytterligare ett djur insamlat på en liten ängsmark strax före fyren vid Sandhammaren 12.IV.1974 av Hans Hellberg uppdagats. Detta styrker misstankarna att en lokal population funnits i området. I Finland upptäcktes arten första gången invid en järnväg den 12.V.1994 vid Heinola i EH (Tavastia australis). En nylig invandring verkar osannolik. Troligen har arten funnits på de kända lokalerna under lång tid men undgått upptäckt. Arten är i sitt utbredningsområde ytterst lokal, men kan någon gång uppträda i större mängder då väder och andra omständigheter är gynnsamma. Praktstävmalen har hittats vid två eller tre tillfällen vid Mjöshyltan, men bara i enstaka eller ett fåtal exemplar. Lokalen är stadd i igenväxning och arten kommer på sikt att försvinna från platsen. Vid Linjelund utgörs lokalen av ett hygge i en västsluttning. Där fanns tidigare asp, gran, björk och andra träd i en blandning som kan karakteriseras som en ung, gles naturskog. Efter avverkning markbereddes sluttningen och planterades med gran och under åren som följde skedde ett kraftigt uppslag av backvicker Vicia cassubica. På denna växt anträffades praktstävmalen i mängd 1995 och åren därefter. På senare år har arten gått tillbaka och under 2001 hittades så vitt känt inget exemplar. Man skulle därför kunna tolka nedgången som att arten kan vara nära ett försvinnande från platsen i takt med att den planterade granen blir alltmer dominant. De perifera bestånd med backvicker som finns i området kan ändå fortfarande hysa arten under en viss tid framöver. Fyndplatsen vid Sandhammaren är som nämnts inte säkert lokaliserad och har därför inte kunnat undersökas, varför statusen hos denna eventuella skånska population är okänd. Det är inte troligt att arten här var ett tillfälligt fynd, utan möjligen kan en tynande population finnas kvar. Dessvärre råder insamlingsförbud inom stora delar av Sandhammarområdet, varför många arters status där knappast kan kontrolleras längre.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Athrips  
  • Art
    Athrips amoenellus(Frey, 1882) - praktstävmal
    Synonymer
    Athrips amoenella (Frey, 1882)

Arten tycks föredra nyligen övergivna betesmarker eller hyggen med rikt örtuppslag. I tätare skogsmark har arten inte hittats, utan den gynnas av allt att döma av öppen mark i gles blandskog. Dessa iakttagelser stämmer också ganska väl med finska rapporter. Med största sannolikhet är praktstävmalen knuten till backvicker Vicia cassubica, men utomlands finns också rapporter om att kråkvicker V. cracca kan tjäna som värdväxt. Detta skulle kunna passa in på både de småländska och den skånska lokalen, även om också backvicker växer i Sandhammarområdet (enligt Atlas över Skånes flora av Henning & Weimarck). Inget är i övrigt känt om artens förstadier. Flygtiden i Sverige infaller från slutet av maj till en bit in i juli, allt beroende på vädret. Fjärilen har inte kunnat fångas på dagen utan alla fynd har gjorts efter solens nedgång genom slaghåvning på eller invid backvicker, eller genom lampfångst.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Buskmark, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backvicker - Vicia cassubica (Har betydelse)
· kråkvicker - Vicia cracca (Har betydelse)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Praktstävmalen förefaller bunden till vegetation i ett visst övergångsstadium. Backvicker är den troliga värdväxten i Sverige och denna växt är i regel lokalt förekommande, ibland ymnigt. Igenväxning är det främsta hotet, ty backvicker kräver glesa skogar och skogsbryn på väldränerad mark. Trots att växten finns utbredd i sydöstra Sverige har det konstaterats att praktstävmalen inte förekommer på lokaler där backvicker annars växer i massor. Detta indikerar krav på omgivningen från praktstävmalen som vi ännu inte har kunskap om.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Alla kända lokaler bör studeras noggrant för att undersöka praktstävmalens populationssvängningar och biologi. Vidare bör man sätta in resurser för att i samråd med markägare komma fram till lämpliga åtgärder för att bibehålla arten på respektive lokal. Inriktningen bör vara att gynna backvicker och att bibehålla eller skapa gläntor och bryn med solinstrålning. Man bör också mer systematiskt söka efter nya lokaler för arten, i första hand i östra Småland. Lokalerna vid Mjöshyltan och vid Linjelund bör återkommande (årligen) besökas för att utröna hur arten utvecklas. Samtidigt bör man granska hur bestånden av backvicker förändras.

Elsner, G. et al. 1999. Die Palpenmotten (Lepidoptera, Gelechiidae) Mitteleuropas. Bratislava.

Kaila, L. & Kerppola, S. 1995. Mikroperhostiedonannot 1993–94. Baptria 20 (2): 41–62.

Mutanen, M., et al. 1998. Mikroperhostiedonannot 1996. Baptria 23 (2): 91–106.

Svensson, I. 1994. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1993. Ent. Tidskr. 115: 45–52.

Svensson, I. 1995. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116: 47–53.

Svensson, I. 1996. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117: 49–57.

Svensson, I. 2001. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 61–68.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Athrips  
  • Art
    Athrips amoenellus, (Frey, 1882) - praktstävmal
    Synonymer
    Athrips amoenella (Frey, 1882)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.