Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  högnordisk pärlemorfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Boloria polaris
Högnordisk pärlemorfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En utseendemässigt ”typisk” medelstor pärlemorfjäril med de artbestämnings-problem det vållar p.g.a. likhet med övriga arter inom denna grupp. Vingspann 34–43 mm. Vingarnas ovansida är gulbrun med för pärlemorfjärilarna typiska mörka prickrader och fläckar. Bakvingarnas inre hälft är mörkpudrad. Undersidan hos bakvingarna har en artkarakteristisk kamouflageteckning, mörkt rödbrun närmast vingbasen och med en kontrastrik teckning i mörkbrunt, benvitt och gult i den yttre delen. Arten är närmast förväxlingsbar med Frejas pärlemorfjäril Boloria freija och arktisk pärlemorfjäril Boloria chariclea, men de yttre vita kantfläckarna på bakvingen är insnörda på mitten (delvis T-formade), vilket gör att den kan skiljas från båda dessa arter. Högnordisk pärlemorfjäril är också mycket begränsad i sitt utbredningsområde, vilket är en vägledning speciellt gentemot Frejas pärlemorfjäril, som är vitt utbredd också på myrmarker till norra Svealand.
Utbredning
Länsvis förekomst för högnordisk pärlemorfjäril Observationer i  Sverige för högnordisk pärlemorfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Högnordisk pärlemorfjäril uppträder lokalt i nordligaste Fennoskandien. I Sverige är arten funnen Torne lappmark. Den första upptäckten av arten i Sverige gjordes på 1800-talet vid Kvikkjokk i Lule lappmark och har sedan 1930-talet vid upprepade tillfällen påträffats på fjällen norr om Torne träsk, Vakketjåkka, Pessivare och Lullihatjårro (Borrasacohkka). Det sistnämnda fjället besöks mer eller mindre årligen och fjärilen har här en population med mångårig kontinuitet. Från de övriga två fjällen finns inga uppgifter sedan minst 15 år. Dessutom finns ett fynd från Duoibals sydvästsida 1954 ca en mil sydväst om Treriksröset. Arten är inte återfunnen här trots senare eftersök. Den är alltså mycket lokal på grund av speciella miljökrav med få kända lokaler. Fjärilen är cirkumpolärt utbredd och finns österut genom de arktiska delarna av Asien i norra Nordamerika och till Grönland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Högnordisk pärlemorfjäril är endast känd från två mindre bergryggar i fjällmassivet norr om Torneträsk. Tidigare har även enstaka exemplar hittats på andra fjäll, men inga ytterligare populationer har kunnat lokaliseras trots senare års riktade inventeringar. Artens biologi är fortfarande ofullständigt känd. Sannolikt är en av värdväxterna fjällsippa (Dryas octopetala), som är kalkgynnad. I Nordnorge och Finland förekommer dock fjärilen även på kalkfattigare fjällområden utan fjällsippa. Ett varmare klimat kan möjligen göra att arten försvinner eftersom den svenska populationen utgör artens absoluta sydgräns i Norden. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (250-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (47-400) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (kraftigt tramp och bete från ren under vissa perioder) och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Arten flyger på fjällhed och arktisk tundra i nederbördsfattiga områden. De svenska förekomsterna är knutna till kantljunghedar Cassiope tetragona i sydvästläge och i Norge uppges äggläggning vara observerad på kantljung. I Nordamerika uppges värdväxter vara fjällsippa Dryas octopetala och ljungväxter Ericaceae, speciellt odon Vaccinium uligunosum. Den senare saknas dock på de svenska lokalerna. Äggen läggs enstaka eller i grupper upp mot 20. Larven övervintrar sannolikt redan som nykläckt och sedan i tredje eller fjärde stadiet. Detta ger en tvåårig utveckling vilket är normalt hos arktiska fjärilsarter. Fjärilen har en ca veckolång flygtid som infaller någon gång under juni–augusti beroende på väderleken under sommaren. Vissa år kan flygningen till synes helt utebli. Högnordisk pärlemorfjäril är en av fjällhedens tidigaste dagfjärilar i arktiska områden och för det mesta infaller flygningen i slutet av juni till början av juli.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
· kantljung
· kantljung
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Boloria, Art Boloria polaris (Boisduval, 1828) - högnordisk pärlemorfjäril Synonymer Argynnis polaris Boisduval, 1828, Clossiana polaris (Boisduval, 1828)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Högnordisk pärlemorfjäril är endast känd från två mindre bergryggar i fjällmassivet norr om Torneträsk. Tidigare har även enstaka exemplar hittats på andra fjäll, men inga ytterligare populationer har kunnat lokaliseras trots senare års riktade inventeringar. Artens biologi är fortfarande ofullständigt känd. Sannolikt är en av värdväxterna fjällsippa (Dryas octopetala), som är kalkgynnad. I Nordnorge och Finland förekommer dock fjärilen även på kalkfattigare fjällområden utan fjällsippa. Ett varmare klimat kan möjligen göra att arten försvinner eftersom den svenska populationen utgör artens absoluta sydgräns i Norden. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (250-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (47-400) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (kraftigt tramp och bete från ren under vissa perioder) och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv)).
En utseendemässigt ”typisk” medelstor pärlemorfjäril med de artbestämnings-problem det vållar p.g.a. likhet med övriga arter inom denna grupp. Vingspann 34–43 mm. Vingarnas ovansida är gulbrun med för pärlemorfjärilarna typiska mörka prickrader och fläckar. Bakvingarnas inre hälft är mörkpudrad. Undersidan hos bakvingarna har en artkarakteristisk kamouflageteckning, mörkt rödbrun närmast vingbasen och med en kontrastrik teckning i mörkbrunt, benvitt och gult i den yttre delen. Arten är närmast förväxlingsbar med Frejas pärlemorfjäril Boloria freija och arktisk pärlemorfjäril Boloria chariclea, men de yttre vita kantfläckarna på bakvingen är insnörda på mitten (delvis T-formade), vilket gör att den kan skiljas från båda dessa arter. Högnordisk pärlemorfjäril är också mycket begränsad i sitt utbredningsområde, vilket är en vägledning speciellt gentemot Frejas pärlemorfjäril, som är vitt utbredd också på myrmarker till norra Svealand.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för högnordisk pärlemorfjäril

Länsvis förekomst och status för högnordisk pärlemorfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för högnordisk pärlemorfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Högnordisk pärlemorfjäril uppträder lokalt i nordligaste Fennoskandien. I Sverige är arten funnen Torne lappmark. Den första upptäckten av arten i Sverige gjordes på 1800-talet vid Kvikkjokk i Lule lappmark och har sedan 1930-talet vid upprepade tillfällen påträffats på fjällen norr om Torne träsk, Vakketjåkka, Pessivare och Lullihatjårro (Borrasacohkka). Det sistnämnda fjället besöks mer eller mindre årligen och fjärilen har här en population med mångårig kontinuitet. Från de övriga två fjällen finns inga uppgifter sedan minst 15 år. Dessutom finns ett fynd från Duoibals sydvästsida 1954 ca en mil sydväst om Treriksröset. Arten är inte återfunnen här trots senare eftersök. Den är alltså mycket lokal på grund av speciella miljökrav med få kända lokaler. Fjärilen är cirkumpolärt utbredd och finns österut genom de arktiska delarna av Asien i norra Nordamerika och till Grönland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Heliconiinae - pärlemorfjärilar 
  • Släkte
    Boloria  
  • Art
    Boloria polaris(Boisduval, 1828) - högnordisk pärlemorfjäril
    Synonymer
    Argynnis polaris Boisduval, 1828
    Clossiana polaris (Boisduval, 1828)

Arten flyger på fjällhed och arktisk tundra i nederbördsfattiga områden. De svenska förekomsterna är knutna till kantljunghedar Cassiope tetragona i sydvästläge och i Norge uppges äggläggning vara observerad på kantljung. I Nordamerika uppges värdväxter vara fjällsippa Dryas octopetala och ljungväxter Ericaceae, speciellt odon Vaccinium uligunosum. Den senare saknas dock på de svenska lokalerna. Äggen läggs enstaka eller i grupper upp mot 20. Larven övervintrar sannolikt redan som nykläckt och sedan i tredje eller fjärde stadiet. Detta ger en tvåårig utveckling vilket är normalt hos arktiska fjärilsarter. Fjärilen har en ca veckolång flygtid som infaller någon gång under juni–augusti beroende på väderleken under sommaren. Vissa år kan flygningen till synes helt utebli. Högnordisk pärlemorfjäril är en av fjällhedens tidigaste dagfjärilar i arktiska områden och för det mesta infaller flygningen i slutet av juni till början av juli.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· kantljung - Cassiope tetragona (Har betydelse)
Ett generellt hot är förändrat klimat. En kontinuerlig global uppvärmning kommer på sikt att ändra förhållandena i fjällvärlden, med bland annat beskogning av fjällheden och successivt minskat livsutrymme för högnordisk pärlemorfjäril som följd. Den befarade nederbördsökningen i fjällen kan också medföra att denna och andra organismer som är bundna till nederbördsfattiga partier missgynnas. Detta kopplat till det låga antalet förekomster av arten i Sverige gör dess existens i framtiden osäker. Kraftiga populations-fluktuationer ökar risk för lokala utdöenden. En påtaglig faktor är överbete och tramp av renflockar som på senare år visat sig utgöra ett hot mot många av fjällvärldens organismer (Elmquist m.fl. 1994). Larver, puppor och sittande individer av en art som den högnordiska pärlemorfjärilen blir lätt krossade av en framstormande renflock. Risken är också stor att värdväxter betas bort.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Det finns naturligtvis anledning att anta att det finns fler men oupptäckta förekomster av arten i vårt land. De hittills kända är relativt lättåtkomliga fysiskt men även ekonomiskt för amatörentomologer. Större inventeringsinsatser måste sättas in i fjällvärlden och i första hand söka områden som habitatmässigt överensstämmer med de kända lokalerna. De gamla lokalerna på Vakketjåkka och Pessivaare bör återinventeras ordentligt. Vidare behöver artens utvecklingscykel närmare studeras.

Aagaard, K. 1979. Sommerfugler i Nord-Norge. Ottar. Universitetet i Tromsö, Tromsö.

Blab, J., Ruckstuhl, T., Esche, T. & Holzberger, R. 1987. Aktion Schmetterlinge. So können wir sie retten. Otto Maier Ravensburg.

Eliasson, C. U., Ryrholm,N., Holmer, M., Jilg, K., & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperiidae – Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Fjärilsfaunan i Sveriges nordligaste fjällmassiv, Pältsan och Duoibal – unik och hotad? Ent. Tidskr. 115(1–2): 1–10.

Handfield, L. 1999. Le guide des Papillons du Québec. Broquet inc., Ottawa.

Henriksen, H. J. & Kreutzer, I. 1982. Skandinaviens dagsommerfugle i naturen. Skandinavisk Bokforlag. Odense.

Lewis, H. L. 1974. Fjärilar från hela världen. Forum, Stockholm.

New, T. R. 1997. Butterfly conservation. Oxford University Press, Oxford.

Nordström, F. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. Lunds Universitet årsskrift. N. F. Avd. 2. 51(1): 1–176. Lund.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1941. Svenska fjärilar. Nordisk Familjeboks Förlag, Stockholm.

Ohlsson, A & Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116(3): 129–130.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122(1–2): 41–55.

Rydell, J., Roininen, H., Philip, K. W. & Karhu, A. 2001. Lepidoptera collected in the Canadian Arctic during the Tundra Northwest 99 expedition. Entomol. Fennica 12: 131–138.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1997. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1996. Ent. Tidskr. 118(1): 43–48.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1999. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120(1–2): 43–53.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2000. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121(1–2): 47–52.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2001. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122(1–2): 33–38.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2002. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2001. Ent. Tidskr. 123(1–2): 13–18.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2004. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125(3): 111–116.

Ryrholm, N. 2005. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126(1–2): 77– 84.

Scott, J. A. 1986. The Butterflies of North America. Stanford University Press. Stanford, California.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Hans Hellberg, Stockholm.

Tolman, T. 1997. Butterflies of Britain and Europe. Harper Collins Publishers, London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Elmquist 2001. Rev. Håkan Elmquist 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Heliconiinae - pärlemorfjärilar 
  • Släkte
    Boloria  
  • Art
    Boloria polaris, (Boisduval, 1828) - högnordisk pärlemorfjäril
    Synonymer
    Argynnis polaris Boisduval, 1828
    Clossiana polaris (Boisduval, 1828)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Elmquist 2001. Rev. Håkan Elmquist 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.