Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större klintsäckmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Coleophora brevipalpella
Större klintsäckmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En av våra största säckmalar med ett vingspann på 17–19 mm. Framvingarna är vita med distinkta, smala, gråbruna vingribbelinjer. Antennbasen är förlängd med en framåtriktad, iögonfallande fjällbuske, vilket skiljer stor klintsäckmal från exempelvis den liknande och minst lika stora strävbladsäckmalen Colephora pennella. Den kan också förväxlas med krisslesäckmal C. conyzae, som dock är mindre.
Utbredning
Länsvis förekomst för större klintsäckmal Observationer i  Sverige för större klintsäckmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stor klintsäckmal finns utbredd över Centraleuropa från Makedonien i söder till Finland i norr, där den rapporterats från tre distrikt i den sydligaste delen och på Åland. I Sverige har arten anträffats på Gotland, där den tycks vara vanligast på östra delen av ön. Det första svenska fyndet är från Gotland, Alskog 15.VII.1947 (Ingvar Svensson leg.). Senare har den hittats i Närshamn (1980, 1994), Burs och Gothem (1980), Fide (1994) och på Sudret (1993). Från Bohuslän finns den också angiven, men detta fynd, som saknar närmare uppgifter, behöver verifieras. Nyligen hittades brevipalpella i Uppland, då Ingemar Fryklund tog arten på två lokaler i Östhammars kommun, dels vid Stenalma den 17.VII.1997 och dels vid Idön den 23.VII samma år. Misstankar om en sentida invandring från Åland finns, men arten kan också ha funnits i Uppland sedan länge. Sammantaget kan fastslås att stor ginstsäckmal är en i hög grad lokal och på fastlandet mycket sällsynt art. Inte heller på Gotland är den frekvent.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Endast känd från ett fåtal områden i Sverige, dels på Gotland där arten förekommer på flera lokaler och dels från två lokaler på upplandskusten. Dessutom föreligger två äldre fynd från Bohuslän. Arten är dels knuten till torr- och stäppängar med klintarter (Centauraea sp.) men den är även funnen på strandängar på Gotland och i Uppland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 24700 (23300-90600) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (60-120) km². -2005. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Stor klintsäckmal håller till på torra marker såsom grustag (av kalksten), skräpmark, vägkanter och annan störd terräng. Den är bunden till rödklint Centaurea jacea och ängsskära Serratula tinctoria. Möjligen lever den på Gotland också på väddklint Centaurea scabiosa, då den ofta ses på eller intill denna växt. Larven gör på hösten en mina i ett blad och på våren förfärdigar den en säck av bladmaterial. Den ljust lädergula säcken är tillplattat cylindrisk, längsfårad i fram- och bakänden samt försedd med korta borst på såväl rygg- som buksidan. Fjärilen flyger i juli om natten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Havsstrand
Havsstrand
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· Centaurea scabiosa subsp. scabiosa
· Centaurea scabiosa subsp. scabiosa
· krisslor
· krisslor
· rödklint
· rödklint
· ängsskära
· ängsskära
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Coleophoridae (säckmalar), Släkte Coleophora, Art Coleophora brevipalpella Wocke, 1874 - större klintsäckmal Synonymer stor klintsäckmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Endast känd från ett fåtal områden i Sverige, dels på Gotland där arten förekommer på flera lokaler och dels från två lokaler på upplandskusten. Dessutom föreligger två äldre fynd från Bohuslän. Arten är dels knuten till torr- och stäppängar med klintarter (Centauraea sp.) men den är även funnen på strandängar på Gotland och i Uppland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 24700 (23300-90600) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (60-120) km². -2005. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
En av våra största säckmalar med ett vingspann på 17–19 mm. Framvingarna är vita med distinkta, smala, gråbruna vingribbelinjer. Antennbasen är förlängd med en framåtriktad, iögonfallande fjällbuske, vilket skiljer stor klintsäckmal från exempelvis den liknande och minst lika stora strävbladsäckmalen Colephora pennella. Den kan också förväxlas med krisslesäckmal C. conyzae, som dock är mindre.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större klintsäckmal

Länsvis förekomst och status för större klintsäckmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större klintsäckmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stor klintsäckmal finns utbredd över Centraleuropa från Makedonien i söder till Finland i norr, där den rapporterats från tre distrikt i den sydligaste delen och på Åland. I Sverige har arten anträffats på Gotland, där den tycks vara vanligast på östra delen av ön. Det första svenska fyndet är från Gotland, Alskog 15.VII.1947 (Ingvar Svensson leg.). Senare har den hittats i Närshamn (1980, 1994), Burs och Gothem (1980), Fide (1994) och på Sudret (1993). Från Bohuslän finns den också angiven, men detta fynd, som saknar närmare uppgifter, behöver verifieras. Nyligen hittades brevipalpella i Uppland, då Ingemar Fryklund tog arten på två lokaler i Östhammars kommun, dels vid Stenalma den 17.VII.1997 och dels vid Idön den 23.VII samma år. Misstankar om en sentida invandring från Åland finns, men arten kan också ha funnits i Uppland sedan länge. Sammantaget kan fastslås att stor ginstsäckmal är en i hög grad lokal och på fastlandet mycket sällsynt art. Inte heller på Gotland är den frekvent.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Coleophoridae - säckmalar 
  • Släkte
    Coleophora  
  • Art
    Coleophora brevipalpellaWocke, 1874 - större klintsäckmal
    Synonymer
    stor klintsäckmal

Stor klintsäckmal håller till på torra marker såsom grustag (av kalksten), skräpmark, vägkanter och annan störd terräng. Den är bunden till rödklint Centaurea jacea och ängsskära Serratula tinctoria. Möjligen lever den på Gotland också på väddklint Centaurea scabiosa, då den ofta ses på eller intill denna växt. Larven gör på hösten en mina i ett blad och på våren förfärdigar den en säck av bladmaterial. Den ljust lädergula säcken är tillplattat cylindrisk, längsfårad i fram- och bakänden samt försedd med korta borst på såväl rygg- som buksidan. Fjärilen flyger i juli om natten.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Havsstrand, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· krisslor - Inula (Har betydelse)
· rödklint - Centaurea jacea (Viktig)
· ängsskära - Serratula tinctoria (Har betydelse)
Arten kan hotas av att kända lokaler exploateras för olika ändamål. Igenväxning av skräpmarker utgör också ett hot. Nyuppsättning av gatlampor kan verka störande, liksom eventuell besprutning av vägkanter.

Påverkan
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Kända lokaler bör inte utsättas för radikala förändringar, men viss störning av markytan kan i vissa fall vara gynnsam för att främja fjärilens värdväxter.

Benander, P. 1939. Die Coleophoriden Schwedens. Opusc. ent. Band IV, Häft. 1–2: 30–110.

Landin, B.-O. 1962. Från Entomologiska Sällskapets i Lund förhandlingar 1961. Opusc. ent. Band XXVII, Häfte 1–2: 150.

Svensson, I. 1998. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1997. Ent. Tidskr. 119: 47–59.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Coleophoridae - säckmalar 
  • Släkte
    Coleophora  
  • Art
    Coleophora brevipalpella, Wocke, 1874 - större klintsäckmal
    Synonymer
    stor klintsäckmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002.