Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallbarksmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Elatobia fuliginosella
Tallbarksmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 14–18 mm. Huvudhår och palper mörkbruna, i yttersta spetsen vita. Palper uppåtböjda, rikligt försedda med utåtstående hår. Framvingar bruna-mörkbruna med talrika ljusa fjäll, särskilt längs bakkanten. Tallbarkbomalen kan förväxlas med en del andra äkta malar och ofta får man bekräfta arttillhörigheten genom genitalundersökning. Arten är avbildad i Hannemann (1977) och Svensson (1988).
Utbredning
Länsvis förekomst för tallbarksmal Observationer i  Sverige för tallbarksmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en mycket vid utbredning. Den är sålunda funnen i Europa (ett drygt dussintal länder), norra Afrika, Sibirien och Nordamerika. I Danmark är den inte anträffad. I Norge är den känd från södra Hedmark, Elverum och Norra Opland, Vågå. I Finland är den inte så sällsynt från den sydligaste delen upp till Norra Österbotten i höjd med Bottenviken. I Sverige upptäcktes arten först i Uppland, där den fortfarande finns på flera lokaler: Fiby urskog, Marma, Sollentuna (Södersätra, där årsviss). Den är också känd från Södermanland (Enskede), Gotska Sandön, Västmanland (några km nordväst om Sala), samt Blekinge (Sölvesborg, där införd med franskt timmer). Arten är lokal och mycket sällsynt. Den har bara hittats i något större antal under ett par decennier i Sollentuna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Endast funnen på ett fåtal, från varandra helt isolerade lokaler i Göta- och Svealand. Biologin hos denna art är dåligt känd, men den är knuten till mycket gamla senvuxna tallar på öppna hällmarker. Troligen lever larven i gamla insektsgångar i och under barken. Flera av fynden har gjorts efter skogsbränder och där tallar skadats vid t. ex. vägbyggen. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7800 (1860-15700) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (20-200) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Tallbarkbomalen håller till i torra, gärna klippiga områden med torrakor av tall, dvs. den föredrar skogar av urskogskaraktär. Larven lever tidigt om våren i barken av döende eller döda, stående furor och är smutsigt gulvit med mörka, små vårtor, rödaktigt huvud och glänsande, svart analplåt. Analsegmenten är mörkröda. Den antas vara en s.k. mordlarv då den tycks äta upp sina artfränder om möjligheten ges. Fjärilen kläcks i slutet av juni och flyger ca en månad.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Elatobia, Art Elatobia fuliginosella (Lienig & Zeller, 1846) - tallbarksmal Synonymer Tinea fuliginosella Lienig & Zeller, 1846, tallbarkbomal

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Endast funnen på ett fåtal, från varandra helt isolerade lokaler i Göta- och Svealand. Biologin hos denna art är dåligt känd, men den är knuten till mycket gamla senvuxna tallar på öppna hällmarker. Troligen lever larven i gamla insektsgångar i och under barken. Flera av fynden har gjorts efter skogsbränder och där tallar skadats vid t. ex. vägbyggen. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7800 (1860-15700) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (20-200) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Vingbredd 14–18 mm. Huvudhår och palper mörkbruna, i yttersta spetsen vita. Palper uppåtböjda, rikligt försedda med utåtstående hår. Framvingar bruna-mörkbruna med talrika ljusa fjäll, särskilt längs bakkanten. Tallbarkbomalen kan förväxlas med en del andra äkta malar och ofta får man bekräfta arttillhörigheten genom genitalundersökning. Arten är avbildad i Hannemann (1977) och Svensson (1988).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallbarksmal

Länsvis förekomst och status för tallbarksmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallbarksmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en mycket vid utbredning. Den är sålunda funnen i Europa (ett drygt dussintal länder), norra Afrika, Sibirien och Nordamerika. I Danmark är den inte anträffad. I Norge är den känd från södra Hedmark, Elverum och Norra Opland, Vågå. I Finland är den inte så sällsynt från den sydligaste delen upp till Norra Österbotten i höjd med Bottenviken. I Sverige upptäcktes arten först i Uppland, där den fortfarande finns på flera lokaler: Fiby urskog, Marma, Sollentuna (Södersätra, där årsviss). Den är också känd från Södermanland (Enskede), Gotska Sandön, Västmanland (några km nordväst om Sala), samt Blekinge (Sölvesborg, där införd med franskt timmer). Arten är lokal och mycket sällsynt. Den har bara hittats i något större antal under ett par decennier i Sollentuna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Elatobia  
  • Art
    Elatobia fuliginosella(Lienig & Zeller, 1846) - tallbarksmal
    Synonymer
    Tinea fuliginosella Lienig & Zeller, 1846
    tallbarkbomal

Tallbarkbomalen håller till i torra, gärna klippiga områden med torrakor av tall, dvs. den föredrar skogar av urskogskaraktär. Larven lever tidigt om våren i barken av döende eller döda, stående furor och är smutsigt gulvit med mörka, små vårtor, rödaktigt huvud och glänsande, svart analplåt. Analsegmenten är mörkröda. Den antas vara en s.k. mordlarv då den tycks äta upp sina artfränder om möjligheten ges. Fjärilen kläcks i slutet av juni och flyger ca en månad.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Trädbärande gräsmark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Borttagande av gamla tallar med bark på stammen och avverkning av äldre tallbestånd är ett uttalat hot mot arten. Den kan ouppmärksammad finnas på platsen och då också försvinna obemärkt.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Äldre bestånd av tall med torrakor i olika tillstånd bör sparas. Skogsbrand tycks påverka arten positivt.

Aarvik, L. 1979. Seven species of Lepidoptera new to Norway. Fauna Norv. Ser. B, 26: 18–20.

Hannemann, H.-J. 1977. Kleinschmetterlinge oder Microlepidoptera. III. Federmotten (Pterophoridae), Gespinstmotten (Yponomeutide), Echte Motten (Tineidae). Die Tierwelt Daeutschlands. 63. Teil. Jena.

Svensson, I. 1974. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1973. Ent. Tidskr. 95: 198–200.

Svensson, I. 1988. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1987. Ent. Tidskr. 109: 65–70.

Svensson, I. 1999. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 23–35.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Elatobia  
  • Art
    Elatobia fuliginosella, (Lienig & Zeller, 1846) - tallbarksmal
    Synonymer
    Tinea fuliginosella Lienig & Zeller, 1846
    tallbarkbomal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.