Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lappnätfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Euphydryas iduna
Lappnätfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lappnätfjäril har på ovansidan ett teckningsmönster som följer vingribborna och de tvärgående linjerna så markant att de ljusare orange och gulvita fälten bildar ett rutmönster mot den gråsvarta bakgrundsfärgen. De ljusa fläckarna varierar på olika individer från svavelgult till helt vitt och upptar en betydligt större andel av vingytan hos lappnätfjäril än hos övriga nätfjärilsarter. Enstaka nykläckta individer har en egendomlig opalescens på vingarnas ovansida. I vår fjällvärld kan arten, trots en betydande individuell variation av teckningen, knappast förväxlas med någon annan art. Vingspann 32–42 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för lappnätfjäril Observationer i  Sverige för lappnätfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lappnätfjäril var under 1800-talet känd från Lule lappmark och i Norge från Finnmark, Porsanger. Senare har arten påvisats från de flesta fjällmassiv i relativ regnskugga norr om 66°N i Sverige, Norge, Finland samt på Kolahalvön i Ryssland. I Finnmark och på Kolahalvön når den på flera platser ner till havsnivå. I sydligare fjälltrakter (Abisko) förekommer den främst mellan 400–1000 m ö.h. Moderna fynd saknas från dess sydligaste förekomstområde, fjällen väster om Hornavan i Pite lappmark, vilket dock kan bero på bristande undersökning. Under mycket gynnsamma årsräckor med kraftig populationstillväxt har arten mer kortvarigt etablerat sig, eller påträffats under migration, på isolerade lågfjäll i skogslandet i norra Finland. Individtätheten varierar mycket starkt och under vissa perioder (1950–60-talen) förefaller den ha överlevt med mycket individsvaga populationer i områden som regelbundet återbesökts under expeditionsliknande former (bl.a. Pältsa och Duoibal). Under 1940-talet och 1990-talet var arten lokalt talrik under en längre följd av år, vilket sannolikt berodde på högre sommartemperaturer och längre vegetationssäsonger under dessa decennier. Den var ännu talrik i Abiskoområdet sommaren 2000 men har under senare år bara påträffats sparsamt. Världsutbredningen omfattar utom Norden ett fåtal isolerade populationer genom centrala Sibirien i Uralbergen, vid floden Jenisej, och på Tajmyrhalvön, samt i Östsibirien i distrikten Jakutien och Magadan. I sydligare bergstrakter såsom Kaukasus, Sajan och Altaj förekommer andra underarter av lappnätfjäril på höjder mellan 1800–2700 m ö.h. Den nordiska förekomsten är den största väster om Altaj och vårt ansvar för artens överlevnad får anses större än för många andra av våra alpina och subalpina arter med en mer sammanhängande utbredning genom Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1b(iii)c(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Lappnätfjäril förekommer på mosaikartade fjällhedar med blandade typer av växtsamhällen, knutna både till torrare och fuktigare mark, i och strax ovanför trädgränsen i nordligaste Sverige. Artens fullständiga biologi är inte kartlagd, men sannolikt lever larverna i kolonier på svarthö (Bartsia alpina) och spiror (Pedicularis spp.). Enbart på dessa växter påträffas ätande larver efter övervintringen och infångade honor i bur avsätter sina ägg i grupp likt övriga nätfjärilsarter. Arten är en av de starkast fluktuerande av fjällvärldens dagfjärilsarter, vilket indikerar att den endast lyckas med sin reproduktion under gynnsamma (solrika och långa vegetationsperioder) och däremellan misslyckas med reproduktionen, men ändå överlever genom genetiskt styrd fördelning i varierad längd hos livscykeln hos individerna i en larvkull. Lappnätfjärilens utbredning är starkt koncentrerad till fjälltrakternas nederbördsfattigaste delar och arten förväntas svara negativt på ökad årsnederbörd, vilket förväntas bli en av effekterna av den globala uppvärmningen, då detta kan leda till färre soltimmar under larvernas tillväxtperioder. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (9000-20000) km². Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i förekomstarean och antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1b(iii)c(ii,iv)).
Ekologi
Lappnätfjäril flyger på svagt sluttande fjällhed med omväxlande torra moränkullar och lägre liggande kärrdråg, översilningsytor och tjälgropar. I artens habitat är förekomsten av högre videarter och dvärgbjörk vanligen sparsammare, medan ytor med lägre vegetation och naken eller lavklädd morän är påfallande talrika, trots den fuktiga omgivningen. Förekomst av stenblock är mer måttlig. Fjärilen är ganska trög och flyger helt nära markytan. Blir den störd kan den kasta sig mot marken och förlita sig på vingarnas kamouflageverkan men också flyga iväg med förvånansvärd snabbhet. Hanarna patrullerar habitatet i jakt på oparade honor som ofta blir parade helt nära den plats där de kläckt. Så snart solen beslöjas, avstannar flygaktiviteten. Hanarna vilar oftare på buskar än honorna som hellre uppehåller sig på markytan. Fjärilarna besöker främst lågväxta blommor och beger sig sällan till högörts-vegetation vid bäckar och ytor med en rikare blomning. Kunskapen om lappnätfjärilens biologi är ännu ofullständig. Dess värdväxter var länge bristfälligt kända och anges fram till idag som helt okända av utomnordiska författare. Flertalet av de fåtaliga observationerna av artens förstadier har varit larver upphängda till förpuppning eller puppor på vertikala ytor av stenblock. Ätande larver har endast påträffats vid ett par tillfällen i Finland 1938 och av författaren i Torne lappmark, Abisko 1995. Nordman (1942) påträffade två halvvuxna larver (sannolikt slaghåvade) som med förkärlek åt av svarthö Bartsia alpina, odon Vaccinium uliginosum och blåbär V. myrtillus. De åt också av hängen och blad på olika alpina videarter (Salix spp.). Han uppger vidare att de efter insamlandet även åt av många allmänna växtarter som inte förekommer i fjälltrakterna. Larverna dog sedermera under övervintringen. Författaren insamlade i juli 1995 13 halvvuxna larver på svarthö och en larv på fjällspira Pedicularis hirsuta som upphörde att äta och intog diapauspositioner fem dagar efter insamlandet och ungefär samtidigt med att fjärilen började flyga. Efter övervintringen utfodrades larverna (n = 13) med bl.a. flädervänderot Valeriana sambucifolia, rödkämpar Plantago media, lundkovall Melampyrum nemorosum, teveronika Veronica chamaedrys, sälg Salix caprea och gråvide S. cinerea. Aptiten och tillväxten på dessa arter var dålig och först när larverna erbjöds kärrspira Pedicularis palustris åt de med god aptit upp hela plantorna ända ned i rötterna. Larverna genomgick en hudömsning (n = 6) och 7 överlevande larver övervintrade ännu en gång. Detta måste ha varit minst den tredje övervintringen då de var halvvuxna vid insamlandet. Sannolikt främst på grund av bristen på rätt växtarter för den fortsatta utfodringen dog den sista larven efter ännu en hudömsning i juni 1997, utan att någon larv fullbordat sin livscykel. Med ledning av erfarenheterna ovan och kunskapen om biologin hos närbesläktade Euphydryas arter i Nordamerika förefaller det mest sannolikt att de primära värdväxterna, på vilka äggläggningen sker, bör återfinnas bland växtarter i familjen lejongapsväxter (Scrophulariaceae). Växtarterna i denna familj innehåller de kemiska substanser som extraheras av nätfjärilsarternas larver och gör dem osmakliga/giftiga för vertebrater. Sannolikt lägger lappnätfjäril i vårt fjällområde ägg på svarthö, fjällspira och möjligen också på någon av fjällets veronikaarter Veronica spp. Larvutvecklingen bör före första övervintringen vara social i likhet med den hos alla andra kända nätfjärilsarter. Sannolikt är larvernas spånader relativt små och föga iögonfallande. Livscykeln borde vara två- till treårig, eventuellt också fyraårig. Att arten ofta är talrik under en följd av år på samma lokal efter ett år med massförekomst talar för att så är fallet och att arten inte har en strikt tvåårig livscykel i likhet med de arter som uppträder med en tydlig periodicitet under antingen jämna eller ojämna årtal. En flerårig livscykel med en spridning av fullbordandet av livscykeln över flera år (i varje larvkull) kan vara en nödvändig överlevnadsstrategi i ett oförutsägbart sommarklimat som vissa år kanske leder till totalt reproduktionsmisslyckande. I likhet med närbesläktade arter är lappnätfjäril sannolikt mycket värmekrävande under de tidigaste utvecklingsstadierna. Flygtiden infaller mycket olika beroende av sommarens ankomst och snödjupet på lokalerna. Jämfört med de övriga dagfjärilarna på fjället kläcker lappnätfjäril tidigt. Kring Torne träsk flyger arten normalt under första hälften av juli. Den mycket tidiga sommaren 2002 var arten här redan avflugen före mitten av juni. Flygperioden kan på högre nivåer och där snödjupet varit större fortsätta in i augusti. Massförekomster har vid Abisko påvisats på markytor som blir snöfria tidigare än omgivande marker. Snödjupet på den subalpina fjällheden avgörs i hög grad av vindförhållanden och förekomsten av lägivande fjällbjörksridåer som påverkar snödriftens intensitet. På de områden som normalt är utsatta för en starkare snödrift varierar snödjupet mindre mellan åren och mer oberoende av nederbördsmängden under respektive vinter. Det kan vara gynnsamt för larver och puppor att deras tidigt snöfria habitat omges av större arealer som ännu har ett obrutet snötäcke. Vid kraftig soluppvärmning gynnas larvernas tillväxt men också olika parasitstekelarters rörlighet. Smältande snö sänker vanligen lufttemperaturen avsevärt, men förhindrar inte markytans soluppvärmning, vilket kan gynna larvernas matsmältning och påskynda tillväxten samtidigt som lägre lufttemperatur hämmar parasitsteklarnas rörlighet.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
· fjällspira
· fjällspira
· kärlväxter
· kärlväxter
· svarthö
· svarthö
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Euphydryas, Art Euphydryas iduna (Dalman, 1816) - lappnätfjäril Synonymer Melitaea iduna Dalman, 1816, lapsk nätfjäril

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1b(iii)c(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lappnätfjäril förekommer på mosaikartade fjällhedar med blandade typer av växtsamhällen, knutna både till torrare och fuktigare mark, i och strax ovanför trädgränsen i nordligaste Sverige. Artens fullständiga biologi är inte kartlagd, men sannolikt lever larverna i kolonier på svarthö (Bartsia alpina) och spiror (Pedicularis spp.). Enbart på dessa växter påträffas ätande larver efter övervintringen och infångade honor i bur avsätter sina ägg i grupp likt övriga nätfjärilsarter. Arten är en av de starkast fluktuerande av fjällvärldens dagfjärilsarter, vilket indikerar att den endast lyckas med sin reproduktion under gynnsamma (solrika och långa vegetationsperioder) och däremellan misslyckas med reproduktionen, men ändå överlever genom genetiskt styrd fördelning i varierad längd hos livscykeln hos individerna i en larvkull. Lappnätfjärilens utbredning är starkt koncentrerad till fjälltrakternas nederbördsfattigaste delar och arten förväntas svara negativt på ökad årsnederbörd, vilket förväntas bli en av effekterna av den globala uppvärmningen, då detta kan leda till färre soltimmar under larvernas tillväxtperioder. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (9000-20000) km². Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i förekomstarean och antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1b(iii)c(ii,iv)).
Konventioner Typisk art i 4060 Alpina rishedar (Alpin region (ALP)), Typisk art i 6150 Alpina silikatgräsmarker (Alpin region (ALP)), Typisk art i 6170 Alpina kalkgräsmarker (Alpin region (ALP))
Lappnätfjäril har på ovansidan ett teckningsmönster som följer vingribborna och de tvärgående linjerna så markant att de ljusare orange och gulvita fälten bildar ett rutmönster mot den gråsvarta bakgrundsfärgen. De ljusa fläckarna varierar på olika individer från svavelgult till helt vitt och upptar en betydligt större andel av vingytan hos lappnätfjäril än hos övriga nätfjärilsarter. Enstaka nykläckta individer har en egendomlig opalescens på vingarnas ovansida. I vår fjällvärld kan arten, trots en betydande individuell variation av teckningen, knappast förväxlas med någon annan art. Vingspann 32–42 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lappnätfjäril

Länsvis förekomst och status för lappnätfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lappnätfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lappnätfjäril var under 1800-talet känd från Lule lappmark och i Norge från Finnmark, Porsanger. Senare har arten påvisats från de flesta fjällmassiv i relativ regnskugga norr om 66°N i Sverige, Norge, Finland samt på Kolahalvön i Ryssland. I Finnmark och på Kolahalvön når den på flera platser ner till havsnivå. I sydligare fjälltrakter (Abisko) förekommer den främst mellan 400–1000 m ö.h. Moderna fynd saknas från dess sydligaste förekomstområde, fjällen väster om Hornavan i Pite lappmark, vilket dock kan bero på bristande undersökning. Under mycket gynnsamma årsräckor med kraftig populationstillväxt har arten mer kortvarigt etablerat sig, eller påträffats under migration, på isolerade lågfjäll i skogslandet i norra Finland. Individtätheten varierar mycket starkt och under vissa perioder (1950–60-talen) förefaller den ha överlevt med mycket individsvaga populationer i områden som regelbundet återbesökts under expeditionsliknande former (bl.a. Pältsa och Duoibal). Under 1940-talet och 1990-talet var arten lokalt talrik under en längre följd av år, vilket sannolikt berodde på högre sommartemperaturer och längre vegetationssäsonger under dessa decennier. Den var ännu talrik i Abiskoområdet sommaren 2000 men har under senare år bara påträffats sparsamt. Världsutbredningen omfattar utom Norden ett fåtal isolerade populationer genom centrala Sibirien i Uralbergen, vid floden Jenisej, och på Tajmyrhalvön, samt i Östsibirien i distrikten Jakutien och Magadan. I sydligare bergstrakter såsom Kaukasus, Sajan och Altaj förekommer andra underarter av lappnätfjäril på höjder mellan 1800–2700 m ö.h. Den nordiska förekomsten är den största väster om Altaj och vårt ansvar för artens överlevnad får anses större än för många andra av våra alpina och subalpina arter med en mer sammanhängande utbredning genom Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Nymphalinae - vinterpraktfjärilar 
  • Tribus
    Melitaeini  
  • Släkte
    Euphydryas  
  • Art
    Euphydryas iduna(Dalman, 1816) - lappnätfjäril
    Synonymer
    Melitaea iduna Dalman, 1816
    lapsk nätfjäril

Lappnätfjäril flyger på svagt sluttande fjällhed med omväxlande torra moränkullar och lägre liggande kärrdråg, översilningsytor och tjälgropar. I artens habitat är förekomsten av högre videarter och dvärgbjörk vanligen sparsammare, medan ytor med lägre vegetation och naken eller lavklädd morän är påfallande talrika, trots den fuktiga omgivningen. Förekomst av stenblock är mer måttlig. Fjärilen är ganska trög och flyger helt nära markytan. Blir den störd kan den kasta sig mot marken och förlita sig på vingarnas kamouflageverkan men också flyga iväg med förvånansvärd snabbhet. Hanarna patrullerar habitatet i jakt på oparade honor som ofta blir parade helt nära den plats där de kläckt. Så snart solen beslöjas, avstannar flygaktiviteten. Hanarna vilar oftare på buskar än honorna som hellre uppehåller sig på markytan. Fjärilarna besöker främst lågväxta blommor och beger sig sällan till högörts-vegetation vid bäckar och ytor med en rikare blomning. Kunskapen om lappnätfjärilens biologi är ännu ofullständig. Dess värdväxter var länge bristfälligt kända och anges fram till idag som helt okända av utomnordiska författare. Flertalet av de fåtaliga observationerna av artens förstadier har varit larver upphängda till förpuppning eller puppor på vertikala ytor av stenblock. Ätande larver har endast påträffats vid ett par tillfällen i Finland 1938 och av författaren i Torne lappmark, Abisko 1995. Nordman (1942) påträffade två halvvuxna larver (sannolikt slaghåvade) som med förkärlek åt av svarthö Bartsia alpina, odon Vaccinium uliginosum och blåbär V. myrtillus. De åt också av hängen och blad på olika alpina videarter (Salix spp.). Han uppger vidare att de efter insamlandet även åt av många allmänna växtarter som inte förekommer i fjälltrakterna. Larverna dog sedermera under övervintringen. Författaren insamlade i juli 1995 13 halvvuxna larver på svarthö och en larv på fjällspira Pedicularis hirsuta som upphörde att äta och intog diapauspositioner fem dagar efter insamlandet och ungefär samtidigt med att fjärilen började flyga. Efter övervintringen utfodrades larverna (n = 13) med bl.a. flädervänderot Valeriana sambucifolia, rödkämpar Plantago media, lundkovall Melampyrum nemorosum, teveronika Veronica chamaedrys, sälg Salix caprea och gråvide S. cinerea. Aptiten och tillväxten på dessa arter var dålig och först när larverna erbjöds kärrspira Pedicularis palustris åt de med god aptit upp hela plantorna ända ned i rötterna. Larverna genomgick en hudömsning (n = 6) och 7 överlevande larver övervintrade ännu en gång. Detta måste ha varit minst den tredje övervintringen då de var halvvuxna vid insamlandet. Sannolikt främst på grund av bristen på rätt växtarter för den fortsatta utfodringen dog den sista larven efter ännu en hudömsning i juni 1997, utan att någon larv fullbordat sin livscykel. Med ledning av erfarenheterna ovan och kunskapen om biologin hos närbesläktade Euphydryas arter i Nordamerika förefaller det mest sannolikt att de primära värdväxterna, på vilka äggläggningen sker, bör återfinnas bland växtarter i familjen lejongapsväxter (Scrophulariaceae). Växtarterna i denna familj innehåller de kemiska substanser som extraheras av nätfjärilsarternas larver och gör dem osmakliga/giftiga för vertebrater. Sannolikt lägger lappnätfjäril i vårt fjällområde ägg på svarthö, fjällspira och möjligen också på någon av fjällets veronikaarter Veronica spp. Larvutvecklingen bör före första övervintringen vara social i likhet med den hos alla andra kända nätfjärilsarter. Sannolikt är larvernas spånader relativt små och föga iögonfallande. Livscykeln borde vara två- till treårig, eventuellt också fyraårig. Att arten ofta är talrik under en följd av år på samma lokal efter ett år med massförekomst talar för att så är fallet och att arten inte har en strikt tvåårig livscykel i likhet med de arter som uppträder med en tydlig periodicitet under antingen jämna eller ojämna årtal. En flerårig livscykel med en spridning av fullbordandet av livscykeln över flera år (i varje larvkull) kan vara en nödvändig överlevnadsstrategi i ett oförutsägbart sommarklimat som vissa år kanske leder till totalt reproduktionsmisslyckande. I likhet med närbesläktade arter är lappnätfjäril sannolikt mycket värmekrävande under de tidigaste utvecklingsstadierna. Flygtiden infaller mycket olika beroende av sommarens ankomst och snödjupet på lokalerna. Jämfört med de övriga dagfjärilarna på fjället kläcker lappnätfjäril tidigt. Kring Torne träsk flyger arten normalt under första hälften av juli. Den mycket tidiga sommaren 2002 var arten här redan avflugen före mitten av juni. Flygperioden kan på högre nivåer och där snödjupet varit större fortsätta in i augusti. Massförekomster har vid Abisko påvisats på markytor som blir snöfria tidigare än omgivande marker. Snödjupet på den subalpina fjällheden avgörs i hög grad av vindförhållanden och förekomsten av lägivande fjällbjörksridåer som påverkar snödriftens intensitet. På de områden som normalt är utsatta för en starkare snödrift varierar snödjupet mindre mellan åren och mer oberoende av nederbördsmängden under respektive vinter. Det kan vara gynnsamt för larver och puppor att deras tidigt snöfria habitat omges av större arealer som ännu har ett obrutet snötäcke. Vid kraftig soluppvärmning gynnas larvernas tillväxt men också olika parasitstekelarters rörlighet. Smältande snö sänker vanligen lufttemperaturen avsevärt, men förhindrar inte markytans soluppvärmning, vilket kan gynna larvernas matsmältning och påskynda tillväxten samtidigt som lägre lufttemperatur hämmar parasitsteklarnas rörlighet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· fjällspira - Pedicularis hirsuta (Har betydelse)
· kärlväxter - Tracheophyta (Viktig)
· svarthö - Bartsia alpina (Har betydelse)
Arten hotas främst av det kraftiga markslitaget och i viss mån av hårt betestryck av renhjordar på de tidigast snöfria ytorna på fjällheden. Dessa begränsade arealer kan vara viktiga för artens långsiktiga överlevnad då det främst är på sådana ytor arten kan generera tillräckligt individrika populationer för att återkolonisera klimatiskt mindre gynnsamma områden som drabbats av lokala utdöenden och/eller förluster i genetisk variation. En ökande förbuskning av videarter och fjällbjörk i den torrare klimatzonen i fjällen – vilket anses vara en följd av den tilltagande globala uppvärmningen – kan framgent ge ogynnsamma effekter på lappnätfjärilens överlevnadsförmåga och ytterligare begränsa dess utbredning.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Sätt gränser för renhjordarnas maximala storlek inom de fjällområden som visar tydliga tecken på erosion genom markslitage och en påtaglig utarmning av antalet nektargivande blommor på grund av för hårt betestryck. Dessa skadeverkningar antas idag ha en avgörande negativ betydelse för många sällsynta och lokala dagfjärilsarters överlevnad i våra fjällområden. Verka för att reducera utsläpp av växthusgaser.
Arten har tidigare hetat lapsk nätfjäril på svenska.

Eliasson, C.U. & Shaw, M.R. 2003. Prolonged life cycles, oviposition sites, foodplants and Cotesia parasitoids of Melitaeini butterflies in Sweden. Oedippus 21: 1–52.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Fjärilsfaunan i Sveriges nordligaste fjällmassiv, Pältsan och Duoibal – unik och hotad? Ent. Tidskr. 115(1-2): 1–10.

Bowers, M.D. 1983. The role of iridoid glycosides in host-plant specificity of checkerspot butterflies. J. chem.Ecol. 9: 475–493.

Dalman, J.V. 1816. Försök till systematisk uppställning af Sveriges fjärilar. Kungl. Vet. Ak. Handl. B. 37, p. 48–101, 199–225.

Harrysson, L.-O. 1970. Euphydryas iduna Dalm. Larv- och puppbeskrivning. Nerikes Entomologiska Sällskaps Årsskrift 2: 12.

Henriksen, H.J. & Kreutzer, I. 1982. The butterflies of Scandinavia in nature. Skandinavisk bogforlag, Odense.

Higgins, L.G. & Riley, N. Svensk bearbetning Douwes, P. 1970. Europas dagfjärilar. Almqvist & Wiksell, Stockholm.

Johansson, R. & Svensson, I. 1968. Pältsa-expeditionen 1964 (Lepidoptera). Opusc. ent. 33: 119–128.

Klanderud, K. & Birks, H.J.B. 2003. Nylige endringer i Jotunheimens flora – et resultat av klimatforandring? Naturen 127: 61–69

Krogerus, H. 1943. Lepidopterologiska studier i södra Petsamo. Not. Ent. 23: 19–43.

Kullman, L. 2006. Botaniska signaler om en ny och varmare fjällvärld. Fauna & Flora 101: 10–21.

Larsson, A. 1968. Storfjärilar infångade i området norr om Satisjaure och Pätsatsjaure i Lule Lappmark åren 1957–1960. Ent. Tidskr. 89(1-2): 128–130.

Lingonblad, B. 1944. Iakttagelser över finska Lepidoptera III. Muonio, Enontekiö (Lkem., Le.). Not. Ent. 24: 44–63.

Lukhtanov, V. & Lukhtanov, A. 1994. Die Tagfalter Nordwestasiens (Lepidoptera: Diurna). Herbipoliana bd. 3. Verlag U. Eitschberger, Marktleuthen.

Nordman, A. 1942. Till kännedomen om utvecklingsstadierna hos nordiska Lepidoptera. Not. Ent. 22: 87–97.

Nordström, F. 1933. Lapplands fjärilar. Ent. Tidskr. 54: 145–214.

Nordström, F., Opheim, M. & Valle, K.J. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Ohlsson, A. & Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116: 129–130.

Ohlsson, A. & Ryrholm, N. 1997. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1996. Ent. Tidskr. 118: 43–48.

Porter, K. 1982. Basking behaviour in larvae of the butterfly Euphydryas aurinia. Oikos 38: 308–312.

Porter, K. 1983. Multivoltinism in Apanteles bignellii and the influence of weather on synchronisation with its host E. aurinia. Ent. exp. appl. 34: 155–162.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1999. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 43–53.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2001. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 33–38.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2003. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2002. Ent. Tidskr. 124: 25–31.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2004. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 111–116.

Ryrholm, N. 2005. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 77–84.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005 & 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Nymphalinae - vinterpraktfjärilar 
  • Tribus
    Melitaeini  
  • Släkte
    Euphydryas  
  • Art
    Euphydryas iduna, (Dalman, 1816) - lappnätfjäril
    Synonymer
    Melitaea iduna Dalman, 1816
    lapsk nätfjäril
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005 & 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2007.