Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nejlikmalmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Eupithecia fennoscandica
Nejlikmalmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Nejlikmalmätaren Eupithecia fennoscandica är en av nordens minsta malmätare. Vingarnas grundfärg är mörkt blygrå, ibland med ett inslag av mörkt brunt. Framvingarna är vattrade med ett flertal ljusa, mer eller mindre vågiga linjer vilket ger fjärilen ett särpräglat mörkt men brokigt intryck som inte finns hos någon annan nordisk malmätare. Även på den inre delen av bakvingarna löper flera ljusa parallella våglinjer som blir allt tydligare mot vingens bakkant. I sin livsmiljö kan avflugna fjärilar av arten främst förväxlas med slitna individer av gullrismalmätaren E. virgaureata som också flyger mycket tidigt på säsongen, men den senare arten är oftast större, mer spetsvingad och saknar ljusa band i vingteckningen. I norra Skandinavien förekommer även den liknande dvärgmalmätaren E. pygmaeata som dock har en chokladbrun grundfärg, oftast saknar diskfläck på framvingen, flyger senare på säsongen och förekommer på fuktiga till friska gräsmarker på lägre nivåer. Vingspann 14–18 mm
Utbredning
Länsvis förekomst för nejlikmalmätare Observationer i  Sverige för nejlikmalmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nejlikmalmätaren beskrevs 1949 utifrån material från några platser på Nordkalotten. Den har tidigare uppfattats som identisk med E. undata som förekommer i högre bergsområden i Centraleuropa. Niels Knaben har dock visat att dessa är skilda arter. I Sverige upptäcktes arten 1918 i Torneträsktrakten där den fångades enstaka och sporadiskt fram till mitten av 1960-talet. Därefter gjordes inga fynd av nejlikmalmätare i Sverige förrän 1995 då arten upptäcktes på de små bergen Kaarinasvaara och Åggovarre i fjällkedjans periferi väster om Kummavuopio, 15–20 km sydost om Treriksröset. På dessa lokaler har arten kunnat återfinnas regelbundet sedan dess. Fjärilen återfanns även vid Torneträsk 2000 då två nya fynd gjordes nordväst om sjön. Det är inte osannolikt att nejlikmalmätaren förekommer i fler liknande miljöer mellan Torneträsk och Treriksröset, men på grund av områdets svårtillgänglighet har ingen ännu undersökt detta. Ett av artens mest kända förekomstområden är berget Saana vid Kilpisjärvi i nordvästra Finland, varifrån också huvuddelen av typexemplaren som utgör grund för artbeskrivningen kommer. Utöver de nordligaste delarna av Norge (Finnmark väst), Sverige (Torne lappmark), Finland (Enontekis och Enare lappmarker) och Kolahalvön är arten känd från de nordligaste delarna av Sibirien, i norra Ural, Altai och Sajan samt från norra Mongoliet. Möjligen är Eupithecia lafontaineata som beskrevs från Canada 1990 samma taxa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Nejlikmalmätare hittades under 1950- och 1960-talet i Abiskotrakten, men har därefter inte kunnat återfinnas i landet förrän 1995 då arten hittades vid Kaarinavaara strax sydost om Treriksröset. Nyare fynd har också gjorts norr om Torne träsk. Arten, vars larv lever i och på fjälllnejlika (Lychnis alpina), är antagligen förbisedd pga sin förhållandevis tidiga flygtid. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (300-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (476-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (16-240) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Nejlikmalmätaren är knuten till miljöer där dess värdväxt, fjällnejlika (Lychnis alpina) förekommer. Fjällnejlikan växer gärna i väldränerat morängrus i lite torrare lägen med låg vegetation eller där vinderosion håller växtligheten kort. Dessutom växer fjällnejlikan gärna i bergsbranter där sten och jordrörelser kontinuerligt skapar nya bara jordfläckar för växter att kolonisera. Fjällnejlikan är för övrigt en av de växter som har störst fördragsamhet mot hög halt av koppar i marken och förekommer därför ofta i tätare bestånd i anslutning till kopparfyndigheter. Alla nyare fynd av nejlikmalmätaren i Sverige har varit i solexponerade, mer eller mindre branta sydlägen med spridda bestånd av fjällnejlika. De aktuella fynden har på respektive plats gjorts ungefär i nivå med trädgränsen. Fjärilen börjar flyga tidigt under den korta nordliga sommarsäsongen, vanligen strax innan någon entomolog har kommit till fjällen. Detta gör att de friflygande fjärilar som fångas vanligen är mycket slitna individer. Fjärilen flyger aktivt under den tidiga delen av den ljusa polarnatten och om det är varmare även fram till morgonen. Man kan med mycket tur få se fjärilar som besöker blommande fjällnejlika. Sannolikt är fjällnejlika inte bara äggläggningsplats utan nyttjas även som nektarresurs av de vuxna individerna. Efter perioder med ogynnsamt väder flyger nejlikmal-mätaren ibland mitt på dagen i solljus. Honan lägger ägget på fröämnet av fjällnejlikans blomma. När larven kläcker gnager den sig in fröämnet/frögömman och börjar äta upp dess innehåll. Larvutvecklingen är extremt snabb, vid en temperatur på 20 grader utvecklar sig larven från 1-2 stadiet gömd inne i frökapseln till fullbildad på 7–9 dygn. Under de senare larvstadierna döljer sig den ljust rosabruna, typiskt knubbiga malmätarlarven med mörkbrunt ryggmönster så gott den kan inne i blomman. Omedelbart efter att larven blivit fullvuxen kryper den ur blomman och ned på marken där den förpuppar sig. Puppan övervintrar och ligger ganska ytligt i markytan vilket gör att den snart börjar värmas när vår-/försommarsolen smält bort ovanliggande snö. Eftersom både en snabb, och därmed säkrare, larvutveckling och en tidig kläckning gynnas av förhållandevis höga temperaturer kan man förvänta sig att nejlikmalmätaren har högre populationstätheter i sydbranter där solinstrålning under vår och sommar ger ett varmare mikroklimat än i omgivande arktisk terräng.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fjällnejlika
· fjällnejlika
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Eupithecia, Art Eupithecia fennoscandica Knaben, 1949 - nejlikmalmätare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Nejlikmalmätare hittades under 1950- och 1960-talet i Abiskotrakten, men har därefter inte kunnat återfinnas i landet förrän 1995 då arten hittades vid Kaarinavaara strax sydost om Treriksröset. Nyare fynd har också gjorts norr om Torne träsk. Arten, vars larv lever i och på fjälllnejlika (Lychnis alpina), är antagligen förbisedd pga sin förhållandevis tidiga flygtid. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (300-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (476-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (16-240) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Nejlikmalmätaren Eupithecia fennoscandica är en av nordens minsta malmätare. Vingarnas grundfärg är mörkt blygrå, ibland med ett inslag av mörkt brunt. Framvingarna är vattrade med ett flertal ljusa, mer eller mindre vågiga linjer vilket ger fjärilen ett särpräglat mörkt men brokigt intryck som inte finns hos någon annan nordisk malmätare. Även på den inre delen av bakvingarna löper flera ljusa parallella våglinjer som blir allt tydligare mot vingens bakkant. I sin livsmiljö kan avflugna fjärilar av arten främst förväxlas med slitna individer av gullrismalmätaren E. virgaureata som också flyger mycket tidigt på säsongen, men den senare arten är oftast större, mer spetsvingad och saknar ljusa band i vingteckningen. I norra Skandinavien förekommer även den liknande dvärgmalmätaren E. pygmaeata som dock har en chokladbrun grundfärg, oftast saknar diskfläck på framvingen, flyger senare på säsongen och förekommer på fuktiga till friska gräsmarker på lägre nivåer. Vingspann 14–18 mm

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nejlikmalmätare

Länsvis förekomst och status för nejlikmalmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nejlikmalmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nejlikmalmätaren beskrevs 1949 utifrån material från några platser på Nordkalotten. Den har tidigare uppfattats som identisk med E. undata som förekommer i högre bergsområden i Centraleuropa. Niels Knaben har dock visat att dessa är skilda arter. I Sverige upptäcktes arten 1918 i Torneträsktrakten där den fångades enstaka och sporadiskt fram till mitten av 1960-talet. Därefter gjordes inga fynd av nejlikmalmätare i Sverige förrän 1995 då arten upptäcktes på de små bergen Kaarinasvaara och Åggovarre i fjällkedjans periferi väster om Kummavuopio, 15–20 km sydost om Treriksröset. På dessa lokaler har arten kunnat återfinnas regelbundet sedan dess. Fjärilen återfanns även vid Torneträsk 2000 då två nya fynd gjordes nordväst om sjön. Det är inte osannolikt att nejlikmalmätaren förekommer i fler liknande miljöer mellan Torneträsk och Treriksröset, men på grund av områdets svårtillgänglighet har ingen ännu undersökt detta. Ett av artens mest kända förekomstområden är berget Saana vid Kilpisjärvi i nordvästra Finland, varifrån också huvuddelen av typexemplaren som utgör grund för artbeskrivningen kommer. Utöver de nordligaste delarna av Norge (Finnmark väst), Sverige (Torne lappmark), Finland (Enontekis och Enare lappmarker) och Kolahalvön är arten känd från de nordligaste delarna av Sibirien, i norra Ural, Altai och Sajan samt från norra Mongoliet. Möjligen är Eupithecia lafontaineata som beskrevs från Canada 1990 samma taxa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia fennoscandicaKnaben, 1949 - nejlikmalmätare

Nejlikmalmätaren är knuten till miljöer där dess värdväxt, fjällnejlika (Lychnis alpina) förekommer. Fjällnejlikan växer gärna i väldränerat morängrus i lite torrare lägen med låg vegetation eller där vinderosion håller växtligheten kort. Dessutom växer fjällnejlikan gärna i bergsbranter där sten och jordrörelser kontinuerligt skapar nya bara jordfläckar för växter att kolonisera. Fjällnejlikan är för övrigt en av de växter som har störst fördragsamhet mot hög halt av koppar i marken och förekommer därför ofta i tätare bestånd i anslutning till kopparfyndigheter. Alla nyare fynd av nejlikmalmätaren i Sverige har varit i solexponerade, mer eller mindre branta sydlägen med spridda bestånd av fjällnejlika. De aktuella fynden har på respektive plats gjorts ungefär i nivå med trädgränsen. Fjärilen börjar flyga tidigt under den korta nordliga sommarsäsongen, vanligen strax innan någon entomolog har kommit till fjällen. Detta gör att de friflygande fjärilar som fångas vanligen är mycket slitna individer. Fjärilen flyger aktivt under den tidiga delen av den ljusa polarnatten och om det är varmare även fram till morgonen. Man kan med mycket tur få se fjärilar som besöker blommande fjällnejlika. Sannolikt är fjällnejlika inte bara äggläggningsplats utan nyttjas även som nektarresurs av de vuxna individerna. Efter perioder med ogynnsamt väder flyger nejlikmal-mätaren ibland mitt på dagen i solljus. Honan lägger ägget på fröämnet av fjällnejlikans blomma. När larven kläcker gnager den sig in fröämnet/frögömman och börjar äta upp dess innehåll. Larvutvecklingen är extremt snabb, vid en temperatur på 20 grader utvecklar sig larven från 1-2 stadiet gömd inne i frökapseln till fullbildad på 7–9 dygn. Under de senare larvstadierna döljer sig den ljust rosabruna, typiskt knubbiga malmätarlarven med mörkbrunt ryggmönster så gott den kan inne i blomman. Omedelbart efter att larven blivit fullvuxen kryper den ur blomman och ned på marken där den förpuppar sig. Puppan övervintrar och ligger ganska ytligt i markytan vilket gör att den snart börjar värmas när vår-/försommarsolen smält bort ovanliggande snö. Eftersom både en snabb, och därmed säkrare, larvutveckling och en tidig kläckning gynnas av förhållandevis höga temperaturer kan man förvänta sig att nejlikmalmätaren har högre populationstätheter i sydbranter där solinstrålning under vår och sommar ger ett varmare mikroklimat än i omgivande arktisk terräng.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark, Fjällbiotoper, Lövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fjällnejlika - Viscaria alpina (Viktig)
Eftersom nejlikmalmätaren lever i den arktiska delen av fjällvärlden är kunskapen om vilka yttre faktorer som kan påverka arten relativt begränsad. Ett möjligt hot är stordrift av ren i de nordliga fjälltrakterna, särskilt om flockarna blir större och mer stationära än i den ursprungliga näringen. Renhjordar som får gå och beta länge på samma plats kan erodera ned befintlig flora och fauna. Ett annat möjligt framtida hot är om kopparpriserna blir så mycket högre än i dag att det kan bli aktuellt med ytterligare gruvdrift i fjällvärlden. Detta skulle kunna skada ännu inte kända förekomster av nejlikmalmätare.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Undvik att skapa stora koncentrerade ansamlingar av renhjordar med begränsade rörelsemöjligheter. Fortsatta eftersökningar av eventuella, ytterligare, förekomster av nejlik-malmätaren i alla nordliga svenska fjällområden bör genomföras.

.

Bolte, K. B. 1990. Guide to the Geometridae of Canada (Lepidoptera) VI. Subfamily Larentiinae 1. Revision of the genus Eupithecia. Memoirs of the Entomological Society of Canada, No. 151, 1–253. Knaben, N. 1949. Eupithecia fennoscandica n. sp. (Lepid., Geometridae). Ent. Tidskr. 70: 77–81. Mironov, V. 2003 The Geometrid Moths of Europe vol 4. Apollo Books. Stenstrup.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1941. Svenska fjärilar.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117: 35–48.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122(1-2): 41–55. Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2003. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2002. Ent. Tidskr. 124 (1-2): 25–31.

Svensson I, 1957. De senaste tio årens nytillskott av Svenska fjärilar. Opuscula ent. 12: 143–161 Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska föreningen. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia fennoscandica, Knaben, 1949 - nejlikmalmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.