Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ukrainastävmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Filatima ukrainica
Ukrainastävmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ukrainastävmalen är en medelstor mal med en vingbredd på 13–16 mm. Den har ett oansenlig utseende och kan förväxlas med en rad andra stävmalar, i första hand mossmalarna av släktet Bryotropha. Framvingarna är enfärgat dystert bruna, oftast med antydan till en mörk punkt mitt i vingen 2/3 från basen. Bakvingarna är brunaktig grå, ljusare än framvingarna och ungefär lika breda som dessa. För att säkert fastställa arttillhörighet måste man genomföra en undersökning av genitalierna. Arten är avbildad i Huemer & Karsholt (1999).
Utbredning
Länsvis förekomst för ukrainastävmal Observationer i  Sverige för ukrainastävmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har mycket få fyndlokaler inom sitt utbredningsområde (norra och östra Europa). Den har hittills rapporterats från Ukraina, Sverige och Litauen. Den beskrevs på grundval av ett enda exemplar taget i gles, torr tallskog i Kupyansk, Charkov i Ukraina. Det andra exemplaret togs på Gotland, Mästermyr den 26.VI.1978 på ljus (Bengtsson leg.). Senare rapporterades om några fynd från Litauen, däribland den då ännu okända honan. Fyndet på Mästermyr på Gotland är det hittills enda kända uppgiften från Sverige. Flera samlare har efter 1978 besökt fyndlokalen, vars position är exakt känd, utan att finna något ytterligare exemplar. Trots detta tyder det mesta på att det inte rör sig om ett influget exemplar utan att arten verkligen finns på Gotland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
I Norden endast känd från ett fynd på Mästermyr på södra Gotland 1978. Denna lokal håller på att växa igen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Ukrainastävmalen är bara känd genom ett fåtal fynd och inget är känt om artens biologi. Släktingen försummad stävmal F. incomptella, som också togs på Mästermyr vid samma tillfälle 1978, lever på olika videarter Salix spp. På fångstplatsen växte vid insamlingstillfället flera olika arter av släktet Salix, bl.a. gråvide S. cinerea, svartvide S. myrsinifolia och krypvide S. repens. I området fanns också lågvuxna tallar och klibbal. Markytan var täckt av kalkbleke efter den senaste stora utdikningen i början av 1900-talet. Man kan förmoda att urkainastävmalen gynnas av uppslag av Salix på torra, soliga lokaler, dvs. att arten får ett uppsving vid ett visst successionstillstånd på lokaler där sälgarter förekommer som pionjärväxter.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· viden
· viden
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Filatima, Art Filatima ukrainica Piskonov, 1971 - ukrainastävmal Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation I Norden endast känd från ett fynd på Mästermyr på södra Gotland 1978. Denna lokal håller på att växa igen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ukrainastävmalen är en medelstor mal med en vingbredd på 13–16 mm. Den har ett oansenlig utseende och kan förväxlas med en rad andra stävmalar, i första hand mossmalarna av släktet Bryotropha. Framvingarna är enfärgat dystert bruna, oftast med antydan till en mörk punkt mitt i vingen 2/3 från basen. Bakvingarna är brunaktig grå, ljusare än framvingarna och ungefär lika breda som dessa. För att säkert fastställa arttillhörighet måste man genomföra en undersökning av genitalierna. Arten är avbildad i Huemer & Karsholt (1999).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ukrainastävmal

Länsvis förekomst och status för ukrainastävmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ukrainastävmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har mycket få fyndlokaler inom sitt utbredningsområde (norra och östra Europa). Den har hittills rapporterats från Ukraina, Sverige och Litauen. Den beskrevs på grundval av ett enda exemplar taget i gles, torr tallskog i Kupyansk, Charkov i Ukraina. Det andra exemplaret togs på Gotland, Mästermyr den 26.VI.1978 på ljus (Bengtsson leg.). Senare rapporterades om några fynd från Litauen, däribland den då ännu okända honan. Fyndet på Mästermyr på Gotland är det hittills enda kända uppgiften från Sverige. Flera samlare har efter 1978 besökt fyndlokalen, vars position är exakt känd, utan att finna något ytterligare exemplar. Trots detta tyder det mesta på att det inte rör sig om ett influget exemplar utan att arten verkligen finns på Gotland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Filatima  
  • Art
    Filatima ukrainicaPiskonov, 1971 - ukrainastävmal

Ukrainastävmalen är bara känd genom ett fåtal fynd och inget är känt om artens biologi. Släktingen försummad stävmal F. incomptella, som också togs på Mästermyr vid samma tillfälle 1978, lever på olika videarter Salix spp. På fångstplatsen växte vid insamlingstillfället flera olika arter av släktet Salix, bl.a. gråvide S. cinerea, svartvide S. myrsinifolia och krypvide S. repens. I området fanns också lågvuxna tallar och klibbal. Markytan var täckt av kalkbleke efter den senaste stora utdikningen i början av 1900-talet. Man kan förmoda att urkainastävmalen gynnas av uppslag av Salix på torra, soliga lokaler, dvs. att arten får ett uppsving vid ett visst successionstillstånd på lokaler där sälgarter förekommer som pionjärväxter.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· viden - Salix (Har betydelse)
Lokalen på Mästermyr har efter fyndet 1978 påtagligt förändrats. De på den tiden öppna ytorna har nu mer eller mindre slutits av ungtallar och örtvegetation medan buskagen av olika sälgarter har trängts tillbaka. Solinstrålningen i markplanet och någon meter upp har kraftigt reducerats. Vissa andra arter, exempelvis grågul alvarrotvecklare Dichrorampha senectana, som för ett kvartssekel var vanlig på platsen, har likaledes gått tillbaka. Av allt att döma är igenväxningen ett hot mot arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Om arten fortfarande finns kvar på Mästermyr, skulle den möjligen kunna räddas genom utglesning av tallbeståndet, men förmodligen är denna åtgärd inte tillräcklig. Grundvattensänkningen gör att de videarter som fanns där tidigare knappast kommer tillbaka. Om man mot förmodan skulle återfinna arten igen, bör man genast diskutera lämpliga åtgärder för att gynna tillväxten av bl.a. gråvide och svartvide. Önskvärt vore att man regelbundet sökte efter arten på Mästermyr. Man bör också pröva andra liknande lokaler på Gotland som hyser rika buskage av Salix.

Bengtsson, B.Å., 1980. Två för Sverige nya småfjärilsarter. Ent. Tidskr. 101: 87–90.

Huemer, P. & Karsholt, O., 1999. Gelechiidae I (Gelechiinae: Teleiodini, Gelechini). – In P. Huemer, O. Karsholt and L. Lyneborg (eds): Microlepidoptera of Europe 3: 1–356.

Ivinskis, P., 1981. Revue of palearctic species of genus Filatima Busck, 1939 and description of new female of species Filatima ukrainica Piskunov, 1971, femina nova (Lepidoptera, Gelechiidae) found on Lithuanian coast of Baltic Sea. Lietuvos TSR Mokslu Akademijos darbai. C. serija: 4752.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Filatima  
  • Art
    Filatima ukrainica, Piskonov, 1971 - ukrainastävmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.