Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  silverbandad rotfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Gazoryctra ganna
Silverbandad rotfjäril Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjärilen är en av de mest distinkt tecknade av våra nordiska små rotfjärilsarter. Vingteckningen är karakteristisk med tydliga silvervita band som bildar ett mycket grunt och ofullständigt V-tecken på de hos hanen rödbruna framvingarna och även bildar en rotfältslinje. Honan är större än hanen med en vingbredd på 36–42 mm (hanen 29–36 mm) och med en ljust gråbrun grundfärg som ger ett betydligt dovare intryck. Arten kan i samlingar närmast förväxlas med lerfärgad rotfjäril Korscheltellus lupulina, men den senare skiljer sig bland annat avsevärt på flygtiden som infaller minst 10 veckor tidigare, tydliga skillnader finns också i utseendet. Utöver detta överlappar inte de båda arternas utbredning varandra i Norden.
Utbredning
Länsvis förekomst för silverbandad rotfjäril Observationer i  Sverige för silverbandad rotfjäril
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Fjällrotfjäril förekommer i Kontinentaleuropa (i Alperna och Karpaterna ovanför trädgränsen). I Nordeuropa sträcker sig utbredningen från Kolahalvön och Tornedalen genom Finland, österut i Ryssland i den boreala zonen vidare genom Sibirien och östligast till Japan. Den har på flera håll i litteraturen felaktigt uppgivits som påträffad i de baltiska länderna. I Sverige har endast två hanar och två honor påträffats 25 och 30 augusti 1847 i Norrbotten på ön Kylänsaari i Torne älv helt nära finska gränsen. Flera försök att återfinna arten har gjorts under andra halvan av 1900-talet, dock helt utan resultat. I Finland förekommer arten utbrett över stora delar av landet, men anses överallt uppträda lokalt. På sina ställen kan den åtminstone vissa år uppträda mera talrikt. Den har påträffats i alla sydligare provinser utom på Åland norrut upp till i höjd med Uleåborg. Nordligast är den funnen vid Ivalo i Inari lappmark. Arten har påträffats på Karelska näset i Ryssland samt över stora delar av Kolahalvön, i de inre delarna också i mer höglänt terräng. Ingen tydlig minskning av arten har registrerats och den är inte rödlistad i Finland. Inte heller från övriga europeiska länder uppges arten ha minskat. I Tyskland rödlistas arten dock som Sårbar (3, ”Gefärdet”). Fynd saknas ännu från Norge men den sena flygperioden kan mycket väl innebära att artens verkliga utbredning i Norden är större än vad som i dagsläget är känt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Fyra exemplar fångades i Tornedalen 1847. Sedan dess har arten inte kunnat återfinnas, trots att den förekommer förhållandevis utbrett i norra Finland. Arten flyger främst i gryningen under sensommaren och undgår därför normalt upptäckt. Arten eftersöktes utan framgång i augusti 2008 på de lokaler där den funnits på 1800-talet. Lokalerna bedömdes också i sitt nuvarande skick vara olämpliga som habitat för arten. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1847.
Ekologi
Fjällrotfjäril är påtagligt lokal inom sitt nordliga utbredningsområde och påträffas främst i boreala barrskogar och längst norrut på tundramarker ovanför trädgränsen. Gynnsamma habitat är främst små, öppna gläntor i skogsmark, t ex mindre gräs- eller örtbevuxna ytor som uppstått vid avverkning eller gallring i ett småskaligare skogsbruk. Arten tycks bara förekomma i skogsbestånd som uppnått avverkningsbar ålder och förekommer såvitt känt inte i yngre bestånd. I övrigt förefaller inte arten vara särskilt krävande utan kan påträffas i den mer utbredda nordiska kulturbarrskogen och inte bara i egentlig gammelskog/naturskog. I Finland kan fjällrotfjäril på sina bättre lokaler emellanåt påträffas talrikt. Arten förekommer åtminstone i de södra delarna av Finland gärna i smärre sluttningar eller småsänkor med en rikligare växt av fleråriga gräs av släktet Calamagrostis, t ex piprör C. arundinacea eller bergrör C. epigejos samt av örnbräken Pteridium aquilinum. Flygtiden infaller normala år från mitten av augusti till mitten av september. Emellanåt påträffas fjärilen i Finland redan från början av augusti och möjligen är flygtidens början beroende av sommarklimatet. Högflygningen inträder normalt i andra halvan av augusti. Vissa indikationer från Finland tyder på att arten på varje lokal har en kort flygperiod, vilket möjligen kan bidra till att förekomster lättare förbises. Fjärilen svärmar från morgonen (7–8-tiden) fram till förmiddagen (10–11-tiden). I viss utsträckning svärmar fjärilen även på kvällen vid 19–20-tiden medan solen fortfarande är uppe. Svärmningen sker främst i soligt väder men kan i viss utsträckning även ske vid mulen väderlek. Under gryningen och den tidiga morgonen har hanarna påträffats sittande väl synliga uppkrupna på strån av piprör eller bergrör. Den snabba och kraftfulla svärmningen börjar när solens första strålar börjar värma upp habitatet och fjärilarna flyger gärna såväl i halvskugga mellan träden som i fullt solsken utmed skogskanter eller skogsbryn. Hanarna kan då ses svepa förbi i ett rasande tempo medan honor flyger avsevärt långsammare. Den typiska pendelsvärmningen hos andra rotfjärilarters hanar sker hos fjällrotfjäril enbart undantagsvis och hör inte till artens typiska flygbeteende. Arten lockas i Finland endast vid enstaka tillfällen till UV-ljus, troligen på grund av flygtiden på dygnet. Fjärilar har under dagen också påträffats sittande på undersidan av grankvistar, örnbräkenblad och andra blad. Honan släpper äggen enstaka under flykten och ibland även sittande. Utvecklingsbiologin har tills helt nyligen varit nära nog okänd men är nu delvis beskriven. Det är dock inte känt om det är äggen eller de små larverna som övervintrar första gången, men därefter övervintrar larven i Norden troligen flera gånger. I Schweiz har observationer gjorts som tyder på att larven övervintrar tre gånger. Värdväxterna i Norden är inte kända men larven lever troligen på rötter av flera växter, bl.a. piprör, bergrör, möjligen även örnbräken och kanske också på renfana och blåbär i likhet med flera av sina polyfaga släktingar. Larven är fullväxt 30–35 mm lång. Förpuppningen sker någon dm under markytan i en spunnen puppkammare som har förbindelse med markytan via ett lodrätt spunnet rör. Puppkammaren förses med ett spunnet lock som puppan inför kläckningen tränger igenom varefter puppan vrider sig upp genom röret och fjärilen kläcker då puppan trängt halvvägs upp ur markytan.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bergrör
· bergrör
· blomväxter
· blomväxter
· piprör
· piprör
· örnbräken
· örnbräken
· örnbräknar
· örnbräknar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Hepialidae (rotfjärilar), Släkte Gazoryctra, Art Gazoryctra ganna (Hübner, 1808) - silverbandad rotfjäril Synonymer fjällrotfjäril, Hepialus ganna (Hübner, 1808), Bombyx ganna Hübner, 1808, Korscheltellus ganna (Hübner, 1808)

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Fyra exemplar fångades i Tornedalen 1847. Sedan dess har arten inte kunnat återfinnas, trots att den förekommer förhållandevis utbrett i norra Finland. Arten flyger främst i gryningen under sensommaren och undgår därför normalt upptäckt. Arten eftersöktes utan framgång i augusti 2008 på de lokaler där den funnits på 1800-talet. Lokalerna bedömdes också i sitt nuvarande skick vara olämpliga som habitat för arten. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1847.
Fjärilen är en av de mest distinkt tecknade av våra nordiska små rotfjärilsarter. Vingteckningen är karakteristisk med tydliga silvervita band som bildar ett mycket grunt och ofullständigt V-tecken på de hos hanen rödbruna framvingarna och även bildar en rotfältslinje. Honan är större än hanen med en vingbredd på 36–42 mm (hanen 29–36 mm) och med en ljust gråbrun grundfärg som ger ett betydligt dovare intryck. Arten kan i samlingar närmast förväxlas med lerfärgad rotfjäril Korscheltellus lupulina, men den senare skiljer sig bland annat avsevärt på flygtiden som infaller minst 10 veckor tidigare, tydliga skillnader finns också i utseendet. Utöver detta överlappar inte de båda arternas utbredning varandra i Norden.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för silverbandad rotfjäril

Länsvis förekomst och status för silverbandad rotfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för silverbandad rotfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fjällrotfjäril förekommer i Kontinentaleuropa (i Alperna och Karpaterna ovanför trädgränsen). I Nordeuropa sträcker sig utbredningen från Kolahalvön och Tornedalen genom Finland, österut i Ryssland i den boreala zonen vidare genom Sibirien och östligast till Japan. Den har på flera håll i litteraturen felaktigt uppgivits som påträffad i de baltiska länderna. I Sverige har endast två hanar och två honor påträffats 25 och 30 augusti 1847 i Norrbotten på ön Kylänsaari i Torne älv helt nära finska gränsen. Flera försök att återfinna arten har gjorts under andra halvan av 1900-talet, dock helt utan resultat. I Finland förekommer arten utbrett över stora delar av landet, men anses överallt uppträda lokalt. På sina ställen kan den åtminstone vissa år uppträda mera talrikt. Den har påträffats i alla sydligare provinser utom på Åland norrut upp till i höjd med Uleåborg. Nordligast är den funnen vid Ivalo i Inari lappmark. Arten har påträffats på Karelska näset i Ryssland samt över stora delar av Kolahalvön, i de inre delarna också i mer höglänt terräng. Ingen tydlig minskning av arten har registrerats och den är inte rödlistad i Finland. Inte heller från övriga europeiska länder uppges arten ha minskat. I Tyskland rödlistas arten dock som Sårbar (3, ”Gefärdet”). Fynd saknas ännu från Norge men den sena flygperioden kan mycket väl innebära att artens verkliga utbredning i Norden är större än vad som i dagsläget är känt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Hepialoidea  
  • Familj
    Hepialidae - rotfjärilar 
  • Släkte
    Gazoryctra  
  • Art
    Gazoryctra ganna(Hübner, 1808) - silverbandad rotfjäril
    Synonymer
    fjällrotfjäril
    Hepialus ganna (Hübner, 1808)
    Bombyx ganna Hübner, 1808
    Korscheltellus ganna (Hübner, 1808)

Fjällrotfjäril är påtagligt lokal inom sitt nordliga utbredningsområde och påträffas främst i boreala barrskogar och längst norrut på tundramarker ovanför trädgränsen. Gynnsamma habitat är främst små, öppna gläntor i skogsmark, t ex mindre gräs- eller örtbevuxna ytor som uppstått vid avverkning eller gallring i ett småskaligare skogsbruk. Arten tycks bara förekomma i skogsbestånd som uppnått avverkningsbar ålder och förekommer såvitt känt inte i yngre bestånd. I övrigt förefaller inte arten vara särskilt krävande utan kan påträffas i den mer utbredda nordiska kulturbarrskogen och inte bara i egentlig gammelskog/naturskog. I Finland kan fjällrotfjäril på sina bättre lokaler emellanåt påträffas talrikt. Arten förekommer åtminstone i de södra delarna av Finland gärna i smärre sluttningar eller småsänkor med en rikligare växt av fleråriga gräs av släktet Calamagrostis, t ex piprör C. arundinacea eller bergrör C. epigejos samt av örnbräken Pteridium aquilinum. Flygtiden infaller normala år från mitten av augusti till mitten av september. Emellanåt påträffas fjärilen i Finland redan från början av augusti och möjligen är flygtidens början beroende av sommarklimatet. Högflygningen inträder normalt i andra halvan av augusti. Vissa indikationer från Finland tyder på att arten på varje lokal har en kort flygperiod, vilket möjligen kan bidra till att förekomster lättare förbises. Fjärilen svärmar från morgonen (7–8-tiden) fram till förmiddagen (10–11-tiden). I viss utsträckning svärmar fjärilen även på kvällen vid 19–20-tiden medan solen fortfarande är uppe. Svärmningen sker främst i soligt väder men kan i viss utsträckning även ske vid mulen väderlek. Under gryningen och den tidiga morgonen har hanarna påträffats sittande väl synliga uppkrupna på strån av piprör eller bergrör. Den snabba och kraftfulla svärmningen börjar när solens första strålar börjar värma upp habitatet och fjärilarna flyger gärna såväl i halvskugga mellan träden som i fullt solsken utmed skogskanter eller skogsbryn. Hanarna kan då ses svepa förbi i ett rasande tempo medan honor flyger avsevärt långsammare. Den typiska pendelsvärmningen hos andra rotfjärilarters hanar sker hos fjällrotfjäril enbart undantagsvis och hör inte till artens typiska flygbeteende. Arten lockas i Finland endast vid enstaka tillfällen till UV-ljus, troligen på grund av flygtiden på dygnet. Fjärilar har under dagen också påträffats sittande på undersidan av grankvistar, örnbräkenblad och andra blad. Honan släpper äggen enstaka under flykten och ibland även sittande. Utvecklingsbiologin har tills helt nyligen varit nära nog okänd men är nu delvis beskriven. Det är dock inte känt om det är äggen eller de små larverna som övervintrar första gången, men därefter övervintrar larven i Norden troligen flera gånger. I Schweiz har observationer gjorts som tyder på att larven övervintrar tre gånger. Värdväxterna i Norden är inte kända men larven lever troligen på rötter av flera växter, bl.a. piprör, bergrör, möjligen även örnbräken och kanske också på renfana och blåbär i likhet med flera av sina polyfaga släktingar. Larven är fullväxt 30–35 mm lång. Förpuppningen sker någon dm under markytan i en spunnen puppkammare som har förbindelse med markytan via ett lodrätt spunnet rör. Puppkammaren förses med ett spunnet lock som puppan inför kläckningen tränger igenom varefter puppan vrider sig upp genom röret och fjärilen kläcker då puppan trängt halvvägs upp ur markytan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bergrör - Calamagrostis epigejos (Har betydelse)
· blomväxter - Angiospermae (Har betydelse)
· piprör - Calamagrostis arundinacea (Har betydelse)
· örnbräken - Pteridium aquilinum (Har betydelse)
· örnbräknar - Pteridium (Har betydelse)
Arten hör hemma i den nordiska boreala barrskogen men är av ännu inte kända orsaker påfallande lokal i sitt förekomstmönster. Inga hot är i dagsläget kända för arten. Den har upptagits på rödlistan i första hand eftersom den är känd från ett mycket begränsat område och inte har återfunnits på drygt 150 år. I Finland förefaller inte ett småskaligt skogsbruk påverka lokala populationer negativt. Det kan däremot antas att storskaliga avverkningar liksom mer ingripande markberedningsåtgärder kan påverka lokalklimatet och hydrologiska förhållanden på ett sätt som skulle kunna skada artens förekomster.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Artens biologi och ekologi är inte tillräckligt känd och därför kan inga närmare förslag till åtgärder i dagsläget identifieras för arten. Primärt är det av stor vikt att undersökningar kommer till stånd för att utröna om arten fortfarande förekommer i landet och vilket ungefärligt utbredningsområde den i så fall har.
Släktet Gazoryctra förekommer enbart i Holarktis och innehåller totalt 14 arter, i Palearktis förekommer fyra arter och i Europa två.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L. O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Oslo (Lepidopterologisk Arbeidsgruppe, Zoologisk Museum, Univ. Oslo), 192 pp.

Boheman, C. H. 1848. Kongl. Vetenskapakademiens handlingar under senare hälften af år 1848: 190.

Bundesamt für Naturschutz. 1998. Rote Liste gefärdeter Tiere Deutschlands. Bonn (Bundesamt für Naturschutz), 434 pp, med bilaga.

Deutsch, A. 1922. Hepialus ganna- und Anarta nigrita-Fang auf der Saile bei Innsbruck. Z. öst. ent. Ver. 7(7/9): 29–31.

Eliasson, C. U. 1997. Fjällrotfjärilen, Hepialus ganna (Lepidoptera: Hepialidae), förpassad ut ur Sverige genom ett tryckfel. Ent. Tidskr. 118 (2-3): 131–132.

de Freina, J. & Witt, T. 1990. Die Bombyces und Sphinges der Westpalaearktis (Insecta, Lepidoptera), Band 2.

München (Forschung & Wissenschaft Verlag GmbH), 140 pp, 10 pls.

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1–216.

Kozlov, M. V. & Jalava, I. 1994. Lepidoptera of the Kola Peninsula, northwestern Russia. Ent. fenn. 5: 65–85.

Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu (Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda), 130 pp. Miljöministeriet. 2000. Threatened species in Finland 2000. www.vyh.fi/eng/environ/naturcon.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning (Sphinges, Bombycimorpha, etc). Lund (CWK Gleerup), 91 pp, 181 maps.

Pro Natura – Schweizerischer Bund für Naturschutz (Hrsg.). 2000. Schmetterlinge und ihre Lebensräume. Arten, Gefährdung, Schutz. Schweiz und angrenzende Gebiete. Band 3. Egg (Pro Natura - Schweizerischer Bund für Naturschutz), xi, 914 pp, 34 clrpls.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera – Latvijas Taurinu Katalogs. Baptria 21(3a): 1–71.

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Tallinn-Tartu (Teaduste Akadeemia Kirjastus), 64 pp.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Hepialoidea  
  • Familj
    Hepialidae - rotfjärilar 
  • Släkte
    Gazoryctra  
  • Art
    Gazoryctra ganna, (Hübner, 1808) - silverbandad rotfjäril
    Synonymer
    fjällrotfjäril
    Hepialus ganna (Hübner, 1808)
    Bombyx ganna Hübner, 1808
    Korscheltellus ganna (Hübner, 1808)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.