Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  saffransfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Jodia croceago
Saffransfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Saffransflyet påminner i vingteckningen och med sin gulaktiga färg mycket om gulvingeflyn Xanthia spp., men till skillnad från dessa som har en välvd bakkroppsöversida har saffransflyet platt bakkropp och är närmare besläktad med plattflyn Conistra spp. Framvingarna är ljust orangegula med vaga orangebruna tvärlinjer. Den mittersta tvärlinjen bildar en skarp V-form med spetsen riktad mot mitten av yttre mellanfältet. Bakvingarna är vita med svaga rosafärgade tvärlinjer och diskfläckar. Framkroppen har framvingarnas färg och bakkroppen är gråvit på ovansidan. Omisskännligt för denna art är de tre till fyra, skarpt vita, små fläckarna på framvingekanten. Vingspann 32-38 mm. Larven är ljusbrun med svagt antydda mörkare snedstreck på ryggen. Den växer sig oproportionerligt stor i förhållande till fjärilen.
Utbredning
Länsvis förekomst för saffransfly Observationer i  Sverige för saffransfly
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Artens kraftiga tillbakagång i Mellan- och Nordeuropa började tidigt och den förekommer idag endast på ett fåtal lokaler i länderna norr om Alperna. Det har därför varit motiverat att uppta arten som Försvunnen i den svenska rödlistan trots att antalet svenska fynd är få. Dessa är två fynd från Skåne gjorda av H. D. J. Wallengren i Trolle Ljungby (före 1865) och i Farhult (före 1894), samt en trovärdig uppgift om ett fynd från Västergötland gjort av P. A. Edgren 1864. Arten har inte gjort sig känd som migrerande inom de delar av Europa där den under 1900-talet varit mer utbredd och talrik. Fynd av saffransfly saknas från samtliga våra grannländer inklusive Baltikum. Närmast oss är den påträffad i Rendsburg och Schleswig i Nordtyskland, senast 1938. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika och Medelhavsområdet till Libanon och Iran. Utbredningens nordgräns sträckte sig tidigare genom södra England, Wales, norra Tyskland och i Ryssland nordligast till Moskva. Idag förekommer den endast på ett par platser i England (Surrey och South Devon), i sydöstra Tyskland, Ungern, Slovakien, östra Polen och söder om dessa områden, överallt norr om Medelhavsområdet är den sällsynt med mycket lokal förekomst.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Saffransfly är uppgiven från Skåne och Västergötland från mitten av 1800-talet, men har aldrig kunnat återfinnas. Arten är på kontinenten knuten till öppna varma ek(kratt)skogar (Qeurcus sp.) och har under lång tid minskat kraftigt även där. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1870.
Ekologi
Flera värdefulla typer av livsmiljöer för fjärilsarter i Sverige har mer eller mindre helt gått förlorade under 1900-talet. Exempelvis återstår endast ynkliga fragment av de stora ljunghedar med ginst som dominerade landskapsbilden i södra Halland och delar av nordvästra Skåne. Det hårda betestrycket och det oplanerade skogsbruket under flera hundra år fram till 1800-talet hade också skapat andra öppna miljöer till vilka en speciell fauna och flora var anpassade. För att idag hitta liknande landskapsomformande brukningsmetoder måste man förflytta sig till de fattigare delarna av Europa eller till Nordafrika och Främre Asien. Författarens erfarenhet av saffransflyets habitat i Turkiet är att den uppträder talrikare i ett helt öppet landskap som tidigare varit skogsklätt och där artens värdväxter, lövfällande ekarter Quercus spp., bara finns kvar som en hårt nyttjad buskskog. Fjärilens larver föredrar de allra färskaste löven, sannolikt på grund av en snabbare tillväxt på löv med mer begränsad mängd garvämnen och andra växtgifter. Litteraturen omnämner särskilt stubbskott och liknande som ger stora och helt färska löv under en längre tillväxtperiod. De turkiska buskskogarna åderlåts ständigt på hushållsved för matlagning och det är i allmänhet kvinnor och barn som sköter kapning och hemforsling. Av den orsaken kapas helt unga träd och det är endast dessa som överlever genom stubbskott. Saffransfly förekommer idag i andra miljöer med ek i Europa, men har samtidigt blivit mycket lokal och vanligen också fåtalig. Miljöerna utmärker sig som torra och varma, exempelvis branta sydvända bergs- eller dalsidor med en begränsad tillgång på vatten, vilket gör skogarna glesa samt att ekarna ofta stannar i buskstorlek och bildar krattskogar. I klippterräng kan lövsprickningen på samma buske bli mer utdragen genom att de mer marknära solexponerade kvistarna påverkas av utstrålningen från uppvärmda klippor och därför får en tidigare start. I Mellaneuropa och England omnämns ek Quercus robur som larvens mest betydelsefulla värdväxt, men den kan också livnära sig av bok Fagus sylvatica, päronträd Pyrus communis, poppelarter Populus spp. och lönnarter Acer spp. Fjärilarna är m. el. m. vinteraktiva i Sydeuropa. I Mellaneuropa flyger de aktivt från kläckningen i oktober till november och efter övervintringen från mars till maj. I Ungern misstänker man att övervintringen oftare sker i puppstadiet och att de kläcker först under våren. Fjärilshonan lägger endast ägg under våren och det förmodas att också parningen endast sker då såsom hos andra plattflyn. Saffransfly är ofta välbehållen till sent på våren vilket tyder på att fjärilarna har en mer begränsad rörlighet, speciellt före övervintringen men också senare. Fjärilarna besöker blommor av murgröna Hedera helix och videarter Salix spp. samt savflöden på träd. De kan främst insamlas med jäst fruktsaft, men flyger under varma vårkvällar också fram till UV-ljus. Övervintrande fjärilar sitter i torra ihoprullade löv på marken eller på ekbuskarna. Arten verkar undvika kustnära områden i Sydeuropa som saknar regelbundna frostperioder och förekommer här främst på lägre nivåer i bergstrakter. Äggen läggs under våren i små grupper på ekkvistar och utvecklingstiden är cirka tre veckor. Larven tillväxer i England från maj till juli. Från mitten av juli vilar larven i en stor rund jordkokong under markytan i åtta veckor före förpuppningen i mitten av september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· ekar
· ekar
· lönnar
· lönnar
· murgröna
· murgröna
· popplar
· popplar
· päron
· päron
· päronsläktet
· päronsläktet
· skogsek
· skogsek
· viden
· viden
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Jodia, Art Jodia croceago (Denis & Schiffermüller, 1775) - saffransfly Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Saffransfly är uppgiven från Skåne och Västergötland från mitten av 1800-talet, men har aldrig kunnat återfinnas. Arten är på kontinenten knuten till öppna varma ek(kratt)skogar (Qeurcus sp.) och har under lång tid minskat kraftigt även där. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1870.
Saffransflyet påminner i vingteckningen och med sin gulaktiga färg mycket om gulvingeflyn Xanthia spp., men till skillnad från dessa som har en välvd bakkroppsöversida har saffransflyet platt bakkropp och är närmare besläktad med plattflyn Conistra spp. Framvingarna är ljust orangegula med vaga orangebruna tvärlinjer. Den mittersta tvärlinjen bildar en skarp V-form med spetsen riktad mot mitten av yttre mellanfältet. Bakvingarna är vita med svaga rosafärgade tvärlinjer och diskfläckar. Framkroppen har framvingarnas färg och bakkroppen är gråvit på ovansidan. Omisskännligt för denna art är de tre till fyra, skarpt vita, små fläckarna på framvingekanten. Vingspann 32-38 mm. Larven är ljusbrun med svagt antydda mörkare snedstreck på ryggen. Den växer sig oproportionerligt stor i förhållande till fjärilen.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för saffransfly

Länsvis förekomst och status för saffransfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för saffransfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens kraftiga tillbakagång i Mellan- och Nordeuropa började tidigt och den förekommer idag endast på ett fåtal lokaler i länderna norr om Alperna. Det har därför varit motiverat att uppta arten som Försvunnen i den svenska rödlistan trots att antalet svenska fynd är få. Dessa är två fynd från Skåne gjorda av H. D. J. Wallengren i Trolle Ljungby (före 1865) och i Farhult (före 1894), samt en trovärdig uppgift om ett fynd från Västergötland gjort av P. A. Edgren 1864. Arten har inte gjort sig känd som migrerande inom de delar av Europa där den under 1900-talet varit mer utbredd och talrik. Fynd av saffransfly saknas från samtliga våra grannländer inklusive Baltikum. Närmast oss är den påträffad i Rendsburg och Schleswig i Nordtyskland, senast 1938. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika och Medelhavsområdet till Libanon och Iran. Utbredningens nordgräns sträckte sig tidigare genom södra England, Wales, norra Tyskland och i Ryssland nordligast till Moskva. Idag förekommer den endast på ett par platser i England (Surrey och South Devon), i sydöstra Tyskland, Ungern, Slovakien, östra Polen och söder om dessa områden, överallt norr om Medelhavsområdet är den sällsynt med mycket lokal förekomst.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Xylenini  
  • Undertribus
    Xylenina  
  • Släkte
    Jodia  
  • Art
    Jodia croceago(Denis & Schiffermüller, 1775) - saffransfly

Flera värdefulla typer av livsmiljöer för fjärilsarter i Sverige har mer eller mindre helt gått förlorade under 1900-talet. Exempelvis återstår endast ynkliga fragment av de stora ljunghedar med ginst som dominerade landskapsbilden i södra Halland och delar av nordvästra Skåne. Det hårda betestrycket och det oplanerade skogsbruket under flera hundra år fram till 1800-talet hade också skapat andra öppna miljöer till vilka en speciell fauna och flora var anpassade. För att idag hitta liknande landskapsomformande brukningsmetoder måste man förflytta sig till de fattigare delarna av Europa eller till Nordafrika och Främre Asien. Författarens erfarenhet av saffransflyets habitat i Turkiet är att den uppträder talrikare i ett helt öppet landskap som tidigare varit skogsklätt och där artens värdväxter, lövfällande ekarter Quercus spp., bara finns kvar som en hårt nyttjad buskskog. Fjärilens larver föredrar de allra färskaste löven, sannolikt på grund av en snabbare tillväxt på löv med mer begränsad mängd garvämnen och andra växtgifter. Litteraturen omnämner särskilt stubbskott och liknande som ger stora och helt färska löv under en längre tillväxtperiod. De turkiska buskskogarna åderlåts ständigt på hushållsved för matlagning och det är i allmänhet kvinnor och barn som sköter kapning och hemforsling. Av den orsaken kapas helt unga träd och det är endast dessa som överlever genom stubbskott. Saffransfly förekommer idag i andra miljöer med ek i Europa, men har samtidigt blivit mycket lokal och vanligen också fåtalig. Miljöerna utmärker sig som torra och varma, exempelvis branta sydvända bergs- eller dalsidor med en begränsad tillgång på vatten, vilket gör skogarna glesa samt att ekarna ofta stannar i buskstorlek och bildar krattskogar. I klippterräng kan lövsprickningen på samma buske bli mer utdragen genom att de mer marknära solexponerade kvistarna påverkas av utstrålningen från uppvärmda klippor och därför får en tidigare start. I Mellaneuropa och England omnämns ek Quercus robur som larvens mest betydelsefulla värdväxt, men den kan också livnära sig av bok Fagus sylvatica, päronträd Pyrus communis, poppelarter Populus spp. och lönnarter Acer spp. Fjärilarna är m. el. m. vinteraktiva i Sydeuropa. I Mellaneuropa flyger de aktivt från kläckningen i oktober till november och efter övervintringen från mars till maj. I Ungern misstänker man att övervintringen oftare sker i puppstadiet och att de kläcker först under våren. Fjärilshonan lägger endast ägg under våren och det förmodas att också parningen endast sker då såsom hos andra plattflyn. Saffransfly är ofta välbehållen till sent på våren vilket tyder på att fjärilarna har en mer begränsad rörlighet, speciellt före övervintringen men också senare. Fjärilarna besöker blommor av murgröna Hedera helix och videarter Salix spp. samt savflöden på träd. De kan främst insamlas med jäst fruktsaft, men flyger under varma vårkvällar också fram till UV-ljus. Övervintrande fjärilar sitter i torra ihoprullade löv på marken eller på ekbuskarna. Arten verkar undvika kustnära områden i Sydeuropa som saknar regelbundna frostperioder och förekommer här främst på lägre nivåer i bergstrakter. Äggen läggs under våren i små grupper på ekkvistar och utvecklingstiden är cirka tre veckor. Larven tillväxer i England från maj till juli. Från mitten av juli vilar larven i en stor rund jordkokong under markytan i åtta veckor före förpuppningen i mitten av september.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
· lönnar - Acer (Har betydelse)
· murgröna - Hedera helix (Har betydelse)
· popplar - Populus (Har betydelse)
· päron - Pyrus communis (Har betydelse)
· päronsläktet - Pyrus (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
· viden - Salix (Har betydelse)
Ved och bark (Har betydelse)
Inga hot är aktuella då arten inte längre förekommer i Sverige eller kan förväntas nå hit.
På våra breddgrader är betydelsen av platser med gynnsamt lokalklimat under larvutvecklingen mycket stor. Den typ av krattskog eller blandad buskmark med marknära skott av ek och maximal solexponering som saffransflyet kräver, har under en längre tid varit sällsynt i Skåne, med undantag av vind- och saltpåverkade skogsområden närmast havet. Under senare decennier har dock en helt ny miljö skapats - den breda kraftledningsgatan - som åtminstone gynnat en annan värmeälskande eklevande art med förkärlek för buskmarker, den rödlistade järneksnabbvingen Satyrium ilicis (NT).
Saffransflyet insamlades i Skåne av H. D. J. Wallengren (1823-1894) på båda de orter där han var verksam. Han bodde i Trolle Ljungby i nordöstra Skåne och var där, vid sidan av prästyrket, en mycket aktiv zoolog och entomolog fram till 1865. Han tillträdde därefter en tjänst som präst i Farhult i nordvästra Skåne, där han var verksam till sin död. Hans artbestämning av flera för Skåne unika arter under denna tid har starkt ifrågasatts av författarna F. Nordström och S. Hoffmeyer. Detta är i flertalet fall helt ogrundat då dessa författare inte gjorde sig omaket att besöka Wallengrens efterlåtna samlingar. Utöver två bevarade fynd från Skåne finns en overifierad men trovärdig uppgift om ett fynd från Västergötland. Detta fynd, gjort av P. A. Edgren (1802-1891), upptas i en av Wallengren publicerad förteckning över Sveriges fjärilsarter. Fyndet omtalas i Edgrens brev till Wallengren 1864. Edgren var bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente och senare provinsialläkare i Skaraborgs län med säte i Skövde. Han var nära vän med L. Gyllenhal och C. J. Schönherr och trots att dessa båda berömda män inte samlade fjärilar borgar det nära samarbetet för att Edgren var en noggrann entomolog. Han blev en av Entomologiska föreningens äldsta medlemmar innan han dog. Redan 1886 donerade han sina samlingar till Entomologiska föreningen. Merparten av föreningens donationer av insektssamlingar är dock spårlöst försvunna enligt Bert Viklund på Naturhistoriska Riksmuseet, som särskilt efterforskat gamla värdefulla samlingar. På Naturhistoriska museet i Göteborg finns en av landets största fjärilssamlingar av 1800-fynd som ännu inte inordnats i moderniserade huvudsamlingar. Den så kallade utställningssamlingen har visat sig innehålla mycket värdefulla fynd av arter av vilka få beläggexemplar finns bevarade. Entomologerna under 1800-talet hade inte upptäckt betydelsen av noggrann etikettering och stora delar av den ovannämnda samlingen har endast de under denna tid allmänt använda färgetiketterna för olika landskap. Individuella färgsystem förekom parallellt med mer vedertagna system (som bevarats av Per Inge Persson, tidigare intendent vid Naturhistoriska Riksmuseet). I Göteborgssamlingen finns ett par exemplar av saffransfly som kan vara svenska (varav ett numera i huvudsamlingen). Båda har tillhört (troligtvis) Claes Grill och är etiketterade coll. Grill. Ett vackert exemplar har den vanligen använda färgetiketten (rödbrun) för Skåne och ytterligare ett exemplar, som är mycket valhänt preparerat (högt uppskjutna framvingar) och alltför avfluget för att rimligen kunna utgöra ett utländskt inbytesexemplar, har svart färgetikett. Claes Grill var inte känd som fjärilssamlare vilket kan ha lett till att färgetiketteringen av exemplar från olika ursprungssamlingar följer olika system. Ytterligare forskning krävs för att verifiera dessa fynd (utländska exemplar av saffransfly i samma samling har etiketter som anger land). Nils Hydén och Bert Viklund har bidragit med värdefulla uppgifter i detta faktablad.

Ander, K. 1945. Kritisk granskning av våra Macrolepidoptera dubiae. Opusc. ent. 10: 65-97.

Aurivillius, Chr. 1895. Hans Daniel Johan WallengrenV. Ent. Tidskr. 16: 97-110.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Dennis, R.L.H. 1977. The British Butterflies, their Origin and Establishment. E.W. Classey Ltd, Faringdon, Oxon.

Ebert, G. (Ed.), Steiner, A. 1997. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 6: Nachtfalter IV. Eugen Ulmer GmbH & Co, Stuttgart.

Eliasson, C.U. 1999. Två förbisedda 1800-talsfynd av gäck och töckenfly från Skåne. Fazett 12: 17-23.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges Fjärilar. En fälthandbok över Sveriges samtliga dag- och nattfjärilar. Östermarie.

Forster, W. & Wohlfahrt, Th.A. 1980. Die Schmetterlinge Mitteleuropas, Eulen (Noctuidae). Franckhsches Verlagshandlung, Stuttgart.

Heath, J. & Emmet, A.M. (Eds.). 1983. The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland, Vol. 10. Noctuidae and Agaristidae. Harley Books, Colchester.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Kronestedt, T. 1995. Per Inge Persson - en minnesteckning V. Ent Tidskr. 116: 134-135.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

van Meeningen, M.-L. 1998. Carl Johan Schönherr - en entomolog väl värd att minnas. Ent. Tidskr. 119: 89-92.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Rákosy, L. 1997. Die Noctuiden Rumäniens. Land Oberösterreich, O. Ö. Landesmuseum. Linz.

Ronkay, L., Yela, J.L. & Hreblay, M. (V). 2001. Noctuidae Europaeae, vol. 5, Hadeninae II. Entomological press, Sorø.

Ryrholm, N. 1989. The influence of the climatic energy balance on living conditions and distribution patterns of Idaea spp. (Lep.: Geometridae), an expansion of the species energy theory. Ph. D. -thesis, Dept of Zoology. Academitryck, Uppsala.

Sandahl, O.T. 1891. Per Adolf Edgren V. Ent. Tidskr. 12: 233-236.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Wallengren, H.D.J. 1874. Index specierum Noctuarum et Geometrarum in Scandinavia hucusque detectarum. Bihang Vet. Akad. handl. Bd. 2:4. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Xylenini  
  • Undertribus
    Xylenina  
  • Släkte
    Jodia  
  • Art
    Jodia croceago, (Denis & Schiffermüller, 1775) - saffransfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005, 2007 & 2012.