Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lundalmsguldmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Phyllonorycter schreberellus
Lundalmsguldmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 4,5-6,5 mm. Framvingarna glänsande med en mörkt orange grundfärg. Vingbasen är mörkgrå och mitt på vingen löper två parallella smala, svartkantade, silvriga linjer tvärs över vingen. Längre ut mot framvingespetsen ligger ytterligare två motstående snedkantade, mörkkantade o silverglänsande fläckar. Bakvingen är mörkbrun med grå fransar, antennerna är mycket mörka, men ljusa ute i ändarna och huvudet är svarthårigt (Bengtsson & Johansson 2011).
Utbredning
Länsvis förekomst för lundalmsguldmal Observationer i  Sverige för lundalmsguldmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lundalmsguldmalen är i Sverige endast funnen i östra Skåne, på Öland och Gotland (Svensson et. al 1994). Den har en vid utbredning i Europa, men är exempelvis inte funnen i övriga Norden, Estland samt i ytterligare några få länder i centrala och södra Europa (Karsholt & Razowski 1996). Den räknas som sällsynt i Sverige, men följer värdväxterna och på Öland och Gotland kan den vara tämligen vanlig, åtminstone vissa år. Från Skåne ser det inte ut att finnas några rapporter från åtminstone 15-20 år (Artportalen 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Lundalmsguldmal är i Sverige bara funnen i tre landskap. I övriga Norden är den bara känd genom ett nyligen gjort fynd i Norge. Den är sällsynt i Skåne men vissa år lokalt ganska allmän på Öland och Gotland. I första hand träffar man på den i bestånd med lundalm, men i Skåne bör den vara knuten till skogsalm. Larven gör små, runda minor i bladen på lundalm (Ulmus minor). Fjärilen förekommer både i soliga och skuggiga lägen. Arten har försvunnit från några lokaler på Öland på grund av almsjuka. På sikt är lundalmsguldmal hotad, men en positiv faktor är att fjärilen klarar sig bra även med unga almar, som ofta klarar sig även om beståndet är drabbat. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (6-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9200 (292-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (24-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskar eller förväntas minska p g a almsjukan. /KA 2014. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Lundalmsguldmalen är endast funnen på lundalm Ulmus minor och vresalm Ulmus laevis. Den kan påträffas i stort sett överallt där värdväxten finns, som bryn, alléer, skogsvägar och i skog, även i tämligen täta och skuggiga miljöer. Fjärilen flyger i två generationer; från mitten av maj och genom juni, samt i augusti. Larven från första generationen hittas i första halvan av juli och den andra generationen hittas från slutet av september till in i november. Den lilla larven lever mellan bladskivorna där den gör en undersidig veckmina som ligger mellan två nerver och är ganska kort och rundad, till skillnad från den närstående skogsalmsguldmalen Phyllonorycter tristrigellus. Denna gör istället en mycket lång och smal mina som kan börja nästan från mittnerven och löpa ända ut till bladkanten (Svensson 1993, Bengtsson & Johansson 2011). Minan kan hittas långt ned, även på lågt hängande grenar. Den kan också hittas på almbuskar, exempelvis sådana som klippts av och bildat nya skott, vilka bland annat kan hittas längs skogsvägskanter som rensas från utstickande grenar. Det kan finnas mer än en mina på samma blad. Larven lämnar inte minan utan förpuppar sig där och fjärilen kläcks sedan ur denna.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· lundalm
· lundalm
· vresalm
· vresalm
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gracillariidae (styltmalar), Släkte Phyllonorycter, Art Phyllonorycter schreberellus (J.C.Fabricius, 1781) - lundalmsguldmal Synonymer Tinea schreberella J.C.Fabricius, 1781, lundalmguldmal, Phyllonorycter schreberella (J.C.Fabricius, 1781)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lundalmsguldmal är i Sverige bara funnen i tre landskap. I övriga Norden är den bara känd genom ett nyligen gjort fynd i Norge. Den är sällsynt i Skåne men vissa år lokalt ganska allmän på Öland och Gotland. I första hand träffar man på den i bestånd med lundalm, men i Skåne bör den vara knuten till skogsalm. Larven gör små, runda minor i bladen på lundalm (Ulmus minor). Fjärilen förekommer både i soliga och skuggiga lägen. Arten har försvunnit från några lokaler på Öland på grund av almsjuka. På sikt är lundalmsguldmal hotad, men en positiv faktor är att fjärilen klarar sig bra även med unga almar, som ofta klarar sig även om beståndet är drabbat. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (6-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9200 (292-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (24-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskar eller förväntas minska p g a almsjukan. /KA 2014. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Vingbredd 4,5-6,5 mm. Framvingarna glänsande med en mörkt orange grundfärg. Vingbasen är mörkgrå och mitt på vingen löper två parallella smala, svartkantade, silvriga linjer tvärs över vingen. Längre ut mot framvingespetsen ligger ytterligare två motstående snedkantade, mörkkantade o silverglänsande fläckar. Bakvingen är mörkbrun med grå fransar, antennerna är mycket mörka, men ljusa ute i ändarna och huvudet är svarthårigt (Bengtsson & Johansson 2011).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lundalmsguldmal

Länsvis förekomst och status för lundalmsguldmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lundalmsguldmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lundalmsguldmalen är i Sverige endast funnen i östra Skåne, på Öland och Gotland (Svensson et. al 1994). Den har en vid utbredning i Europa, men är exempelvis inte funnen i övriga Norden, Estland samt i ytterligare några få länder i centrala och södra Europa (Karsholt & Razowski 1996). Den räknas som sällsynt i Sverige, men följer värdväxterna och på Öland och Gotland kan den vara tämligen vanlig, åtminstone vissa år. Från Skåne ser det inte ut att finnas några rapporter från åtminstone 15-20 år (Artportalen 2015).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Gracillariidae - styltmalar 
  • Underfamilj
    Lithocolletinae - guldmalar 
  • Släkte
    Phyllonorycter  
  • Art
    Phyllonorycter schreberellus(J.C.Fabricius, 1781) - lundalmsguldmal
    Synonymer
    Tinea schreberella J.C.Fabricius, 1781
    lundalmguldmal
    Phyllonorycter schreberella (J.C.Fabricius, 1781)

Lundalmsguldmalen är endast funnen på lundalm Ulmus minor och vresalm Ulmus laevis. Den kan påträffas i stort sett överallt där värdväxten finns, som bryn, alléer, skogsvägar och i skog, även i tämligen täta och skuggiga miljöer. Fjärilen flyger i två generationer; från mitten av maj och genom juni, samt i augusti. Larven från första generationen hittas i första halvan av juli och den andra generationen hittas från slutet av september till in i november. Den lilla larven lever mellan bladskivorna där den gör en undersidig veckmina som ligger mellan två nerver och är ganska kort och rundad, till skillnad från den närstående skogsalmsguldmalen Phyllonorycter tristrigellus. Denna gör istället en mycket lång och smal mina som kan börja nästan från mittnerven och löpa ända ut till bladkanten (Svensson 1993, Bengtsson & Johansson 2011). Minan kan hittas långt ned, även på lågt hängande grenar. Den kan också hittas på almbuskar, exempelvis sådana som klippts av och bildat nya skott, vilka bland annat kan hittas längs skogsvägskanter som rensas från utstickande grenar. Det kan finnas mer än en mina på samma blad. Larven lämnar inte minan utan förpuppar sig där och fjärilen kläcks sedan ur denna.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· lundalm - Ulmus minor (Viktig)
· vresalm - Ulmus laevis (Har betydelse)
Avverkning av enstaka almar eller kalhuggning av almbestånd är ett hot, dock litet eftersom det inte sker i någon stor utsträckning. Dessutom har flera reservat bildats både på Öland och Gotland och några av dessa med inslag lundalm, ibland i stora bestånd. Ibland kan dock allér, eller delar av dessa, avverkas på grund av exempelvis trafiksäkerhet, men inte heller detta har varit något problem. Det avgjort största hotet är almsjukan som dessvärre drabbar samtliga almarter. Utrotning av almen skulle givetvis medföra att lundalmsguldmalen helt skulle försvinna.

Påverkan
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
Åtgärder enligt de rekommendationer som finns för att bekämpa almsjukan. Sträva även efter kontinuerlig föryngring av alm, antingen genom naturlig frösättning eller direkt planteringshjälp. Eftersom larven även kan finnas på små buskar och sly, krävs det bara några få år för att en ny planta ska kunna hysa arten. Lundalmsguldmalen synes inte vara särskilt kräsen vad gäller trädets struktur eller ålder och så länge det åtminstone finns unga träd, sly och små buskar kan vi räkna med att få behålla arten i Sverige.

Bengtsson, B.Å & Johansson, R. 2011. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Bronsmalar-rullvingemalar. Lepidoptera: Roeslerstammiidae-Lyonetidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe: a distribunal checklist. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Förlag Hans Hellberg, Kista.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmquist, G. 1994. Catalogus lepidopterorum suecicae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mats Lindeborg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Gracillariidae - styltmalar 
  • Underfamilj
    Lithocolletinae - guldmalar 
  • Släkte
    Phyllonorycter  
  • Art
    Phyllonorycter schreberellus, (J.C.Fabricius, 1781) - lundalmsguldmal
    Synonymer
    Tinea schreberella J.C.Fabricius, 1781
    lundalmguldmal
    Phyllonorycter schreberella (J.C.Fabricius, 1781)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mats Lindeborg 2015.