Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartbräkenmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Psychoides verhuella
Svartbräkenmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 9–10 mm. Framvingarna är mörkt purpurbruna, mer violettskimrande hos honan. Bakvingar är ganska mörkt bronsaktig bruna. Arten är avbildad av Parenti (2000).
Utbredning
Länsvis förekomst för svartbräkenmal Observationer i  Sverige för svartbräkenmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är funnen i ett tjugotal länder i Europa Från Spanien till Norge och från England till Rumänien. Den har rapporterats från sex distrikt i söder upp till inre Möre og Romsdal. I Sverige upptäcktes den första gången i Bohuslän, Öddö den 5.VII.1962. Den har också tagits i Hallebergs sydsluttning av Jan Jonasson, som också kunde konstatera en förekomst på Stora Karlsö 7–11.VII.1988. Senare påträffades den i Södermanland, Stora Vika den 10.VI.1992 av Göran Palmqvist och i Småland, More kastell den 16.VI.1992 av Peter Koch Schmidt. Ytterligare en population påträffades sedan vid Åkerö dagbrott på Rådmansö i östra Uppland den 28.IV.2002 av Jan-Olov Björklund. Dessutom är den funnen i Dalsland. Den uppträder mycket lokalt och spritt och de olika fyndplatserna ligger på stort avstånd från varandra. Detta kan betyda, att utbytet mellan de olika populationerna idag är obefintligt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten är känd från en handfull mycket isolerade klippbrant-lokaler med värdväxten svartbräken (Asplenium ssp.) upp till Rådmansö i Stockholms län. Den för ett undanskymt leverne och är svårletad. Dock är antalet lämpliga habitat begränsade, och många avslutade bergstäkter skuggas igen av uppväxande skog. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (8-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (32-120) km². 72(2005). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Svartbräkenmalen finns nästan uteslutande på lodräta klippor och bergryggar där svartbräken Asplenium trichomanes växer. Larven lever om hösten i en säck och övervintrar i den. På våren fäster den säcken vid en mittribba på bladen av värdväxten och förpuppar sig i säcken. Fjärilen kläcks i början eller mitten av juni, beroende på vädret, och flyger till början av juli eller ibland till mitten av juli. Den sitter om dagarna i ruggar av svartbräken och flyger aktivt varma kvällar. Från utlandet rapporteras också murruta A. ruta-muraria och hjorttunga A. scolopendrium. Arten kan vissa år synas vara försvunnen på grund av torka på lokaler där svartbräken växer i grunda sprickor och helt torkar ut. Men sådana påfrestningar klarar fjärilen uppenbarligen.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· svartbräken
· svartbräken
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Psychoides, Art Psychoides verhuella Bruand, 1853 - svartbräkenmal Synonymer Lamprosetia verhuellella Stainton, 1854, svartbräkensmal

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten är känd från en handfull mycket isolerade klippbrant-lokaler med värdväxten svartbräken (Asplenium ssp.) upp till Rådmansö i Stockholms län. Den för ett undanskymt leverne och är svårletad. Dock är antalet lämpliga habitat begränsade, och många avslutade bergstäkter skuggas igen av uppväxande skog. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (8-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (32-120) km². 72(2005). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)c(iv)).
Vingbredd 9–10 mm. Framvingarna är mörkt purpurbruna, mer violettskimrande hos honan. Bakvingar är ganska mörkt bronsaktig bruna. Arten är avbildad av Parenti (2000).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svartbräkenmal

Länsvis förekomst och status för svartbräkenmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartbräkenmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är funnen i ett tjugotal länder i Europa Från Spanien till Norge och från England till Rumänien. Den har rapporterats från sex distrikt i söder upp till inre Möre og Romsdal. I Sverige upptäcktes den första gången i Bohuslän, Öddö den 5.VII.1962. Den har också tagits i Hallebergs sydsluttning av Jan Jonasson, som också kunde konstatera en förekomst på Stora Karlsö 7–11.VII.1988. Senare påträffades den i Södermanland, Stora Vika den 10.VI.1992 av Göran Palmqvist och i Småland, More kastell den 16.VI.1992 av Peter Koch Schmidt. Ytterligare en population påträffades sedan vid Åkerö dagbrott på Rådmansö i östra Uppland den 28.IV.2002 av Jan-Olov Björklund. Dessutom är den funnen i Dalsland. Den uppträder mycket lokalt och spritt och de olika fyndplatserna ligger på stort avstånd från varandra. Detta kan betyda, att utbytet mellan de olika populationerna idag är obefintligt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Teichobiinae  
  • Släkte
    Psychoides  
  • Art
    Psychoides verhuellaBruand, 1853 - svartbräkenmal
    Synonymer
    Lamprosetia verhuellella Stainton, 1854
    svartbräkensmal

Svartbräkenmalen finns nästan uteslutande på lodräta klippor och bergryggar där svartbräken Asplenium trichomanes växer. Larven lever om hösten i en säck och övervintrar i den. På våren fäster den säcken vid en mittribba på bladen av värdväxten och förpuppar sig i säcken. Fjärilen kläcks i början eller mitten av juni, beroende på vädret, och flyger till början av juli eller ibland till mitten av juli. Den sitter om dagarna i ruggar av svartbräken och flyger aktivt varma kvällar. Från utlandet rapporteras också murruta A. ruta-muraria och hjorttunga A. scolopendrium. Arten kan vissa år synas vara försvunnen på grund av torka på lokaler där svartbräken växer i grunda sprickor och helt torkar ut. Men sådana påfrestningar klarar fjärilen uppenbarligen.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· svartbräken - Asplenium trichomanes (Viktig)
Igenväxning med tät, hög skog framför klippor med svartbräken är ogynnsamt för malen.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Beskuggning av klippformationer, där arten håller till, kan eventuellt åtgärdas och motverkas genom viss frihuggning och röjning.
Arten har tidigare först till säckspinnarna Psychidae, men räknas nu till de äkta malarna.

Parenti, U. 2000. A Guide to the Microlepidoptera of Europe. Museo Regionale di Scienze Naturali. Torino. 426 sidor. Svensson, I. 1989. Anmärkningsvärd fynd av Microlepidoptera i Sverige 1988. Ent. Tidskr. 110: 103–108.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Teichobiinae  
  • Släkte
    Psychoides  
  • Art
    Psychoides verhuella, Bruand, 1853 - svartbräkenmal
    Synonymer
    Lamprosetia verhuellella Stainton, 1854
    svartbräkensmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.