Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kattfotssmåstävmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Scrobipalpa murinella
Kattfotssmåstävmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 9–10 mm. Framvingar mörkgrå med svarta diskpunkter och grova svarta fjäll längs utkanten och på framkantens spetsdel. Bakvingarna är blekgrå till grå. Antennerna är brun- och gråringlade. I svensk litteratur finns arten beskriven av Benander (1928). Arten är avbildad i Bland et al. (2001) och Elsner et al. (1999).
Utbredning
Länsvis förekomst för kattfotssmåstävmal Observationer i  Sverige för kattfotssmåstävmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kattfotsmåstävmalen är känd från Norden, Lettland, Litauen, genom Centraleuropa till Frankrike, Rumänien och till Ukraina i öster och i söder till Italien. Från England och Irland är den känd från ett fåtal lokaler. I våra grannländer saknas den i Danmark (Povolný, 1996). I Sverige är den känd från Öland och Västergötland i söder. Därefter följer en lucka i utbredningen till norra Uppland, Värmland, Härjedalen, Jämtland och Västerbotten, norrut in i lappmarkerna. I Uppland blev den först 1996 funnen på Gräsö. Trots ihärdiga eftersökningar på andra goda lokaler med värdväxten har arten inte kunnat påträffas på någon mer plats i Uppland. Arten är i hela sitt utbredningsområde mycket lokal men på de lokaler där den förekommer kan den vara talrik.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Kattfotsmåstävmal förekommer inalles i 6 län från Öland till Norrbotten på torra marker. Utbredningsområdet är stort, men förekomsterna mycket lokala och fragmenterade på fastlandet. Värdväxten kattfot (Antennaria dioica) liksom fjärilen minskar påtagligt i södra Sverige. Arten har fortfarande en relativt stabil förekomst på Öland och längst i norr, men bedöms som kraftigt fragmenterad i övriga Sverige. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (30-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (120-1200) km². (2005) 1600. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Ekologi
Arten kräver torra solexponerade lokaler med förekomster av värdväxten kattfot (Antennaria dioica). Larven minerar i stammen och bildar fläckminor på bladen, för att senare gå över på blommor och frökapslar. Larven minerar flera blad som den spinner ihop med en tunn väv under juli till september. Övervintringen sker som puppa i hopspunna delar av värdväxten. Arten har uppfattats flyga i en generation från slutet av maj till början av juli. Fynd på Gräsö i Uppland kan dock tyda på att arten lokalt kan ha två generationer, då den 1997 kunde ses flyga både den 11 juni och den 1 augusti. Vid bägge tillfällena påträffades nykläckta exemplar. Kattfotsmåstävmalen lever tätt nere i tuvorna av värdväxten, och kan vara svår att konstatera då den är liten och inte rör sig mycket. Kattfotsmåstävmalen är i fjällen påträffad lokalt i övre björkregionen och lågalpin region på hedar och grusmarker på fjällkattfot (Antennaria alpin).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kattfot
· kattfot
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Scrobipalpa, Art Scrobipalpa murinella (Duponchel, 1843) - kattfotssmåstävmal Synonymer kattfotsmåstävmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Kattfotsmåstävmal förekommer inalles i 6 län från Öland till Norrbotten på torra marker. Utbredningsområdet är stort, men förekomsterna mycket lokala och fragmenterade på fastlandet. Värdväxten kattfot (Antennaria dioica) liksom fjärilen minskar påtagligt i södra Sverige. Arten har fortfarande en relativt stabil förekomst på Öland och längst i norr, men bedöms som kraftigt fragmenterad i övriga Sverige. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (30-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (120-1200) km². (2005) 1600. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Vingbredd 9–10 mm. Framvingar mörkgrå med svarta diskpunkter och grova svarta fjäll längs utkanten och på framkantens spetsdel. Bakvingarna är blekgrå till grå. Antennerna är brun- och gråringlade. I svensk litteratur finns arten beskriven av Benander (1928). Arten är avbildad i Bland et al. (2001) och Elsner et al. (1999).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kattfotssmåstävmal

Länsvis förekomst och status för kattfotssmåstävmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kattfotssmåstävmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kattfotsmåstävmalen är känd från Norden, Lettland, Litauen, genom Centraleuropa till Frankrike, Rumänien och till Ukraina i öster och i söder till Italien. Från England och Irland är den känd från ett fåtal lokaler. I våra grannländer saknas den i Danmark (Povolný, 1996). I Sverige är den känd från Öland och Västergötland i söder. Därefter följer en lucka i utbredningen till norra Uppland, Värmland, Härjedalen, Jämtland och Västerbotten, norrut in i lappmarkerna. I Uppland blev den först 1996 funnen på Gräsö. Trots ihärdiga eftersökningar på andra goda lokaler med värdväxten har arten inte kunnat påträffas på någon mer plats i Uppland. Arten är i hela sitt utbredningsområde mycket lokal men på de lokaler där den förekommer kan den vara talrik.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Scrobipalpa  
  • Art
    Scrobipalpa murinella(Duponchel, 1843) - kattfotssmåstävmal
    Synonymer
    kattfotsmåstävmal

Arten kräver torra solexponerade lokaler med förekomster av värdväxten kattfot (Antennaria dioica). Larven minerar i stammen och bildar fläckminor på bladen, för att senare gå över på blommor och frökapslar. Larven minerar flera blad som den spinner ihop med en tunn väv under juli till september. Övervintringen sker som puppa i hopspunna delar av värdväxten. Arten har uppfattats flyga i en generation från slutet av maj till början av juli. Fynd på Gräsö i Uppland kan dock tyda på att arten lokalt kan ha två generationer, då den 1997 kunde ses flyga både den 11 juni och den 1 augusti. Vid bägge tillfällena påträffades nykläckta exemplar. Kattfotsmåstävmalen lever tätt nere i tuvorna av värdväxten, och kan vara svår att konstatera då den är liten och inte rör sig mycket. Kattfotsmåstävmalen är i fjällen påträffad lokalt i övre björkregionen och lågalpin region på hedar och grusmarker på fjällkattfot (Antennaria alpin).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· kattfot - Antennaria dioica (Viktig)
Värdväxten kattfot är konkurrenssvag och försvinner snabbt vid igenväxning och avbruten hävd. Den är i stora delar av det gamla jordbrukslandskapet på kraftig tillbakagång, och återfinns framförallt på kalkgrund och torrare betesmarker i dessa områden.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Lokaler med förekomster av kattfotsmåstävmal bör skyddas och skötselprogram upprättas så att hävden bibehålls med slyröjning och extensivt fårbete. Den enda lokalen där arten är funnen i Uppland är en hällmark med mager vegetation som fårbetas.
Andra rödlistade arter som återfinns på denna typ av biotoper med kattfot är t.ex. leverplattmal (Levipalpus heparatiellus) och kattfotfjädermott (Platyptilia tesseradactyla).

Benander, P. 1928. Svensk Insektsfauna. 10. Småfjärilar. Tredje familjegruppen. Tineina. 1. Familjen Gelechiidae. Entomologiska Föreningen Stockholm.

Bland, K.P., Corley, M.F.V., Emmet, A.M., Heckford, R.J., Huemer, P., Langmaid, J.R., Palmer, S.M., Parsons, M.S., Pitkin, L.M., Rutten, T., Sattler, K., Simpson, A.N.B. & Sterling, P.H. 2001. Gelechidae. In: Maitland Emmet, A. & Langmaid, J.R. (eds). The moths and butterflies of Great Britain and Ireland. Harley Books.

Elsner, G., Huemer, P., Tokár, Z. 1999. Die Palpenmotten Mitteleuropas. Bratislava.

Povolný, D. 1996. Gelechidae, Gnorimoschemini. In: Karsholt, O. & Razowski, J. (eds). The Lepidoptera of Europe: 113–116. Apollo Books.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L., & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska Riksmuseet. Entomologiska Föreningen. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist & Jan Olov Björklund 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Scrobipalpa  
  • Art
    Scrobipalpa murinella, (Duponchel, 1843) - kattfotssmåstävmal
    Synonymer
    kattfotsmåstävmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist & Jan Olov Björklund 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.