Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bergmyntemal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Stephensia brunnichella
Bergmyntemal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 7–8 mm. Framvingarna är mörkt bronsbruna med silverglänsande teckningar: vid vingbasen en större eller mindre fläck, vid 1/3 ut på vingen ett svagt böjt tvärband och vid ca 3/4 två mycket snett anlagda motfläckar, den övre inåtriktad. Antenner svartaktiga utom ett litet parti strax innanför spetsen. Den kan möjligen förväxlas med Elachista geminatella och E. tengstroemi, två arter i regificella-komplexet, som nyligen skiljts ut som egna arter. Dessa har emellertid inte ett helt tvärband, utan ett tvärstreck, som ofta har formen av en åtta. Arten är avbildad av Traugott-Olsen & Nielsen (1977).
Utbredning
Länsvis förekomst för bergmyntemal Observationer i  Sverige för bergmyntemal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är påträffad i centrala och södra Europa bort till Mindre Asien. I Norge har den noterats från en enda lokal i Yttre Aust-Agder i söder. I Finland är den känd från Åland och från Karelia ladogensis i sydost. I Danmark har den endast hittats på Lolland-Falster-Mön. De svenska fynden härrör från Skåne, Småland, Öland, Gotland och Uppland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten är känd från ett antal isolerade lokaler med bergmynta (Satureja vulgaris) på Öland, Gotland, Småland (Kalmar län) Stockholms och Uppsala län. Arten har ett stort utbredningsområde och bergmynta finns fortfarande på många lokaler, men denna form av extensivt skogsbete som arten tycks gynnas av, minskar eller har upphört. Antalet lokalområden i landet skattas till 22 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 38984 (29300-45000) km² och förekomstarean (AOO) till 88 (40-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii)).
Ekologi
Bergmynteminerarmal hör hemma i gles skogsmark, vägkanter, torrängar, magra betes- och buskmarker och torrbackar. Den är bunden till bergmynta Satureja vulgaris, som larven lever av. Larvernas närvaro avslöjas genom stora, gång- och senare fläckminor i bladen fram till maj månad. Fjärilen kläcks i juni och kan påträffas till efter mitten av juli. I Sverige har arten av allt att döma en enda generation, men ute på kontinenten flyger den i två generationer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bergmynta
· bergmynta
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Elachistidae (gräsmalar), Släkte Stephensia, Art Stephensia brunnichella (Linnaeus, 1767) - bergmyntemal Synonymer bergmynteminerarmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten är känd från ett antal isolerade lokaler med bergmynta (Satureja vulgaris) på Öland, Gotland, Småland (Kalmar län) Stockholms och Uppsala län. Arten har ett stort utbredningsområde och bergmynta finns fortfarande på många lokaler, men denna form av extensivt skogsbete som arten tycks gynnas av, minskar eller har upphört. Antalet lokalområden i landet skattas till 22 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 38984 (29300-45000) km² och förekomstarean (AOO) till 88 (40-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii)).
Vingbredd 7–8 mm. Framvingarna är mörkt bronsbruna med silverglänsande teckningar: vid vingbasen en större eller mindre fläck, vid 1/3 ut på vingen ett svagt böjt tvärband och vid ca 3/4 två mycket snett anlagda motfläckar, den övre inåtriktad. Antenner svartaktiga utom ett litet parti strax innanför spetsen. Den kan möjligen förväxlas med Elachista geminatella och E. tengstroemi, två arter i regificella-komplexet, som nyligen skiljts ut som egna arter. Dessa har emellertid inte ett helt tvärband, utan ett tvärstreck, som ofta har formen av en åtta. Arten är avbildad av Traugott-Olsen & Nielsen (1977).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bergmyntemal

Länsvis förekomst och status för bergmyntemal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bergmyntemal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är påträffad i centrala och södra Europa bort till Mindre Asien. I Norge har den noterats från en enda lokal i Yttre Aust-Agder i söder. I Finland är den känd från Åland och från Karelia ladogensis i sydost. I Danmark har den endast hittats på Lolland-Falster-Mön. De svenska fynden härrör från Skåne, Småland, Öland, Gotland och Uppland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Elachistidae - gräsmalar 
  • Underfamilj
    Elachistinae  
  • Släkte
    Stephensia  
  • Art
    Stephensia brunnichella(Linnaeus, 1767) - bergmyntemal
    Synonymer
    bergmynteminerarmal

Bergmynteminerarmal hör hemma i gles skogsmark, vägkanter, torrängar, magra betes- och buskmarker och torrbackar. Den är bunden till bergmynta Satureja vulgaris, som larven lever av. Larvernas närvaro avslöjas genom stora, gång- och senare fläckminor i bladen fram till maj månad. Fjärilen kläcks i juni och kan påträffas till efter mitten av juli. I Sverige har arten av allt att döma en enda generation, men ute på kontinenten flyger den i två generationer.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bergmynta - Clinopodium vulgare (Viktig)
Den typ av marker, som arten anträffas på, minskar stadigt i Sverige, vilket innebär en fragmentering av populationerna. Upphört bete torde vara den mest bidragande orsaken till detta. Även skogsplantering på gamla betesmarker kan utplåna lokala bestånd av värdväxten och därmed försvinner bergmynteminerarmalen.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Marker med goda populationer av bergmynteminerarmal bör om möjligt brukas så att värdväxten får en gynnsam utveckling.

Emmet, A.M, et al. 1996 in The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland. Volume 3. Colchester, England.

Traugott-Olsen, E. & Nielsen, E. Schmidt 1977. The Elachistidae (Lepidoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand., Vol. 6. Klampenborg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Elachistidae - gräsmalar 
  • Underfamilj
    Elachistinae  
  • Släkte
    Stephensia  
  • Art
    Stephensia brunnichella, (Linnaeus, 1767) - bergmyntemal
    Synonymer
    bergmynteminerarmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.