Tinea bothniella
Slagugglebomal
Fjärilar, Malar m.fl.
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Tinea, Art Tinea bothniella Svensson, 1953 - slagugglebomal Synonymer
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Kunskapsbrist (DD)
-
2005 Kunskapsbrist (DD)
-
2000 Kunskapsbrist (DD)
Dokumentation Arten beskrevs från nordligaste Sverige 1953, men har under senare år inte återfunnits. Eftersom arten lever i anslutning till stora ugglearter exempelvis slaguggla (Strix uralensis) kan den möjligen vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Vingspann 10–20 mm, honan är störst. Huvudet har rostbruna, hårlika fjäll. Framvingen är gulbrun eller gråaktigt ljusbrun, enfärgad eller med en ytterst svag, mörkbrun fläck vid diskfältets tvärribba. Hyalinfläcken på framvingen är knappast mer än antydd. Bakvingen är grå med brun nyans, något mörkare mot spetsen. Arten är genomsnittligt något ljusare än sina nästan enfärgade släktingar, men säker bestämning kan bara göras genom att man studerar genitalierna.
Genitalier: Hos hanen har gnathos formen av två långsmala skänklar som är svagt böjda, nästan jämnbreda men spetsiga längst ut. Genitalklaffen är skivformig med bred, rundad spets och ett borstförsett parti nära spetsen. Anellus har en lång dubbelrad av tänder, som är fogade i varandra ungefär som kotorna i en ryggrad. Vid spetsen av aedeagus finns på vesican, en enda stor, nästan rak cornutus (syns i bilden överst på den högra tandraden). Saccus är något längre än halva aedeagus och lika lång som genitalklaffen. Hos honan har sterigma två tvärt avskurna lober, där klyftan mellan loberna är smalt U- eller V-formig. Antrum är svagt vidgad, sedan kort insnörpt och förstärkt på sidorna med ett böjt skleritpar. Därefter följer en klotrund eller oval ansvällning, som har ett fält med taggar före den jämnbreda, membrantunna ductus bursae. I corpus bursae finns 3–6 signa med korta stift på små, koniska socklar, som är finknottriga vid basen.
Länsvis förekomst och status för slagugglebomal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Arten finns uppgiven från norra Fennoskandien, Estland, Ryssland till södra Sibirien (Bajkal) samt Mongoliet.I Sverige är arten bara funnen i Västerbotten, Norrbotten och Lule lappmark. Typdjuren kommer från Västerbotten: Degerfors, Böjern 2.VII.1935 (hane) och 19.VII.1938 (hona); Västerbotten, Burträsk 14.VII.1950, Vännäs, Hällfors 22.VII.1950 (typlokal) och Norrbotten, Luleå 14.VII.1948. Den ska också vara funnen i ett vassområde i Haparanda. Fynden i Fennoskandien tyder på att Tinea bothniella är en ytterst lokal och sällsynt art. I Norge upptäcktes arten 1984 inomhus då angrepp av larven iakttogs på klädesplagg av ylle på museet i Tynset, norra Hedmark. I Finland har slagugglebomal noterats från Åbotrakten till norra Österbotten. Den rapporterades funnen i en äldre skolbyggnad under tiden 3–8.VII 1995 i Pelkosenniemi, Kemi lappmark. 1995 insamlades tre exemplar i Savukoski i inre Kemi lappmark.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljTineoidea
-
FamiljTineidae - äkta malar
-
UnderfamiljTineinae
-
SläkteTinea
-
ArtTinea bothniellaSvensson, 1953 - slagugglebomal
Slagugglebomal har hittats i en mängd olika biotoper. Den har påträffats inomhus i både uppvärmd och icke uppvärmd miljö. Den är också insamlad i det fria, där den möjligen har utvecklats i närbelägna fågelbon. I Finland har man kläckt den från spybollar av slaguggla. Sammantaget verkar larven leva på animaliskt avfall av diverse slag. Fjärilen har tagits från slutet av juni till strax efter mitten av augusti. I övrigt är mycket lite känt om artens biologi.
Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor
Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap, Urban miljö
Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö
Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper
Substrat/Föda:Aarvik, L. 1987. Contribution to the knowledge of the Norwegian Lepidoptera II. – Fauna norv., Ser. B, 34: 7–13.
Mutanen, M., et al. 1998. Pikkuperhostiedonannot 1996. – Baptria 23(2): 41–62.
Svensson, I. 1953. Eine neue Art der Gattung Tinea Zeller (Lepidoptera). – Opusc. Ent. XVIII(2–3): 225–227.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av:
Bengt Åke Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och Ekologi och Utbredning).
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljTineoidea
-
FamiljTineidae - äkta malar
-
UnderfamiljTineinae
-
SläkteTinea
-
ArtTinea bothniella, Svensson, 1953 - slagugglebomal
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av:
Bengt Åke Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och Ekologi och Utbredning).