Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spybollsmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Trichophaga scandinaviella
Spybollsmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En sällsynt art, som liknar tapetmal men oftast har fler mörka skuggor i det vita fältet. Larven har observerats leva i spybollar av berguv. 

Vingspann 15–22 mm. Huvudet har  vita, hårlika fjäll på hjässan men ibland finns en del bruna, hårlika fjäll vid sidorna. Framvingen är i de inre två femtedelarna mörkbrun med svag vattring. Gränsen till det yttre, ljusa partiet är skarp och sned, något mindre distinkt vid vingens framkant där den är utdragen utåt. Det vitaktiga fältet är genomsatt av svaga, gulvita eller vitgrå strimmor och fläckar. Vid spetsen finns oftast ett teckningsmönster i form av några svarta punkter som bildar en liksidig triangel. Den yttersta av punkterna är stor och suddig, medan övriga är mindre, står snett över varandra och är distinkta. Mitt på framvingens bakkant syns vanligen också en liten, mörkbrun punkt, ofta uppbruten i flera. Bakvingen är brungrå. Spybollsmal är lik tapetmal Trichophaga tapetzella men skiljs möjligen från denna på att den vita delen av framvingen är täckt med något tydligare grå skuggor och fläckar. Spetsen är vanligen mörkare, liksom fläcken vid diskfältets ytterkant. Insamlade individer (i synnerhet museiexemplar) måste undersökas i genitalierna då skillnaderna i det yttre utseendet är mycket osäkra.

Genitalier: Både han- och hongenitalierna är mycket lika dem hos T.?tapetzella. Hos hanen skiljer sig spybollsmal från T.?tapetzella genom att genitalklaffen har en utbuktning på undersidan nära spetsen så att den närmast ser rektangulär ut och saccus är kortare än genitalklaffen. Hos honan finns skillnader i antrum, som hos spybollsmal har två ovala lober med en U-eller V- formig klyvning, som skiljer loberna åt.
Utbredning
Länsvis förekomst för spybollsmal Observationer i  Sverige för spybollsmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I och med att spybollsmal har förväxlats med T.?tapetzella har utbredningen varit osäker, men säkra fynd har numera konstaterats från Skåne, Småland, Bohuslän, Gotland, Gotska Sandön, Östergötland, Södermanland, Uppland, Ångermanland och Torne lappmark. I Danmark är en individ känd från nordligaste Jylland och i Norge har arten påträffats på två platser i söder samt i Bossekop vid Alta, Finnmark (typexemplaret). I Finland är den känd från den allra sydligaste delen. Arten finns också i Lettland och Litauen och vidare söderut–österut till Kaukasien.

I Sverige upptäcktes arten 1979 genom fynd i Småland, Västervikstrakten av Sten Wahlström. I Skåne togs ett exemplar 1990. Utbredningen sträcker sig över hela västra halvan av Palearcticum. Arten har registrerats så långt österut som Iran, Krasnoarmeijsk (Sarepta) i Ryssland och Kaukasus. I Finland har den insamlats i tre distrikt längs Finska viken, samt på Åland. Från Norge föreligger ett fåtal fynd. Arten beskrevs på grundval av exemplar från Alta i Finnmarka insamlade 1860 av Staudinger & Wocke, vidare har man funnit den i Aust-Augder, Arendal 1993, inre Hordaland, Ullensvang 1938 och västra Finnmarka, Alta 1973. Det enda danska fyndet från nordöstra Jylland gjordes i Skagen 2.VIII.1994.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Fynden av denna art är spridda i olika habitattyper från Skåne till Västernorrland. Arten är troligen knuten till spybollar av större ugglearter, exempelvis berguv (Bubo bubo). På grund av spybollmalens speciella levnadssätt kan den möjligen vara förbisedd. Arten är rapporterad från 10 landskap från Skåne till Torne lappmark. De sentida fynden är få, men förmodligen döljer sig arten på ett antal lokaler. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 39000 km² och förekomstarean (AOO) till 40 km². -2005. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Det skattade värdet för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Spybollsmal flyger från mitten av juli till in i september och kan lockas till ljus. Man har funnit arten i skogsmark av skilda slag. Biologin hos spybollsmal är dåligt känd, men i Finland har larven hittats i spybollar av berguv Bubo bubo och fjärilen har kläckst ur spybollar av berguv i Östergötland. Troligen lever den också på spybollar från andra ugglor och förmodligen också på andra substrat, t.ex. dun i fågelbon. På Kolahalvön (Petsamo) fångades ett större antal malar i omedelbar anslutning till ett bo av storskarv Phallacrocorax carbo.
Landskapstyper
Skog
Skog
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· berguv
· berguv
· rödmyror
· rödmyror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Trichophaga, Art Trichophaga scandinaviella Zagulajev, 1960 - spybollsmal Synonymer spybollmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Fynden av denna art är spridda i olika habitattyper från Skåne till Västernorrland. Arten är troligen knuten till spybollar av större ugglearter, exempelvis berguv (Bubo bubo). På grund av spybollmalens speciella levnadssätt kan den möjligen vara förbisedd. Arten är rapporterad från 10 landskap från Skåne till Torne lappmark. De sentida fynden är få, men förmodligen döljer sig arten på ett antal lokaler. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 39000 km² och förekomstarean (AOO) till 40 km². -2005. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Det skattade värdet för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
En sällsynt art, som liknar tapetmal men oftast har fler mörka skuggor i det vita fältet. Larven har observerats leva i spybollar av berguv. 

Vingspann 15–22 mm. Huvudet har  vita, hårlika fjäll på hjässan men ibland finns en del bruna, hårlika fjäll vid sidorna. Framvingen är i de inre två femtedelarna mörkbrun med svag vattring. Gränsen till det yttre, ljusa partiet är skarp och sned, något mindre distinkt vid vingens framkant där den är utdragen utåt. Det vitaktiga fältet är genomsatt av svaga, gulvita eller vitgrå strimmor och fläckar. Vid spetsen finns oftast ett teckningsmönster i form av några svarta punkter som bildar en liksidig triangel. Den yttersta av punkterna är stor och suddig, medan övriga är mindre, står snett över varandra och är distinkta. Mitt på framvingens bakkant syns vanligen också en liten, mörkbrun punkt, ofta uppbruten i flera. Bakvingen är brungrå. Spybollsmal är lik tapetmal Trichophaga tapetzella men skiljs möjligen från denna på att den vita delen av framvingen är täckt med något tydligare grå skuggor och fläckar. Spetsen är vanligen mörkare, liksom fläcken vid diskfältets ytterkant. Insamlade individer (i synnerhet museiexemplar) måste undersökas i genitalierna då skillnaderna i det yttre utseendet är mycket osäkra.

Genitalier: Både han- och hongenitalierna är mycket lika dem hos T.?tapetzella. Hos hanen skiljer sig spybollsmal från T.?tapetzella genom att genitalklaffen har en utbuktning på undersidan nära spetsen så att den närmast ser rektangulär ut och saccus är kortare än genitalklaffen. Hos honan finns skillnader i antrum, som hos spybollsmal har två ovala lober med en U-eller V- formig klyvning, som skiljer loberna åt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spybollsmal

Länsvis förekomst och status för spybollsmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spybollsmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I och med att spybollsmal har förväxlats med T.?tapetzella har utbredningen varit osäker, men säkra fynd har numera konstaterats från Skåne, Småland, Bohuslän, Gotland, Gotska Sandön, Östergötland, Södermanland, Uppland, Ångermanland och Torne lappmark. I Danmark är en individ känd från nordligaste Jylland och i Norge har arten påträffats på två platser i söder samt i Bossekop vid Alta, Finnmark (typexemplaret). I Finland är den känd från den allra sydligaste delen. Arten finns också i Lettland och Litauen och vidare söderut–österut till Kaukasien.

I Sverige upptäcktes arten 1979 genom fynd i Småland, Västervikstrakten av Sten Wahlström. I Skåne togs ett exemplar 1990. Utbredningen sträcker sig över hela västra halvan av Palearcticum. Arten har registrerats så långt österut som Iran, Krasnoarmeijsk (Sarepta) i Ryssland och Kaukasus. I Finland har den insamlats i tre distrikt längs Finska viken, samt på Åland. Från Norge föreligger ett fåtal fynd. Arten beskrevs på grundval av exemplar från Alta i Finnmarka insamlade 1860 av Staudinger & Wocke, vidare har man funnit den i Aust-Augder, Arendal 1993, inre Hordaland, Ullensvang 1938 och västra Finnmarka, Alta 1973. Det enda danska fyndet från nordöstra Jylland gjordes i Skagen 2.VIII.1994.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Trichophaga  
  • Art
    Trichophaga scandinaviellaZagulajev, 1960 - spybollsmal
    Synonymer
    spybollmal

Spybollsmal flyger från mitten av juli till in i september och kan lockas till ljus. Man har funnit arten i skogsmark av skilda slag. Biologin hos spybollsmal är dåligt känd, men i Finland har larven hittats i spybollar av berguv Bubo bubo och fjärilen har kläckst ur spybollar av berguv i Östergötland. Troligen lever den också på spybollar från andra ugglor och förmodligen också på andra substrat, t.ex. dun i fågelbon. På Kolahalvön (Petsamo) fångades ett större antal malar i omedelbar anslutning till ett bo av storskarv Phallacrocorax carbo.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand, Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· berguv - Bubo bubo (Har betydelse)
· rödmyror - Myrmica (Viktig)
Inga hot är kända på grund av det dåliga kunskapsläget.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas och dess biologi, status och eventuella hotbild klarläggas.
Namngivning: Trichophaga scandinaviella Zagulajev, 1960. Fauna SSSR IV: 3. Zool. Inst. Akad. Nauk SSSR, Novaja Serija, No. 78: 260.

Etymologi: scandinaviella = den lilla skandinaviska. Zagulajev anknöt artnamnet till Skandinavien då han som typ vid beskrivningen hade en individ från Bossekop i norra Norge; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Trikófaga skandinaviélla]

Buhl, O., et al. 1995. Fund af småsommefugle fra Danmark i 1994. – Ent. Meddr. 63(3): 61–74.

Jalava, J. & Kyrki, J. 1980. Notes on the taxonomy and distribution of western Palaearctic Trichophaga species (Lepidoptera, Tineidae). – Notulae Entomologicae 60: 107–110.

Svensson, I. 1980. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1979. – Ent. Tidskr. 101: 75–86.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Åke Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och Ekologi och tillägg till Utbredning).

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Trichophaga  
  • Art
    Trichophaga scandinaviella, Zagulajev, 1960 - spybollsmal
    Synonymer
    spybollmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Åke Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och Ekologi och tillägg till Utbredning).