Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gäck

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Trichosea ludifica
Gäck Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gäck är ett relativt stort, kraftigt och mycket vackert nattfly, en riktig pärla i den nordeuropeiska fjärilsfaunan. Den är karakteristisk i utseendet och kan knappast sammanblandas med någon annan europeisk art. Vingspannet är hos hanen 37–41 mm och hos honan 42–45 mm. Framvingarna är ljust grönvita med talrika skarpt svarta streckformade fläckar och avbrutna tvärlinjer.Ringfläcken är tydligt markerad som en svart ring, njurfläcken är långsträckt och formad som ett grunt V-tecken med svagt pärlemorglänsande vingfjäll. Bakvingen är glänsande vitaktig eller ljust gråvit och med gråskuggade vingribbor. Den inre halvan är dock ljust apelsingul liksom det mesta av bakkroppen som också har en mittlinje av svarta fläckar. Honans bakvingar är kraftigare gråskuggade, ibland grafitgrå, och det apelsingula inre fältet ofta mer utbrett.
Utbredning
Länsvis förekomst för gäck Observationer i  Sverige för gäck
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Arten förekommer i Västeuropa i två skilda utbredningsområden, dels ett sydligt huvudsakligen i bergstrakter från nordöstra Spanien, Frankrike i norr till Bretagne, i Medelhavsområdets bergsområden och genom Alperna till fd. Jugoslavien och norra Rumänien, dels ett nordligt utbredningsområde från södra Finland med enstaka fynd i södra Sverige och i Tyskland vid Östersjökusten på Rügen, på några platser i den sydöstra halvan av Polen, i de baltiska länderna och vidare österut i Ryssland och med säkerhet åtminstone till mellersta Sibirien. Från Sverige föreligger enbart två bevarade exemplar, dels ett vackert djur taget i Skåne, Trolle-Ljungby 1856 och ett lika vackert exemplar etiketterat Skåne (men utan närmare fynddata) insamlat av läkaren G. F. Möller (1826–1889), det senare återfanns först nyligen i samlingarna i Göteborgs Naturhistoriska museum. Utöver detta har arten påträffats i troligtvis ytterligare två svenska exemplar, dels det djur som Linne´ baserade sin beskrivning av arten från 1758 på och som låg till grund för uppgiften i Fauna Svecica 1761 om arten som sällsynt, och dels ett exemplar som skulle ha varit i entomologen G. J. Billbergs ägo (1772–1844). Billberg´s samling gick dock till spillo i en eldsvåda. I Finland förekommer arten i landets södra och centrala delar som nordligast upp till ca 63º N. Under 1930-talet påträffades den som västligast även i flera exemplar i Etelä-Pohjanmaa utanför Vaasa, bl.a. på Björkön men nyligare fynd från landets västra delar saknas helt. I Estland har arten förekommit lokalt på flera platser och i början av 1900-talet insamlades åtskilliga fjärilar såväl som larver. I Lettland har den påträffats i flera exemplar under 1800-talet och början av 1900-talet på flera platser i landet. I Litauen har den endast påträffats under 1800-talet. I Tyskland har den förekommit i tio av landets 14 delstater. I Polen är dess utbredningsområde koncentrerat till landets centrala och södra delar. Arten är överallt tydligt lokal och den har historiskt haft en betydligt större utbredning jämfört med idag. Tillbakagången är storgeografisk då den alltsedan början av 1900-talet har minskat kraftigt över stora delar av Kontinentaleuropa. De ovannämnda fynden från Skåne är de enda svenska fynden av arten och arten anses vara försvunnen från landet sedan 150 år tillbaka. Även i Finland har arten tydligt dragit sig tillbaka österut och upprätthåller sedan 1980-talets slut stabilare förekomster bara i de östligaste delarna av landet i ett område från gränsen mot Ryssland i Etelä-Karjala och de södra delarna av Pohjois-Karjala och österut i Etelä-Savo motsvarande ett ungefärligt område mellan städerna Imatra – Jyväskylä – Joensuu. Arten är i Finland rödlistad som Missgynnad (NT). I Estland har arten också efter 1950 påträffats på vissa håll men uppträder numer bara sällsynt och enstaka, främst i landets östra delar, men har som helhet gått tillbaka kraftigt. Också i Lettland har arten gått tillbaka kraftigt och förekommer idag enbart på en lokal i den allra nordvästligaste delen av landet (naturskyddsområdet i Slitere). I Tyskland saknas fynd efter 1980 från alla delstater utom Bayern. Flertalet fynd i Tyskland är äldre, från 1800-talet eller början av 1900-talet. I Tyskland har arten rödlistats som Akut hotad. I Baden-Württemberg har arten fram till till början av 1900-talet varit relativt utbredd men arten har inte påträffats på mer än 50 år och anses numer vara utdöd. I Polen har den gått tillbaka kraftigt och har efter 1960 enbart påträffats på några få platser i landets sydvästligaste delar i bergsområdet Sudeterna mot Tjeckien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Har troligen varit bofast i Skåne under 1800 talet, men av okända skäl dog arten ut någon gång under andra halvan av detta århundrade. Artens utbredning visar att den har anspråk på kontintentalt klimat och den föredrar småbrutna kulturbygder. Larven lever på rönn (Sorbus aucuparia) som växer solexponerat i varma lägen. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Såväl artens ekologi som dess aktuella utbredning ger en tydlig bild av en art som föredrar ett kontinentalt klimat med varma torra somrar och kalla stabila vintrar. Habitaten utgörs, åtminstone i de kvarvarande förekomstområdena i Europa norr om Alperna, av varma kulturpräglade marker med friställda rönnar Sorbus aucuparia som är den viktigaste värdväxten. Exempel på gynnsamma miljöer är rönn i varmt belägna odlingsrösen, buskage utmed gärdsgårdar eller stengärdsgårdar, trädgårdsmarker med rikligare växt av vårdrönnar, vägsträckor med alléplanterade rönnträd eller sydvända skogsbackar av såväl löv som talldominerade barrblandskogsbestånd med riklig underväxt av rönnsly. Fjärilen är aktiv endast under natten och vilar under dagen på lavrikare trädgrenar och trädstammar där den är välkamouflerad. Den har på varje enskild lokal en relativt kort flygtid som börjar när rönnblommorna börjar blomma över och skiftar i brunt. Denna börjar normala år kring midsommartid och sträcker sig fram till sista juni, varma somrar har den i östra Finland påträffats så tidigt som kring 10 juni. Längre söderut i Europa uppträder den med två generationer, den första i maj till juni och den andra i augusti eller september. I Finland, Estland och Lettland har en partiell andra generation bara vid enstaka tillfällen påträffats i slutet av augusti, men vid odling av larver från Finland har ett inte obetydligt antal puppor kläckt i september förvarade i kallutrymme. I Finland fluktuerar arten ganska kraftigt mellan olika år och att den ökar under perioder med varma somrar. Fjärilen lockas bara svagt till UV-ljus och det är inte klarlagt om detta främst kan förklaras av att dess flygtid sammanfaller med de ljusa nordiska nätterna. Däremot lockas den bra till jäst fruktsaft och det är tydligt att fjärilen flyger först sent på natten, normalt först efter midnatt. Fjärilens uppträdande på lokalerna är något särpräglat eftersom den till skillnad mot många andra nattflyn i huvudsak lockas till beten som hängts undanskymt och gärna inne i buskar av rönn eller annat löv. Honan lägger de vitgulaktiga starkt tillplattade äggen utspridda ett och ett på blad, av allt att döma i kronan av buskar eller träd. Äggen kläcks efter ca 7–10 dagar. Larverna är oligofaga på rosväxter och lever i naturen främst på rönn Sorbus aucuparia och äpple Malus domestica. I Finland och Estland har larver under början av 1900-talet också hittats på björk, troligen vårtbjörk Betula pendula. I kontinentaleuropeisk litteratur uppges larverna också leva av andra rosväxter, gärna på päron Pyrus communi, vidare på körsbär Prunus spp., hagtorn Crataegus spp., slån P. spinosa, hägg P. padus och även på sälg Salix caprea. Larver från Finland åt i burodlingar villigt av rönn och gärna också blad av äpple men ratade helt blad av sälg. Det är möjligt att sådana skillnader i värdväxtpreferenser kan förklaras med genetiska skillnader mellan de olika populationerna i Västeuropa. Larverna lever huvudsakligen i toppen av solbelysta rönnar där de i likhet med många aftonflyn solar för att stimulera matsmältnings- och tillväxtprocesser. Den håriga larven skiftar utseende ett par gånger under sin utveckling och även dess beteende ändras med dessa utseendeändringar. Fram till fjärde larvstadiet sitter larverna på bladöversidorna i en frågeteckenform, sannolikt efterliknar de fågelträck eller någon nerfallen förvissnad växtdel. Senare vilar larven tätt tryckt mot en kvist och larvens behåring osynliggör konturen mot kvisten. Fullväxt blir larven 40–45 mm och påminner ytligt om larven av spinnaren gräselefant Euthrix potatoria. Larvutvecklingen tar 5–7 veckor beroende av rådande väderförhållanden och förpuppningen sker under första halvan eller mitten av augusti i en välformad puppkammare inuti en stor vitaktig och lösare spunnen men ändå motståndskraftig ytterkokong. Kokongen färdigställs i samma buske eller träd där tillväxten ägt rum, under barkflagor, i djupare barkspringor, i grenklykor och även mellan sammanspunna gröna blad som troligen spinns fast på kvistarna eller på undersidan av övre stenar i stengärdsgårdar. Övervintringen sker således inte på marken. Burodlingar med kokonger som lades på periodvis lätt fuktad sand ledde ofelbart till att pupporna dog, medan de kokonger som ända fram till kläckningen förvarades helt torrt och luftigt gav fullbildade fjärilar. Puppans tydliga känslighet för även kortare perioder med kvardröjande fukt visar att den är adapterad till att övervintra luftigt så att nederbörd snabbt torkar upp.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· apel
· apel
· fröväxter
· fröväxter
· rosväxter
· rosväxter
· rönn
· rönn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Trichosea, Art Trichosea ludifica (Linnaeus, 1758) - gäck Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Har troligen varit bofast i Skåne under 1800 talet, men av okända skäl dog arten ut någon gång under andra halvan av detta århundrade. Artens utbredning visar att den har anspråk på kontintentalt klimat och den föredrar småbrutna kulturbygder. Larven lever på rönn (Sorbus aucuparia) som växer solexponerat i varma lägen. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Gäck är ett relativt stort, kraftigt och mycket vackert nattfly, en riktig pärla i den nordeuropeiska fjärilsfaunan. Den är karakteristisk i utseendet och kan knappast sammanblandas med någon annan europeisk art. Vingspannet är hos hanen 37–41 mm och hos honan 42–45 mm. Framvingarna är ljust grönvita med talrika skarpt svarta streckformade fläckar och avbrutna tvärlinjer.Ringfläcken är tydligt markerad som en svart ring, njurfläcken är långsträckt och formad som ett grunt V-tecken med svagt pärlemorglänsande vingfjäll. Bakvingen är glänsande vitaktig eller ljust gråvit och med gråskuggade vingribbor. Den inre halvan är dock ljust apelsingul liksom det mesta av bakkroppen som också har en mittlinje av svarta fläckar. Honans bakvingar är kraftigare gråskuggade, ibland grafitgrå, och det apelsingula inre fältet ofta mer utbrett.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för gäck

Länsvis förekomst och status för gäck baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gäck

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i Västeuropa i två skilda utbredningsområden, dels ett sydligt huvudsakligen i bergstrakter från nordöstra Spanien, Frankrike i norr till Bretagne, i Medelhavsområdets bergsområden och genom Alperna till fd. Jugoslavien och norra Rumänien, dels ett nordligt utbredningsområde från södra Finland med enstaka fynd i södra Sverige och i Tyskland vid Östersjökusten på Rügen, på några platser i den sydöstra halvan av Polen, i de baltiska länderna och vidare österut i Ryssland och med säkerhet åtminstone till mellersta Sibirien. Från Sverige föreligger enbart två bevarade exemplar, dels ett vackert djur taget i Skåne, Trolle-Ljungby 1856 och ett lika vackert exemplar etiketterat Skåne (men utan närmare fynddata) insamlat av läkaren G. F. Möller (1826–1889), det senare återfanns först nyligen i samlingarna i Göteborgs Naturhistoriska museum. Utöver detta har arten påträffats i troligtvis ytterligare två svenska exemplar, dels det djur som Linne´ baserade sin beskrivning av arten från 1758 på och som låg till grund för uppgiften i Fauna Svecica 1761 om arten som sällsynt, och dels ett exemplar som skulle ha varit i entomologen G. J. Billbergs ägo (1772–1844). Billberg´s samling gick dock till spillo i en eldsvåda. I Finland förekommer arten i landets södra och centrala delar som nordligast upp till ca 63º N. Under 1930-talet påträffades den som västligast även i flera exemplar i Etelä-Pohjanmaa utanför Vaasa, bl.a. på Björkön men nyligare fynd från landets västra delar saknas helt. I Estland har arten förekommit lokalt på flera platser och i början av 1900-talet insamlades åtskilliga fjärilar såväl som larver. I Lettland har den påträffats i flera exemplar under 1800-talet och början av 1900-talet på flera platser i landet. I Litauen har den endast påträffats under 1800-talet. I Tyskland har den förekommit i tio av landets 14 delstater. I Polen är dess utbredningsområde koncentrerat till landets centrala och södra delar. Arten är överallt tydligt lokal och den har historiskt haft en betydligt större utbredning jämfört med idag. Tillbakagången är storgeografisk då den alltsedan början av 1900-talet har minskat kraftigt över stora delar av Kontinentaleuropa. De ovannämnda fynden från Skåne är de enda svenska fynden av arten och arten anses vara försvunnen från landet sedan 150 år tillbaka. Även i Finland har arten tydligt dragit sig tillbaka österut och upprätthåller sedan 1980-talets slut stabilare förekomster bara i de östligaste delarna av landet i ett område från gränsen mot Ryssland i Etelä-Karjala och de södra delarna av Pohjois-Karjala och österut i Etelä-Savo motsvarande ett ungefärligt område mellan städerna Imatra – Jyväskylä – Joensuu. Arten är i Finland rödlistad som Missgynnad (NT). I Estland har arten också efter 1950 påträffats på vissa håll men uppträder numer bara sällsynt och enstaka, främst i landets östra delar, men har som helhet gått tillbaka kraftigt. Också i Lettland har arten gått tillbaka kraftigt och förekommer idag enbart på en lokal i den allra nordvästligaste delen av landet (naturskyddsområdet i Slitere). I Tyskland saknas fynd efter 1980 från alla delstater utom Bayern. Flertalet fynd i Tyskland är äldre, från 1800-talet eller början av 1900-talet. I Tyskland har arten rödlistats som Akut hotad. I Baden-Württemberg har arten fram till till början av 1900-talet varit relativt utbredd men arten har inte påträffats på mer än 50 år och anses numer vara utdöd. I Polen har den gått tillbaka kraftigt och har efter 1960 enbart påträffats på några få platser i landets sydvästligaste delar i bergsområdet Sudeterna mot Tjeckien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Pantheinae  
  • Släkte
    Trichosea  
  • Art
    Trichosea ludifica(Linnaeus, 1758) - gäck

Såväl artens ekologi som dess aktuella utbredning ger en tydlig bild av en art som föredrar ett kontinentalt klimat med varma torra somrar och kalla stabila vintrar. Habitaten utgörs, åtminstone i de kvarvarande förekomstområdena i Europa norr om Alperna, av varma kulturpräglade marker med friställda rönnar Sorbus aucuparia som är den viktigaste värdväxten. Exempel på gynnsamma miljöer är rönn i varmt belägna odlingsrösen, buskage utmed gärdsgårdar eller stengärdsgårdar, trädgårdsmarker med rikligare växt av vårdrönnar, vägsträckor med alléplanterade rönnträd eller sydvända skogsbackar av såväl löv som talldominerade barrblandskogsbestånd med riklig underväxt av rönnsly. Fjärilen är aktiv endast under natten och vilar under dagen på lavrikare trädgrenar och trädstammar där den är välkamouflerad. Den har på varje enskild lokal en relativt kort flygtid som börjar när rönnblommorna börjar blomma över och skiftar i brunt. Denna börjar normala år kring midsommartid och sträcker sig fram till sista juni, varma somrar har den i östra Finland påträffats så tidigt som kring 10 juni. Längre söderut i Europa uppträder den med två generationer, den första i maj till juni och den andra i augusti eller september. I Finland, Estland och Lettland har en partiell andra generation bara vid enstaka tillfällen påträffats i slutet av augusti, men vid odling av larver från Finland har ett inte obetydligt antal puppor kläckt i september förvarade i kallutrymme. I Finland fluktuerar arten ganska kraftigt mellan olika år och att den ökar under perioder med varma somrar. Fjärilen lockas bara svagt till UV-ljus och det är inte klarlagt om detta främst kan förklaras av att dess flygtid sammanfaller med de ljusa nordiska nätterna. Däremot lockas den bra till jäst fruktsaft och det är tydligt att fjärilen flyger först sent på natten, normalt först efter midnatt. Fjärilens uppträdande på lokalerna är något särpräglat eftersom den till skillnad mot många andra nattflyn i huvudsak lockas till beten som hängts undanskymt och gärna inne i buskar av rönn eller annat löv. Honan lägger de vitgulaktiga starkt tillplattade äggen utspridda ett och ett på blad, av allt att döma i kronan av buskar eller träd. Äggen kläcks efter ca 7–10 dagar. Larverna är oligofaga på rosväxter och lever i naturen främst på rönn Sorbus aucuparia och äpple Malus domestica. I Finland och Estland har larver under början av 1900-talet också hittats på björk, troligen vårtbjörk Betula pendula. I kontinentaleuropeisk litteratur uppges larverna också leva av andra rosväxter, gärna på päron Pyrus communi, vidare på körsbär Prunus spp., hagtorn Crataegus spp., slån P. spinosa, hägg P. padus och även på sälg Salix caprea. Larver från Finland åt i burodlingar villigt av rönn och gärna också blad av äpple men ratade helt blad av sälg. Det är möjligt att sådana skillnader i värdväxtpreferenser kan förklaras med genetiska skillnader mellan de olika populationerna i Västeuropa. Larverna lever huvudsakligen i toppen av solbelysta rönnar där de i likhet med många aftonflyn solar för att stimulera matsmältnings- och tillväxtprocesser. Den håriga larven skiftar utseende ett par gånger under sin utveckling och även dess beteende ändras med dessa utseendeändringar. Fram till fjärde larvstadiet sitter larverna på bladöversidorna i en frågeteckenform, sannolikt efterliknar de fågelträck eller någon nerfallen förvissnad växtdel. Senare vilar larven tätt tryckt mot en kvist och larvens behåring osynliggör konturen mot kvisten. Fullväxt blir larven 40–45 mm och påminner ytligt om larven av spinnaren gräselefant Euthrix potatoria. Larvutvecklingen tar 5–7 veckor beroende av rådande väderförhållanden och förpuppningen sker under första halvan eller mitten av augusti i en välformad puppkammare inuti en stor vitaktig och lösare spunnen men ändå motståndskraftig ytterkokong. Kokongen färdigställs i samma buske eller träd där tillväxten ägt rum, under barkflagor, i djupare barkspringor, i grenklykor och även mellan sammanspunna gröna blad som troligen spinns fast på kvistarna eller på undersidan av övre stenar i stengärdsgårdar. Övervintringen sker således inte på marken. Burodlingar med kokonger som lades på periodvis lätt fuktad sand ledde ofelbart till att pupporna dog, medan de kokonger som ända fram till kläckningen förvarades helt torrt och luftigt gav fullbildade fjärilar. Puppans tydliga känslighet för även kortare perioder med kvardröjande fukt visar att den är adapterad till att övervintra luftigt så att nederbörd snabbt torkar upp.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· apel - Malus domestica (Viktig)
· fröväxter - Spermatophytae (Viktig)
· rosväxter - Rosaceae (Viktig)
· rönn - Sorbus aucuparia (Viktig)
Fjärilen anses vara utdöd i Sverige sedan mer än 100 år. Dess undanskymda levnadssätt skulle möjligen kunna tala för att den fortfarande skulle kunna förekomma i små isolerade populationer, men arten borde rimligen ha påträffats vid åtminstone sporadiska tillfällen om så var fallet. Områden med högt antal soltimmar som i de östra delarna av Skåne, i de kustnära delarna av Blekinge, östra Småland, på Öland, Gotland eller utmed kusten i Östra Svealand och i trakter med rester av det ålderdomliga kulturlandskapet framstår som de där eftersök främst bör ske. Mot ev. kvarlevande svenska populationer talar starkt den storgeografiska och kraftiga tillbakagång som arten uppvisat i hela Västeuropa. Artens minskning kan troligen förklaras av en kombination av klimatiska förhållanden och förändringen av det ålderdomliga, småbrutna och varierade kulturlandskapet med alla sina odlingsrösen, gärdsgårdsbuskage, alléträd m. fl. kulturelement. Undanröjning av sådana kvarvarande kulturelement kan fortfarande anses missgynna återkoloniseringar av arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Ålderdomliga kulturlandskap i sydöstra och östra Sverige med rikare förekomster av rönn och gärna med äppleträd såväl i form av träd och buskar i odlingsrösen som av vårdträd, parkträd m. m., behöver återställas. Buskar och träd av rönn behöver friställas så att de växer fritt och väl solbelyst. I områden med gynnsamma klimatförutsättningar som i östra Skåne, Blekinge, östra Småland och på Öland och Gotland liksom i Stockholms skärgård kan med fördel sådana kulturlandskap återskapas genom plantering eller gynnande av rönn. I nuläget är det viktigast att genom mer systematiskt genomförda undersökningar söka klarlägga om eventuella kvarvarande populationer trots allt skulle kunna finnas kvar i landet.

Ander, K. 1945. Kritisk granskning av våra Macrolepidoptera dubiæ, en historisk-lepidopterologisk utredning. Opusc. ent. 10: 65–97.

Bergmann, A. 1954. Die Grosschmetterlinge Mitteldeutschlands. Bd. 4/1 Eulen, Verbreitung, Formen und Lebensgemeinschaften. Jena (Urania-Verlag Gmbh.), 580 pp.

Bundesamt für Naturschutz. 1998. Rote Liste gefärdeter Tiere Deutschlands. Bonn (Bundesamt für Naturschutz), 434 pp, med bilaga.

Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of Poland. A Distributional Checklist. Polish Entomological Monographs 1. Poznan & Torun (Polskie Towarzystwo Entomologiczne), 178 pp.

Ebert, G. (Ed.), Bartsch, D., Bettag, E., Bläsius, R., Blum, E., Kallies, A., Spatenka, K., Weber, F., Ebert, G., Ratzel, U., Ratzel, M., Herrmann, R., Hofmann, A., Meineke, J.-U., Schanowski, A., Lussi, H. G., Steiner, A. & Bastian, J. 1997. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 5: Nachtfalter III.

[Sesiidae, Arctiidae, Noctuidae (part)]. Stuttgart (Eugen Ulmer GmbH & Co.), 575 pp, 400 clrph.

Eliasson, C. U. 1999. Två förbisedda 1800-talsfynd av gäck och töckenfly från Skåne. Fazett 12(2): 17–23.

Forster, W. & Wohlfahrt, T. A. 1971. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Eulen (Noctuidae). Stuttgart (Franckhsche Verlagshandlung), 329 pp, 32 clrpls.

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1–216.

Huldén, L. (ed.), Albrecht, A., Itämies, J., Malinen, P. & Wettenhovi, J. 2000. Suomen Suurperhosatlas – Finlands Storfjärilsatlas – Atlas of Finnish Macrolepidoptera. Helsinki (Lepidopterologiska Sällskapet i Finland rf & Naturhistoriska centralmuseet), 328 pp.

Hydén, N. 1993. Gäckens Trichosea ludifica L. hemtrakter i östra Finland. Lepidoptera (Kbh.), (N.S.) 6, 5: 135–144.

Miljöministeriet. 2000. Threatened species in Finland 2000. www.vyh.fi/eng/environ/naturcon.

Ivinskis, P. 1993. Check-List of Lithuanian Lepidoptera (Lietuvos Drugiu Sarasas). Vilnius (Ekologijos Institutas), 210 pp.

Jürivete, U., Kaitila, J., Kesküla, T., Nupponen, K., Viidalepp, J. & Õunap, E. 2000. Eesti liblikad. Kataloog.

Estonian Lepidoptera. Tallinn (Eesti Lepidopteroloogide Selts), 151 pp.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6: 1–137.

Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu (Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda), 130 pp. [In Estonian and English] Nordström, F., Kaaber, S., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning (Noctuidae). Lund (CWK Gleerup), 152 pp, 403 maps.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1941. Svenska Fjärilar, Systematisk Bearbetning av Sveriges Storfjärilar.

Stockholm (Nordisk Familjeboks Förlags A.-B.), 353 pp, 50 pls.

Petersen, W. 1924. Lepidopteren-Fauna von Estland (Eesti). Teil 1. Tallinn (Bildungsministerium des Freistaates Eesti), 316 pp.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera – Latvijas Taurinu Katalogs. Baptria 21(3a): 1–71.

Seppänen, E. J. 1970. Suurperhostoukkien ravintokasvit. Die Nahrungsplanzen der Großschmetterlingsraupen Finnlands. Suomen Biologian Seura Vanamo [Anim. Fenn.] 14: xii, 1–179.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Håndbog over de i Danmark, Norge, Sverige, Finland og Island forekommende arter af Herminiidae og Noctuidae (Lepidoptera). Stenstrup (Apollo Books), 565 pp, 37 clrpls.

Šulcs, A. 1976. Neue und wenig bekannte Arten der Lepidopteren-Fauna Lettlands, 6. Mitteilung. Ann. Ent. Fenn. 42: 4–21.

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Tallinn-Tartu (Teaduste Akadeemia Kirjastus), 64 pp. [In Estonian with English summary].

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Pantheinae  
  • Släkte
    Trichosea  
  • Art
    Trichosea ludifica, (Linnaeus, 1758) - gäck
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.