Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brunörtsdvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Trifurcula headleyella
Brunörtsdvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Känns lätt igen på den svartaktiga framvingens silvervita fläckar och det mörka huvudet. Påträffas i öppna hagmarker med brunört.

Vingspann 4–6 mm, honan genomsnittligt något mindre. Huvudet är mörkt rostbrunt hos hanen och svart till brunsvart hos honan. Ögonlocken är vita, ofta med några inblandade, svarta fjäll. Antennen är tydligt längre än halva framvingen, hos hanen med 35–45 segment, hos honan med 35–38. Mellankroppen är svartaktig. Den grovfjälliga framvingen är svartaktig med två stora, silverglänsande och motstående fläckar belägna ungefär två tredje­delar från vingens bas. Honans framvinge är mörkare än hanens och är dessutom mörkt silver- eller bly­glänsande i den inre tredjedelen. Fransarna på framvingen är glänsande vita utanför en tydlig delningslinje. Bakvingen och dess fransar är grå. Hanen har en sammetsliknande fläck med doftfjäll på undersidan av bakvingens yttre del.

Larven är ljusgul och ovanligt lång och slank. Kokongen är mörkbrun.

Genitalier: Hos hanen är uncus trubbig och odelad. Vinculum har en djup inbuktning. Aedeagus har vid spetsen ett par rader av snedställda taggar, i vesican finns en ganska liten, tydlig och rak cornutus, vars längd kan variera. Hos honan har corpus bursae svag mikrostruktur (pektinering) på ytan och långsträckta signa med otydliga kanter. Ductus spermathecae är relativt lång, först rak, sedan med 2–3 vindlingar.
Utbredning
Länsvis förekomst för brunörtsdvärgmal Observationer i  Sverige för brunörtsdvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brunörtsdvärgmal är sällsynt och har i Sverige påträffats i Skåne (Klagshamn, där den troligen inte finns kvar pga. igenväxning), Västergötland (Kinnekulle) och i Södermanland (Ornö) samt på Öland och Gotland. Från Danmark är den bara känd från fyra platser, varav den vid Krenkerups gods på Lolland är utgången sedan 1980 till följd av upp­odling. Arten saknas i Norge. I Finland har den hittats på några platser i sydöst samt på Åland. Den har dessutom rapporterats från ett flertal länder i Europa.

De skånska djuren härstammar från Kiaby där arten togs ny för landet den 22.VI.1961 av Ingvar Svensson. Därefter togs den på Klagshamnsudden den 14.VII.1976. Här fanns fram till början av 1990-talet öppna områden på rik kalkgrund där brunört växte i gläntor en bit ut på udden. Här hittades rikligt med minor och även imagos togs under några år. Numera är lokalen igenvuxen och fjärilspopulationen är troligen minskande eller försvunnen. På Öland är den lokalt relativt vanlig på Stora alvaret intill enbuskar (exempelvis i Grönhögen) och vid vissa hasselkarster (Tornrör i Gårdby s:n). På norra delen av ön finns den som regel i halvfuktiga partier av småalvar (Mensalvaret och Långalvaret i Böda s:n). Den fanns också i Föra, Djurstad i kanten på ett betat fält, men upphört bete på platsen verkar ha orsakat artens försvinnande. På mellersta delen av ön har den hittats i Lenstad på betade, frodiga fält med enstaka buskar. På Gotland är den likaledes funnen på lokaler som liknar de öländska. I Västergötland hittades arten på Kinnekulle på betesmark söder om naturreservatet Österplana hed. Olikheter i genitalierna tolkades så, att det rörde sig om en tvillingart. Senare visade det sig att Trifurcula rodella, som den döptes till, var synonym med headleyella. Arten är lokal i Sverige, men tycks ha en förhållandevis stabil förekomst. I Europa är den funnen från Finland till Spanien och från England till östligaste Centraleuropa. I Finland har den rapporterats från tre distrikt i söder–sydost. I Danmark är den bara känd från ett par lokaler på sydöarna (LFM); den togs först på Lolland, Krenkerup slott 1-4.VII.1975.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten är känd från ett antal vitt skilda lokalområden från Skåne- till Stockholms län, där den lever på Brunört (Prunella vulgaris). På Stora alvaret är den utbredd och stabil och lever på praktbrunört (Prunella grandiflora). Arten har en stor utbredning och värdväxten är vanlig, vilket gör att ett större mörkertal är troligt. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-200) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Brunörtsdvärgmal förekommer i regelbundet betade eller hävdade hagmarker, i kantzoner i jordbrukslandskap, på ängsmark och alvarmark. På Stora alvaret på Öland föredrar den nordsidan av buskage eller träddungar där ­praktbrunört ­Prunella grandiflora växer i inte alltför högt gräs. Fjärilen har en generation per år och flyger från slutet av juni till slutet av juli. Ägget placeras på översidan av ett blad av brunört P. vulgaris eller praktbrunört. Larven gör en gångmina som är mycket långsträckt och smal med exkrementerna lagda i en mittlinje; larven ­vandrar från ett blad till ett annat genom bladskaften och stjälken, och gångminan blir mer och mer ­oregelbunden ju äldre larven blir. Minan syns under september–oktober och med tiden blir bladet runt minan violett.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· brunört
· brunört
· praktbrunört
· praktbrunört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Trifurcula, Art Trifurcula headleyella (Stainton, 1854) - brunörtsdvärgmal Synonymer Nepticula headleyella Stainton, 1854, Trifurcula rodella Svensson, 1982, brunörtdvärgmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten är känd från ett antal vitt skilda lokalområden från Skåne- till Stockholms län, där den lever på Brunört (Prunella vulgaris). På Stora alvaret är den utbredd och stabil och lever på praktbrunört (Prunella grandiflora). Arten har en stor utbredning och värdväxten är vanlig, vilket gör att ett större mörkertal är troligt. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-200) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Känns lätt igen på den svartaktiga framvingens silvervita fläckar och det mörka huvudet. Påträffas i öppna hagmarker med brunört.

Vingspann 4–6 mm, honan genomsnittligt något mindre. Huvudet är mörkt rostbrunt hos hanen och svart till brunsvart hos honan. Ögonlocken är vita, ofta med några inblandade, svarta fjäll. Antennen är tydligt längre än halva framvingen, hos hanen med 35–45 segment, hos honan med 35–38. Mellankroppen är svartaktig. Den grovfjälliga framvingen är svartaktig med två stora, silverglänsande och motstående fläckar belägna ungefär två tredje­delar från vingens bas. Honans framvinge är mörkare än hanens och är dessutom mörkt silver- eller bly­glänsande i den inre tredjedelen. Fransarna på framvingen är glänsande vita utanför en tydlig delningslinje. Bakvingen och dess fransar är grå. Hanen har en sammetsliknande fläck med doftfjäll på undersidan av bakvingens yttre del.

Larven är ljusgul och ovanligt lång och slank. Kokongen är mörkbrun.

Genitalier: Hos hanen är uncus trubbig och odelad. Vinculum har en djup inbuktning. Aedeagus har vid spetsen ett par rader av snedställda taggar, i vesican finns en ganska liten, tydlig och rak cornutus, vars längd kan variera. Hos honan har corpus bursae svag mikrostruktur (pektinering) på ytan och långsträckta signa med otydliga kanter. Ductus spermathecae är relativt lång, först rak, sedan med 2–3 vindlingar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brunörtsdvärgmal

Länsvis förekomst och status för brunörtsdvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brunörtsdvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brunörtsdvärgmal är sällsynt och har i Sverige påträffats i Skåne (Klagshamn, där den troligen inte finns kvar pga. igenväxning), Västergötland (Kinnekulle) och i Södermanland (Ornö) samt på Öland och Gotland. Från Danmark är den bara känd från fyra platser, varav den vid Krenkerups gods på Lolland är utgången sedan 1980 till följd av upp­odling. Arten saknas i Norge. I Finland har den hittats på några platser i sydöst samt på Åland. Den har dessutom rapporterats från ett flertal länder i Europa.

De skånska djuren härstammar från Kiaby där arten togs ny för landet den 22.VI.1961 av Ingvar Svensson. Därefter togs den på Klagshamnsudden den 14.VII.1976. Här fanns fram till början av 1990-talet öppna områden på rik kalkgrund där brunört växte i gläntor en bit ut på udden. Här hittades rikligt med minor och även imagos togs under några år. Numera är lokalen igenvuxen och fjärilspopulationen är troligen minskande eller försvunnen. På Öland är den lokalt relativt vanlig på Stora alvaret intill enbuskar (exempelvis i Grönhögen) och vid vissa hasselkarster (Tornrör i Gårdby s:n). På norra delen av ön finns den som regel i halvfuktiga partier av småalvar (Mensalvaret och Långalvaret i Böda s:n). Den fanns också i Föra, Djurstad i kanten på ett betat fält, men upphört bete på platsen verkar ha orsakat artens försvinnande. På mellersta delen av ön har den hittats i Lenstad på betade, frodiga fält med enstaka buskar. På Gotland är den likaledes funnen på lokaler som liknar de öländska. I Västergötland hittades arten på Kinnekulle på betesmark söder om naturreservatet Österplana hed. Olikheter i genitalierna tolkades så, att det rörde sig om en tvillingart. Senare visade det sig att Trifurcula rodella, som den döptes till, var synonym med headleyella. Arten är lokal i Sverige, men tycks ha en förhållandevis stabil förekomst. I Europa är den funnen från Finland till Spanien och från England till östligaste Centraleuropa. I Finland har den rapporterats från tre distrikt i söder–sydost. I Danmark är den bara känd från ett par lokaler på sydöarna (LFM); den togs först på Lolland, Krenkerup slott 1-4.VII.1975.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Trifurculini  
  • Släkte
    Trifurcula  
  • Art
    Trifurcula headleyella(Stainton, 1854) - brunörtsdvärgmal
    Synonymer
    Nepticula headleyella Stainton, 1854
    Trifurcula rodella Svensson, 1982
    brunörtdvärgmal

Brunörtsdvärgmal förekommer i regelbundet betade eller hävdade hagmarker, i kantzoner i jordbrukslandskap, på ängsmark och alvarmark. På Stora alvaret på Öland föredrar den nordsidan av buskage eller träddungar där ­praktbrunört ­Prunella grandiflora växer i inte alltför högt gräs. Fjärilen har en generation per år och flyger från slutet av juni till slutet av juli. Ägget placeras på översidan av ett blad av brunört P. vulgaris eller praktbrunört. Larven gör en gångmina som är mycket långsträckt och smal med exkrementerna lagda i en mittlinje; larven ­vandrar från ett blad till ett annat genom bladskaften och stjälken, och gångminan blir mer och mer ­oregelbunden ju äldre larven blir. Minan syns under september–oktober och med tiden blir bladet runt minan violett.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· brunört - Prunella vulgaris (Viktig)
· praktbrunört - Prunella grandiflora (Har betydelse)
Brunörtdvärgmalen är känslig för igenväxning och därför är ett måttligt bete gynnsamt för arten. Dränering av mark så att brunört försvinner är fatalt för arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Goda lokaler med brunörtdvärgmal bör fortsättningsvis hållas öppna genom bete och med oförstörd hydrologi.
Namngivning: Trifurcula headleyella (Stainton, 1854). Originalbeskrivning: Nepticula headleyella Ins. Br. Lepid. Tin.: 300. Synonym: Trifurcula rodella Svensson, 1982.

Etymologi: headleyella (lat.) = ung. den lilla från Headley, syftar på Headley Down, Surrey i England som är artens typlokal; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Trifúrkula heddliélla]

Johansson, R., et al. 1990. The Nepticulidae and Opostegidae (Lepidoptera) of North West Europe. Fauna Ent. Scand. Vol. 23. E.J.Brill/Scandinavian Science Press Ltd. Leiden, New York, København, Köln.

Karsholt, O. & Pedersen, K. 1977. Tre arter af Microlepidoptera nye for Danmark. – Ent. Meddr. 45: 37–43.

Svensson, I. 1977. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1976. – Ent. Tidskr. 98: 37–43.

Svensson, I. 1982. Four new species of Microlepidoptera from northern Europe. – Ent. Scand. 13: 293–300.

Svensson, I. 1983. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1982. – Ent. Tidskr. 104: 59–65.

Svensson, I. 1985. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1984. – Ent. Tidskr. 106: 71–82.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsintressant information; Hot och Åtgärder).

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Trifurculini  
  • Släkte
    Trifurcula  
  • Art
    Trifurcula headleyella, (Stainton, 1854) - brunörtsdvärgmal
    Synonymer
    Nepticula headleyella Stainton, 1854
    Trifurcula rodella Svensson, 1982
    brunörtdvärgmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsintressant information; Hot och Åtgärder).