Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallmulmblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Chalcosyrphus piger
Tallmulmblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor till stor, avlång art med helt orangeröd bakkropp och kraftigt förtjockade, svarta baklår. Förekommer sällsynt i södra Sverige i anslutning till gamla tallbestånd.

Längd 11-13 mm. Honans panna har ett i mitten avbrutet tvärband av pudring. Ryggskölden är grovt punkterad och endast svagt glänsande, med ganska åtliggande, kort och övervägande svart behåring. Även sidoplåtarnas behåring är relativt kort. Hanens bakkropp är långsträckt med parallella sidor, honans bredare och bakåt kraftigare avsmalnande. Bakkroppens andra till fjärde segment är glänsande orangeröda; dock är tergiternas bakkant och sidor (framför allt hos honan) mer eller mindre svarta. Tergit 2 har dessutom en smal, men i mitten bakåt kilformigt utdragen, svart rand längs framkanten. Vingarna är bruntonade, och benen är oftast helt svarta. Baklåren är kraftigt förtjockade, men smalnar av så kraftigt mot undersidan att det bildas en längsköl. Deras behåring är mycket kort och åtliggande, och längs hela kölen finns små taggar. De för släktet typiska långa håren på metasternum är hos denna art kortare och ganska åtliggande, och finns dessutom framför allt längs bakkanten - vilket gör att de lätt förbises.
Den mycket snarlika Brachypalpoides lentus har svart bakkroppsspets och saknar längsgående köl på baklårens undersida. I övrigt liknar arten flera bin, rovsteklar och parasitsteklar med röd bakkropp.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallmulmblomfluga Observationer i  Sverige för tallmulmblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tallmulmblomfluga påträffas mycket sällan. Det finns ca 20 fynd från Skåne till Uppland i 1800-talssamlingar. Under 1900-talet har nästan lika många fynd gjorts, men de härrör från ett fåtal lokaler från Skåne till Hälsingland. År 1999 hittades en hona i Dalarna nära Ludvika, och 2000 hittades ett exemplar på Runmarö i Stockholms skärgård - det första fyndet i Uppland på ca 150 år! Under 2005-06 påträffades sedan flera individer; bl.a. på en myr i Småland, på två lokaler i Västergötland och på brandfält i Dalarna. Arten har förmodligen drabbats hårt av att gamla tallskogar avverkats och omvandlats till produktionsskog, där träden är för unga och barken för tunn. Bristen på grova tallar under nedbrytning har gjort att artens livsutrymme har minskat kraftigt. Även om utbredningsområdet fortfarande omfattar stora delar av Sverige är populationerna fragmenterade. I Danmark är den mycket sällsynt, och bara funnen på ett fåtal lokaler på nordvästra och östra Jylland 1989, 2000 och 2003. I sydöstra Norge är den känd genom tre fynd från 1800-talet och fyra fynd efter 1974. Det nordligaste fyndet i Norden gjordes i Pasvikdalen i nordöstra Norge 1969. Även från Finland finns (förutom ett antal spridda, äldre fynd) endast ett fåtal nyare fynd. Arten är känd från stora delar av övriga Europa, med undantag för England, Irland och Medelhavsområdet. Dock görs få nya fynd, och arten klassas på många håll som försvunnen eller starkt hotad. Världsutbredningen omfattar även Kazakstan, Kirgizistan, Sibirien, södra delen av ryska Fjärran Östern, Kina samt Nordamerika från Kanada söderut till Mexiko.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
1800-tals-fynd från norra Skåne till Dalarna/Gästrikland. Sentida fynd från Småland till Mälardalen/södra Dalarna och Hälsingland. Under 1980-1990-talen gjordes bara något enstaka fynd av arten. Från 2005 har den dock rapporterars vid ett 50-tal tillfällen från drygt 20 lokaler. Arten är i Norden troligen normalt knuten till gamla tallskogar med god tillgång till ved under nedbrytning. De kraftiga stormarna ("Gudrun" och "Per") i Sydsverige medförde ett stort tillskott på död barrved och är sannolikt förklaringen till den kraftiga (och sannolikt tillfälliga) populationsökningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (50-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (200-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Tallmulmblomfluga är i Norden framför allt knuten till månghundraåriga tallskogar med god tillgång till skadade träd eller färska lågor med tillräcklig tjock bark. Ett av de senaste fynden gjordes i en fälla på en ca 250-årig bränd, döende tall nära en myr. I Centraleuropa sitter flugan gärna på lågor eller avverkade stammar av främst tall på mindre hyggen eller i soliga gläntor. I Danmark har den setts besöka blommor av blodrot Potentilla erecta, i Norge smörblomma Ranunculus acris. Utanför Norden har den hittats även på andra barrträd, främst olika tallarter, och på blommande säfferot Seseli sp. Flygtiden infaller i Sverige från början av maj till mitten av augusti. De fem danska exemplaren är tagna från mitten av juni till slutet av juli. Artens larv och puppa har påträffats under barken på och vid basen av tallar, och en hona har setts lägga ägg i ett hackspettshål i en tall.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Chalcosyrphus, Art Chalcosyrphus piger (Fabricius, 1794) - tallmulmblomfluga Synonymer röd mulmblomfluga

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation 1800-tals-fynd från norra Skåne till Dalarna/Gästrikland. Sentida fynd från Småland till Mälardalen/södra Dalarna och Hälsingland. Under 1980-1990-talen gjordes bara något enstaka fynd av arten. Från 2005 har den dock rapporterars vid ett 50-tal tillfällen från drygt 20 lokaler. Arten är i Norden troligen normalt knuten till gamla tallskogar med god tillgång till ved under nedbrytning. De kraftiga stormarna ("Gudrun" och "Per") i Sydsverige medförde ett stort tillskott på död barrved och är sannolikt förklaringen till den kraftiga (och sannolikt tillfälliga) populationsökningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (50-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (200-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
En medelstor till stor, avlång art med helt orangeröd bakkropp och kraftigt förtjockade, svarta baklår. Förekommer sällsynt i södra Sverige i anslutning till gamla tallbestånd.

Längd 11-13 mm. Honans panna har ett i mitten avbrutet tvärband av pudring. Ryggskölden är grovt punkterad och endast svagt glänsande, med ganska åtliggande, kort och övervägande svart behåring. Även sidoplåtarnas behåring är relativt kort. Hanens bakkropp är långsträckt med parallella sidor, honans bredare och bakåt kraftigare avsmalnande. Bakkroppens andra till fjärde segment är glänsande orangeröda; dock är tergiternas bakkant och sidor (framför allt hos honan) mer eller mindre svarta. Tergit 2 har dessutom en smal, men i mitten bakåt kilformigt utdragen, svart rand längs framkanten. Vingarna är bruntonade, och benen är oftast helt svarta. Baklåren är kraftigt förtjockade, men smalnar av så kraftigt mot undersidan att det bildas en längsköl. Deras behåring är mycket kort och åtliggande, och längs hela kölen finns små taggar. De för släktet typiska långa håren på metasternum är hos denna art kortare och ganska åtliggande, och finns dessutom framför allt längs bakkanten - vilket gör att de lätt förbises.
Den mycket snarlika Brachypalpoides lentus har svart bakkroppsspets och saknar längsgående köl på baklårens undersida. I övrigt liknar arten flera bin, rovsteklar och parasitsteklar med röd bakkropp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallmulmblomfluga

Länsvis förekomst och status för tallmulmblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallmulmblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tallmulmblomfluga påträffas mycket sällan. Det finns ca 20 fynd från Skåne till Uppland i 1800-talssamlingar. Under 1900-talet har nästan lika många fynd gjorts, men de härrör från ett fåtal lokaler från Skåne till Hälsingland. År 1999 hittades en hona i Dalarna nära Ludvika, och 2000 hittades ett exemplar på Runmarö i Stockholms skärgård - det första fyndet i Uppland på ca 150 år! Under 2005-06 påträffades sedan flera individer; bl.a. på en myr i Småland, på två lokaler i Västergötland och på brandfält i Dalarna. Arten har förmodligen drabbats hårt av att gamla tallskogar avverkats och omvandlats till produktionsskog, där träden är för unga och barken för tunn. Bristen på grova tallar under nedbrytning har gjort att artens livsutrymme har minskat kraftigt. Även om utbredningsområdet fortfarande omfattar stora delar av Sverige är populationerna fragmenterade. I Danmark är den mycket sällsynt, och bara funnen på ett fåtal lokaler på nordvästra och östra Jylland 1989, 2000 och 2003. I sydöstra Norge är den känd genom tre fynd från 1800-talet och fyra fynd efter 1974. Det nordligaste fyndet i Norden gjordes i Pasvikdalen i nordöstra Norge 1969. Även från Finland finns (förutom ett antal spridda, äldre fynd) endast ett fåtal nyare fynd. Arten är känd från stora delar av övriga Europa, med undantag för England, Irland och Medelhavsområdet. Dock görs få nya fynd, och arten klassas på många håll som försvunnen eller starkt hotad. Världsutbredningen omfattar även Kazakstan, Kirgizistan, Sibirien, södra delen av ryska Fjärran Östern, Kina samt Nordamerika från Kanada söderut till Mexiko.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Chalcosyrphus  
  • Art
    Chalcosyrphus piger(Fabricius, 1794) - tallmulmblomfluga
    Synonymer
    röd mulmblomfluga

Tallmulmblomfluga är i Norden framför allt knuten till månghundraåriga tallskogar med god tillgång till skadade träd eller färska lågor med tillräcklig tjock bark. Ett av de senaste fynden gjordes i en fälla på en ca 250-årig bränd, döende tall nära en myr. I Centraleuropa sitter flugan gärna på lågor eller avverkade stammar av främst tall på mindre hyggen eller i soliga gläntor. I Danmark har den setts besöka blommor av blodrot Potentilla erecta, i Norge smörblomma Ranunculus acris. Utanför Norden har den hittats även på andra barrträd, främst olika tallarter, och på blommande säfferot Seseli sp. Flygtiden infaller i Sverige från början av maj till mitten av augusti. De fem danska exemplaren är tagna från mitten av juni till slutet av juli. Artens larv och puppa har påträffats under barken på och vid basen av tallar, och en hona har setts lägga ägg i ett hackspettshål i en tall.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Arten har förmodligen drabbats hårt av att gamla tallskogar generellt har avverkats och övergått till produktionsskog där åldern är likartad och andelen död ved är mycket begränsad. Detta har lett till brist på grova tallar under nedbrytning och att arten har fått våldsamt minskad habitatyta och kvalitet. Även om utbredningsområdet fortfarande omfattar stora delar av södra Sverige så torde populationerna numera vara fragmenterade.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bevarande av gamla tallskogar samt fortsatt arbete med att höja andelen gamla tallar och död tallved i produktionsskog. Artens biologi och utbredning behöver studeras djupare.
Namngivning: Chalcosyrphus piger (Fabricius, 1794). Originalbeskrivning: Syrphus piger. Entomol. Syst. 4: 295. Synonym: Xylota crassipes Wahlberg, 1838.
Etymologi: piger (lat.) = slö, obenägen att röra sig.
Uttal: [Kalkos´yrfus píger]

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bonsdorff, E. J. 1861: Finlands tvåvingade insekter, (Diptera). Helsingfors.

Gaunitz, S. 1947. Notizen über die Gattung Zelima (Dipt. Syrphidae). Opusc. ent.12: 81–84.

Goot, V.S. van der 1981. De zweefvliegen van Nordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Natuurhist. Ver, Amsterdam. 32.

Hippa, H. 1978. Classification of Xylotini (Diptera, Syrphidae). Acta Zool. Fennica 156. Helsinki.

Kuznetzov, S.Yu. 1993: A checklist of Latvian, Lithuanian and Estonian hover flies (Diptera, Syrphidae). - Dipterological Research 4: 35–47.

Maibach, A., Goeldlin de Tiefenau, P & Dirickx, H.G. 1992. Liste faunistique des syrphidae de Suisse (Diptera). Miscellenea Faunistica Helvetiae 1. Centre Suisse de cartographie de la faune. 51s.

Milankov, V., Vujic A., Simic S. 1995. Species of Xylotini (Diptera: Syrphidae) from Yugoslav region. Entomologists Gazette 46: 209–216.

Nielsen, T.R. 1998. Hoverflies (Dipt., Syrphidae) in the arctic Pasvik valley, Norway. Fauna Norv. Ser. B 45: 83–92.

Nielsen, T.R. 1999. Check-list and distribution maps of Norwegian Hoverflies, with description of Platycheirus laskai nov. sp. (Diptera, Syrphidae). Norsk Institutt for Naturforskning. Fagrapport 035.

Ringdahl, O. 1935. Fyndorter för sydsvenska Diptera. Entomologisk tidskrift 56: 201–203.

Ringdahl, O. 1943. Bidrag till kännedomen om de svenska Zelima-(Xylota) arterna (Diptera: Syrphidae). Opusc. ent. 8: 19–23.

Ringdahl, O. (opubl.) . Katalog över Sveriges Diptera Syrphidae. Manuskript. Ent. Mus. Lund. 1954.

Ringdahl, O. 1960. Flugfaunan på Kullaberg och Hallands Väderö. Kullabergs Natur, h.2.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Speight, M.C.D. 1989. The Council of Europe and the Conservation of Diptera. Diptera Digest 2: 3-7.

Speight, M.C.D. 1994. Revision des syrphides de la faune de France: II Les Microdontidae et les Syrphidae Melisiinae (in part.) (Diptera, Syrphidoidae). Bulletin de la Société de France, 99: 181–190.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II: 11–147 Amarind Publishing Co. New Delhi. 1505s.

Stuke, J.-H. 1995. Die Schwebfliegenfauna (Diptera: Syrphidae) des Hofgehölzes Möhr (Lüneburger Heide). Abh. Naturw. Verein Bremen 43: 179–195.

Stuke, J.-H., Wolf D. & Malar F. 1998. Rote Liste der in Niedersachsen und Bremen gefährdeten Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologi. Hildesheim.

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks Dyreliv 6. (NR 172)

Verlinden, L & Decleer, K. 1987. The Hoverflies (Diptera, Syrphidae) of Belgium and their Faunistics: Frequency, distribution, phenology. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Violovith, N.A. 1983. Sibirian Syrphidae. Transl. Inst. v.Tax. Zoöl. Univ. van Amsterdam 43.

Wahlgren, E. 1909. Diptera. 2. Andra underordningen. Flugor . Cyclorapha. Entomologisk tidskrift 30: 1–86.

Wolf, D. 1998. Zur Schwebfliegenfauna des Berliner Raums (Dipstera, Syrphidae). Volucella 3: 87–132.

Zetterstedt, J.W. 1843. Diptera Scandinaviae. II.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Chalcosyrphus  
  • Art
    Chalcosyrphus piger, (Fabricius, 1794) - tallmulmblomfluga
    Synonymer
    röd mulmblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).