Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  praktgetingfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Chrysotoxum elegans
Praktgetingfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En till synes naken, getinglik art som har långa svarta antenner där det andra och tredje segmentet är något längre än det första. På bakkroppen har tergiterna 3-5 helt svarta framkanter. Den förekommer i Norden mycket sällsynt på Öland och Gotland.

Längd 10-15 mm. Lunula och panna svarta; hos hanen gråpudrade intill ögonkanten, hos honan med två stora grå puderfläckar. Pannans behåring svart; hos hanen lång, hos honan kort och gles. Första antennsegmentet långt; hos hanen ungefär tre och hos honan ungefär fyra gånger så långt som tjockt. Andra segmentet lika långt som det första (eller något längre) och tredje segmentet något längre än det andra. Ögon hos hanen med mycket kort och gles, ljus behåring, hos honan så gott som helt nakna. Ryggsköld blanksvart med två långsträckta, rent gula fläckar på varje sida, varav den främre också omfattar skuldran. I främre halvan finns längs mitten två tydliga, breda grå puderstrimmor. Behåringen är ganska lång, utstående, en aning bakåtlutande och övervägande gul med spridda svarta hår (framför allt i bakre halvan). Mellankropp på sidan ofta med fyra gula fläckar: en liten bakom ögonen under främre andningsöppningen, en större vid övre kanten av den mellan de främre benparen belägna bukplåten (sternopleuron), en stor vertikalt utdragen fläck som löper ut mot vingfästet på den ovanför liggande sidoplåten (mesopleuron) samt en mer eller mindre tydlig fläck strax under vingfjället. Skutellen är gul med svarta hörn; hos hanen dessutom med en oval svart fläck på översidan. Den har hos hanen lång, gul behåring med större eller mindre inblandning av svarta hår. Hos honan har skutellen övervägande korta hår, men också åtskilliga långa gula kantborst. Bakkropp svart, på tergit 2-5 med i mitten avbrutna och åt sidorna bakåt krökta, breda gula band som på tergit 4-5 kan löpa ihop med de gula bakkanterna. Också tergit 3 har helt gul bakkant, medan bakkanten på tergit 2 oftast är gul bara i mitten och baktill på sidokanten. Tergit 3-5 alltid med helt svarta framkanter. Behåring kort; hos hanen halvt åtliggande och svart på de svarta partierna samt utstående och gul på de gula partierna, hos honan på tergit 2 med mer åtliggande behåring. Hanens sternit 4 med både kort, åtliggande och lång, utstående behåring. Honans sternit 2 med både kort och lång behåring. Vingen har orangegult vingmärke och i stor utsträckning samma färgton längs framkanten. Ben helt eller övervägande orangegula; hos hanen är låren dock svarta i inre halvan med mycket diffus övergång mot det orangegula.
Det finns flera liknande arter. Den kanske mest snarlika arten, Chrysotoxum octomaculatum, är något mindre och har tydliga gula avbrott strax innanför sidokanterna på en eller flera av tergiterna 3-5, medan C. verralli är något mindre och har nästan jämnsmal svart framkant på tergit 2. Hanen av C. cautum har mycket större genitalier med stora surstyli (stor griptång) och honan har en längssöm mitt på tergit 6.
Utbredning
Länsvis förekomst för praktgetingfluga Observationer i  Sverige för praktgetingfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Praktgetingfluga förekommer i Norden endast ytterst sällsynt på Öland och Gotland. Från Öland finns verifierade fynd från 1953 och 1981, och på Gotland anträffades arten 1999. Övriga i litteraturen omnämnda fynd från Norden har så långt möjligt kontrollerats och i samtliga fall visat sig tillhöra andra arter i släktet. Då avståndet till närmaste kända utomnordiska population är över 70 mil (Kraków i södra Polen) bedöms de svenska fynden vara en rest av ett tidigare större utbredningsområde. Äldre fynd finns även från Harz i Tyskland samt från Ardennerna i Belgien, men arten bedöms ha försvunnit från dessa områden. Arten förekommer fortfarande sällsynt i södra England, i centrala Frankrike och söderut till delar av Spanien samt från Sydtyskland österut till den europeiska delen av Ryssland, Turkiet och Kaukasus. Förändringar i markanvändning bedöms medföra fortsatt minskning av artens utbredningsområde.
(Det finns litteraturuppgifter avseende 1800-tals fynd från Skåne, Halland, Småland, Öland, Gotland och Västergötland. De museiexemplar som har kontrollerats har dock alla tillhört annan art, vilket inte utesluter att enstaka fynd kan ha gjorts i södra Sverige. Litteraturuppgifter från 1900-talet avser också annan art. De enda hittills verifierade fynden härrör från Öland 1953 (utan lokal) och 1981 (Torslunda) samt Gotland 1999 (Västerhejde). Sentida fynd i Artportalen likaså från Gotland. Arten är ej känd från övriga Norden. Arten är dokumenterad från i stort sett hela övriga Europa men utbredningen minskar snabbt i takt med att dess habitat försvinner. Där den förekommer är den sällsynt och lokal.I Polen finns uppgifter från området runt Krakow. I Tyskland finns den endast i mellersta och södra delarna även där vara starkt hotad. Från Niedersachsen föreligger endast ett fynd från 1906 från Hannovertrakten och ett från 1966 från Harz, den uppfattas där som akut hotad. Av Belgiens 16 lokaler är bara två från efter 1950 och inga efter 1960, arten uppfattas som utdöd nu. För Frankrike anges den ej som hotad, från centrala Frankrike noteras en hona från maj 1991. Schweiz förekommer arten relativt sällsynt. I England förekommer den sällsynt i södra delen av landet. N. B. att en del av ovanstående uppgifter avseende förekomst utanför Norden kan avse annan art.)
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Det finns litteraturuppgifter som anger att arten påträffats i Skåne, Halland, Småland, Öland, Gotland och Västergötland under 1800-talet. De museiexemplar som har kontrolleras har dock alla tillhört annan art. Detta utesluter dock inte att enstaka fynd kan ha gjorts i södra Sverige. De enda verifierade fynden härrör från Öland och Gotland. Larver är troligen predatorer på rotlevande bladlöss, på öppna hedmarker. Det är möjligt att artens förekomst i landet är begränsad till området omedelbart norr om Stora Alvaret, västra Gotland vilket gäller för många andra värmekrävande insektarter. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (400-7000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Praktgetingfluga förekommer på torra gräs- och hedmarker med lövdungar eller lövbuskage. Arten är möjligen kalkgynnad. Den uppehåller sig i öppna områden och flyger lågt över vegetationen. I Sverige besöker den blommor av t.ex. sommargyllen Barbarea vulgaris och spenört Laserpitium latifolium. Utanför Norden besöker den också flockblommiga örter (Apiaceae) som lokor Heracleum spp., vildpalsternacka Pastinaca sativa, bockrot Pimpinella spp., kungsmyntor Origanum spp. och smörblommor Ranunculus spp. Flygtiden varar i Sverige från början av juni till mitten av juli. Utanför Norden flyger arten från maj och ibland ända till september. Larven bedöms livnära sig av bladlöss som lever på rötterna av örter.
Larven har beskrivits efter en larv som hittades bredvid en sten i gräsmark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· bladlöss
· bladlöss
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Chrysotoxum (getingblomflugor), Art Chrysotoxum elegans Loew, 1841 - praktgetingfluga Synonymer elegant getingblomfluga

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Det finns litteraturuppgifter som anger att arten påträffats i Skåne, Halland, Småland, Öland, Gotland och Västergötland under 1800-talet. De museiexemplar som har kontrolleras har dock alla tillhört annan art. Detta utesluter dock inte att enstaka fynd kan ha gjorts i södra Sverige. De enda verifierade fynden härrör från Öland och Gotland. Larver är troligen predatorer på rotlevande bladlöss, på öppna hedmarker. Det är möjligt att artens förekomst i landet är begränsad till området omedelbart norr om Stora Alvaret, västra Gotland vilket gäller för många andra värmekrävande insektarter. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (400-7000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)).
En till synes naken, getinglik art som har långa svarta antenner där det andra och tredje segmentet är något längre än det första. På bakkroppen har tergiterna 3-5 helt svarta framkanter. Den förekommer i Norden mycket sällsynt på Öland och Gotland.

Längd 10-15 mm. Lunula och panna svarta; hos hanen gråpudrade intill ögonkanten, hos honan med två stora grå puderfläckar. Pannans behåring svart; hos hanen lång, hos honan kort och gles. Första antennsegmentet långt; hos hanen ungefär tre och hos honan ungefär fyra gånger så långt som tjockt. Andra segmentet lika långt som det första (eller något längre) och tredje segmentet något längre än det andra. Ögon hos hanen med mycket kort och gles, ljus behåring, hos honan så gott som helt nakna. Ryggsköld blanksvart med två långsträckta, rent gula fläckar på varje sida, varav den främre också omfattar skuldran. I främre halvan finns längs mitten två tydliga, breda grå puderstrimmor. Behåringen är ganska lång, utstående, en aning bakåtlutande och övervägande gul med spridda svarta hår (framför allt i bakre halvan). Mellankropp på sidan ofta med fyra gula fläckar: en liten bakom ögonen under främre andningsöppningen, en större vid övre kanten av den mellan de främre benparen belägna bukplåten (sternopleuron), en stor vertikalt utdragen fläck som löper ut mot vingfästet på den ovanför liggande sidoplåten (mesopleuron) samt en mer eller mindre tydlig fläck strax under vingfjället. Skutellen är gul med svarta hörn; hos hanen dessutom med en oval svart fläck på översidan. Den har hos hanen lång, gul behåring med större eller mindre inblandning av svarta hår. Hos honan har skutellen övervägande korta hår, men också åtskilliga långa gula kantborst. Bakkropp svart, på tergit 2-5 med i mitten avbrutna och åt sidorna bakåt krökta, breda gula band som på tergit 4-5 kan löpa ihop med de gula bakkanterna. Också tergit 3 har helt gul bakkant, medan bakkanten på tergit 2 oftast är gul bara i mitten och baktill på sidokanten. Tergit 3-5 alltid med helt svarta framkanter. Behåring kort; hos hanen halvt åtliggande och svart på de svarta partierna samt utstående och gul på de gula partierna, hos honan på tergit 2 med mer åtliggande behåring. Hanens sternit 4 med både kort, åtliggande och lång, utstående behåring. Honans sternit 2 med både kort och lång behåring. Vingen har orangegult vingmärke och i stor utsträckning samma färgton längs framkanten. Ben helt eller övervägande orangegula; hos hanen är låren dock svarta i inre halvan med mycket diffus övergång mot det orangegula.
Det finns flera liknande arter. Den kanske mest snarlika arten, Chrysotoxum octomaculatum, är något mindre och har tydliga gula avbrott strax innanför sidokanterna på en eller flera av tergiterna 3-5, medan C. verralli är något mindre och har nästan jämnsmal svart framkant på tergit 2. Hanen av C. cautum har mycket större genitalier med stora surstyli (stor griptång) och honan har en längssöm mitt på tergit 6.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för praktgetingfluga

Länsvis förekomst och status för praktgetingfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för praktgetingfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Praktgetingfluga förekommer i Norden endast ytterst sällsynt på Öland och Gotland. Från Öland finns verifierade fynd från 1953 och 1981, och på Gotland anträffades arten 1999. Övriga i litteraturen omnämnda fynd från Norden har så långt möjligt kontrollerats och i samtliga fall visat sig tillhöra andra arter i släktet. Då avståndet till närmaste kända utomnordiska population är över 70 mil (Kraków i södra Polen) bedöms de svenska fynden vara en rest av ett tidigare större utbredningsområde. Äldre fynd finns även från Harz i Tyskland samt från Ardennerna i Belgien, men arten bedöms ha försvunnit från dessa områden. Arten förekommer fortfarande sällsynt i södra England, i centrala Frankrike och söderut till delar av Spanien samt från Sydtyskland österut till den europeiska delen av Ryssland, Turkiet och Kaukasus. Förändringar i markanvändning bedöms medföra fortsatt minskning av artens utbredningsområde.
(Det finns litteraturuppgifter avseende 1800-tals fynd från Skåne, Halland, Småland, Öland, Gotland och Västergötland. De museiexemplar som har kontrollerats har dock alla tillhört annan art, vilket inte utesluter att enstaka fynd kan ha gjorts i södra Sverige. Litteraturuppgifter från 1900-talet avser också annan art. De enda hittills verifierade fynden härrör från Öland 1953 (utan lokal) och 1981 (Torslunda) samt Gotland 1999 (Västerhejde). Sentida fynd i Artportalen likaså från Gotland. Arten är ej känd från övriga Norden. Arten är dokumenterad från i stort sett hela övriga Europa men utbredningen minskar snabbt i takt med att dess habitat försvinner. Där den förekommer är den sällsynt och lokal.I Polen finns uppgifter från området runt Krakow. I Tyskland finns den endast i mellersta och södra delarna även där vara starkt hotad. Från Niedersachsen föreligger endast ett fynd från 1906 från Hannovertrakten och ett från 1966 från Harz, den uppfattas där som akut hotad. Av Belgiens 16 lokaler är bara två från efter 1950 och inga efter 1960, arten uppfattas som utdöd nu. För Frankrike anges den ej som hotad, från centrala Frankrike noteras en hona från maj 1991. Schweiz förekommer arten relativt sällsynt. I England förekommer den sällsynt i södra delen av landet. N. B. att en del av ovanstående uppgifter avseende förekomst utanför Norden kan avse annan art.)
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Syrphinae  
  • Tribus
    Chrysotoxini  
  • Släkte
    Chrysotoxum - getingblomflugor 
  • Art
    Chrysotoxum elegansLoew, 1841 - praktgetingfluga
    Synonymer
    elegant getingblomfluga

Praktgetingfluga förekommer på torra gräs- och hedmarker med lövdungar eller lövbuskage. Arten är möjligen kalkgynnad. Den uppehåller sig i öppna områden och flyger lågt över vegetationen. I Sverige besöker den blommor av t.ex. sommargyllen Barbarea vulgaris och spenört Laserpitium latifolium. Utanför Norden besöker den också flockblommiga örter (Apiaceae) som lokor Heracleum spp., vildpalsternacka Pastinaca sativa, bockrot Pimpinella spp., kungsmyntor Origanum spp. och smörblommor Ranunculus spp. Flygtiden varar i Sverige från början av juni till mitten av juli. Utanför Norden flyger arten från maj och ibland ända till september. Larven bedöms livnära sig av bladlöss som lever på rötterna av örter.
Larven har beskrivits efter en larv som hittades bredvid en sten i gräsmark.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· bladlöss - Aphidoidea (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Arten har drabbats av modernt jordbruk med förändrad markanvändning och gödning samt igenväxning av hedar och torra gräsmarker. Exploatering är även ett annat hot.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Bevara torra gräsmarker och hedar från igenväxning utan utveckla där mosaiklandskap med omväxlande öppna och beskogade delar, bl a genom lagom betning. Verka för gläntor och stigar i äldre skogar. Begränsa exploatering av sådana områden. För att kunna uttala sig om specifika åtgärder behöver artens förekomst och biologi klarläggas.
Namngivning: Chrysotoxum elegans Loew, 1841. Stettiner Entomol. Ztg. 2: 140.
Etymologi: elegans (lat.) = elegant.
Uttal: [Krysotóxum élegans]

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69.

Warszawa. 236 pp.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Doczkal, D., Schmid, U., Ssymank, A., Stuke, H., Treiber, R., Hauser, M. 1993. Rote Liste der Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae) Baden-Württembergs. Natur und Landschaft 68: 608–617.

Dusek J. & Laska, P. 1962. Beitrag zur Kenntnis einiger Syrphiden-Larven (Diptera, Syrphidae). Acta Soc. Ent. Cechosloveniae 59: 348–356.

Falk, S. 1992. A review of the scarce and threatened flies of Great Britain (part 1). Reasearch & survey in nature concervation No 39. Nature Conservancy Council. Petersborough.

Maibach, A., Goeldlin de Tiefenau, P & Dirickx, H. G. 1992. Liste faunistique des syrphidae de Suisse (Diptera). - Miscellenea Faunistica Helvetiae 1. Centre suisse de cartographie de la faune.

Malm, A.W. 1863. Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien och Finland med särskildt afseende på de arter och former hvilka blifvit funna i Göteborgs och Bohus län. Göteborgs K. Vetensk. o. vitterh Samh. Handl.

Morris, R. K. A. 1998. Hoverflies of Surrey. Surrey Wild Life Trust. Surrey.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Sarthou, J-P. & Speight, M.C.D. 1997. Inventaire faunistique des Diptères Syrphidae et Microdontidae du sud-ouest de la France. Bulletin de la Société entomologique de France 102: 457–480.

Speight, M.C.D. 1993. Revision des syrphides de la faune de France: I Liste alphabetique des espèces de la sous-famille des Syrphinea (Diptera, Syrphidoidae). Bulletin de la Société entomologique de France 98: 35–46.

Speight, M.C.D. 1996. Syrphidae (Diptera) of Central France. Volucella 2: 20–35.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Ssymank, A., Doczkal, D. 1998. Rote Liste Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Bundesamt für Naturschutz. Bonn-Bad Godesberg. Schriftenreihe für Landespflege und Naturschutz 55: 65-72.

Stackelberg, A.A. 1988. 49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II:11-147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

Stubbs, A.E. & Falk, S. J. 1983. British Hoverflies. an illustated identification guide. London. London. incl. Appendix 1986: I-XV.

Stuke, J.-H., Wolf D. & Malar F. 1998. Rote Liste der in Niedersachsen und Bremen gefährdeten Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologi. Hildesheim.

Verlinden, L & Decleer, K. 1987. The Hoverflies (Diptera, Syrphidae) of Belgium and their Faunistics: Frequency, distribution, phenology. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Zetterstedt, J.W. 1843, 1855, 1859 Diptera Scandinaviae. II; XII; XIII.

Wahlgren, E. 1909. Diptera. 2. Andra underordningen. Flugor. Cyclorapha. Entomologisk tidskrift 30: 1–86.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001, 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Syrphinae  
  • Tribus
    Chrysotoxini  
  • Släkte
    Chrysotoxum - getingblomflugor 
  • Art
    Chrysotoxum elegans, Loew, 1841 - praktgetingfluga
    Synonymer
    elegant getingblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001, 2006 (naturvårdsinformation).