Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  åttafläckig getingfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Chrysotoxum octomaculatum
Åttafläckig getingfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En till synes naken, getinglik art som har långa svarta antenner där det andra och tredje segmentet är något längre än det första. Bakkroppssegmentens svarta framkanter är avbrutna strax innanför sidokanten på ett eller flera segment. Arten finns numera bara mycket sällsynt på Gotland.

Längd 10-14 mm. Lunula och panna svarta. Hos hanen är pannan gråpudrad intill ögonkanten och hos honan finns två stora grå puderfläckar. Första antennsegmentet långt; hos hanen tre gånger och hos honan minst fyra gånger så långt som tjockt. Andra segmentet är kortare och tredje något längre. Pannans behåring gles; hos hanen lång och nästan helt gul, hos honan kort och svart. Ögon med tät, ljus behåring som hos hanen är kort, hos honan mycket kort. Ryggsköld blanksvart med två långsträckta, rent gula fläckar på vardera sidan, varav den främre också omfattar skuldran. I främre halvan finns två tydliga, breda grå puderstrimmor längs mitten. Behåringen är hos hanen medellång och hos honan mycket kort, aningen bakåtlutande och helt gul. Skutellen är gul med svarta hörn och en oval svart fläck. Den har hos honan mycket kort, övervägande svart behåring men också (framför allt på sidorna) spridda gula hår och längs bakre kanten ett och annat kort, gult borst. Mellankropp på vardera sidan med fyra gula fläckar; en mindre bakom ögonen under främre andningsöppningen, en större vid övre kanten av den mellan de främre benparen belägna bukplåten (sternopleuron), en stor, vertikalt utdragen fläck som löper ut mot vingfästet på den ovanför liggande sidoplåten (mesopleuron) samt en mindre fläck under vingfjället. Dessa fläckar har ofta i mitten en liten klargul fläck som är omgiven av ett större ljusgult område. Bakkropp svart, på tergit 2-5 med i mitten avbrutna och åt sidorna bakåtböjda, breda gula band. Banden löper ihop med de gula bakkanterna på dessa tergiter. På åtminstone någon av tergiterna 3-5 är den svarta framkanten avbruten intill sidokanterna. Behåring kort; hos hanen halvt åtliggande och svart på de svarta partierna samt utstående och gul på de gula, hos honan överlag mer åtliggande. Sternit 4 hos hanen endast med kortare, åtliggande behåring. Sternit 2 hos honan med bara kort behåring. Vinge med orangegult vingmärke, diffus lite mörkare fläck under vingmärket och orangegul färgton längs framkanten. Ben helt gula till orangegula.
Två andra liknande arter med samma proportioner på antennsegmenten är Chrysotoxum elegans och Chrysotoxum verralli. Dessa båda arter har dock helt obrutna svarta framkanter på tergit 3-5 (som dock i undantagsfall inte når till sidokanten).
Utbredning
Länsvis förekomst för åttafläckig getingfluga Observationer i  Sverige för åttafläckig getingfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Norden är åttafläckig getingfluga bara påträffad två gånger efter 1950: på Gotland år 1999 och 2002. Under 1800-talet och fram till början av 1900-talet gjordes åtskilliga fynd på Öland och Gotland samt på fastlandet från Skåne norrut till Bohuslän och Uppland, liksom även ett par fynd i trakten av Åbo och sydöstra Finland. Utanför Norden finns eller fanns arten som närmast i Lettland, Litauen och Polen. Vidare förekommer den från södra England söderut till Medelhavet och österut genom Central- och Sydeuropa till den europeiska delen av Ryssland, Armenien och Kazakstan. Arten har minskat kraftigt och försvunnit från flera områden i Tyskland och Nederländerna. Bara enstaka fynd har gjorts efter 1950. Den verkar även vara på väg att försvinna från Storbritannien, och i Schweiz och centrala Frankrike är den ovanlig eller sällsynt.
Fram till åtminstone mitten på 1800-talet synes arten inte ha varit ovanlig i södra Sverige, trots att Zetterstedt 1943 anger den som sällsynt. Från dåtida samlingar föreligger minst ett tjugotal kontrollerade och oftast rätt etiketterade fynd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Bohuslän liksom troligt exemplar från Stockholm (Holmia). Uppgift från Lappland avser annan art. Sentida fynd består av ett mindre antal fynd från Bohuslän, Öland och Gotland. I övriga Norden förekommer arten enbart i Lettland och Litauen. Äldre uppgift från Finland torde avse annan art. I övriga Europa förekommer arten i England, Holland, söderut inkl. hela Sydeuropa och österut inkl. Ryssland. I England klassas arten som sårbar. Från Belgien föreligger fynd från 10 lokaler, därav endast fyra från efter 1950. Tyskland är arten akut hotad. Från Schleswig föreligger två fynd från 1933 resp. 1944. Från mellersta Niedersachsen finns ca 10 fynd från runt förra sekelskifte, ett från 1963 och ett från 1982, den anses starkt hotad. Från Berlintrakten finns ett 10-tal fynd, det senaste från 1920. Ett gammalt fynd föreligger från Württemberg, arten anses utdöd där. Däremot anses den inte hotad i Frankrike (Bl. a ett fynd från centrala Frankrike 1991). I Schweiz uppges den förekomma sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Fram till åtminstone mitten på 1800-talet synes arten inte ha varit ovanlig i södra Sverige. Från dåtida samlingar föreligger minst ett tjugotal fynd från Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän och Uppland (Stockholm). Från 1900-talets första hälft finns knappt tio verifierade fynd från Småland, Öland och Gotland. Dessutom finns ej verifierade uppgifter om fynd från Skåne och Östergötland. De senaste fynden är från Gotland och Bohuslän. Arten behöver sandiga områden med glest stående löv- och barrträd, även dynområden. Den har förmodligen drabbats hårt av förändrat bruk av hedmarker och dynområden, igenväxning, skogsplantering eller jordbruk. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (3000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Åttafläckig getingfluga förekommer på öppna och torra marker inklusive gamla dyner, i buskmarker och i glesa barr-, löv- eller blandskogar. Den är förmodligen kalkgynnad. Hanen svävar 3 till 5 m över marken och vilar på blad 2 m över marken, medan honan flyger snabbt över låg vegetation och bar mark. Flugan besöker i Sverige blommor av bl.a. kirskål Aegopodium podagraria och vildmorot Daucus carota, i Finland även älggräs Filipendula ulmaria och utanför Norden klockljung Erica spp. Flygtiden varar i Sverige från mitten av juni till mitten av augusti, utanför Norden från maj till september.
Larven är obeskriven och dess biologi är okänd: Anknytning till rotlöss som sköts av myror eller motsvarande anses trolig.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· bladlöss
· bladlöss
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Chrysotoxum (getingblomflugor), Art Chrysotoxum octomaculatum Curtis, 1837 - åttafläckig getingfluga Synonymer åttafläckig getingblomfluga

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Fram till åtminstone mitten på 1800-talet synes arten inte ha varit ovanlig i södra Sverige. Från dåtida samlingar föreligger minst ett tjugotal fynd från Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän och Uppland (Stockholm). Från 1900-talets första hälft finns knappt tio verifierade fynd från Småland, Öland och Gotland. Dessutom finns ej verifierade uppgifter om fynd från Skåne och Östergötland. De senaste fynden är från Gotland och Bohuslän. Arten behöver sandiga områden med glest stående löv- och barrträd, även dynområden. Den har förmodligen drabbats hårt av förändrat bruk av hedmarker och dynområden, igenväxning, skogsplantering eller jordbruk. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (3000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
En till synes naken, getinglik art som har långa svarta antenner där det andra och tredje segmentet är något längre än det första. Bakkroppssegmentens svarta framkanter är avbrutna strax innanför sidokanten på ett eller flera segment. Arten finns numera bara mycket sällsynt på Gotland.

Längd 10-14 mm. Lunula och panna svarta. Hos hanen är pannan gråpudrad intill ögonkanten och hos honan finns två stora grå puderfläckar. Första antennsegmentet långt; hos hanen tre gånger och hos honan minst fyra gånger så långt som tjockt. Andra segmentet är kortare och tredje något längre. Pannans behåring gles; hos hanen lång och nästan helt gul, hos honan kort och svart. Ögon med tät, ljus behåring som hos hanen är kort, hos honan mycket kort. Ryggsköld blanksvart med två långsträckta, rent gula fläckar på vardera sidan, varav den främre också omfattar skuldran. I främre halvan finns två tydliga, breda grå puderstrimmor längs mitten. Behåringen är hos hanen medellång och hos honan mycket kort, aningen bakåtlutande och helt gul. Skutellen är gul med svarta hörn och en oval svart fläck. Den har hos honan mycket kort, övervägande svart behåring men också (framför allt på sidorna) spridda gula hår och längs bakre kanten ett och annat kort, gult borst. Mellankropp på vardera sidan med fyra gula fläckar; en mindre bakom ögonen under främre andningsöppningen, en större vid övre kanten av den mellan de främre benparen belägna bukplåten (sternopleuron), en stor, vertikalt utdragen fläck som löper ut mot vingfästet på den ovanför liggande sidoplåten (mesopleuron) samt en mindre fläck under vingfjället. Dessa fläckar har ofta i mitten en liten klargul fläck som är omgiven av ett större ljusgult område. Bakkropp svart, på tergit 2-5 med i mitten avbrutna och åt sidorna bakåtböjda, breda gula band. Banden löper ihop med de gula bakkanterna på dessa tergiter. På åtminstone någon av tergiterna 3-5 är den svarta framkanten avbruten intill sidokanterna. Behåring kort; hos hanen halvt åtliggande och svart på de svarta partierna samt utstående och gul på de gula, hos honan överlag mer åtliggande. Sternit 4 hos hanen endast med kortare, åtliggande behåring. Sternit 2 hos honan med bara kort behåring. Vinge med orangegult vingmärke, diffus lite mörkare fläck under vingmärket och orangegul färgton längs framkanten. Ben helt gula till orangegula.
Två andra liknande arter med samma proportioner på antennsegmenten är Chrysotoxum elegans och Chrysotoxum verralli. Dessa båda arter har dock helt obrutna svarta framkanter på tergit 3-5 (som dock i undantagsfall inte når till sidokanten).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för åttafläckig getingfluga

Länsvis förekomst och status för åttafläckig getingfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för åttafläckig getingfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Norden är åttafläckig getingfluga bara påträffad två gånger efter 1950: på Gotland år 1999 och 2002. Under 1800-talet och fram till början av 1900-talet gjordes åtskilliga fynd på Öland och Gotland samt på fastlandet från Skåne norrut till Bohuslän och Uppland, liksom även ett par fynd i trakten av Åbo och sydöstra Finland. Utanför Norden finns eller fanns arten som närmast i Lettland, Litauen och Polen. Vidare förekommer den från södra England söderut till Medelhavet och österut genom Central- och Sydeuropa till den europeiska delen av Ryssland, Armenien och Kazakstan. Arten har minskat kraftigt och försvunnit från flera områden i Tyskland och Nederländerna. Bara enstaka fynd har gjorts efter 1950. Den verkar även vara på väg att försvinna från Storbritannien, och i Schweiz och centrala Frankrike är den ovanlig eller sällsynt.
Fram till åtminstone mitten på 1800-talet synes arten inte ha varit ovanlig i södra Sverige, trots att Zetterstedt 1943 anger den som sällsynt. Från dåtida samlingar föreligger minst ett tjugotal kontrollerade och oftast rätt etiketterade fynd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Bohuslän liksom troligt exemplar från Stockholm (Holmia). Uppgift från Lappland avser annan art. Sentida fynd består av ett mindre antal fynd från Bohuslän, Öland och Gotland. I övriga Norden förekommer arten enbart i Lettland och Litauen. Äldre uppgift från Finland torde avse annan art. I övriga Europa förekommer arten i England, Holland, söderut inkl. hela Sydeuropa och österut inkl. Ryssland. I England klassas arten som sårbar. Från Belgien föreligger fynd från 10 lokaler, därav endast fyra från efter 1950. Tyskland är arten akut hotad. Från Schleswig föreligger två fynd från 1933 resp. 1944. Från mellersta Niedersachsen finns ca 10 fynd från runt förra sekelskifte, ett från 1963 och ett från 1982, den anses starkt hotad. Från Berlintrakten finns ett 10-tal fynd, det senaste från 1920. Ett gammalt fynd föreligger från Württemberg, arten anses utdöd där. Däremot anses den inte hotad i Frankrike (Bl. a ett fynd från centrala Frankrike 1991). I Schweiz uppges den förekomma sällsynt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Syrphinae  
  • Tribus
    Chrysotoxini  
  • Släkte
    Chrysotoxum - getingblomflugor 
  • Art
    Chrysotoxum octomaculatumCurtis, 1837 - åttafläckig getingfluga
    Synonymer
    åttafläckig getingblomfluga

Åttafläckig getingfluga förekommer på öppna och torra marker inklusive gamla dyner, i buskmarker och i glesa barr-, löv- eller blandskogar. Den är förmodligen kalkgynnad. Hanen svävar 3 till 5 m över marken och vilar på blad 2 m över marken, medan honan flyger snabbt över låg vegetation och bar mark. Flugan besöker i Sverige blommor av bl.a. kirskål Aegopodium podagraria och vildmorot Daucus carota, i Finland även älggräs Filipendula ulmaria och utanför Norden klockljung Erica spp. Flygtiden varar i Sverige från mitten av juni till mitten av augusti, utanför Norden från maj till september.
Larven är obeskriven och dess biologi är okänd: Anknytning till rotlöss som sköts av myror eller motsvarande anses trolig.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· bladlöss - Aphidoidea (Viktig)
Arten har förmodligen drabbats hårt av förändrat bruk av hedmarker liksom dynområden som innebär igenväxning, beskogning med produktionsskog eller jordbruk.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Bevara återstående hedmarker (speciellt ljunghedmarker) och sköt dem på traditionellt sätt med bl a bete så att en mosaikstruktur bibehålls. Mer forskning om artens biologi och utbredning är önskvärd.
Namngivning: Chrysotoxum octomaculatum Curtis, 1837. Brit. Entomol. 8: 653. Synonym: Chrysotoxum intermedium auct.
Etymologi: octomaculatum = åttafläckig; octo (lat.) = åtta; macula (lat.) = fläck; suffixet -atum/-atus (lat.).
Uttal: [Krysotóxum oktomakulátum]

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69. Warszawa.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. (opubl.) Register över i Sverige rödlistade blomflugor.

Bartsch, H. (in press). Swedish Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae).

Bonsdorff, E. J. 1861: Finlands tvåvingade insekter, (Diptera): 213–214. Helsingfors.

Claussen, C. 1980. Faunistisch-Ökologische Mitteilungen. supplement 1. Zool. Inst. und Mus. der Uni. Kiel.

Doczkal, D., Schmid, U., Ssymank, A., Stuke, H., Treiber, R., Hauser, M. 1993. Rote Liste der Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae) Baden-Württembergs. Natur und Landschaft 68: 608–617.

Falk, S. 1992. A review of the scarce and threatened flies of Great Britain (part 1). Reasearch & survey in nature concervation No 39. Nature Conservancy Council. Petersborough.

Kuznetzov, S. Yu. 1993: A checklist of Latvian, Lithuanian and Estonian hover flies (Diptera, Syrphidae). Dipterological Research 4: 35–47.

Maibach, A., Goeldlin de Tiefenau, P & Dirickx, H. G. 1992. Liste faunistique des Syrphidae de Suisse (Diptera). Miscellenea Faunistica Helvetiae 1. Centre suisse de cartographie de la faune.

Malm, A.W. 1863. Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien och Finland med särskildt afseende på de arter och former hvilka blifvit funna i Göteborgs och Bohus län. Göteborgs K. Vetensk. o. vitterh Samh. Handl.

Morris, R. K. A. 1998. Hoverflies of Surrey. Surrey Wild Life Trust. Surrey.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Sarthou, J-P. & Speight, M.C.D. 1997. Inventaire faunistique des Diptères Syrphidae et Microdontidae du sud-ouest de la France. Bulletin de la Société entomologique de France 102: 457–480.

Speight, M.C.D. 1993. Revision des syrphides de la faune de France: I Speight, M.C.D. 1996. Syrphidae (Diptera) of Central France. Volucella 2: 20–35.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Ssymank, A., Doczkal, D. 1998. Rote Liste Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Schriftenreihe für Landespflege und Naturschutz 55:65-72. Bundesamt für Naturschutz. Bonn-Bad Godesberg.

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II:11-147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

Stubbs, A.E. & Falk, S.J. 1983. British Hoverflies. an illustated identification guide. London. London. incl. Appendix 1986: I–XV.

Stuke, J.-H., Wolf D. & Malar F. 1998. Rote Liste der in Niedersachsen und Bremen gefährdeten Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologi. Hildesheim.

Verlinden, L & Decleer, K. 1987. The Hoverflies (Diptera, Syrphidae) of Belgium and their Faunistics: Frequency, distribution, phenology. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Wahlgren, E. 1909. Diptera. 2. Andra underordningen. Flugor. Cyclorapha. Ent. Tidskr. 30: 1–86.

Wolf, D. 1998. Zur Schwebfliegenfauna des Berliner Raums (Dipstera, Syrphidae). - Volucella 3: 87–132.

Zetterstedt, J. W. 1843, 1849, 1855. Diptera Scandinaviae. II; VIII; XII.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001, 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Syrphinae  
  • Tribus
    Chrysotoxini  
  • Släkte
    Chrysotoxum - getingblomflugor 
  • Art
    Chrysotoxum octomaculatum, Curtis, 1837 - åttafläckig getingfluga
    Synonymer
    åttafläckig getingblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001, 2006 (naturvårdsinformation).