Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alpslamfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Eristalis alpina
Alpslamfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor, bilik art med kort kroppsbehåring, delvis gråpudrad ryggsköld samt tydligt förtjockade och böjda baklår. Förekommer på fuktiga marker intill vattendrag och myrar. I Norden uppträder arten sannolikt bara efter migrationer söderifrån.

Längd 10-14 mm. Ansikte mörkt med bred svart mittstrimma, övervägande gråpudrade sidor och ljusa hår. Antennborst med relativt långa hår; ungefär fyra gånger så långa som borstets största tjocklek. Hanens ögonsöm kort, ungefär motsvarande avståndet mellan de bakre punktögonen. Ryggsköld mörk, delvis gråpudrad. Hanens tergit 2 framtill med trekantiga rödbruna parfläckar (saknas hos honan). Vingar speciellt hos honan med en utbredd brun vingfläck. Vingmärke dubbelt så långt som brett. Låren är mörka. Baklåren är tydligt förtjockade och böjda; hos hanen brungula i inre fjärdedelen, hos honan i inre halvan. Skenbenen är mer eller mindre gula vid basen. Mellan- och bakfötternas tre innersta segment är övervägande ljusa, de två yttre mörka. Framfötterna är övervägande mörka.
Baklårens form skiljer alpslamfluga från alla andra nordiska Eristalis-arter. I övrigt liknar både hanen och honan mest E. rupium. Hanen liknar även E. picea och E. pseudorupium, och kan i flykten ha vissa likheter även med E. pertinax, som dock har helt gula fram- och mellanfötter.
Utbredning
Länsvis förekomst för alpslamfluga Observationer i  Sverige för alpslamfluga
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Det senaste fyndet av alpslamfluga i Sverige gjordes av Ringdahl 1933 i Sorsele, Lycksele lappmark. Under 1910-talet uppges arten ha förekommit talrikt längs delar av den skånska kusten från Ystad till Åhus samt i Malmötrakten. Tidigare fynd saknas. I Danmark är bilden snarlik, även om arten tycks ha haft en större och långvarigare utbredning där. Från 1800-talet finns endast ett fåtal fynd, sedan kommer en blomstringstid fram till omkring 1925 varefter arten åter snabbt försvinner. Det finns bara tre sentida fynd; det senaste från norra Jylland 1964. Arten är inte känd från Norge, och i Finland anger äldre litteratur tillfälliga fynd. Under början av 2000-talet har arten dock påträffats åtskilliga gånger både i Helsingforstrakten och i delar av det finska sjödistriktet. En möjlig förklaring till sådana temporära förekomster i delar av Norden är att regniga somrar med större översvämningar i Polen eller östra Tyskland kan leda till massutveckling och åtföljande inflygning till Norden. Möjligen kan dessa flugor lokalt reproducera sig åtminstone ett antal år. I övriga Europa förekommer arten fortfarande sällsynt i Ryssland, Polen, Tyskland, Nederländerna och Belgien samt i bergstrakterna i Frankrike, Schweiz (900-2000 m ö.h.), Österrike, Spanien, Italien, Kreta, Tjeckien, Ungern, före detta Jugoslavien, Rumänien och Bulgarien. Dess totala utbredningsområde omfattar även Sibirien och sträcker sig vidare österut till Kamtjatka, Sachalin och Kurilerna samt södra Kaukasus, Kazakstan, Kirgizistan och Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Ett antal fynd från 1910 till 1918 från Skåne där den under perioden åtminstone lokalt ansågs vara vanlig. Arten bedöms ha haft reproducerande populationer i landet åtminstone under denna tid. Sedan bara "ett ovanligt nordligt" fynd från Sorsele 1933 som sannolikt härstammar från en tillfällig inflygning. Även i Danmark var den i början på 1900-talet talrik men minskade sedan starkt. Larven lever akvatiskt och arten har sin hemvist i oftast skogbeklädda flodbankar och lövskogsridåer längs vattendrag och fuktig lövskog. Arten torde ha missgynnats av att våtmarker har dränerats och vattendrag rätats ut såväl i Skåne som i Mellaneuropa, där arten också gått mycket starkt tillbaka och delvis helt försvunnit. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1933.
Ekologi
Alpslamfluga är mer kräsen i biotopvalet än många andra arter i släktet. Den uppges i Europa ha sin hemvist längs flodbankar och lövskogsridåer utmed vattendrag, där den besöker blommande buskar och träd; t.ex. hagtorn Crataegus spp., slån Prunus spinosa, flädrar Sambucus spp. och rönn Sorbus aucuparia, men även rödkämpar Plantago media, rapunkler Phyteuma spp. och vita flockblommiga växter (fam. Apiaceae) som kirskål Aegopodium podagraria, körvlar Chaerophyllum spp. och björnloka Heracleum sphondylium. Svenska fynd och observationer föreligger från slutet av maj till slutet av augusti. Flygtiden i Europa varar från maj till början av september, i högre lägen från juni till juli. Larven är inte beskriven, men bör som hos släktets övriga arter vara en akvatisk "råttsvanslarv" med långt andningsrör. Arten har sannolikt drabbats av kraftiga förändringar av sin livsmiljö. Redan vid mitten av 1800-talet eller tidigare kan den ha minskat kraftigt i de europeiska låglandsområdena genom vattensänkningar, uppodling och indämning av tidigare strand- och översvämningsområden längs floderna. En ökning under 1910-talet kan ha berott på tillfälligt bättre förutsättningar under första världskriget, med migrationer norrut som följd. I Centraleuropa tycks arten under lång tid ha klarat sig bättre i högre belägna våtmarks- och myrområden, men även där har den sakta trängts undan.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Eristalis, Art Eristalis alpina (Panzer, 1798) - alpslamfluga Synonymer alpslamblomfluga

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Ett antal fynd från 1910 till 1918 från Skåne där den under perioden åtminstone lokalt ansågs vara vanlig. Arten bedöms ha haft reproducerande populationer i landet åtminstone under denna tid. Sedan bara "ett ovanligt nordligt" fynd från Sorsele 1933 som sannolikt härstammar från en tillfällig inflygning. Även i Danmark var den i början på 1900-talet talrik men minskade sedan starkt. Larven lever akvatiskt och arten har sin hemvist i oftast skogbeklädda flodbankar och lövskogsridåer längs vattendrag och fuktig lövskog. Arten torde ha missgynnats av att våtmarker har dränerats och vattendrag rätats ut såväl i Skåne som i Mellaneuropa, där arten också gått mycket starkt tillbaka och delvis helt försvunnit. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1933.
En medelstor, bilik art med kort kroppsbehåring, delvis gråpudrad ryggsköld samt tydligt förtjockade och böjda baklår. Förekommer på fuktiga marker intill vattendrag och myrar. I Norden uppträder arten sannolikt bara efter migrationer söderifrån.

Längd 10-14 mm. Ansikte mörkt med bred svart mittstrimma, övervägande gråpudrade sidor och ljusa hår. Antennborst med relativt långa hår; ungefär fyra gånger så långa som borstets största tjocklek. Hanens ögonsöm kort, ungefär motsvarande avståndet mellan de bakre punktögonen. Ryggsköld mörk, delvis gråpudrad. Hanens tergit 2 framtill med trekantiga rödbruna parfläckar (saknas hos honan). Vingar speciellt hos honan med en utbredd brun vingfläck. Vingmärke dubbelt så långt som brett. Låren är mörka. Baklåren är tydligt förtjockade och böjda; hos hanen brungula i inre fjärdedelen, hos honan i inre halvan. Skenbenen är mer eller mindre gula vid basen. Mellan- och bakfötternas tre innersta segment är övervägande ljusa, de två yttre mörka. Framfötterna är övervägande mörka.
Baklårens form skiljer alpslamfluga från alla andra nordiska Eristalis-arter. I övrigt liknar både hanen och honan mest E. rupium. Hanen liknar även E. picea och E. pseudorupium, och kan i flykten ha vissa likheter även med E. pertinax, som dock har helt gula fram- och mellanfötter.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för alpslamfluga

Länsvis förekomst och status för alpslamfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alpslamfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det senaste fyndet av alpslamfluga i Sverige gjordes av Ringdahl 1933 i Sorsele, Lycksele lappmark. Under 1910-talet uppges arten ha förekommit talrikt längs delar av den skånska kusten från Ystad till Åhus samt i Malmötrakten. Tidigare fynd saknas. I Danmark är bilden snarlik, även om arten tycks ha haft en större och långvarigare utbredning där. Från 1800-talet finns endast ett fåtal fynd, sedan kommer en blomstringstid fram till omkring 1925 varefter arten åter snabbt försvinner. Det finns bara tre sentida fynd; det senaste från norra Jylland 1964. Arten är inte känd från Norge, och i Finland anger äldre litteratur tillfälliga fynd. Under början av 2000-talet har arten dock påträffats åtskilliga gånger både i Helsingforstrakten och i delar av det finska sjödistriktet. En möjlig förklaring till sådana temporära förekomster i delar av Norden är att regniga somrar med större översvämningar i Polen eller östra Tyskland kan leda till massutveckling och åtföljande inflygning till Norden. Möjligen kan dessa flugor lokalt reproducera sig åtminstone ett antal år. I övriga Europa förekommer arten fortfarande sällsynt i Ryssland, Polen, Tyskland, Nederländerna och Belgien samt i bergstrakterna i Frankrike, Schweiz (900-2000 m ö.h.), Österrike, Spanien, Italien, Kreta, Tjeckien, Ungern, före detta Jugoslavien, Rumänien och Bulgarien. Dess totala utbredningsområde omfattar även Sibirien och sträcker sig vidare österut till Kamtjatka, Sachalin och Kurilerna samt södra Kaukasus, Kazakstan, Kirgizistan och Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Eristalini  
  • Släkte
    Eristalis  
  • Art
    Eristalis alpina(Panzer, 1798) - alpslamfluga
    Synonymer
    alpslamblomfluga

Alpslamfluga är mer kräsen i biotopvalet än många andra arter i släktet. Den uppges i Europa ha sin hemvist längs flodbankar och lövskogsridåer utmed vattendrag, där den besöker blommande buskar och träd; t.ex. hagtorn Crataegus spp., slån Prunus spinosa, flädrar Sambucus spp. och rönn Sorbus aucuparia, men även rödkämpar Plantago media, rapunkler Phyteuma spp. och vita flockblommiga växter (fam. Apiaceae) som kirskål Aegopodium podagraria, körvlar Chaerophyllum spp. och björnloka Heracleum sphondylium. Svenska fynd och observationer föreligger från slutet av maj till slutet av augusti. Flygtiden i Europa varar från maj till början av september, i högre lägen från juni till juli. Larven är inte beskriven, men bör som hos släktets övriga arter vara en akvatisk "råttsvanslarv" med långt andningsrör. Arten har sannolikt drabbats av kraftiga förändringar av sin livsmiljö. Redan vid mitten av 1800-talet eller tidigare kan den ha minskat kraftigt i de europeiska låglandsområdena genom vattensänkningar, uppodling och indämning av tidigare strand- och översvämningsområden längs floderna. En ökning under 1910-talet kan ha berott på tillfälligt bättre förutsättningar under första världskriget, med migrationer norrut som följd. I Centraleuropa tycks arten under lång tid ha klarat sig bättre i högre belägna våtmarks- och myrområden, men även där har den sakta trängts undan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Vattendrag

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Man får ett klart intryck av att arten redan på 1800-talet på många håll hade drabbats hårt och trängts undan av mänskliga aktiviteter såsom expanderande jordbruk i exempelvis norra Europas lågland. Den verkar av någon anledning ha fått ett (sista?) uppsving under några decennier i början av 1900-talet i Danmark och Skåne, alternativt var det inte förrän då man på allvar lade märke till den. Ökande bruk av marginella områden som våtmarker och längs vattendrag samt nyttjande och omändring av flodbankar, uträtning av vattendrag mm har fortsatt under hela 1900-talet och in till våra dagar. Kvarvarande lokaler har minskat och avståndet dem emellan har ökat allteftersom med utdöende som följd. Den har på sina håll lyckats överleva i mer bergiga trakter i södra Europa som inte lika konsekvent har utnyttjats av människan, men även där sker mer och mer exploatering såsom skidanläggningar mm som kan inverka menligt. Naturlig kontakten mellan eventuellt kvarvarande populationer i Sverige och Danmark med närmaste populationer övriga Europa torde numera vara bruten. Några migrationer av arten har inte kunnat påvisas.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Behåll eller återställ våtmarker samt främst mindre vattendrag med sina strandvegetation, buskage och trädridåer och avstå från intensiv jord- eller skogsbruk i dessa. Det krävs speciell forskning runt denna art med eventuella inslag av återinplantering på iordningställda biotoper om den ska kunna räddas eller återfås i landet.
Namngivning: Eristalis alpina (Panzer, 1798). Originalbeskrivning: Syrphus alpinus. Fauna Insect. Germ., Fasc. 59: 15.

Etymologi: alpina (lat.) = från alper, fjälltrakter.

Uttal: [Erístalis alpína]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Ammitzböll, I. 1917. Två för Sverige nya arter Eristalis. Ent. Tiskr. 1917: 104.

Ammitzböll, I. 1918. Ännu en tredje för Sverige ny Eristalis-art tagen i Ystad. Ent. Tiskr. 1918: 99.

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69. Warszawa.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. (opubl.) Register över i Sverige rödlistade blomflugor.

Bartsch, H. (in press). Swedish Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae).

Doczkal, D., Schmid, U., Ssymank, A., Stuke, H., Treiber, R., Hauser, M. 1993. Rote Liste der Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae) Baden-Württembergs. Natur und Landschaft 68: 608–617.

Goot, V.S. van der 1981. De zweefvliegen van Nordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Natuurhist. Ver, Amsterdam. 32.

Lundbeck, W. 1916. Diptera Danica. Copenhagen.

Maibach, A., Goeldlin de Tiefenau, P & Dirickx, H. G. 1992. Liste faunistique des syrphidae de Suisse (Diptera). Miscellenea Faunistica Helvetiae 1. Centre Suisse de cartographie de la faune.

Ringdahl, O. 1941. Anteckningar om våra Eristalis-arter (Diptera: Syrphidae). Opusc. ent. 6: 37–50.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Peck, L.V. i Soos, A. & Papp, L. 1988: Catalogue of Palaearctic Diptera, Volume 8, Syrphidae Conopidae: 213. - Budapest.

Speight, M.C.D. 1994. Revision des syrphides de la faune de France: II - Les Microdontidae et les Syrphidae Melisiinae (in part.) (Diptera, Syrphidoidae). Bulletin de la Société de France, 99: 181–190.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II:11-147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

Stuke, J.-H., Wolf, D. & Malar, F. 1998. Rote Liste der in Niedersachsen und Bremen gefährdeten Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologi. Hildesheim.

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks Dyreliv 6. (NR 172).

Verlinden, L & Decleer, K. 1987. The Hoverflies (Diptera, Syrphidae) of Belgium and their Faunistics: Frequency, distribution, phenology. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Violovitsh, N. A. 1983. Sibirian Syrphidae. Transl. Inst. v.Tax. Zoöl. Univ. van Amsterdam 43.

Wolf, D. 1998. Zur Schwebfliegenfauna des Berliner Raums (Dipstera, Syrphidae). - Volucella 3: 87–132.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Eristalini  
  • Släkte
    Eristalis  
  • Art
    Eristalis alpina, (Panzer, 1798) - alpslamfluga
    Synonymer
    alpslamblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).