Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skäggslamfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Eristalis fratercula
Skäggslamfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor, långhårig och därmed humlelik art med mörk bakkropp som har gulaktiga framhörn och övervägande vitgul behåring. Antennborstet är nästan naket. Förekommer troligen endast fåtaligt norr om polcirkeln i blommande fjälldalar på en höjd av mindre än 400 m ö.h.

Längd 12-15 mm. Ansiktet är mörkt med svart mittstrimma. Dess sidor är ljust pudrade med vit behåring. Håren på kinderna och under ögonen är däremot karakteristiskt svarta. Antennborstet är mycket korthårigt, nästan naket. Ryggskölden är mörk och svagt pudrad, skutellen brunaktig; båda med blekgul behåring. Bakkroppen är övervägande blanksvart, men framtill på tergit 2 finns stora trekantiga, brungula parfläckar. Tergiterna 4 och 5 är blanksvarta. Tergit 1 och framhörnen på tergit 2 har karakteristisk blekgul behåring. Behåringen på tergit 2 och större delen av tergit 3 är svart, bakkroppsspetsens behåring är gulorange till blekgul. Vingarna är något tonade med mörk vingfläck, och vingmärket är lika långt som brett. Vingfjällen är vitaktiga. Benen är övervägande mörka; dock är knäna och inre delen av skenbenen gulaktiga. På Grönland förekommer individer med rödbrun behåring på hela bakkroppen (formen pilosa Loew, 1865).
Arten påminnner om de andra relativt humlelika arterna i släktet. Eristalis intricaria har dock mörka vingfjäll, E. anthophorina har vita hår under ögonen och Eristalis oestracea känns lätt igen på sin större storlek och sin iögonenfallande svart-vit-svart-orangefärgade behåring.
Utbredning
Länsvis förekomst för skäggslamfluga Observationer i  Sverige för skäggslamfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige påträffades skäggslamfluga senast 1921 vid Gällivare i Lule lappmark och Kiruna i Torne lappmark. Zetterstedt beskrev arten efter fynd från Jukkasjärvi i Torne lappmark. I Norge har arten noterats på åtskilliga lokaler, samtliga belägna norr om 69°N i Troms och Finnmark. Minst fyra hanar och 26 honor har insamlats i Norge mellan 1969 och 1984. Från Finland finns bara ett par honor tagna vid Kilpisjärvi respektive Enare träsk i början av 1900-talet. I övriga Europa förekommer arten endast på Kolahalvön och Kaninhalvön i norra Ryssland. Världsutbredningen är cirkumpolär och omfattar även norra Sibirien österut till Berings sund och Kamtjatka samt Alaska, Kanada och Grönland.
Arten bedöms i Sverige vara på randen av sitt utbredningsområde (norrifrån) och bedöms där ha ett mycket begränsad förekomstområde (<2000 km2). Den bedöms som sårbar eller hotad i Sverige men med möjlighet till återinflyttning från Norge och Finland. Från övriga Norden är arten endast känd i Norge och Finland. I Norge har arten tagits i tio rutor (50*50 km2), alla norr om 69:e breddgraden i Troms och Finnmark. Minst 4 hanar och 26 honor har tagits mellan 1969 och 1984. Den förekommer lokalt inte ovanligt och torde där inte vara hotad. Från Finland föreligger ett par honor från Kilpisjärvi och Enare träsk från början på seklet. Även här härrör fynden från ca 69.e breddgraden. Inga fynd är kända därefter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Arten beskrevs av Zetterstedt efter exemplar från Jukkasjärvi, Torne lpm 1821. Gamla belägg finns också från Kiruna och Gällivare (1926) och möjligare ytterligare något till från samma tidsperiod. Därefter är inga fler fynd är kända från landet. Sverige ligger på sydgränsen av artens utbredningsområde. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Skäggslamfluga förekommer på fuktiga, regelbundet översvämmade gräsmarker med kabbleka och smörblomma på den subarktiska tundran och i de öppna skogarna söder därom. Honan har i norska Finnmark ofta setts besöka blommor av viden Salix spp., kabbleka Caltha palustris och smörblomma Ranunculus acris eller sitta på slam vid kanten av små vattensamlingar. Flygtiden i Norden infaller från mitten av juni till slutet av juli. Larven är inte beskriven, men är troligen (som hos släktets övriga arter) av råttsvanstyp och utvecklas i mindre vattensamlingar och myrar.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sjöar
Sjöar
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Eristalis, Art Eristalis fratercula (Zetterstedt, 1838) - skäggslamfluga Synonymer Zetterstedts slamblomfluga

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten beskrevs av Zetterstedt efter exemplar från Jukkasjärvi, Torne lpm 1821. Gamla belägg finns också från Kiruna och Gällivare (1926) och möjligare ytterligare något till från samma tidsperiod. Därefter är inga fler fynd är kända från landet. Sverige ligger på sydgränsen av artens utbredningsområde. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En medelstor, långhårig och därmed humlelik art med mörk bakkropp som har gulaktiga framhörn och övervägande vitgul behåring. Antennborstet är nästan naket. Förekommer troligen endast fåtaligt norr om polcirkeln i blommande fjälldalar på en höjd av mindre än 400 m ö.h.

Längd 12-15 mm. Ansiktet är mörkt med svart mittstrimma. Dess sidor är ljust pudrade med vit behåring. Håren på kinderna och under ögonen är däremot karakteristiskt svarta. Antennborstet är mycket korthårigt, nästan naket. Ryggskölden är mörk och svagt pudrad, skutellen brunaktig; båda med blekgul behåring. Bakkroppen är övervägande blanksvart, men framtill på tergit 2 finns stora trekantiga, brungula parfläckar. Tergiterna 4 och 5 är blanksvarta. Tergit 1 och framhörnen på tergit 2 har karakteristisk blekgul behåring. Behåringen på tergit 2 och större delen av tergit 3 är svart, bakkroppsspetsens behåring är gulorange till blekgul. Vingarna är något tonade med mörk vingfläck, och vingmärket är lika långt som brett. Vingfjällen är vitaktiga. Benen är övervägande mörka; dock är knäna och inre delen av skenbenen gulaktiga. På Grönland förekommer individer med rödbrun behåring på hela bakkroppen (formen pilosa Loew, 1865).
Arten påminnner om de andra relativt humlelika arterna i släktet. Eristalis intricaria har dock mörka vingfjäll, E. anthophorina har vita hår under ögonen och Eristalis oestracea känns lätt igen på sin större storlek och sin iögonenfallande svart-vit-svart-orangefärgade behåring.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skäggslamfluga

Länsvis förekomst och status för skäggslamfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skäggslamfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige påträffades skäggslamfluga senast 1921 vid Gällivare i Lule lappmark och Kiruna i Torne lappmark. Zetterstedt beskrev arten efter fynd från Jukkasjärvi i Torne lappmark. I Norge har arten noterats på åtskilliga lokaler, samtliga belägna norr om 69°N i Troms och Finnmark. Minst fyra hanar och 26 honor har insamlats i Norge mellan 1969 och 1984. Från Finland finns bara ett par honor tagna vid Kilpisjärvi respektive Enare träsk i början av 1900-talet. I övriga Europa förekommer arten endast på Kolahalvön och Kaninhalvön i norra Ryssland. Världsutbredningen är cirkumpolär och omfattar även norra Sibirien österut till Berings sund och Kamtjatka samt Alaska, Kanada och Grönland.
Arten bedöms i Sverige vara på randen av sitt utbredningsområde (norrifrån) och bedöms där ha ett mycket begränsad förekomstområde (<2000 km2). Den bedöms som sårbar eller hotad i Sverige men med möjlighet till återinflyttning från Norge och Finland. Från övriga Norden är arten endast känd i Norge och Finland. I Norge har arten tagits i tio rutor (50*50 km2), alla norr om 69:e breddgraden i Troms och Finnmark. Minst 4 hanar och 26 honor har tagits mellan 1969 och 1984. Den förekommer lokalt inte ovanligt och torde där inte vara hotad. Från Finland föreligger ett par honor från Kilpisjärvi och Enare träsk från början på seklet. Även här härrör fynden från ca 69.e breddgraden. Inga fynd är kända därefter.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Eristalini  
  • Släkte
    Eristalis  
  • Art
    Eristalis fratercula(Zetterstedt, 1838) - skäggslamfluga
    Synonymer
    Zetterstedts slamblomfluga

Skäggslamfluga förekommer på fuktiga, regelbundet översvämmade gräsmarker med kabbleka och smörblomma på den subarktiska tundran och i de öppna skogarna söder därom. Honan har i norska Finnmark ofta setts besöka blommor av viden Salix spp., kabbleka Caltha palustris och smörblomma Ranunculus acris eller sitta på slam vid kanten av små vattensamlingar. Flygtiden i Norden infaller från mitten av juni till slutet av juli. Larven är inte beskriven, men är troligen (som hos släktets övriga arter) av råttsvanstyp och utvecklas i mindre vattensamlingar och myrar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Skog, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Småvatten, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Sjöar, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Arten förekommer hos oss på sydliga randen av sitt utbredningsområde. Luftburna föroreningar samt varmare klimat torde innebära att artens nordgräns flyttas utanför landets gränser. Lokalt kan överbetning eller exploatering av lämpliga miljöer såsom fuktiga ängsmarker också innebära ett hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
Skydd av kända lokaler och liknande biotoper. Artens förekomst och biologi behöver utforskas bättre för att kunna ange mer specifika åtgärder.
Namngivning: Eristalis fratercula (Zetterstedt, 1838). Originalbeskrivning: Syrphus fraterculus. Insecta Lapponica: 592. Synonymer: Eristalis pilosa Loew, 1865, Eristalomyia vallei Kanervo, 1934. En förväxling av arter utreddes av Nielsen (1995). Kanervo uppfattade av någon anledning att korthåriga individer tillhörde E. fratercula och beskrev följaktligen den långhåriga arten under det nya namnet E. vallei. Detta innebär att även Ringdahl (1941, 1951) använder benämningarna E. fratercula respektive E. vallei felaktigt. Korthåriga individer tillhör istället arten Eristalis gomojunovae Violovitsh, 1977.
Etymologi: fratercula fem. av fraterculus (lat.) = lillebror, småsyskon.
Uttal: [Erístalis fratérkula]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. 1997: Efterlysta, ovanliga, förbisedda och några andra intressanta norrländska blomflugor (Diptera, Syrphidae). Natur i Norr 16: 69–94 Bartsch, H. (opubl.) Register över i Sverige rödlistade blomflugor.

Bartsch, H. (in press). Swedish Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae).

Kanervo, E. 1934. Einige neue Syrphiden aus Petsamo. Ann. Soc. Zool.-bot. Fenn. Vanamo 14,5: 115–133.

Kanervo, E. 1938. Zur systematik und Phylogenie der Westpaläarctischen Eristalis-Arten (Dipt., Syrphidae) mit einer Revision derjenigen Finnlands. Annls. Univ. Turku., A, VI, 4. Turku. 54 s.

Nielsen, T.R. 1995. Studies on some northern Eristalis species (Dipter, Syrphidae). Int. J. Dipterological Research 6: 129–133.

Nielsen, T.R. 1998. Hoverflies (Dipt., Syrphidae) in the arctic Pasvik valley, Norway. Fauna norv. Ser. B 45: 83–92.

Nielsen, T.R. 1999. Check-list and distribution maps of Norwegian Hoverflies, with description of Platycheirus laskai nov. sp. (Diptera, Syrphidae). Norsk Institutt for Naturforskning. Fagrapport 035.

Ringdahl, O. 1941. Anteckningar om våra Eristalis-arter (Diptera: Syrphidae). Opusc. ent. 6: 37–50.

Ringdahl, O. 1951. Flugor från Lapplands, Jämtlands och Härjedalens fjälltrakter (Diptera Brachycera). Opusc. ent. 16: 113–186.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II:11-147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

Violovitsh, N.A. 1983. Sibirian Syrphidae. Transl. Inst. v.Tax. Zoöl. Univ. van Amsterdam 43.

Zetterstedt, J.W. 1838. Insecta lapponica. Sectio Tertia. Diptera. Lipsiae. Columna 477–868.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Eristalini  
  • Släkte
    Eristalis  
  • Art
    Eristalis fratercula, (Zetterstedt, 1838) - skäggslamfluga
    Synonymer
    Zetterstedts slamblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).