Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  praktmånblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Eumerus grandis
Praktmånblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En art där honan är stor med tydligt röda bakkroppssidor, medan hanen ofta är något mindre och bara har små röda områden på bakkroppens sidor. Påträffas på kalkhaltiga marker i anslutning till spenört.

Längd 8-12 mm. Honans panna framför ögontriangeln med smal pudring på sidorna. Antenner svarta. Ögon med ganska lång, tät och ljus behåring. Hanens ögon sammanstötande längs en sträcka som på sin höjd motsvarar ögontriangelns höjd. Ögontriangel relativt långt framskjuten; avståndet till ögonens bakre kant motsvarar ungefär triangelns höjd. Ryggsköld mörkt metallglänsande, skiftande i blått eller grönt; framtill med två längsgående vitaktiga, endast smalt åtskilda puderstrimmor. Bakkropp med parvisa vitaktiga, halvmånformiga puderfläckar på tergit 2-4. Hos hanen är bakkroppen övervägande svart; dock är tergiterna 2 och 3 alltid mer eller mindre rödfärgade på sidorna. Hos honan är tergiterna 2-4 brett och tydligt röda på sidorna, så att endast deras mellersta tredjedel är mer eller mindre mörk. Benen är övervägande mörka, och i synnerhet baklåren är uppsvällda. Skenbenen är rödgula vid basen, och fötterna är gulaktiga på undersidan.
Stora exemplar kan genom sin storlek inte förväxlas med någon annan art i släktet. Små hanar kan dock i fält förväxlas med stora exemplar av Eumerus strigatus. Speciellt honan uppvisar viss likhet med andra blomflugor som Myolepta dubia och Tropidia scita. Dessa arter saknar dock de typiska halvmånformiga puderfläckarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för praktmånblomfluga Observationer i  Sverige för praktmånblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Praktmånblomfluga förekommer i kalkhaltiga kustområden i Södermanland och Uppland samt på Öland (ett fynd från 1986). År 2005 återfanns arten på Björkö i Uppland; tidigare fynd därifrån är från 1936. Artens utbredning är kraftig fragmenterad. Minst nio 1800-talsfynd finns från Skåne, Öland, Gotland, Östergötland och Uppland. I övriga Norden är arten känd genom ett par fynd från Åland, 1919 respektive 1944. I övriga Europa är arten känd från Polen (nu mycket sällsynt), Tyskland (försvunnen) och bergstrakterna i Frankrike, Schweiz (osäker status), Österrike, Spanien, Italien och Rumänien. Den är i flera länder klassad som sällsynt eller t.o.m. försvunnen. Världsutbredningen omfattar dessutom Armenien, Iran, Mongoliet och Kina. I och med att arten är dåligt känd bör dessa uppgifter dock tas med en nypa salt.
Från denna art föreligger minst nio fynd från 1800-talet från Skåne, Öland, Gotland, Östergötland och Uppland. Därefter föreligger fynd från Uppland (Björkö, 1936 och Runmarö 2002), Öland (Högsrum, 1986), Södermanland (1993-2008, St. Vika), Uppland (kring Hallstavik 2012-2014), och ett flertal fynd från Gotland (Visby, 2010-2014).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten är genom äldre fynd känd från kalkområden i Skåne, på Öland och Gotland, samt från Östergötland och Uppland. Endast ett fåtal aktuella lokaler är kända: Uppland, Öland, Gotland, Södermanland. En relativt iögonenfallande art som borde hittats mer om den inte var sällsynt. Knuten till kalkhaltiga, torra kustnära öppenmarker där den ofta flyger lågt bland vegetationen. Upphörande utmarksbete och därmed generell igenväxning torde vara det allvarligaste hotet för artens fortlevnad och medför fortgående minskning, bl a genom att dess värdväxt (sannolikt spenört) går tillbaka. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (20000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Praktmånblomfluga uppges i Europa förekomma på örtrika marker i blandskog med bok och tall eller ädelgran. Zetterstedt (1819) anger ”På Öland vid Glömminge fanns den sällsynt i början av Julii månad på torra ängar”. Både vid det tillfälliga fyndet på Öland 1986 och de senare fynden i Södermanland har man konstaterat att arten förekommer i kustnära, kalkhaltiga områden med öppna solbelysta markytor som är rikligt bevuxna med bl.a. spenört Laserpitium latifolium. I liknande biotoper har även Eumerus flavitarsis och E. ornatus påträffats. Hanen flyger snabbt och lågt över bar mark på jakt efter honor, eller sätter sig på bladkanter av spenört, liggande fjolårsstänglar, stenar eller fläckar av bar mark. Böjer man undan några blad i ett spenörtsstånd kan honan ses krypa längs stängeln och lägga ägg. I samma miljö har man observerat parning samt blombesök på vit fetknopp Sedum album. Mycket talar därmed för att arten i Sverige utvecklas i rotområdet på spenört; om utvecklingen sker i stängeln, i tillväxtzonen eller i själva roten får framtiden utvisa. Solbelysta spenörtsbackar har blivit alltmera sällsynta till följd av den igenväxning som orsakas av att skogsbetet har upphört. Av samma orsak har tidigare spridningskorridorer skurits av. Flygtiden inleds vid mitten av juni (en hona) och omfattar i stort sett hela juli. Den observerade flygtiden är något längre på kontinenten än i Sverige. Larven är inte beskriven. Överhuvudtaget finns, även i internationell litteratur, mycket få uppgifter om arten och dess biologi.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· spenört
· spenört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Eumerus (månblomflugor), Art Eumerus grandis Meigen, 1822 - praktmånblomfluga Synonymer rödsidig lökblomfluga

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten är genom äldre fynd känd från kalkområden i Skåne, på Öland och Gotland, samt från Östergötland och Uppland. Endast ett fåtal aktuella lokaler är kända: Uppland, Öland, Gotland, Södermanland. En relativt iögonenfallande art som borde hittats mer om den inte var sällsynt. Knuten till kalkhaltiga, torra kustnära öppenmarker där den ofta flyger lågt bland vegetationen. Upphörande utmarksbete och därmed generell igenväxning torde vara det allvarligaste hotet för artens fortlevnad och medför fortgående minskning, bl a genom att dess värdväxt (sannolikt spenört) går tillbaka. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (20000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,v)c(iv)).
En art där honan är stor med tydligt röda bakkroppssidor, medan hanen ofta är något mindre och bara har små röda områden på bakkroppens sidor. Påträffas på kalkhaltiga marker i anslutning till spenört.

Längd 8-12 mm. Honans panna framför ögontriangeln med smal pudring på sidorna. Antenner svarta. Ögon med ganska lång, tät och ljus behåring. Hanens ögon sammanstötande längs en sträcka som på sin höjd motsvarar ögontriangelns höjd. Ögontriangel relativt långt framskjuten; avståndet till ögonens bakre kant motsvarar ungefär triangelns höjd. Ryggsköld mörkt metallglänsande, skiftande i blått eller grönt; framtill med två längsgående vitaktiga, endast smalt åtskilda puderstrimmor. Bakkropp med parvisa vitaktiga, halvmånformiga puderfläckar på tergit 2-4. Hos hanen är bakkroppen övervägande svart; dock är tergiterna 2 och 3 alltid mer eller mindre rödfärgade på sidorna. Hos honan är tergiterna 2-4 brett och tydligt röda på sidorna, så att endast deras mellersta tredjedel är mer eller mindre mörk. Benen är övervägande mörka, och i synnerhet baklåren är uppsvällda. Skenbenen är rödgula vid basen, och fötterna är gulaktiga på undersidan.
Stora exemplar kan genom sin storlek inte förväxlas med någon annan art i släktet. Små hanar kan dock i fält förväxlas med stora exemplar av Eumerus strigatus. Speciellt honan uppvisar viss likhet med andra blomflugor som Myolepta dubia och Tropidia scita. Dessa arter saknar dock de typiska halvmånformiga puderfläckarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för praktmånblomfluga

Länsvis förekomst och status för praktmånblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för praktmånblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Praktmånblomfluga förekommer i kalkhaltiga kustområden i Södermanland och Uppland samt på Öland (ett fynd från 1986). År 2005 återfanns arten på Björkö i Uppland; tidigare fynd därifrån är från 1936. Artens utbredning är kraftig fragmenterad. Minst nio 1800-talsfynd finns från Skåne, Öland, Gotland, Östergötland och Uppland. I övriga Norden är arten känd genom ett par fynd från Åland, 1919 respektive 1944. I övriga Europa är arten känd från Polen (nu mycket sällsynt), Tyskland (försvunnen) och bergstrakterna i Frankrike, Schweiz (osäker status), Österrike, Spanien, Italien och Rumänien. Den är i flera länder klassad som sällsynt eller t.o.m. försvunnen. Världsutbredningen omfattar dessutom Armenien, Iran, Mongoliet och Kina. I och med att arten är dåligt känd bör dessa uppgifter dock tas med en nypa salt.
Från denna art föreligger minst nio fynd från 1800-talet från Skåne, Öland, Gotland, Östergötland och Uppland. Därefter föreligger fynd från Uppland (Björkö, 1936 och Runmarö 2002), Öland (Högsrum, 1986), Södermanland (1993-2008, St. Vika), Uppland (kring Hallstavik 2012-2014), och ett flertal fynd från Gotland (Visby, 2010-2014).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Merodontini  
  • Släkte
    Eumerus - månblomflugor 
  • Art
    Eumerus grandisMeigen, 1822 - praktmånblomfluga
    Synonymer
    rödsidig lökblomfluga

Praktmånblomfluga uppges i Europa förekomma på örtrika marker i blandskog med bok och tall eller ädelgran. Zetterstedt (1819) anger ”På Öland vid Glömminge fanns den sällsynt i början av Julii månad på torra ängar”. Både vid det tillfälliga fyndet på Öland 1986 och de senare fynden i Södermanland har man konstaterat att arten förekommer i kustnära, kalkhaltiga områden med öppna solbelysta markytor som är rikligt bevuxna med bl.a. spenört Laserpitium latifolium. I liknande biotoper har även Eumerus flavitarsis och E. ornatus påträffats. Hanen flyger snabbt och lågt över bar mark på jakt efter honor, eller sätter sig på bladkanter av spenört, liggande fjolårsstänglar, stenar eller fläckar av bar mark. Böjer man undan några blad i ett spenörtsstånd kan honan ses krypa längs stängeln och lägga ägg. I samma miljö har man observerat parning samt blombesök på vit fetknopp Sedum album. Mycket talar därmed för att arten i Sverige utvecklas i rotområdet på spenört; om utvecklingen sker i stängeln, i tillväxtzonen eller i själva roten får framtiden utvisa. Solbelysta spenörtsbackar har blivit alltmera sällsynta till följd av den igenväxning som orsakas av att skogsbetet har upphört. Av samma orsak har tidigare spridningskorridorer skurits av. Flygtiden inleds vid mitten av juni (en hona) och omfattar i stort sett hela juli. Den observerade flygtiden är något längre på kontinenten än i Sverige. Larven är inte beskriven. Överhuvudtaget finns, även i internationell litteratur, mycket få uppgifter om arten och dess biologi.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· spenört - Laserpitium latifolium (Har betydelse)
Liksom andra arter som är beroende av varma barmarksområden i skyddade miljöer torde upphörande av betning och därmed generell igenväxning vara ett allvarligt hot. Ett annat kanske ännu allvarligare hot är att våra populationer blivit fragmenterade. Exploatering av lokaler utgör även ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Betning, hävd eller annan störning på lämpliga biotoper torde vara en förutsättning för artens fortsatta existens. För att sätta in mer konkreta åtgärder behövs bättre kartläggning av artens utbredning och biologi.
Namngivning: Eumerus grandis Meigen, 1822. Systematische Beschreibung 3: 203. Synonymer: Pipiza lateralis Zetterstedt, 1819 = Eumerus lateralis Zetterstedt 1843. Kommentar: Någon formell synonymisering av E. grandis och E. lateralis har ännu inte gjorts. Den genom åren mest använda benämningen, Eumerus annulatus (efter Syrphus annulatus Panzer, 1798), har tillkommit på felaktiga grunder.
Etymologi: grandis (lat.) = stor, storslagen, betydande.
Uttal: [Évmerus grándis]

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69. Warszawa.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Maibach, A., Goeldlin de Tiefenau, P & Dirickx, H. G. 1992. Liste faunistique des syrphidae de Suisse (Diptera). Miscellenea Faunistica Helvetiae 1. Centre Suisse de cartographie de la faune.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Peck, L. V. i Soos, A. & Papp, L. 1988: Catalogue of Palaearctic Diptera, Volume 8, Syrphidae - Conopidae: 213. Budapest.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Ssymank, A., Doczkal, D. 1998. Rote Liste Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Schriftenreihe für Landespflege und Naturschutz 55:65–72. Bundesamt für Naturschutz. Bonn-Bad Godesberg.

Wahlgren, E. 1909. Diptera. 2. Andra underordningen. Flugor. Cyclorapha. Entomologisk tidskrift 30:1-86.

Zetterstedt, J. W. 1819. Nya svenska Insectarter. K. Vet. Akad. Handlingar: 83–84.

Zetterstedt, J. W. 1843. Diptera Scandinaviae. II.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Merodontini  
  • Släkte
    Eumerus - månblomflugor 
  • Art
    Eumerus grandis, Meigen, 1822 - praktmånblomfluga
    Synonymer
    rödsidig lökblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).